Jag pratade med chefen på det Hiltonhotel jag bor på. En luttrad fransman som har 840 anställda på sitt hotell. Det märkliga är att alla talar engelska på hotellet. Alla är dessutom utomordentligt vänliga, håller reda på att jag och Anita har olika efternamn och alla dessa små detaljer som ger uttryck för perfektion. Hur har han kunnat hitta folk och sedan behålla dem undrade jag. På det kinesiskägda hotellet bredvid förstod inte personalen mina enklaste frågor, och de visade även sin okunnighet med ett drag av högdragenhet.
Hilton har 6 språklärare anställda som inte gör annat än utbildar personalen i språk. Varje anställd utbildas i en månad innan de får ha kontakt med kunder. Man märker att personalen gärna talar engelska, kanske för att hålla sin nivå uppe.
Viss har man haft personalomsättning som alla andra. Vissa fördelar har man dock i en koncern med 2800 hotell i gruppen. Varje år får någon åka utomlands på arbetsutbyte. När krisen kom i somras samlade chefen alla anställda och sade att planen var att gå ner från 950 till 850. Man var dock redan nere i 840 så alla ombads stanna - med tillägget "Det finns inte ett enda jobb därute nu så det är bäst att vi nu alla håller ihop".
Kan Hilton i Hainan så borde alla andra utländska arbetsgivare kunna skapa en kunnig serviceinriktad organisation. De flesta utländska chefer gör felet att de inte ens försöker.
Bengt
lördag 27 december 2008
onsdag 24 december 2008
Kinesisk Jul
December är en svensk främjandemånad - nobelpriset, Lucia och sen kanske något vid Jul.
Jag erbjöd mig att hålla en nobelföreläsning vid ett känt naturvetenskapligt universitet men fick ett trevande svar. Det finns massor av minor i det ämnet.
Lucia firade vi friskt. Glögg, svensk kör och pepparkakor. Nära 200 inbjudna kineser. En klar känsla av att något exotiskt är på gång. Vi tog bort stjärngossarna för de kan för det mesta varken sjunga vackert eller förklara sina hattar (mellanting mellan dumstrut och Ku Klux klan). Barn i kören är ingen hit för kineser som tycker våra små söta barn är helt odisciplinerade. Maten går hem och glöggen är OK. Sångerna är kanske lite för vemodiga och framför allt obegripliga då alla är på svenska.
På flygplanet till Hainan där jag just nu är gick jag igenom alla inflight magazines. Ett par artiklar om Lucia med klar hänvisning till Sverige. Dock ännu fler om jultomten med hänvisning till Finland. Att detta banala marknadsföringstrick lyckats är för mig en gåta. Man behöver ju bara googla Santa Claus några minuter för att se det komplexa arvet från ett dussintal länder. Nu är det dock som det är och man får gratulera Finland.
Julafton på ett hotell i Hainan är en matfest och en eklektisk blandning av olika internationella saker. Visst fins där körer med julsånger, men också uppföranden från Tchaikovskijs Svansjön och allt annat som känns utländskt + ett kinesiskt jättefyrverkeri på slutet för att kineserna skall tycka det är kul. Priset togs av en jättemodell i hotellobbyn av Kinesiska Muren - byggd av pepparkakor. Det som saknas hel är det som julen från början handlade om, krubban i stallet med Jesusbarnet. Är man en jul i Spanien är det det enda man ser (till leda).
För 20 år sedan var Julen i Kina mer kristen, men också något som bara de som var nyfikna på västerlandet intresserade sig för. Nu är det mer av massrörelse och då blir det mer med kinesiska förtecken. För 10 år sedan gjorde vi några svenska matfestivaler runt jul i Shanghai med det svenska smörgårdsbordet. Idag måste man ha med särskilda bord med italiensk, japansk, kinesisk mat i ett otal tappningar för att gästerna skall vara nöjda. De enda som orkar den svenska fanan högt är IKEA.
Bengt
Jag erbjöd mig att hålla en nobelföreläsning vid ett känt naturvetenskapligt universitet men fick ett trevande svar. Det finns massor av minor i det ämnet.
Lucia firade vi friskt. Glögg, svensk kör och pepparkakor. Nära 200 inbjudna kineser. En klar känsla av att något exotiskt är på gång. Vi tog bort stjärngossarna för de kan för det mesta varken sjunga vackert eller förklara sina hattar (mellanting mellan dumstrut och Ku Klux klan). Barn i kören är ingen hit för kineser som tycker våra små söta barn är helt odisciplinerade. Maten går hem och glöggen är OK. Sångerna är kanske lite för vemodiga och framför allt obegripliga då alla är på svenska.
På flygplanet till Hainan där jag just nu är gick jag igenom alla inflight magazines. Ett par artiklar om Lucia med klar hänvisning till Sverige. Dock ännu fler om jultomten med hänvisning till Finland. Att detta banala marknadsföringstrick lyckats är för mig en gåta. Man behöver ju bara googla Santa Claus några minuter för att se det komplexa arvet från ett dussintal länder. Nu är det dock som det är och man får gratulera Finland.
Julafton på ett hotell i Hainan är en matfest och en eklektisk blandning av olika internationella saker. Visst fins där körer med julsånger, men också uppföranden från Tchaikovskijs Svansjön och allt annat som känns utländskt + ett kinesiskt jättefyrverkeri på slutet för att kineserna skall tycka det är kul. Priset togs av en jättemodell i hotellobbyn av Kinesiska Muren - byggd av pepparkakor. Det som saknas hel är det som julen från början handlade om, krubban i stallet med Jesusbarnet. Är man en jul i Spanien är det det enda man ser (till leda).
För 20 år sedan var Julen i Kina mer kristen, men också något som bara de som var nyfikna på västerlandet intresserade sig för. Nu är det mer av massrörelse och då blir det mer med kinesiska förtecken. För 10 år sedan gjorde vi några svenska matfestivaler runt jul i Shanghai med det svenska smörgårdsbordet. Idag måste man ha med särskilda bord med italiensk, japansk, kinesisk mat i ett otal tappningar för att gästerna skall vara nöjda. De enda som orkar den svenska fanan högt är IKEA.
Bengt
lördag 20 december 2008
French Concession
När vi bodde här på 90-talet sade jag ibland att jag bodde i French Concession. Folk tittade lite underligt och tyckte det var en konstig beskrivning. Många visste ju inte att det i gamla Shanghai var skillnad på International Settlement och French Concession. Till och med den franske generalkonsul tittade lite generat när man förde historien på tal.
När jag började förbereda mig för Shanghai igen i somras såg jag till min häpnad att termen French Concession används friskt och nu ser man det i reklam för fastigheter, för restauranger och i sammanhang där det egentligen saknar mening.
Eftersom vi bor i French Concession och ser ut över hjärtat av området, liksom över International Settlement om jag ser åt andra hållet, kan jag notera att de gamla kvarteren i French Concession skonats i hög grad från nybebyggelse. Det är en charmig stadsdel där det mesta av livets goda är samlat.
Området sträcker sig på båda sisor om den lågna gatan Haihai Road, cirka en halv kilometer norrut resp. söderut. Det finns även en bit av the Bund som var i franska koncessionen, med det ståtliga namnet Quai de France.
Någon kilometer in från the Bund ligger området Xintiandi som byggts upp i gammal kinesisk stil med massor av moderna restauranger och caféer. Det blev populärt bland unga yuppies i början av 2000-talet och har bidragit till att ge en hip känsla av Shanghai. Det har dock inte ett dugg med Frankrike att göra.
Längre västerut finns några långa gator med traditionell begyggelse där det nu finns massor med små modebutiker. Fortsätter man ännu längre västerut kommer man till ett område med nya höghus. Kombinationen av en mängd expats och utbudet av chica butiker har lett till en gentrifiering av hela området. Där det igår var en butik för cykeldelar kan det idag vara en butik för trendiga kläder, ett café med Illy-cafe eller en vinbar.
När man kommer bort till den västligaste delen av French Concession är det ett villaområde med funkishus och lugna promenadområden. Här finns en del exklusiva restauranger och vinbarer. Just vinhandeln tycks ha exploderat. På min korta gata Anfu Road finns tre vinbutiker och några vinbarer. Det känns i allafall mer som Frankrike än som USA eller Sverige.
Den ultimata nostalgikänslan skulle man uppnå om man satte upp de gamla gatuskyltarna. Rue Victor Hugo låter onekligen mer fascinerande än Wulumuqi Road. Huaihai Road borde i allfall någonstans markeras som f.d. Avenue Joffre. Hypefaktorn i stadsdelen skulle tiodubblas. Det skulle en gång för alla motsäga Simone Signorets uttryck "Nostalgin är inte längre vad den en gång var".
Min egen gata hette Route Dupleix och var namngett efter den franske generalguvernör i Indien som gjorde det sista försöket att göra Indien franskt och inte brittiskt. Han fick en gata i Paris och en liten gatstump här i Shanghai till sitt minne.
Bengt
När jag började förbereda mig för Shanghai igen i somras såg jag till min häpnad att termen French Concession används friskt och nu ser man det i reklam för fastigheter, för restauranger och i sammanhang där det egentligen saknar mening.
Eftersom vi bor i French Concession och ser ut över hjärtat av området, liksom över International Settlement om jag ser åt andra hållet, kan jag notera att de gamla kvarteren i French Concession skonats i hög grad från nybebyggelse. Det är en charmig stadsdel där det mesta av livets goda är samlat.
Området sträcker sig på båda sisor om den lågna gatan Haihai Road, cirka en halv kilometer norrut resp. söderut. Det finns även en bit av the Bund som var i franska koncessionen, med det ståtliga namnet Quai de France.
Någon kilometer in från the Bund ligger området Xintiandi som byggts upp i gammal kinesisk stil med massor av moderna restauranger och caféer. Det blev populärt bland unga yuppies i början av 2000-talet och har bidragit till att ge en hip känsla av Shanghai. Det har dock inte ett dugg med Frankrike att göra.
Längre västerut finns några långa gator med traditionell begyggelse där det nu finns massor med små modebutiker. Fortsätter man ännu längre västerut kommer man till ett område med nya höghus. Kombinationen av en mängd expats och utbudet av chica butiker har lett till en gentrifiering av hela området. Där det igår var en butik för cykeldelar kan det idag vara en butik för trendiga kläder, ett café med Illy-cafe eller en vinbar.
När man kommer bort till den västligaste delen av French Concession är det ett villaområde med funkishus och lugna promenadområden. Här finns en del exklusiva restauranger och vinbarer. Just vinhandeln tycks ha exploderat. På min korta gata Anfu Road finns tre vinbutiker och några vinbarer. Det känns i allafall mer som Frankrike än som USA eller Sverige.
Den ultimata nostalgikänslan skulle man uppnå om man satte upp de gamla gatuskyltarna. Rue Victor Hugo låter onekligen mer fascinerande än Wulumuqi Road. Huaihai Road borde i allfall någonstans markeras som f.d. Avenue Joffre. Hypefaktorn i stadsdelen skulle tiodubblas. Det skulle en gång för alla motsäga Simone Signorets uttryck "Nostalgin är inte längre vad den en gång var".
Min egen gata hette Route Dupleix och var namngett efter den franske generalguvernör i Indien som gjorde det sista försöket att göra Indien franskt och inte brittiskt. Han fick en gata i Paris och en liten gatstump här i Shanghai till sitt minne.
Bengt
fredag 19 december 2008
Cykelkultur
Jag har nu cyklat några veckor till och från jobbet varje dag. Mina kinesiska anställda är lite undrande varje morgon om jag skall komma fram levande. Ingen av dem tar sig fram på sånt sätt. Kanske tycker de en limousin vore mer ståndsmässigt. Jag skulle kunna berätta att Sverker Åström cyklade till Elyséepalatset, men vet inte om argumentet biter. Kanske vore det beviset för att svenskar verkligen är lite konstiga.
Mina medcyklister är väl inte kontorsanställda precis. Många verkar transportera på allt mellan himmel och jord. Det är mycket vespor och elmopeder i farten. Jag har nu börjat lista ut var elmopederna har sina knappt synliga batterier. Det verkar finnas hur många modeller som helst.
