Tillbaka i Shanghai

Efer en lång sommar i Sverige är jag tillbaka i Shanghai. Den första känslan som infinner sig är av trygghet. Associationerna är

- i en månad har vi brottats med att förstå bakgrunden till de tragiska händelserna i Norge 22 juli utan att riktigt veta varför det hände och om det kan hända i Sverige
- i förra veckan var jag med i ett seminarium om sociala medier och hörde att man om man har stor spridning kommer att få massor av mejl och kommentarer från galningar. Man ser ju på t.ex. Dagens Industris kommentarer att de mesta är från folk som i anonymitetens skugga kan skriva hur obehärskat som helst. Ändå verkar av numreringen mer än hälften av inläggen ha censurerats bort.
- I söndags läste jag i Expressen att Anna Linds mördare i sin första intervju efter mordet sägar att han inte hade politiska motiv utan var arg på regeringen och hade kunnat mörda vilken makthavare som helst
- på planet hit råkade jag se en svensk film "Himlen är oskyldigt blå" om knarkligan i Sandhamn på 1970-talet. Otroligt att se hur kriminellt infekterat även en svensk semester-oas kunde vara, långt innan det fanns någon juggemaffia att skylla på.

Mot den bakgrunden är det skönt att man i Shanghai inte behöver vara orolig för sin säkerhet. Hade vi samma koncentration av galningar so i Sverige och Norge skulle man inte gå så säker här. Man undrar om det i vårt land genereras mer galningar än i t.ex. Kina. Hur man än svarar på en frågan är konsekvenserna inte så trevliga för oss.

Världsekonomin- ett nollsummespel?

Det går riktigt dåligt för Europa och kanske också för USA men Kina ångar på. Alla säger att Kina hjälper resten av världen med en oas av trygghet. Jag kan inte låta bli att fråga mig om Kinas enorma handelsbalansöverskott och valutareserv inte innebär motsvarande underskott någon annanstans och därmed problem. Portugals textilindustri är väl snart ett minne blott och flyttad till Kina och andra länder i Asien. Klart att Portugal få får arbetslöshet och underskott i handeln. Spanien och Italien är lite i samma båt. Grekland kanske ett undantag då de inte hade så mycket industri att börja med.

Kina fortsätter att driva att dollarn bör ersättas av en internationell reservvaluta såsom IMFs SDR. Jag tror inte det är genomförbart och ingen annan valuta är stark nog att ta dollarns plats. Kineserna kan dock åse dramat från en bekväm position av stabilitet till skillnad från Sverige som dras med i varje kris pga vår litenhet. Det är ju egentligen absurt att problem i Eurozonen omedelbart leder till att euron stärks mot kronan.

Igår gick renminbin under 6,40 mot dollarn. Snart har Kina gjort den devalvering som USA krävt. Vad skall USA då klaga på? Jag undrar hur nästa toppmöte Kina-USA kommer att se ut. Vore jag amerikan skulle jag skjuta upp det så länge det går.

Vad skall man göra om man vore kines? Jag skulle inte vara rädd för några kortsiktiga problem men väldigt oroad över den allt skevare befolkningspyramiden. Snart blir det ett väldigt ok att bära på. Jag skulle skrota enbarnspolitiken, införa tvåbarnspolitik, och därmed göra en viktig samhällsgrupp av unga urbana familjer mera harmoniska. Det är lite konstigt att den grupp av unga människor som tagit sig från landsbygd till städer och är väldigt politiskt korrekta straffas medan bönder och minoriteter får undantag. Det är något fundamentalt anti-darwinistiskt i detta.

Kina och USA

En statsvetare, Jakob Lagerkranser, skriver i SvD idag om en ny Kinabok av Joseph S. Nye i denna artikel

http://www.svd.se/kultur/understrecket/oppenheten-usas-styrka-gentemot-kina_6369196.svd

Joseph S Nye hade flera viktiga poster i Clintonadministrationen och anses vara den ledande liberale tänkaren om USAs utrikespolitik. Han myntade begreppet "soft power" som ar och varannan människa använder sig av idag. Enligt recensionen anser Nye att USAs storhetstid inte alls är slut och att Kinas uppgång kan sluta om ett antal år. Kina skulle därför troligen inte gå om USA.

Det är väl bra att någon tycker det men förklaringarna blir rätt krystade, i synnerhet när det gäller Kinas svagheter. Det skulle vara fråga om en alltför svag centralmakt och bångstyriga provinser Det är konstigt att man inte märker något av det när man är i Shanghai. bångstyrigheten utspelas sig i så fall i slutna rum, om man nu inte räknar med tibetaner och uigurer som befinner sig utanför det kinesiska hjärtlandet.

Betr USA kan man hålla med Nye om att invandringen varit en positiv faktor under hela USAs historia och det är en fantastiskt fördel att ett land i själva sin självbild är ett invandrarland. Samma sak gäller Kanada och Australien medan alla europeiska länder värjer sig mot invandring på olika sätt.

Innan man blåser faran över för USA är det en del knepigheter att lösa som ekonomin. Vem skall få befolkningen att sluta leva över sina tillgångar när ett annat mantra är att man inte behöver höja skatterna.