Den goda nyheten är att alla är vänliga och tar hänsyn till arandra. Det negativa med det är att man även accepterar uppenbara trafikbrott som att någon cyklar i motsatt riktning, vilket gör att det ibland blir tvärstopp. I Stockholm tyckte jag cyklisterna var ett aggressivt släkte så fort någon orsakade topp i trafiken, men här höjer ingen rösten.
Det finns fortfarande bemannade cykelparkeringsplatser på gatorna. Man betalar 50 öre. Man får ett kvitto och en vänlig själ håller ett öga på cykeln. Jag minns från 1970-talet i Peking att cykelstöld var det enda brott som en utlänning kunde råka ut för. Däremot var det ingen risk att någon stal ens bil. De flesta utlänningar låste inte bilen när de parkerade och en del lät till och med nyckeln sitta kvar i bilen. Dessa tider är dock förbi.
Bengt
Mina medcyklister är väl inte kontorsanställda precis. Många verkar transportera på allt mellan himmel och jord. Det är mycket vespor och elmopeder i farten. Jag har nu börjat lista ut var elmopederna har sina knappt synliga batterier. Det verkar finnas hur många modeller som helst.
Den goda nyheten är att alla är vänliga och tar hänsyn till arandra. Det negativa med det är att man även accepterar uppenbara trafikbrott som att någon cyklar i motsatt riktning, vilket gör att det ibland blir tvärstopp. I Stockholm tyckte jag cyklisterna var ett aggressivt släkte så fort någon orsakade topp i trafiken, men här höjer ingen rösten.
Det finns fortfarande bemannade cykelparkeringsplatser på gatorna. Man betalar 50 öre. Man får ett kvitto och en vänlig själ håller ett öga på cykeln. Jag minns från 1970-talet i Peking att cykelstöld var det enda brott som en utlänning kunde råka ut för. Däremot var det ingen risk att någon stal ens bil. De flesta utlänningar låste inte bilen när de parkerade och en del lät till och med nyckeln sitta kvar i bilen. Dessa tider är dock förbi.
Bengt
torsdag 18 december 2008
Humor (eller brist på sådan)
Jag har dåliga nyheter - Shanghaibor har ingen humor.
Det började förra veckan när jag talade inför studenter som läste svenska. Jag började med en västgötahistoria och fortsatte med en Kålle&Ada-historia. Det var bara symboliskt artiga skratt i salongen fastän jag valt ut några riktiga pärlor. Värre var att när jag sen förklarade vad jag egentligen hade sagt på dialekt. Då blev det dödstyst i salen!
Idag satt jag med mina kinesiska anställda och drog några skämt på lunchrasten. Då de inte förklarade var jag tvungen att hänvisa till kända episoder i Fawlty Towers och MASH. Ingen var dessa serier var kända här. Att dra själva skämten i detalj insåg jag var meningslöst. Vad vet ni om europeisk humor frågade jag? En hade hört om Mr Bean. Jag minns att jag på kinesiska flygplan sett underhållande filmer när folk hoppade skidhoppning och ramlade pladask - jätteroligt. Sen var det några Jackass-filmer när det gick snett och folk höll på att stryka med - jätteroligt!
En svenska med djup kunskap som är gift med en kines medgav att humorn i Shanghai är lägst i Kina. Helan och Halvan är bra, annat är tveksamt. Att dra undan stolen när någon som sätter sig är säkert jätteuppskattat här. I Hongkong är man mer van vid brittisk humor och även Peking är mer raffinderad i sin smak sade hon. Suck tänkte jag, här gäller det att vara extra rolig och göra en utbildande insats.
Bengt
Det började förra veckan när jag talade inför studenter som läste svenska. Jag började med en västgötahistoria och fortsatte med en Kålle&Ada-historia. Det var bara symboliskt artiga skratt i salongen fastän jag valt ut några riktiga pärlor. Värre var att när jag sen förklarade vad jag egentligen hade sagt på dialekt. Då blev det dödstyst i salen!
Idag satt jag med mina kinesiska anställda och drog några skämt på lunchrasten. Då de inte förklarade var jag tvungen att hänvisa till kända episoder i Fawlty Towers och MASH. Ingen var dessa serier var kända här. Att dra själva skämten i detalj insåg jag var meningslöst. Vad vet ni om europeisk humor frågade jag? En hade hört om Mr Bean. Jag minns att jag på kinesiska flygplan sett underhållande filmer när folk hoppade skidhoppning och ramlade pladask - jätteroligt. Sen var det några Jackass-filmer när det gick snett och folk höll på att stryka med - jätteroligt!
En svenska med djup kunskap som är gift med en kines medgav att humorn i Shanghai är lägst i Kina. Helan och Halvan är bra, annat är tveksamt. Att dra undan stolen när någon som sätter sig är säkert jätteuppskattat här. I Hongkong är man mer van vid brittisk humor och även Peking är mer raffinderad i sin smak sade hon. Suck tänkte jag, här gäller det att vara extra rolig och göra en utbildande insats.
Bengt
måndag 15 december 2008
Kopior
Jag skrev för ett tag sedan om svenskarnas iver köpa piratkopierade produkter. Kineserna har en helt annan kopiekultur. Den kallas "Shanzhai" (bergsby) med en modern term och var först namnet på en mobiltelefon som gjordes i Sydkina. Det syftar på produkter som är kopior och har snarlika namn som originalet.
En kinesiska sade till mig att det finns ställen i Kina där allt är kopior. Man kan dricka kaffe på Starblogs, äta mat på KFG, man har förståss en Hiphone när man ringer och läser tidningar och ser på TV-program som till namnet är snarlika originalen.
En samling olika shanzhaiprodukter finns på länken
http://www.chinasmack.com/pictures/funny-and-clever-chinese-shanzhai-brands/
Man kan fundera lite på den moraliska skillnaden mellan ett par skor som heter Puma men inte är original och en shanzhai som heter Punk. En annan fråga är varför kineserna föredrar en kopia med felaktigt namn.
Bengt
En kinesiska sade till mig att det finns ställen i Kina där allt är kopior. Man kan dricka kaffe på Starblogs, äta mat på KFG, man har förståss en Hiphone när man ringer och läser tidningar och ser på TV-program som till namnet är snarlika originalen.
En samling olika shanzhaiprodukter finns på länken
http://www.chinasmack.com/pictures/funny-and-clever-chinese-shanzhai-brands/
Man kan fundera lite på den moraliska skillnaden mellan ett par skor som heter Puma men inte är original och en shanzhai som heter Punk. En annan fråga är varför kineserna föredrar en kopia med felaktigt namn.
Bengt
torsdag 11 december 2008
Titta TV
Av någon anledning är CNN borta från min TV sen en vecka. Jag var redan urtrött på CNN och har nu tröttnat på BBC och ser därför på den engelskspråkiga kinesiska kanalen CCTV9. Till min stora förvåning är programmen utmärkta. Folk sitter i en studio och försöker bena ut den ekonomiska krisen och vad den betyder för Kina. Det är nästan alltid en utlänning med i kretsen av bedömare. Det är skillnad mot Christiane Amanpour och hennes efterliknare som står och pratar sig hesa mitt i en bullrig trafikkorsning, så att man inte hör vad de säger om man inte är på helspänn.
Kanske är det ett steg i den närmast naturbundna utvecklingen för en expat att "go native". Det krävs stor energi att hålla distans och orka med att ta till sig information som är svåråtkomlig eller svårtuggad. Jag har märkt att A och O för att följa med vad som händer, framför allt i Sverige, är att ha en bra internetmottagning av Sveriges Radio. Då kan man lyssna på bra program när man vill.
Dagens diskussion gav den nya vinkeln att det kinesiska stimulanspaketet på 4 biljoner Yuan kanske inte håller då 1 biljon skall komma från lokala regeringar. Deras stora inkomstkälla är landförsäljning och när nu fastighetspriserna går neråt är det olönsamt att sälja.
Bengt
Kanske är det ett steg i den närmast naturbundna utvecklingen för en expat att "go native". Det krävs stor energi att hålla distans och orka med att ta till sig information som är svåråtkomlig eller svårtuggad. Jag har märkt att A och O för att följa med vad som händer, framför allt i Sverige, är att ha en bra internetmottagning av Sveriges Radio. Då kan man lyssna på bra program när man vill.
Dagens diskussion gav den nya vinkeln att det kinesiska stimulanspaketet på 4 biljoner Yuan kanske inte håller då 1 biljon skall komma från lokala regeringar. Deras stora inkomstkälla är landförsäljning och när nu fastighetspriserna går neråt är det olönsamt att sälja.
Bengt
måndag 8 december 2008
Ärans och hjältarnas språk
Tegnérs uttryck har förföljt mig för det är storslaget, men ack så felaktigt. När vi hade hjältar hade vi ingen ära, och omvänt i de tider vi haft ära var vi ofta utan hjältar.
Hur som helst har jag idag träffat 20 studenter som läser svenska här i Shanghai sedan 1½ år. De har alla svenska namn och de talar en riktigt fin och välvårdad svenska. Det skulle inte falla dem in att säga att något är "sjukt bra" eller liknande. Jag uppmuntrade dem till att prata ett välvårdat och korrekt språk. De skall ju bland annat konkurrera med kineser som bor i Sverige och kan båda spåken den vägen.
Jag började med att berätta om svenska språket och drog roliga historier på de svenska dialekter jag kan för att få ett begrepp om deras hörförståelse. Det gick inte alls så jag återgick till regeringskanslisvenska med uttal av varje konsonant och vokal. Har ni några frågor just om språket frågade jag sen? En student räckte upp handen och frågade: "Vi har förstått att den ekonomiska krisen nått Sverige och nu är besvärande för den svenska fordonsindustrin. Tror Ni att svensk fordonsindustri kommer att klara sig?
Ute på ett universitet i Shanghais utkant sitter kinesiska studenter och grunnar på hur det skall gå för Volvo och SAAB. Vi lever verkligen i en globaliserad värld.
Sen drack vi glögg, varvid vi förmodligen bröt mot något förbud om alkoholintag under lektionen. Ingen hade druckit glögg, men de kände till drycken från litteraturen. En flicka sade att hon blev yr i huvudet, troligen av någon krydda i drycken. Hon trodde det var fänkålen.
Bengt
Hur som helst har jag idag träffat 20 studenter som läser svenska här i Shanghai sedan 1½ år. De har alla svenska namn och de talar en riktigt fin och välvårdad svenska. Det skulle inte falla dem in att säga att något är "sjukt bra" eller liknande. Jag uppmuntrade dem till att prata ett välvårdat och korrekt språk. De skall ju bland annat konkurrera med kineser som bor i Sverige och kan båda spåken den vägen.
Jag började med att berätta om svenska språket och drog roliga historier på de svenska dialekter jag kan för att få ett begrepp om deras hörförståelse. Det gick inte alls så jag återgick till regeringskanslisvenska med uttal av varje konsonant och vokal. Har ni några frågor just om språket frågade jag sen? En student räckte upp handen och frågade: "Vi har förstått att den ekonomiska krisen nått Sverige och nu är besvärande för den svenska fordonsindustrin. Tror Ni att svensk fordonsindustri kommer att klara sig?
Ute på ett universitet i Shanghais utkant sitter kinesiska studenter och grunnar på hur det skall gå för Volvo och SAAB. Vi lever verkligen i en globaliserad värld.
Sen drack vi glögg, varvid vi förmodligen bröt mot något förbud om alkoholintag under lektionen. Ingen hade druckit glögg, men de kände till drycken från litteraturen. En flicka sade att hon blev yr i huvudet, troligen av någon krydda i drycken. Hon trodde det var fänkålen.
Bengt
lördag 6 december 2008
På spaning efter den tid som flytt
Trots all biltrafik finns perfekta gator för att cykla i Shanghai. Det finns hur mycket som helst att titta på och man glider fram i sakta mak. Den högsta punkten i Shanghai är 5 meter över havsnivån så det finns inga backar. Jag har dörför satsat på en enväxlad cykel för det facila priset av 500 kronor.
Ett problem är att de stora lederna spärrats för cyklister. Ofta får man kryssa sig fram som på sjön, men har man inte bråttom är det inget stort problem. Det är kul att se vilka medtrafikanter man har. Det finns massor av elmopeder som kör om en helt ljudlöst. Jag kan inte begripa var batteriet sitter, de ser nästan ut som cyklar.
Jag visste precis vart jag skulle åka på min premiärtur idag, till det gamla svenska generalkonsulsresidenset från 1930- och 40-talet på Xinahua road. Gatan hette då Amherst road och huset låg på en liten väg som gick in från den som hette Columbia Circle. Jag mindes det från 90-talet som ett av de lugnaste och trevligaste bostadsområden i hela stan.
Idag såg det faktiskt ut precis likadant. Inte ett hus hade rivits, några hade t.o.m. renoverats. När jag kom fram till det "svenska" huset, nr 32 på Xinhua Road 329, såg det likadant ut som på 90-talet, med ett undantag. Man hade K-märkt det 23 september 1999 (två veckor efter att Anita och jag lämnat Shanghai) och på plattan stod att det ar byggt 1925 som "English garden villa" och varit svensk ministerbostad.
På 90-talet var jag faktiskt inne några gånger i huset och pratade med flera av de (8) familjer som då bodde där. Interiören var intakt och fina trädekorationer skulle bara behöva dammas av lite. Kök och badrum var förstås nerslitna och man hade satt upp mellanväggar här och där. Idag var inte entrén öppen så jag får titta till det någon annan dag. Det var dock en fröjd att se att det var K-märkt, liksom det spanska residenset bredvid och några andra fina villor.
Jag pratade en del på 90-talet med Malte Pripp som var den siste svenske generalkonsul som bodde i huset. Han hade en fin fotosamlig från huset och den stora trädgården. Eftersom han bodde där under hela andra världskriget mindes han mest ransoneringar och det ständiga problemet på vintern att få bränsle att hålla huset varmt. Det verkade vara brist på allt. Han skrev i sina minnesanteckningar från Shanghai att när han ibland var på middag hos kollegor kände han igen sina egna bestick på bordet. Generalkonsulernas kockar hade något samarbete sig emellan så att de alltid klarade skivan. Bäst att inte fråga efteråt.
Bengt
Ett problem är att de stora lederna spärrats för cyklister. Ofta får man kryssa sig fram som på sjön, men har man inte bråttom är det inget stort problem. Det är kul att se vilka medtrafikanter man har. Det finns massor av elmopeder som kör om en helt ljudlöst. Jag kan inte begripa var batteriet sitter, de ser nästan ut som cyklar.
Jag visste precis vart jag skulle åka på min premiärtur idag, till det gamla svenska generalkonsulsresidenset från 1930- och 40-talet på Xinahua road. Gatan hette då Amherst road och huset låg på en liten väg som gick in från den som hette Columbia Circle. Jag mindes det från 90-talet som ett av de lugnaste och trevligaste bostadsområden i hela stan.
Idag såg det faktiskt ut precis likadant. Inte ett hus hade rivits, några hade t.o.m. renoverats. När jag kom fram till det "svenska" huset, nr 32 på Xinhua Road 329, såg det likadant ut som på 90-talet, med ett undantag. Man hade K-märkt det 23 september 1999 (två veckor efter att Anita och jag lämnat Shanghai) och på plattan stod att det ar byggt 1925 som "English garden villa" och varit svensk ministerbostad.
På 90-talet var jag faktiskt inne några gånger i huset och pratade med flera av de (8) familjer som då bodde där. Interiören var intakt och fina trädekorationer skulle bara behöva dammas av lite. Kök och badrum var förstås nerslitna och man hade satt upp mellanväggar här och där. Idag var inte entrén öppen så jag får titta till det någon annan dag. Det var dock en fröjd att se att det var K-märkt, liksom det spanska residenset bredvid och några andra fina villor.
Jag pratade en del på 90-talet med Malte Pripp som var den siste svenske generalkonsul som bodde i huset. Han hade en fin fotosamlig från huset och den stora trädgården. Eftersom han bodde där under hela andra världskriget mindes han mest ransoneringar och det ständiga problemet på vintern att få bränsle att hålla huset varmt. Det verkade vara brist på allt. Han skrev i sina minnesanteckningar från Shanghai att när han ibland var på middag hos kollegor kände han igen sina egna bestick på bordet. Generalkonsulernas kockar hade något samarbete sig emellan så att de alltid klarade skivan. Bäst att inte fråga efteråt.
Bengt
Taxi, taxi, taxi!
Jag har aldrig i mitt liv åkt så mycket taxi som i Shangahi. Det är nästan alltid lätt att få en bil, man går bara ut i gatan och viftar med armen. De kostar 11 RMB i startavgift och på det kommmer man rätt långt. Man hitter inget säkerhetsbälte i baksätet och ibland får man inte upp dörren, men trafiken flyter rätt långsamt så jag har inte varit så rädd.
Taxichauffer sätter genast fart och så börjar den krångliga diskussionen om vart man ska. Jag orkar inte ha med mig skrivna lappar utan litar på att uttalet skall funka. Chaufförerna gillar inte att leta efter gatunummer så man anger närmaste korsning och sen får man ta sig till slutpunkten.
Jag har lärt mig att man skall kolla numret på taxilicensen. Ligger det över 25 000 är det en nybörjare, oftats från någon av grannprovinserna eller längre bortifrån. Då kan det bli problem. Ibland är det nummer så lågt som 15 000. Då kan man luta sig tillbaka.
Man blir trött på taxi efter ett tag. Idag har jag köpt en cykel till det facila priset av 500 RMB. I morgon bär det av på en lång cykeltur.
Bengt
Taxichauffer sätter genast fart och så börjar den krångliga diskussionen om vart man ska. Jag orkar inte ha med mig skrivna lappar utan litar på att uttalet skall funka. Chaufförerna gillar inte att leta efter gatunummer så man anger närmaste korsning och sen får man ta sig till slutpunkten.
Jag har lärt mig att man skall kolla numret på taxilicensen. Ligger det över 25 000 är det en nybörjare, oftats från någon av grannprovinserna eller längre bortifrån. Då kan det bli problem. Ibland är det nummer så lågt som 15 000. Då kan man luta sig tillbaka.
Man blir trött på taxi efter ett tag. Idag har jag köpt en cykel till det facila priset av 500 RMB. I morgon bär det av på en lång cykeltur.
Bengt
tisdag 2 december 2008
Gift i maten
Idag hade mitt husorgan Shanghai Daily en rapport om att antalet skadade i melaminskandalen inte var 50 000 utan 250 000. Det gäller barn som ätit mjölkersättning som haft iblandning av melamin (för att testerna skulle visa högre proteininnehåll). Man skrev nu att 6 spädbarn dött och att tusentals vårdades på sjukhus för njurskador. De gäller tydligen framför allt spädbarn upp till 3-4 månader som inte haft annan föda eller vätskeintag än mjölkersättning.
En kinesiska med eget spädbarn sade till mig att man inte var så drabbad i Shanghai eftersom 90% av föräldrarna här använder importerad mjölkersättning. Man litar helt enkelt inte på kinesiska produkter och har råd köpa importerade produkter. Semperprodukter säljs på nätet till 3 gånger högre pris än i Sverige för att ta ett exempel.
Diskussionen fortsatte om andra saker som man bör undvika i Shanghai. Ät inte på små restauranger! Hygienen i köken är under all kritik, råttor springer överallt och grönsaker sköljs i smutsigt vatten. Detsamma gäller för lunch boxes som ofta produceras i dessa hål-i-väggen-restauranger. Ät aldrig hot pot i Shanghai! Restaurangerna använder gammal vätska som har mer smak, men är farlig. Ät heller aldrig stekt fisk, men vet inte om det är självdöd fisk. Däremot är ångad fisk alltid gjord på färsk fisk.
Jag tog mig för pannnan. All denna information finns på kinesiska websajter men vi utlännningar kan ju inte följa denna debatt. Kanske lever vi ett farligare liv än kineserna?
Bengt
En kinesiska med eget spädbarn sade till mig att man inte var så drabbad i Shanghai eftersom 90% av föräldrarna här använder importerad mjölkersättning. Man litar helt enkelt inte på kinesiska produkter och har råd köpa importerade produkter. Semperprodukter säljs på nätet till 3 gånger högre pris än i Sverige för att ta ett exempel.
Diskussionen fortsatte om andra saker som man bör undvika i Shanghai. Ät inte på små restauranger! Hygienen i köken är under all kritik, råttor springer överallt och grönsaker sköljs i smutsigt vatten. Detsamma gäller för lunch boxes som ofta produceras i dessa hål-i-väggen-restauranger. Ät aldrig hot pot i Shanghai! Restaurangerna använder gammal vätska som har mer smak, men är farlig. Ät heller aldrig stekt fisk, men vet inte om det är självdöd fisk. Däremot är ångad fisk alltid gjord på färsk fisk.
Jag tog mig för pannnan. All denna information finns på kinesiska websajter men vi utlännningar kan ju inte följa denna debatt. Kanske lever vi ett farligare liv än kineserna?
Bengt
måndag 1 december 2008
Trouble in Hangzhou
För en vecka sedan var jag i Hangzhou två gånger. På fredagen med en delegation och tillbaka på söndagen med en annan.
På fredagen åkte vi från flygplatsen in mot staden. Det är en 35 km lång resa och det som höll mig vaken var att hela vägen var bebyggd. Masor av hus helt enkelt i en stad som jag förut minns som en rätt liten kinesisk stad. Man passerar floden Qingtian och sedan kommer man till stadskärnan och så småningom till Västra sjön sm är den stora sevärdheten och Kinas kanske vackraste stadspark.
På söndagen två dagar senare åkte jag tåg till Hangzhou och satt och slöläste morgontidningen. Där stod det att det under lördagen varit en olycka i ett tunnelbanebygge i Hangzhou och att flera byggnadsarbetare omkommit. Väl i Hangshou fick jag hela bilden. En tunnelbanestation under byggnad på vägen ut mot flygplaten hade rasat och ett dussintal lastbilar med chaufförer hade ramlat ner i gyttjan. Allt berodde på att man byggde farligt nära floden och marken var lös. De 12 tunnelbanestationer som man byggde samtidigt stod nu stilla. Jag hade varit timmar ifrån en olycka.
En inspektionsgrupp från Pekingvar redan på plats. Det rapporterades att hela byggidén varit dåligt förberedd och utredd. Jag försökte fråga om någon i förväg oppnerat sig men fick intrycke att så inte varit fallet. Det är en svaghet i detta land att experter är rädda för att uttala sig när ett politikt beslut är fattat.
Bengt
På fredagen åkte vi från flygplatsen in mot staden. Det är en 35 km lång resa och det som höll mig vaken var att hela vägen var bebyggd. Masor av hus helt enkelt i en stad som jag förut minns som en rätt liten kinesisk stad. Man passerar floden Qingtian och sedan kommer man till stadskärnan och så småningom till Västra sjön sm är den stora sevärdheten och Kinas kanske vackraste stadspark.
På söndagen två dagar senare åkte jag tåg till Hangzhou och satt och slöläste morgontidningen. Där stod det att det under lördagen varit en olycka i ett tunnelbanebygge i Hangzhou och att flera byggnadsarbetare omkommit. Väl i Hangshou fick jag hela bilden. En tunnelbanestation under byggnad på vägen ut mot flygplaten hade rasat och ett dussintal lastbilar med chaufförer hade ramlat ner i gyttjan. Allt berodde på att man byggde farligt nära floden och marken var lös. De 12 tunnelbanestationer som man byggde samtidigt stod nu stilla. Jag hade varit timmar ifrån en olycka.
En inspektionsgrupp från Pekingvar redan på plats. Det rapporterades att hela byggidén varit dåligt förberedd och utredd. Jag försökte fråga om någon i förväg oppnerat sig men fick intrycke att så inte varit fallet. Det är en svaghet i detta land att experter är rädda för att uttala sig när ett politikt beslut är fattat.
Bengt
fredag 14 november 2008
IKEAs paradox
Vi har ett IKEA-varuhus i Shanghai dom aer ett andningshaal baade naer man behoever moebler men ocksaa svenska matvaror.
Maanga, inklusive mig, trodde att IKEA skulle faa svaart att expanera i laender der man inte var van att saetta ihop sina moebler sjaelv. Jag bestaellde naagra bokhyllor till kontoret och satt och oroade mig foer att chauffoeren skulle vaegra montrea dem. Det var dock inga problem, Grabben som foer 60 renminbi levererade hyllorna fraagade om han fick montera dem ocksaa och chaufforen gav honom laettat det tillstaandet.
Vi koepte i samma veva en tresitssoffasoffa till hemmet. I Sverige hade det varit jobbigt att skaffa fram en hyrbil foer att ordna transporten. Haer betalde vi 60 renminbi och vips var soffan hemkoerd. Aer det egentligen rationellt att alla skall skaffa hyrbilar och koera hem en enskild moebel sjaelva undrar jag. Aer det inte rationellt aer det knappast heller miljoevaenligt.
Bengt
Maanga, inklusive mig, trodde att IKEA skulle faa svaart att expanera i laender der man inte var van att saetta ihop sina moebler sjaelv. Jag bestaellde naagra bokhyllor till kontoret och satt och oroade mig foer att chauffoeren skulle vaegra montrea dem. Det var dock inga problem, Grabben som foer 60 renminbi levererade hyllorna fraagade om han fick montera dem ocksaa och chaufforen gav honom laettat det tillstaandet.
Vi koepte i samma veva en tresitssoffasoffa till hemmet. I Sverige hade det varit jobbigt att skaffa fram en hyrbil foer att ordna transporten. Haer betalde vi 60 renminbi och vips var soffan hemkoerd. Aer det egentligen rationellt att alla skall skaffa hyrbilar och koera hem en enskild moebel sjaelva undrar jag. Aer det inte rationellt aer det knappast heller miljoevaenligt.
Bengt
lördag 8 november 2008
Promenad i kvarteret
Idag lyste solen för första gången på tre veckor. Det blev en tur runt närmaste kvarteren. Alla kineser verkade ha hängt ut sina lakan täcken på tork, nästan alla rosa!
200 meter nedför gatan ser jag vår egen matta ligga på tork på trottoaren!! Tvättfirman har hävdat att det tar tid att tvätta den. Trodde först de ansåg den väldigt nedsmutsad. Chauffören sade något om att man väntar på en bra torkdag. Det är säkert ett miljövänligare sätt än att ha tumlare.
Jag går förbi villan vi bodde i på 90-talet. Polisen (ingen vanlig polis utan Kinas FBI) har det nu, så gränden är städad och det är ordning på torpet.
Sen ser jag till min förvåning 3-4 gamla hus som jag trodde var rivna som står kvar, delvis upprustade och som blivit k-märkta, alla med en vacker skylt som talar om när de byggdes och att k-märkningen skett genom beslut av den 21 oktober 2005. Ytterligare 2-3 gamla hus från sekelskiftet står kvar utan att ha blivit k-märkta. Däremot är ett par hus som byggdes på 90-talet rivna och ersatta med nya och på alla sätt bättre hus.
Bengt
200 meter nedför gatan ser jag vår egen matta ligga på tork på trottoaren!! Tvättfirman har hävdat att det tar tid att tvätta den. Trodde först de ansåg den väldigt nedsmutsad. Chauffören sade något om att man väntar på en bra torkdag. Det är säkert ett miljövänligare sätt än att ha tumlare.
Jag går förbi villan vi bodde i på 90-talet. Polisen (ingen vanlig polis utan Kinas FBI) har det nu, så gränden är städad och det är ordning på torpet.
Sen ser jag till min förvåning 3-4 gamla hus som jag trodde var rivna som står kvar, delvis upprustade och som blivit k-märkta, alla med en vacker skylt som talar om när de byggdes och att k-märkningen skett genom beslut av den 21 oktober 2005. Ytterligare 2-3 gamla hus från sekelskiftet står kvar utan att ha blivit k-märkta. Däremot är ett par hus som byggdes på 90-talet rivna och ersatta med nya och på alla sätt bättre hus.
Bengt
fredag 7 november 2008
Gammalt vin i nya läglar
På tåget finns det en passagerartidning i stolsfickan. Den heter "Passengers" och tycks rikta sig till oss de tusenden som sitter och försöker fördriva tiden. Ett modernt grepp tycker jag och börjar läsa den första artkeln som heter "Railway News Release". Nu citerar jag ordagrannt:
"MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with the undersecretary of CPC Hunan Committee & governor Shou Gang on Hunan's railway construction at MoR in the afternoon of August 25.The two sides vowed to adhere to the sicentific view on development...
MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with Secretary of CPC Shandong Committee Jiang Yikang and undersecretary of CPC Shandong committe & governor Jian Daming at MoR on Shandong's railway construction on August 29th. Both sides have expressed to adhere to the sicentific view on development, seize the golden oppertunity for railway and try to form the four horizontals and four verticals...
MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with the undersecretary of CPC Henan Committee & acting governor Guo Gengmao on accelerating Henan's railway construction at MoR on September 4th. The two sides expressed to keep adhering to the scientific view on developemnt, seize the current opportunity to step up Henan's railway and forge the provincial network of five horizontals and five verticals... "
Jag fattar inte ett barr. Var hunaneserna ovilliga att vara vetenskapliga och fick inga järnvägar alls. Sen kom Shandongborna och fick 4 vertikala och 4 horisontella, men då bad hunaneserna om ett möte och då fick de 5 vertikala och 5 horisontella på ett bräde.
Ja förr i världen satt vi och läste kinesiska texter på sånt sätt för det fanns ingen annan information. Nu är det lite lättare.
Resten av tidningen är annonser för olika fashionabla bostadsprojekt, Rolexliknande klockor och annat som tillhör livets goda, bl.a. en tvåsidorsartikel om Volvo XC90.
Bengt
"MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with the undersecretary of CPC Hunan Committee & governor Shou Gang on Hunan's railway construction at MoR in the afternoon of August 25.The two sides vowed to adhere to the sicentific view on development...
MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with Secretary of CPC Shandong Committee Jiang Yikang and undersecretary of CPC Shandong committe & governor Jian Daming at MoR on Shandong's railway construction on August 29th. Both sides have expressed to adhere to the sicentific view on development, seize the golden oppertunity for railway and try to form the four horizontals and four verticals...
MoR Party Secretary & Minister Liu Zhijun held talks with the undersecretary of CPC Henan Committee & acting governor Guo Gengmao on accelerating Henan's railway construction at MoR on September 4th. The two sides expressed to keep adhering to the scientific view on developemnt, seize the current opportunity to step up Henan's railway and forge the provincial network of five horizontals and five verticals... "
Jag fattar inte ett barr. Var hunaneserna ovilliga att vara vetenskapliga och fick inga järnvägar alls. Sen kom Shandongborna och fick 4 vertikala och 4 horisontella, men då bad hunaneserna om ett möte och då fick de 5 vertikala och 5 horisontella på ett bräde.
Ja förr i världen satt vi och läste kinesiska texter på sånt sätt för det fanns ingen annan information. Nu är det lite lättare.
Resten av tidningen är annonser för olika fashionabla bostadsprojekt, Rolexliknande klockor och annat som tillhör livets goda, bl.a. en tvåsidorsartikel om Volvo XC90.
Bengt
onsdag 5 november 2008
Världen sedd från Nanjing
Det var en stark upplevelse att höra Jeffrey Sachs stå upp och säga till borgmästaren och hela Shanghaieliten att Pudong var felbyggt. I dessa tankar for jag samma kväll till Nanjing för UN Habitatkonferensen och World Urban Forum, där Sverige spelade en viktig roll. En av tre största bidragsgivare och den största delegationen på plats.
Tanken var att vi skulle ha ordentliga samtal med ett antal borgmästare om stadsplanering och miljö. Jag såg framför mig att samtalen kunde bli lite knepiga med den rätt miljöfundamentalistiska inställning vi har. De vill säkert helst bygga nya städer där alla har bilar och parkeringsplatser både hemma, i shoppingcentrat och på arbetet (jag besökte i lördags Huaweis forskningslab i Pudong. De bygger en ny anläggning med parkeringsplats för alla anställda).
Habitatkonferensen samlade delegationer frånfalla länder och många NGOs som arbetar med slumfrågor, hemlösa ursprungsbefolkning osv. Mitt i allt detta finns en kinesisk utställning av städer i Kina som överglänser varandra med fyrfiliga motorvägar, skyskrapor med roterande restauranger på toppen osv. Kina går liksom inte i takt med resten av världen.
Det var heller inte så lätt att prata med kineserna. Nanjings stads partisekreterare och en viceborgmästare passerade den svenska montern med en hord av journalister och fotografer. Han fick en del beskrivningar av monteransvariga men hade självfallet inte tid att prata om några sakfrågor. Lustigt nog utbasunerades det i TV samtidigt att Obama vann presidentvalet. Jag undrade för mig själv om en amerikansk presidentkandidat är lika mekanisk i sitt sätt att gå igenom en paviljong. Jag tror fraktiskt inte det, för Obama måste ju vinna några röster på kuppen. Partisekreteraren vann nog inte min röst, för när han backade, så backade de 10 fotografer som stod emellan oss, så jag blev illa inklämd i ett hörn.
Vi hade dock ett utmärkt samtal med Wuxi stad. Vi berättade om Bo01 Hammarby Sjöstad och liknande eko-städer och de vill bygga en egen. Det visade sig att ritningen är klar. Den blir 90 gånger större än Hammarby Sjöstad, skall ha bostäder för upp till en miljon människor osv.! Man baxnar för siffrorna, så är det varje dag här. Kan vi bidra med något frågade jag, hur är det med transportsystemet. De har redan dragit vägarna och de byggs nu sade de. Jag är rädd att vi är sena. Har de byggt fyrfiliga motorvägar kors och tvärs är det svårt att komma in med ett nytt koncept. Försöka duger dock.
Swecos representant berättade för mig att kineserna har kommit långt på ett par år. För 5 år sedan var temat att bygga "gröna städer" med importerad byggstil och golfbanor. Nu är det förbud för nya golfbanor, man inser att de ser gröna ut men tar mycket plats och är miljöfientliga med alla bekämpningsmedel och stor vattenförbrukning. Ett stort steg framåt på kort tid.
Jag träffade en stadsplanerare från Sichuan som berättade att han har två UNESCO World Heritage i sin stad. Den var skadad av jordbävningen så man reparerade och byggde nytt. Det var dåligt byggda hus från de sista 20 åren som rasat. Nu skulle man bygga moderna hus men med kinesisk arkitektur. De kommer inte att heta “Grand Champs Elyse” eller liknande. Det kändes välgörande att den byggtid som kopierar det vulgära i väst inte sprider sig till de gamla kulturmiljöerna.
Nu sitter jag på tåget till Shanghai. På 90-talet åkte jag alltid i egen bil denna sträcka. Nu är motorvägen igenkorkad och tågen går på 2 timmar. Det är så populära så jag har bara fått biljett i andra klass. Det är dock helt OK, ingen spottar och skriker bredvid mig, det är rätt tyst. Tåget är bekvämare än i Sverige, mer utrymme och inga skakningar. Några ser på film på sin laptop eller lyssnar till musik. Jag räknar ut att det är 16 vagnar med 100 säten per vagn - vi är alltså 1600 personer på väg. Tågen går 25 gånger per dag, dvs varje halvtimma. Det är en bra kollektivtrafik. Hoppas bara folk inte börjar långpendla, då räcker kapaciteten inte till.
Bengt
Tanken var att vi skulle ha ordentliga samtal med ett antal borgmästare om stadsplanering och miljö. Jag såg framför mig att samtalen kunde bli lite knepiga med den rätt miljöfundamentalistiska inställning vi har. De vill säkert helst bygga nya städer där alla har bilar och parkeringsplatser både hemma, i shoppingcentrat och på arbetet (jag besökte i lördags Huaweis forskningslab i Pudong. De bygger en ny anläggning med parkeringsplats för alla anställda).
Habitatkonferensen samlade delegationer frånfalla länder och många NGOs som arbetar med slumfrågor, hemlösa ursprungsbefolkning osv. Mitt i allt detta finns en kinesisk utställning av städer i Kina som överglänser varandra med fyrfiliga motorvägar, skyskrapor med roterande restauranger på toppen osv. Kina går liksom inte i takt med resten av världen.
Det var heller inte så lätt att prata med kineserna. Nanjings stads partisekreterare och en viceborgmästare passerade den svenska montern med en hord av journalister och fotografer. Han fick en del beskrivningar av monteransvariga men hade självfallet inte tid att prata om några sakfrågor. Lustigt nog utbasunerades det i TV samtidigt att Obama vann presidentvalet. Jag undrade för mig själv om en amerikansk presidentkandidat är lika mekanisk i sitt sätt att gå igenom en paviljong. Jag tror fraktiskt inte det, för Obama måste ju vinna några röster på kuppen. Partisekreteraren vann nog inte min röst, för när han backade, så backade de 10 fotografer som stod emellan oss, så jag blev illa inklämd i ett hörn.
Vi hade dock ett utmärkt samtal med Wuxi stad. Vi berättade om Bo01 Hammarby Sjöstad och liknande eko-städer och de vill bygga en egen. Det visade sig att ritningen är klar. Den blir 90 gånger större än Hammarby Sjöstad, skall ha bostäder för upp till en miljon människor osv.! Man baxnar för siffrorna, så är det varje dag här. Kan vi bidra med något frågade jag, hur är det med transportsystemet. De har redan dragit vägarna och de byggs nu sade de. Jag är rädd att vi är sena. Har de byggt fyrfiliga motorvägar kors och tvärs är det svårt att komma in med ett nytt koncept. Försöka duger dock.
Swecos representant berättade för mig att kineserna har kommit långt på ett par år. För 5 år sedan var temat att bygga "gröna städer" med importerad byggstil och golfbanor. Nu är det förbud för nya golfbanor, man inser att de ser gröna ut men tar mycket plats och är miljöfientliga med alla bekämpningsmedel och stor vattenförbrukning. Ett stort steg framåt på kort tid.
Jag träffade en stadsplanerare från Sichuan som berättade att han har två UNESCO World Heritage i sin stad. Den var skadad av jordbävningen så man reparerade och byggde nytt. Det var dåligt byggda hus från de sista 20 åren som rasat. Nu skulle man bygga moderna hus men med kinesisk arkitektur. De kommer inte att heta “Grand Champs Elyse” eller liknande. Det kändes välgörande att den byggtid som kopierar det vulgära i väst inte sprider sig till de gamla kulturmiljöerna.
Nu sitter jag på tåget till Shanghai. På 90-talet åkte jag alltid i egen bil denna sträcka. Nu är motorvägen igenkorkad och tågen går på 2 timmar. Det är så populära så jag har bara fått biljett i andra klass. Det är dock helt OK, ingen spottar och skriker bredvid mig, det är rätt tyst. Tåget är bekvämare än i Sverige, mer utrymme och inga skakningar. Några ser på film på sin laptop eller lyssnar till musik. Jag räknar ut att det är 16 vagnar med 100 säten per vagn - vi är alltså 1600 personer på väg. Tågen går 25 gånger per dag, dvs varje halvtimma. Det är en bra kollektivtrafik. Hoppas bara folk inte börjar långpendla, då räcker kapaciteten inte till.
Bengt
söndag 2 november 2008
Råd till Shanghai
Idag har det årliga mötet med den rådgivande mötet till borgmässtaren i Shanghai hållit. Gruppen heter IBLAC och består f.n. av 39 internationella företagsledare. De flesta var på Fortune 500-nivå. Mötet hölls för 20:e gången och det var Zhu Rongji som tog detta visionära initiativ. Först satt man 14 personer runt ett bord, men med den succé som Shanghai upplevt vill många vara med och gruppen växer hela tiden.
Jag var medbjuden eftersom det fanns en svensk bland de 39, Jacob Wallenberg, som också är vice ordförande. Salen full av stadens ledande tjänstemän och observatörer av olika slag.
Spontaniteten har väl gått förlorad under åren. En tysk ledamot sade att varje inlägg var regisserat, men gruppen har också en helt intern session.
Gruppen är ibland Shanghais internationella hejarklack och det sades att gruppens stöd för Shanghais EXPO-kandidatur hade varit viktigt. Tanken är ju dock att man skall ge allvarligt menade råd och borgmästaren och hans deputies är frågeställare.
De skarpaste inläggen stod de två inbjudna key note speaker för.
Ken Livingstone som lett London i mer än ett decennium gav följande råd
- låt alla talangfulla människor komma till Shanghai
- bygg ut tunnelbanan
- skapa livskvalitet
- tänk på miljön. Enligt rapport från Tyndall-institutet, som gör riktiga temperaturmätningar (till skillnad från Sternrapporten och IPPC som gör uppskattningar) kan man inte hejda uppvärmningen vid 2 grader som regeringarna tror utan det kommer att bli 4 graders uppvärmning.
Den andre huvudtalaren, Jeffrey Sachs, var ännu skarpare.
- Shanghai måste få Kina att ställa om energiförsörjningen från kolkraftverk, annars dränks stan (bara 5 meter över havsytan som högst).
- Kina måste snabbt ställa om till en expansiv finanspolitik för den amerikanska recessionen kan komma att vara i två år. Han framhöll Pudong som ett dåligt exempel, en stadsdel som förutsätter bilinnehav (vilket är sant, man kan inte ta sig någonstans där utan bil). Bygg istället kompakta städer som Manhattan med bra kollektivtrafik.
Många kom in på frågan om Shanghai kan bli ett finansiellt centrum. Man har redan ambition att bli centrum för ekonomi, handel, industri och transporter. Att ta över de roller som Hongkong, Singapore och Tokyo tävlar om är inte enkelt. Många menade att Shanghai skall sluta tävla med andra, och istället tävla med sig själv. Lyckas man bygga staden så att livskvaliteten höjs kommer man med naturlighet att bli världens ekonomiska centrum eftersom rollen som Kinas ekonomiska centrum är i det närmaste garanterad.
Utbildningen var på mångas läppar. En stad i världsklass måste ha universitet i världsklass. Shanghai måste gå i partnership med stora internationella universitet.
Tar borgmästaren intryck av detta kan man fråga? Hans inlägg tog upp många av frågorna men präglades ändå av målsättningen att maximera tillväxten. För januari-september hade man 10,1 % tillväxt. Stan har haft tvåsiffrig tillväxt nu i 16 år. Att denna epok är över är alla ense om.
Skulle man sänka till säg 8 % pga. recessionen på exportmarknaderna och sedan därutöver sänka för att ställa om till ett hållbart samhälle så upplever man det nog som en egen recession och det vill ingen ledare stå bakom.
EXPO är lite av en räddning för genom denna har man ju satt igång att bygga tunnelbanor, som jag skrev om förut. Det finns 94 kinesiska städer med mer än en miljon invånare. Många av dem kommer nog att skjuta sina planer att bli ekostäder på framtiden om det nu blir internationell recession.
Bengt
Jag var medbjuden eftersom det fanns en svensk bland de 39, Jacob Wallenberg, som också är vice ordförande. Salen full av stadens ledande tjänstemän och observatörer av olika slag.
Spontaniteten har väl gått förlorad under åren. En tysk ledamot sade att varje inlägg var regisserat, men gruppen har också en helt intern session.
Gruppen är ibland Shanghais internationella hejarklack och det sades att gruppens stöd för Shanghais EXPO-kandidatur hade varit viktigt. Tanken är ju dock att man skall ge allvarligt menade råd och borgmästaren och hans deputies är frågeställare.
De skarpaste inläggen stod de två inbjudna key note speaker för.
Ken Livingstone som lett London i mer än ett decennium gav följande råd
- låt alla talangfulla människor komma till Shanghai
- bygg ut tunnelbanan
- skapa livskvalitet
- tänk på miljön. Enligt rapport från Tyndall-institutet, som gör riktiga temperaturmätningar (till skillnad från Sternrapporten och IPPC som gör uppskattningar) kan man inte hejda uppvärmningen vid 2 grader som regeringarna tror utan det kommer att bli 4 graders uppvärmning.
Den andre huvudtalaren, Jeffrey Sachs, var ännu skarpare.
- Shanghai måste få Kina att ställa om energiförsörjningen från kolkraftverk, annars dränks stan (bara 5 meter över havsytan som högst).
- Kina måste snabbt ställa om till en expansiv finanspolitik för den amerikanska recessionen kan komma att vara i två år. Han framhöll Pudong som ett dåligt exempel, en stadsdel som förutsätter bilinnehav (vilket är sant, man kan inte ta sig någonstans där utan bil). Bygg istället kompakta städer som Manhattan med bra kollektivtrafik.
Många kom in på frågan om Shanghai kan bli ett finansiellt centrum. Man har redan ambition att bli centrum för ekonomi, handel, industri och transporter. Att ta över de roller som Hongkong, Singapore och Tokyo tävlar om är inte enkelt. Många menade att Shanghai skall sluta tävla med andra, och istället tävla med sig själv. Lyckas man bygga staden så att livskvaliteten höjs kommer man med naturlighet att bli världens ekonomiska centrum eftersom rollen som Kinas ekonomiska centrum är i det närmaste garanterad.
Utbildningen var på mångas läppar. En stad i världsklass måste ha universitet i världsklass. Shanghai måste gå i partnership med stora internationella universitet.
Tar borgmästaren intryck av detta kan man fråga? Hans inlägg tog upp många av frågorna men präglades ändå av målsättningen att maximera tillväxten. För januari-september hade man 10,1 % tillväxt. Stan har haft tvåsiffrig tillväxt nu i 16 år. Att denna epok är över är alla ense om.
Skulle man sänka till säg 8 % pga. recessionen på exportmarknaderna och sedan därutöver sänka för att ställa om till ett hållbart samhälle så upplever man det nog som en egen recession och det vill ingen ledare stå bakom.
EXPO är lite av en räddning för genom denna har man ju satt igång att bygga tunnelbanor, som jag skrev om förut. Det finns 94 kinesiska städer med mer än en miljon invånare. Många av dem kommer nog att skjuta sina planer att bli ekostäder på framtiden om det nu blir internationell recession.
Bengt
fredag 31 oktober 2008
Nu om tunnelbanan
Metro heter det i Shanghai eller "ditie" om man nu pratar kinesiska. Det har blivit mitt sätt att ta mig hem efter jobbet. Två stationer och sen en lagom promenad. 3 Yuan är ett bra pris för alla resor inom centrum.
Shanghais metro invigdes 1995 och när jag kom förra gången 1996 var det fortfarande bara en linje som inte användes särskilt mycket. Nu har man fem linjer och därför har användandet exploderat. När EXPO bryter ut skall man ha sju linjer till (!!!!) och då ser nätet ut som på kartan enligt länken nedan:
http://www.urbanrail.net/as/shan/shanghai-future.htm
Det är som i Peking rätt långt mellan stationerna, men annars verkar det som en bra lösning.
Jag har ännu aldrig fått sittplats. Från min ståplats har jag kunnat göra ett antal statistiska observationer:
1. Shanghaiborna är ett huvud längre än för på 90-talet.
Männen är lika långa som jag (180) kvinnorna en tum kortare. De som reser på kvällen är nästan alla 20-30 och uppenbarlingen mer välnärda än deras 10 år äldre kamrater på 90-talet.
2. Av passagerarna sitter/står 40% och skickar SMS, 10 % spelar på obegripliga spel och resten tar igen sig. Kina är världens största SMS-land. Till skillnad från i Stockholm där man hör att folk frågor om de skall köpa mjölk på vägen hem vet man ju inte vad de skickar på sina SMS.
3. Man får aldrig någon sittplats (annat var det under kulturrevolutionen när alla i bussen reste sig för att erbjuda utlänningen sin plats). De som sitter längs sidorna har dock bekväma platser, till skillnad från tunnelbanan i Hongkong (världens enda lönsamma) där man sitter på rostfritt stål och när tåget bromsar in glider alla på ett obehagligt sätt en bit i tågets färdriktning.
4. Ingen grafitti, inga tiggare och folk får gå av innan de nya stiger på. Väldigt civilserat!
5. Reklam förståss, men inga skärmar inne i tågen. Annars har jag en TV-skärm hela tiden framför mig, i hissen på jobbet, i taxin etc. Rekordet var taxibilen som hade en touch-skärm. Jag kunde välja H&Ms program och trycka mig fram till kollektioner, priser, erbjudanden. När taxin var framme var jag helt slut! Den svenska fondförvaltaren Jade Invest har investerat i Touchmedia som gör dessa skärmar, det verkar vara en klok investering.
6. Metron har glasvägar längs perrongen med dörrar som öppnas. Det är skönt när det är massor av mäniskor. I Stockholm är jag ibland rädd att ramla ner på spåret.
7. På väg ner till metron finns vettiga affärer - alltså i stort sett högsta betyg till tunnelbanan.
Bengt
Shanghais metro invigdes 1995 och när jag kom förra gången 1996 var det fortfarande bara en linje som inte användes särskilt mycket. Nu har man fem linjer och därför har användandet exploderat. När EXPO bryter ut skall man ha sju linjer till (!!!!) och då ser nätet ut som på kartan enligt länken nedan:
http://www.urbanrail.net/as/shan/shanghai-future.htm
Det är som i Peking rätt långt mellan stationerna, men annars verkar det som en bra lösning.
Jag har ännu aldrig fått sittplats. Från min ståplats har jag kunnat göra ett antal statistiska observationer:
1. Shanghaiborna är ett huvud längre än för på 90-talet.
Männen är lika långa som jag (180) kvinnorna en tum kortare. De som reser på kvällen är nästan alla 20-30 och uppenbarlingen mer välnärda än deras 10 år äldre kamrater på 90-talet.
2. Av passagerarna sitter/står 40% och skickar SMS, 10 % spelar på obegripliga spel och resten tar igen sig. Kina är världens största SMS-land. Till skillnad från i Stockholm där man hör att folk frågor om de skall köpa mjölk på vägen hem vet man ju inte vad de skickar på sina SMS.
3. Man får aldrig någon sittplats (annat var det under kulturrevolutionen när alla i bussen reste sig för att erbjuda utlänningen sin plats). De som sitter längs sidorna har dock bekväma platser, till skillnad från tunnelbanan i Hongkong (världens enda lönsamma) där man sitter på rostfritt stål och när tåget bromsar in glider alla på ett obehagligt sätt en bit i tågets färdriktning.
4. Ingen grafitti, inga tiggare och folk får gå av innan de nya stiger på. Väldigt civilserat!
5. Reklam förståss, men inga skärmar inne i tågen. Annars har jag en TV-skärm hela tiden framför mig, i hissen på jobbet, i taxin etc. Rekordet var taxibilen som hade en touch-skärm. Jag kunde välja H&Ms program och trycka mig fram till kollektioner, priser, erbjudanden. När taxin var framme var jag helt slut! Den svenska fondförvaltaren Jade Invest har investerat i Touchmedia som gör dessa skärmar, det verkar vara en klok investering.
6. Metron har glasvägar längs perrongen med dörrar som öppnas. Det är skönt när det är massor av mäniskor. I Stockholm är jag ibland rädd att ramla ner på spåret.
7. På väg ner till metron finns vettiga affärer - alltså i stort sett högsta betyg till tunnelbanan.
Bengt
tisdag 28 oktober 2008
Svenskar och piratkopierade varor
Jag har åkt några gånger fram och tillbaka med flyg från Shanghai till Sverige under hösten. Man behöver kanppt komma in i planet förrän man hör berättelser om hur mycket piratkopierade varor resenärerna köpt. Det väcker olika känslor inom mig. Kan inte undgå att jag har en Armanikostym som inte är äkta och några DVD-skivor men annars har jag hållit mig ifrån fildelning av musik och det mesta som utbjuds på gatorna.
Jag har ibland vägarna till Nanzheng Plaxa eftersom både Exportrådet, SAS och Handelskammaren har lokaler där. I bottenvåningen finns den stora piratmarkanden som förut var på Xiangyang road. Ett par steg in där blir du tilltalad på svenska (sic!) och man hör svenska talas av massor av kunder. "Billigare än Ullared" stod det på en skylt.
Det är uppenbart att svenskarna är de största kunderna. Jag minns för 10 år sedan att jugoslaver var de stora kunderna på sidenmarknaden i Peking. Sen kom ryssarna. Ett dåligt omen att svenskarna nu spelar i den ligan.
Principiellt kan man undra vem som är upphovet till marknaden för kopierade produkter, säljarna eller köparna. I de flesta områden såsom narkotika slår vi skoningslöst till mot producenterna men inte mot konsumenterna. När vi klagar på att kineserna kopierar västerländska varumärken får man i i allafall ha i minnet att vi är lika dåliga kålsupare.
Bengt
Jag har ibland vägarna till Nanzheng Plaxa eftersom både Exportrådet, SAS och Handelskammaren har lokaler där. I bottenvåningen finns den stora piratmarkanden som förut var på Xiangyang road. Ett par steg in där blir du tilltalad på svenska (sic!) och man hör svenska talas av massor av kunder. "Billigare än Ullared" stod det på en skylt.
Det är uppenbart att svenskarna är de största kunderna. Jag minns för 10 år sedan att jugoslaver var de stora kunderna på sidenmarknaden i Peking. Sen kom ryssarna. Ett dåligt omen att svenskarna nu spelar i den ligan.
Principiellt kan man undra vem som är upphovet till marknaden för kopierade produkter, säljarna eller köparna. I de flesta områden såsom narkotika slår vi skoningslöst till mot producenterna men inte mot konsumenterna. När vi klagar på att kineserna kopierar västerländska varumärken får man i i allafall ha i minnet att vi är lika dåliga kålsupare.
Bengt
onsdag 22 oktober 2008
Nu till de stora frågorna
I två dagar har jag farit runt med svenskar från olika institutioner för att prata om design och miljö. Vi har invigt en utställning kallad Visual Voltage, hållit seminarier med designers och nu ett seminarium på Fudan med studenter. Det har varit en rätt omtumlande upplevelse för mig.
Vi svenskar vill ju så gärna tro att det vi har kommit fram till är allmängiltigt. Vår enkla sparsmakade design upplever vi som vänlig och dessutom resurssnål. Andra länder kan tycka annorlunda, men så finns det ju alltid några som ger oss stöd, som japaner som har samma stil som vi.
När den stora designsatsningen denna månad på Shanghai beslutades var jag lite tveksam för jag minns från 90-talet att kineser vill ha värme, färger och massor av dekorationer. Mina lokalanställda på 90-talet tyckte t.ex. att det svenska residenset var påvert.
Idag 2008 märker jag en stor förändring. Trots 10 år av ökande rikedom är man nu i Shanghai inne i en mer mogen fas och nyrikedom är en fas som man lagt på hyllan redan innan den blev aktuell. Det är annorlunda än i Hongkong där man i åratal hyllat "conspicuos consumption" - att t.ex. bära stora Rolexklockor bara för att show off. En populär slogan i Hongkongs TV var "if you got it -flaunt it!".
Samma var det på Taiwan. Massor av konjaksbarer där Hennessy XO var den enklaste drycken och man kom in i palats där man i entrén ofta hade ett romerskt riddarspann i bronsstaty. På en middag satt värden med en hel låda med 12 flaskor Johnny Walker BLUE LABEL, och serverade oss.
I Shanghai är man idag intresserad av svensk design. IKEA har betytt mycket även om en del kineser tror att det är ett kinesiskt företag.
Ikväll var jag på en debatt på Fudan med studenter om hållbart stadsbyggande. Den svenske moderorn ville få en igång en debatt om hur viktigt det är att kraven på miljömässigt byggande kommer underifrån. De kineser som yttrade sig menade att man inte hade råd med lyx som miljömässigt byggande då många i Kina var fattiga. Om dessa tämligen välbärgade urbana medvetna människor har den uppfattningen kan man gissa vad den gemene kinesen på landsbygden tycker!
Mitt dilemma var att vi från staten satsar på att bygga ekostäder i samarbete med lokala regeringar här, trots att folk kanske hellre vill bo billigt och höja sin materiella konsumtionsnivå. Skall vi vänta 20 år på att en efterfrågan finns underifrån? Våra olika målsättningar är ibland i konflikt med varandra.
Bengt
Vi svenskar vill ju så gärna tro att det vi har kommit fram till är allmängiltigt. Vår enkla sparsmakade design upplever vi som vänlig och dessutom resurssnål. Andra länder kan tycka annorlunda, men så finns det ju alltid några som ger oss stöd, som japaner som har samma stil som vi.
När den stora designsatsningen denna månad på Shanghai beslutades var jag lite tveksam för jag minns från 90-talet att kineser vill ha värme, färger och massor av dekorationer. Mina lokalanställda på 90-talet tyckte t.ex. att det svenska residenset var påvert.
Idag 2008 märker jag en stor förändring. Trots 10 år av ökande rikedom är man nu i Shanghai inne i en mer mogen fas och nyrikedom är en fas som man lagt på hyllan redan innan den blev aktuell. Det är annorlunda än i Hongkong där man i åratal hyllat "conspicuos consumption" - att t.ex. bära stora Rolexklockor bara för att show off. En populär slogan i Hongkongs TV var "if you got it -flaunt it!".
Samma var det på Taiwan. Massor av konjaksbarer där Hennessy XO var den enklaste drycken och man kom in i palats där man i entrén ofta hade ett romerskt riddarspann i bronsstaty. På en middag satt värden med en hel låda med 12 flaskor Johnny Walker BLUE LABEL, och serverade oss.
I Shanghai är man idag intresserad av svensk design. IKEA har betytt mycket även om en del kineser tror att det är ett kinesiskt företag.
Ikväll var jag på en debatt på Fudan med studenter om hållbart stadsbyggande. Den svenske moderorn ville få en igång en debatt om hur viktigt det är att kraven på miljömässigt byggande kommer underifrån. De kineser som yttrade sig menade att man inte hade råd med lyx som miljömässigt byggande då många i Kina var fattiga. Om dessa tämligen välbärgade urbana medvetna människor har den uppfattningen kan man gissa vad den gemene kinesen på landsbygden tycker!
Mitt dilemma var att vi från staten satsar på att bygga ekostäder i samarbete med lokala regeringar här, trots att folk kanske hellre vill bo billigt och höja sin materiella konsumtionsnivå. Skall vi vänta 20 år på att en efterfrågan finns underifrån? Våra olika målsättningar är ibland i konflikt med varandra.
Bengt
söndag 19 oktober 2008
EU och Kina
Var idag på en heldagsövning om EU och Kina. Det intresserar mig för jag tillbringade våren med en lång studie om denna relation som publicerades i boken "China Rising" nyligen.
Huvudtalaren vid semianriet var EU-ambassadören i Kina, Serge Abbou, en fransman med yvigt hår och en så stark fransk brytning att jag fick fantisera ibland för att förstå honom.
Varje föredrags sanningsminut är Q&A. En kinesisk forskare sade att det där med strategiskt partnerskap verkade lite ihåligt när även EU-experter medgav att EU och Kina var oense om det mesta.
Abbou svarde att det var normalt att var oense, det är man mellan Belgien och Nederländerna, inom Paris kommynstyrelse etc. Det är det faktum att vi pratar med varandra som gör att vi kan kalla det för ett strategiskt partnerskap.
I beg to differ. Kineserna tycker nog att om man inte gör mer än att prata om sina åsiktsskillnader så är det knappast värt beteckningen strategiskt partnerskap. Det är en term som ambitiösa tjänstemän tyckte vara bra, men kan man inte leva efer det borde man kunna nöja sig med en något mindre ambitiös benämning. EU-folk har en benägenhet att i realiteten lägga ribbanlågt. Klarar man att hålla en svag regering i liv á la Belgien så får man godkänt.
Bengt
Huvudtalaren vid semianriet var EU-ambassadören i Kina, Serge Abbou, en fransman med yvigt hår och en så stark fransk brytning att jag fick fantisera ibland för att förstå honom.
Varje föredrags sanningsminut är Q&A. En kinesisk forskare sade att det där med strategiskt partnerskap verkade lite ihåligt när även EU-experter medgav att EU och Kina var oense om det mesta.
Abbou svarde att det var normalt att var oense, det är man mellan Belgien och Nederländerna, inom Paris kommynstyrelse etc. Det är det faktum att vi pratar med varandra som gör att vi kan kalla det för ett strategiskt partnerskap.
I beg to differ. Kineserna tycker nog att om man inte gör mer än att prata om sina åsiktsskillnader så är det knappast värt beteckningen strategiskt partnerskap. Det är en term som ambitiösa tjänstemän tyckte vara bra, men kan man inte leva efer det borde man kunna nöja sig med en något mindre ambitiös benämning. EU-folk har en benägenhet att i realiteten lägga ribbanlågt. Klarar man att hålla en svag regering i liv á la Belgien så får man godkänt.
Bengt
lördag 18 oktober 2008
Äntligen en restaurangkedja i högsta klass
Expats i Shanghai verkar tillbringa mer och mer tid på restauranger. Det är en rätt stor förändring sen 90-talet när jag minns jag kunde gå omkring en hel dag i stan utan att hitta något vettigt matställe.
South Beauty såg jag först på Yanan road för ett par år sedan där en gudomlig gammal villa gjorts om till en dröm för gourmeter. Ja gåt kinesiska rätter som jag minns fortfarande. Ser nu att det finns en rad filialer i stan, alla håller samma klass.
Zhang Lan heter den kvinna från Peking som skapat en kedja med 28 topprestauranger. Med den succé som konceptet blivit är det inte förunderligt att hon skapat två glassiga klubbar i Peking resp Shanghai. De heter Lan efter hennes efternamn och i Shanghai ligger stället på Guangdong Road, ca 500 meter från The Bund.
Jag har sneglat några gånger på stället när jag passerat men får kanske vänta till nästa löning inan jag tar mig in. Det ser i allafall riktigt läckert ut.
Bengt
South Beauty såg jag först på Yanan road för ett par år sedan där en gudomlig gammal villa gjorts om till en dröm för gourmeter. Ja gåt kinesiska rätter som jag minns fortfarande. Ser nu att det finns en rad filialer i stan, alla håller samma klass.
Zhang Lan heter den kvinna från Peking som skapat en kedja med 28 topprestauranger. Med den succé som konceptet blivit är det inte förunderligt att hon skapat två glassiga klubbar i Peking resp Shanghai. De heter Lan efter hennes efternamn och i Shanghai ligger stället på Guangdong Road, ca 500 meter från The Bund.
Jag har sneglat några gånger på stället när jag passerat men får kanske vänta till nästa löning inan jag tar mig in. Det ser i allafall riktigt läckert ut.
Bengt
fredag 17 oktober 2008
Borgmästaren talar
Idag träffade borgmästere Han Zeng alla generalkonsulerna (ca 60) för att förklara Shanghas ekonomiska situaion. Än finns ingen avmattning att tala om. Tillväxten ligger på 10 % de första 8 månaderna och septembersiffran blir klar nästa vecka. En av landets storbanker, Bank of Communications, har sitt huvudkontor i Shanghai och de säger till borgmästaren att de har läget under full kontroll och är villiga låna ut till nya kunder. Så säger också två mindre banker med huvudkontor i Shanghai.
Sen följde en sedvanlig uppräkning av hur många tunnebanelinjer man bygger till Expo och allt som skall göras.
Jag dristade mig göra ett inlägg och efterlysa en redovisning vad Shanghai gör för att minska utsläppen av växhusgaser. När alla kommer hit för Expo kommer frågan att ställas om Shanghai fortsätter i gamla hjulspår eller tänker ställa om staden efter våra nya realiteter. Gör världen inget kommer ju staden, som högst är 5 meter över havsnivån, att komma att kallas Österns Venedig snarare än som idag Österns Paris.
Bengt
Sen följde en sedvanlig uppräkning av hur många tunnebanelinjer man bygger till Expo och allt som skall göras.
Jag dristade mig göra ett inlägg och efterlysa en redovisning vad Shanghai gör för att minska utsläppen av växhusgaser. När alla kommer hit för Expo kommer frågan att ställas om Shanghai fortsätter i gamla hjulspår eller tänker ställa om staden efter våra nya realiteter. Gör världen inget kommer ju staden, som högst är 5 meter över havsnivån, att komma att kallas Österns Venedig snarare än som idag Österns Paris.
Bengt
tisdag 14 oktober 2008
Lämna inte hemmet
I somras försökte jag sälja några saker på Blocket. Det verkade lite krångligt med betalning och leverans så jag gav upp.
Nu är jag istället ute för att köpa lite prylar och vart skall man gå i denna megastad? Jag frågade en kinesiska och hon sade att handlar allt hemma vid datorn på siten http://www.taobao.com/. Det är en site där alla lägger ut vad de har, en del affärer är också där och säljer samma sak som i sin butik.
Siten har en bank som svarar för betalningen. När man tar emot varan skriver man på ett papper som utlöser betalningen från det konto man har. Säljaren får pengarna på sitt konto.
Hur gör man transporten då frågade ja. Enkelt, säljaren skickar en “kuaidi” som tar med sig varan och kvittot. Han kommer senast inom 24 timmar. Han tar en avgift på 5 renminbi.
Jag tyckte det lät knepigt då billigaste tunnelbanebiljett är 3 renminbi. Då går han ju back en renminbi. Nej, var svaret, han cyklar och tjänar verkligen sina 5 renminbi. Åker han från förorterna åker han antagligen moped. Då tar han 10 renminbi.
Hur är det med garantin då? Köper man en ny vara får man affärens kvitto och garantisedel. Är det begagnat får man kolla när man tar emot den att den fyller den beskrivning som gjorts.
Så du går bara ut när du skall äta då fråga jag kinesiskan. Nej sa hon, jag är så lat så jag beställer allt på http://www.sherpa.com.cn/. Dom hämtar mat från alla restauranger i stan. Man kan beställa precis vad man vill. Priserna är ungefär de samma som om man går ut.
Jag var nu rätt omtumlad och frågade om det aldrig hänt att något gått snett? Hon hade hört om någon kuaidi som levererat till fel dörr och där mottagaren tog emot och skrev på. Det hela rättades till och kuaidi-firman fick böta rätt ordentligt.
Bengt
Nu är jag istället ute för att köpa lite prylar och vart skall man gå i denna megastad? Jag frågade en kinesiska och hon sade att handlar allt hemma vid datorn på siten http://www.taobao.com/. Det är en site där alla lägger ut vad de har, en del affärer är också där och säljer samma sak som i sin butik.
Siten har en bank som svarar för betalningen. När man tar emot varan skriver man på ett papper som utlöser betalningen från det konto man har. Säljaren får pengarna på sitt konto.
Hur gör man transporten då frågade ja. Enkelt, säljaren skickar en “kuaidi” som tar med sig varan och kvittot. Han kommer senast inom 24 timmar. Han tar en avgift på 5 renminbi.
Jag tyckte det lät knepigt då billigaste tunnelbanebiljett är 3 renminbi. Då går han ju back en renminbi. Nej, var svaret, han cyklar och tjänar verkligen sina 5 renminbi. Åker han från förorterna åker han antagligen moped. Då tar han 10 renminbi.
Hur är det med garantin då? Köper man en ny vara får man affärens kvitto och garantisedel. Är det begagnat får man kolla när man tar emot den att den fyller den beskrivning som gjorts.
Så du går bara ut när du skall äta då fråga jag kinesiskan. Nej sa hon, jag är så lat så jag beställer allt på http://www.sherpa.com.cn/. Dom hämtar mat från alla restauranger i stan. Man kan beställa precis vad man vill. Priserna är ungefär de samma som om man går ut.
Jag var nu rätt omtumlad och frågade om det aldrig hänt att något gått snett? Hon hade hört om någon kuaidi som levererat till fel dörr och där mottagaren tog emot och skrev på. Det hela rättades till och kuaidi-firman fick böta rätt ordentligt.
Bengt
söndag 12 oktober 2008
Wuxi - en stad där Sverige gjort avtryck
Halvvägs mellan Nanjing och Shanghai ligger Wuxi där jag stannade för olika möten. Det måste ha legat någon tenngruva där som tog slut för namnet betyder “inget tenn”. Det som däremot har funnit i lång tid är textilindustri och på 1800-talet utvecklads en stor industri av inhemska kineser. Många av ägarna flyttade till Hongkong efter 1949, men fabrikerna och arbetskraften fanns ju kvar.
För svenskar är Wuxi synonymt med vårt första joint venture i Kina, SSPC. I några år ett sorgebarn, men sedan lyckosamt. Det var ett av de allra första i Kina och partisekreteraren sade till mig att framgången med SSPC hade sporrat den kinesiska regeringen att välkomna fler utländska investeringar.
Sverige står alltså högt i kurs i Wuxi. Den sydkoreanske generalkonsuln som var med på samma introduktionsmöte och placerats före mig fick knappt en syl i vädret. Jag var med i förspelet till SSPC. En historia som har sina poänger. 1977 kontaktade några läkemedelsföretag mig och ville göra en resa till Kina.
Jag var Kinahandläggare på Exportrådet och den enda kanalen som fanns för att föreslå diskussioner i Kina var seminarier i samarrangemang mellan Exportrådet och dess kinesiska motsvarighet CCPIT. Alternativet var att åka till Kantonmässen men där kunde inte seminarier hållas och ibland fick man inte kontakt med någon person inom sitt område.
Det var dock inte exportcheferna som kontaktade mig - de var rätt tveksamma, utan forskningscheferna. De visste att Kina var duktiga på att syntetisera naturläkemedel. Man analyserade alla naturläkemedel för att isolera och definiera den aktiva substansen för att sena tillverka den syntetiskt. De borde ha kompetens att även göra västerländska avancerade läkemedel.
Vi reste iväg, forskningscheferna från de fem svenska läkemedelsföretagen och jag, och höll seminarier i Peking och Shanghai. I Shanghai träffade vi borgmästaren som hade kontor i det magnifika bankhus som Hongkongbanken byggt. Jag minns inget av samtalet, satt bara och beundrade arkitekturen och inredningen.
På kvällen samlades vi i delegationsledarens (Bertil Högberg från Leo) rum för att snacka och dricka vad som gavs, vilket var lokalt kinesiskt öl. Efter några öl tonade det fram ett resonemang som verkade få allas stöd.Här i Kina fanns faktiskt ett seröst intresse att starta samarbete med Sverige och en baskunskap i ämnet som borde göra tillverkning möjlig. En lag som tillät joint ventures hade precis tagits även om den verkade ofullständig.
Ingen trodde dock att deras styrelse skulle gå in på något så våghalsigt. Vad skulle man då göra med de vi kommit fram till. Efter antagligen ännu några öl föreslog någon att de fem företagen för första gången skulle samarbeta, på lika villkor, och ge ett uppdrag till Läkemedelsindustriföreningen att samordna diskussionerna.
Så blev det, kineserna valde platsen Wuxi och resten är som man säger, historia. Parentetiskt kan nämnas att jag fick en utskällning av min VD för att jag ordnat något som exportcheferna sagt nej till. Jag tog konsekvenserna och sade upp mig på Exportrådet för att jobba på handelsdepartementet som då hade större perspektiv i Kinaarbetet.
Bengt
För svenskar är Wuxi synonymt med vårt första joint venture i Kina, SSPC. I några år ett sorgebarn, men sedan lyckosamt. Det var ett av de allra första i Kina och partisekreteraren sade till mig att framgången med SSPC hade sporrat den kinesiska regeringen att välkomna fler utländska investeringar.
Sverige står alltså högt i kurs i Wuxi. Den sydkoreanske generalkonsuln som var med på samma introduktionsmöte och placerats före mig fick knappt en syl i vädret. Jag var med i förspelet till SSPC. En historia som har sina poänger. 1977 kontaktade några läkemedelsföretag mig och ville göra en resa till Kina.
Jag var Kinahandläggare på Exportrådet och den enda kanalen som fanns för att föreslå diskussioner i Kina var seminarier i samarrangemang mellan Exportrådet och dess kinesiska motsvarighet CCPIT. Alternativet var att åka till Kantonmässen men där kunde inte seminarier hållas och ibland fick man inte kontakt med någon person inom sitt område.
Det var dock inte exportcheferna som kontaktade mig - de var rätt tveksamma, utan forskningscheferna. De visste att Kina var duktiga på att syntetisera naturläkemedel. Man analyserade alla naturläkemedel för att isolera och definiera den aktiva substansen för att sena tillverka den syntetiskt. De borde ha kompetens att även göra västerländska avancerade läkemedel.
Vi reste iväg, forskningscheferna från de fem svenska läkemedelsföretagen och jag, och höll seminarier i Peking och Shanghai. I Shanghai träffade vi borgmästaren som hade kontor i det magnifika bankhus som Hongkongbanken byggt. Jag minns inget av samtalet, satt bara och beundrade arkitekturen och inredningen.
På kvällen samlades vi i delegationsledarens (Bertil Högberg från Leo) rum för att snacka och dricka vad som gavs, vilket var lokalt kinesiskt öl. Efter några öl tonade det fram ett resonemang som verkade få allas stöd.Här i Kina fanns faktiskt ett seröst intresse att starta samarbete med Sverige och en baskunskap i ämnet som borde göra tillverkning möjlig. En lag som tillät joint ventures hade precis tagits även om den verkade ofullständig.
Ingen trodde dock att deras styrelse skulle gå in på något så våghalsigt. Vad skulle man då göra med de vi kommit fram till. Efter antagligen ännu några öl föreslog någon att de fem företagen för första gången skulle samarbeta, på lika villkor, och ge ett uppdrag till Läkemedelsindustriföreningen att samordna diskussionerna.
Så blev det, kineserna valde platsen Wuxi och resten är som man säger, historia. Parentetiskt kan nämnas att jag fick en utskällning av min VD för att jag ordnat något som exportcheferna sagt nej till. Jag tog konsekvenserna och sade upp mig på Exportrådet för att jobba på handelsdepartementet som då hade större perspektiv i Kinaarbetet.
Bengt
lördag 11 oktober 2008
Ut i hinterland
I veckan var jag ett par dagar i Nanjing. En resa på 30 mil från Shanghai som man antingen gör i höghastighetståg eller på en fyrfilig motorväg. Jag var nyfiken så jag tog tåget dit och bil hem. Nästa gång blir det nog tåg båda vägarna.
Nanjing är "the real China". Stan var huvudstad 10 gånger, senast 1949 och ligger tillräckligt långt från kusten för att man skall känna trycket av Kinas landsbygd coh svagar provinser.Jag var där för att inviga en svensk industripark, NSIC, men också för att presentera mig för provinsregeringen och staden Nanjing.
Att jag och hustru Anita studerat på Nanjings universitet för 27 år sedan hjälpte till lite. Att Ericsson har sitt tillverkningscentrum i Kina i nanjing hjälper Sverige en hel del. Enb del av dem jag pratade med var dock inte födda då. It works both ways, som vanligt. Dels är man naturligtvis lite passé, dels vet de att man vet något de inte vet.
Totalintrycket var dock att man känner sig liten i Nanjing 2008. Den lilla universitetsstaden från 1981 där jag och Anita cyklade runt staden på en förmiddag är nu en storstad med 5 miljoner människor och byggprojekt så långt ögat når.
Den industrizon sydöst om staden där Ericsson var pionjär har nu utvidgats till en kvadratmil(!) och överallt växt fabrker och kontor upp. Jag tror inte jag sett något liknande i mitt liv.Jag tror heller inte jag blir ensamt vittne. I november kommer 100 svenska experter till World Urban Forum. Jag hoppas de tar en eftermiddag och reser runt.
Sedan en tid kanman flyga direkt till Nanjing från Frankfurt med Lufthansa. Det kommer att locka en hel del svenska företag att lokalisera sig där, inklusive i NSIC. Nanjing är dock inget för turister, de har många andra alternativ.
Bengt
Nanjing är "the real China". Stan var huvudstad 10 gånger, senast 1949 och ligger tillräckligt långt från kusten för att man skall känna trycket av Kinas landsbygd coh svagar provinser.Jag var där för att inviga en svensk industripark, NSIC, men också för att presentera mig för provinsregeringen och staden Nanjing.
Att jag och hustru Anita studerat på Nanjings universitet för 27 år sedan hjälpte till lite. Att Ericsson har sitt tillverkningscentrum i Kina i nanjing hjälper Sverige en hel del. Enb del av dem jag pratade med var dock inte födda då. It works both ways, som vanligt. Dels är man naturligtvis lite passé, dels vet de att man vet något de inte vet.
Totalintrycket var dock att man känner sig liten i Nanjing 2008. Den lilla universitetsstaden från 1981 där jag och Anita cyklade runt staden på en förmiddag är nu en storstad med 5 miljoner människor och byggprojekt så långt ögat når.
Den industrizon sydöst om staden där Ericsson var pionjär har nu utvidgats till en kvadratmil(!) och överallt växt fabrker och kontor upp. Jag tror inte jag sett något liknande i mitt liv.Jag tror heller inte jag blir ensamt vittne. I november kommer 100 svenska experter till World Urban Forum. Jag hoppas de tar en eftermiddag och reser runt.
Sedan en tid kanman flyga direkt till Nanjing från Frankfurt med Lufthansa. Det kommer att locka en hel del svenska företag att lokalisera sig där, inklusive i NSIC. Nanjing är dock inget för turister, de har många andra alternativ.
Bengt
tisdag 23 september 2008
En svensk i Shanghai
Hade just tänkt att använda mig detta namn men såg att det var taget. Det kan dessutom misstolkas! Det finns flera svenskar i Shanghai, 1150 registrerade av myndigheterna och ett par hundra på andra typer av visum. Säg 1500, samma som Singapore, som av tradition haft den största kolonin i Asien. Men som alltid - Kina växer snabbt.
Den största händelsen under min först arbetsvecka var att ta emot nyanlända vid en mottagning på residenset. 90 var anmälda och de flesta kom. Jag nämnde i mitt tal att jag för 10 år sedan skickat ut ett meddelande att vi passerat nivån 100, vilket var antalet i den enda lista som finns i Riksarkivet, från 1880-talet.
Den listan angav att de vanligaste yrkena var polis, brandtjänsteman, tulltjänsteman och lots. Dessa arbetade inom International Settlement. Den franska koncessionen hade eget folk. Yrkena låter alldagliga men är bevis på att det var den kunniga infrastukturen som gjorde att Shanghai växte så det knakade. Det är starka okorrupta samhällsinstitutioner som skapar förutsättningar för affärer.
Sen under mellankrigstiden kom affärsmän och missionärer. Efter de japanska flygbombningarna 1937 evakuerades alla kvinnor och barn. Sen började kräftgången. På 1990-talet var de flest svenskarna fabrikschefer, med tumstock och miniräknare i fickan och grova skor så att de kunde gå på fabriksgolven i alla väder. Det var svårt att attrahera medföljande och skolorna var inte utbyggda.
När jag tittade på visitkorten från dem som kom i veckan var det en ny typ av svenskar, yngre och i yrken som IT-konsult, rekryterare, inköpare och konsult. Jag som var näst sist anländ (en familj kom direkt från flygplatsen) får väl sälla mig till den sistnämnda kategorin, kanske som generalkonsult!
Den största händelsen under min först arbetsvecka var att ta emot nyanlända vid en mottagning på residenset. 90 var anmälda och de flesta kom. Jag nämnde i mitt tal att jag för 10 år sedan skickat ut ett meddelande att vi passerat nivån 100, vilket var antalet i den enda lista som finns i Riksarkivet, från 1880-talet.
Den listan angav att de vanligaste yrkena var polis, brandtjänsteman, tulltjänsteman och lots. Dessa arbetade inom International Settlement. Den franska koncessionen hade eget folk. Yrkena låter alldagliga men är bevis på att det var den kunniga infrastukturen som gjorde att Shanghai växte så det knakade. Det är starka okorrupta samhällsinstitutioner som skapar förutsättningar för affärer.
Sen under mellankrigstiden kom affärsmän och missionärer. Efter de japanska flygbombningarna 1937 evakuerades alla kvinnor och barn. Sen började kräftgången. På 1990-talet var de flest svenskarna fabrikschefer, med tumstock och miniräknare i fickan och grova skor så att de kunde gå på fabriksgolven i alla väder. Det var svårt att attrahera medföljande och skolorna var inte utbyggda.
När jag tittade på visitkorten från dem som kom i veckan var det en ny typ av svenskar, yngre och i yrken som IT-konsult, rekryterare, inköpare och konsult. Jag som var näst sist anländ (en familj kom direkt från flygplatsen) får väl sälla mig till den sistnämnda kategorin, kanske som generalkonsult!
söndag 21 september 2008
En andra come back i Shanghai
1996 återöppnade jag de svenska generalkonsulatet i Shanghi som varit stängt i 40 år. Jag skrev en artikel "Svensk come back i Shanghai" i UDs tidskrift Briefing. Nu är jag tillbaka här sedan ett par dagar. Är det inte lite konstigt att återvända till samma utlandsmyndighet tycker en del, bland annat jag själv. Ingen svensk ambssadör eller generalkonsul har återvänt till sin tjänst så länge jag minns.
"They never come back" var en film från det tidiga 30-talet som skapade ett begrepp. Det gällde dock tungviktsboxare. Alla vi andra kan göra en come back, inklusive generalkonsuler i Shanghai. Nuförtiden har ju även tungviktsboxarna trotsat denna regel.
Jag skall dessutom sätt stopp för alla som tvivlar på att det går att ladda om, genom att arbeta på ett nytt sätt. Bloggandet är en metod. Det finns inte lätt att på ett enkelt sätt förstå vad som händer i Shanghai om man sitter i Sverige och följer vanliga media. Min blogg skrivs för dem som vill ha ett sätt att snabbt uppfatta vad som är på gång här, trender och tanker i Kinas huvudstad vad det gäller ekonomi och trender.
Som UD-tjänsteman är man förståss lite begränsad av temata där ens kommentarer kan ifrågasätta om det man skriver är en officiell synpunkt. Jag kommer därför inte att skriva så mycket om vissa frågor, hur gärna jag än ville. Dock är huvudpricipen klar. Det som står på denna sida är mina egna synpunkter. Jag hoppas att det i morgon blir den svenska regeringens.
Bengt
"They never come back" var en film från det tidiga 30-talet som skapade ett begrepp. Det gällde dock tungviktsboxare. Alla vi andra kan göra en come back, inklusive generalkonsuler i Shanghai. Nuförtiden har ju även tungviktsboxarna trotsat denna regel.
Jag skall dessutom sätt stopp för alla som tvivlar på att det går att ladda om, genom att arbeta på ett nytt sätt. Bloggandet är en metod. Det finns inte lätt att på ett enkelt sätt förstå vad som händer i Shanghai om man sitter i Sverige och följer vanliga media. Min blogg skrivs för dem som vill ha ett sätt att snabbt uppfatta vad som är på gång här, trender och tanker i Kinas huvudstad vad det gäller ekonomi och trender.
Som UD-tjänsteman är man förståss lite begränsad av temata där ens kommentarer kan ifrågasätta om det man skriver är en officiell synpunkt. Jag kommer därför inte att skriva så mycket om vissa frågor, hur gärna jag än ville. Dock är huvudpricipen klar. Det som står på denna sida är mina egna synpunkter. Jag hoppas att det i morgon blir den svenska regeringens.
Bengt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
