Åter i stan

Även denna semester tog slut och igårkom jag till Shanghai.

För att invänta Anitas plan satt jag en timma på Pudongs flygplats. Det låter trist, i synnerhet om man varit på resa i 16 timmar, men jag satte mig vid fönstret och tittade rakt ut i Stilla Havet som bara ligger 500 meter bort. Längre österut kan man inte komma i denna delen av Kina. Det man ser är en strid ström av fartyg som går norrut och söderut. Det är kanske 30 fartyg man ser på en gång. Alla typer var med från oljetankers till pråmar. Man anar vilken enorm ekonomisk aktivitet dessa fartyg innebär. Om man tittade bort några minuer så var det ett nytt gäng båtar på gång. Även om havet är smutsgrått och vädret var molnigt så var det en fantastisk upplevelse att bara sitta ner och se detta skådespel.

Nu är det vardag och jag har kört bilen till jobbet. Tillvänjingen till trafikkulturen i Shanghai går snabbt och måste gå snabbt. Jag erinrade mig att man här kan byta fil hur som helst och när som helst. Det är aldrig försent att byta fil och ingen blir arg om man bryter sig in. Annat var det i Sverige där jag fick onda blickar och tutningar från medbilisterna var och varannan gång jag var ute.

Är kineser som fransmän

Långt mellan varven när jag skriver utifrån en semestertillvaro i Stockholm.

Hade just i allafall en kinesisk stadsbyggnadsdelegation som tittar runt i Norden vad det finns för ekologiska lösningar. Så länge presentationerna görs nickar alla instämmande men när det blir Q&A kommer skillnadrna oundvikligen fram.

Den första fråga var en förvåning över att vi i Sverige släpper in naturen mitt i bostadsområdena. Det finns områden med ängar med vilda blommor, delar av skogen etc inne i bostadsområdena. Varför inte istället ha en park med ordning och reda, välklippta buskar i raka linjer?

Den svenske arkiteten medgav att den vuxna och äldre generation saknar naturen och vill ha nära till den. De yngre svenskarna som hade lite av egna naturupleveleser. Kanske vill det ha det annorlunda. Det finn sju i Europa olika skolor och uppenebarligen låg den kinesiska uppfattningen nära den franska parken och inte den engelska trädgården som vi själva anammat.

Den andra frågan var också intressant. Då Sverige är ett välmående land borde ni väl bygga villor och inte lägenheter. Svaret var självklart att man då inte kommer ner i de låga koldioxidutsläpp som krävs. Kanske visar frågan att kineserna är långt ifrån ett modernt medvetande om hur man reducerar kodioxidutsläpp. I Shanghais utkanter byggs enorma områden med stora villor, ofta på 500 kvm. Inflytandet från Hollywoodfilmer är tydligt.

Nu tar jag paus igen och får komma tillbaka i slutet av augusti.

Köra bil i Shanghai

Den första tiden jag körde bil hade jag nerverna på helspänn över andra bilar som bytte filer hej vilt utan att använda körriktningsvisare eller helt enkelt prejade mig. Sen lär man sig beteendet och nu har jag kommit till nivån när jag studerar registreringsskyltar.

Länsbokstäverna har man kvar. Man måste veta vad det är för andra typer ute på vägen. Varje provins har en kinesisk förkortning, Shanghai heter Hu i sin enstaviga form. Sen är det en bokstav. Bor man i Shanghai på Chongmingön får man betala 5000 för en plåt (bokstav C) som bara ger rätt att åka på Chongmingön och 25 000 för en som ger rätt till hela Shanghai. Man kan ocskå i Shanghai köpa en plåt i en annan provins, men då får man inte åka på de snabba upphöjda motorvägarna under rusningstid.

Bokstaven A är förståss de finaste för toppledarna har ett nummer från 0 till 300 och sedan är nr 301-999 för andra tjänstemän. Konsulära skyltar är svarta och armens vita. Innan man tutar ilsket eller försöker preja en annan bil bör man först kolla registreringsskylten.

Puxi eller Pudong?

Eftersom Pudong är en helt nybyggd stadsdel där ingen historisk bebyggelse finns kvar så ger stadsdelen ett modernt men plastigt intryck. Det förvånar mig att utlänningar bosätter sig där frivilligt men kanske är luften bättre och utrymmet större.

I gratistidningen That's Shanghai som på webben heter www.urbanatomy.com finns i julinumret två dråpliga artiklar. "Why Puxi sucks" och "Why Pudong sucks". Två taggade journalister har gjort sitt bästa för att racka ner på den andra sidan av floden. Det gäller allt från arkitektur, shopping, nöjesliv, restauranger och famför allt mäniskorna som bor där. Eftersom det mesta är rätt uniformt i Kina är det rätt kul att vi i Shanghai två läger som tycks gå åt olika håll. Pudong blir bara mer ultramodernt och i Puxi är det "åter till French Concession" som gäller.

Jag har all min sympati för Puxisidan som verkligen blir bättre och bätte. Jag vet inte riktigt varför jag inte känner för modernism längre. Jag minns Truffauts film från 1966, Fahrenheit 451, som visade människor som levde i en kommande tidsålder. filmen byggde på Ray Brandburys bok. Folk i filmen hade platt-TV på väggen, åkte snabbtåg på monorail uppe i luften och boddde i lägenheter som ser ut som de i Pudong. Vill ni veta hur livet i Pudong är - se filmen!

På spaning efter den tid som flytt

Jag gick ut på Huaihai Lu idag och gick bort till nummer 502 där konsulatet låg 1907-1909. Mellan 496 och 512 låg ett modernt bankhus. Jag gick in i 496 och kom ut på en gård där var hur gamla hus som helst. Banken var alltså närmast en Potemkinkuliss. Östtyskarna gjorde samma när de renoverade Unter den Linden i Öst-Berlin.

De hade bara rivit de 10 meter som var närmast gatan och smällt upp bankhuset. Frågan var om de gamla husen bakom denna fas kan ha varit de man hade för 100 år sedan. Jag hittade några pensionärer och fråga dem om husens älder. De trodde 70-80 år. Jag var inne i några trapphus och fick känslan de kunde vara ännu äldre. Sneda trappor och lite lutande väggar tydde på att husen varit med en del. De mest underliga aktiviteter pågick i husen. Någon satt och brände DVD-skivor, någon tvättade hemska kläder, någon skalade frukt, alltinför öppna dörrar. Ingen ens höjde på ögonbrynen när jag gick förbi. Om dessa väggar kunde tala...

A walk down memory lane

Det finns stunder när jag tröttnar på BNP-siffror och ständigt nya rekord och hellre försjunker i gammalt arkivmaterial. Jag har gjort en egen uppsättning kopior av rapporteringen från vårt gamla generalkonsulat i Shangahi.

Det mesta av rapporteringen är intetsägande. Höjde man tullavgiferna för spik eller tändstickor rapporterade man omedelbart. På 1800-talet var det full koll på svenska fartyg när last och sjömän skulle noteras. Inte en enda rapport som berättar om privatlivet, om hur spännande det måste varit på den tiden är man mätte sig mot New York och London.

En enda rapporten som kommer in på detta är en från 1933 där generalkonsuln (Einar Lindqvist) bråkar om bostadsreglerna. Enligt det svenska systemet fick man betalt för en bostad och förutsttes ha kontor i bostaden. Alla ville bo i French concession som på den tiden växte snabbt västerut, allt längre från the Bund. För att bevaka sjöfarten behövde man dock ha kontor nära the Bund och de hade de flesta andra länderna. Sverige fick till slut ett kontor vid the Bund, 1939.

Innan dess var vi alltså långt inne i stan och jag ser att adressen på 20-talet, 75 Avenue Dubail är dagens Chongqing South road, dvs den enorma motorväg som jag ser från mitt fönster. Jag går ner längs ett väl bibehålet bostadsomrdået med 2 och 3-vångingshus som kan ha funits där på 20-talet. Jag kommer fram till nr 74 där numreringen slutar. Näst hus är har en butik för angorakatter. Ägaren säger att det också är nr. 74 men det kan också vara det gamla konsulatet. Jag berömmer angorakatterna och går därifrån. Jag är nu bara 200 meter från vårt nuvarande kansli.

1931 flyttade man till 96 rue Marcel Tillot. Den gatan har jag gått bet på att hitta tidigare fär den är uppenbarligen för liten för att vara utsatt på de kartor som finns. Nu kan man ju googla sig fram till all möjlig kunskap och någon ambitiös person har lagt in samtliga gamla gatunamn och deras nuvarande namn. Marcel Tillot heter idag Xingan Lu. Herregud, det är ju gatan där infarten till vårt kontor är idag, dvs paralellgatan söder om Huaihai Lu. Jag går ut och ser ett enda gammalt hus på hela gatan, snett emot vårt kontorskomplex. Det har nummer 85. 96 måste alltså vara snett emot 85, dvs där jag just står, där vår konsulatsbil har sin parkeringsplats. Cirkeln slutes. Plus ca change...

Nästa uppgift blir att se var vårt konsulat låg just efter sekelskiftet, 502 rue Paul Brunat. Det flyttade dit 1907, troligen som en följd av unionsupplösningen. Den gatan döptes under andra värlskriget om till Avenue Joffre efter den franske krigshjälten. Nu är det som bekant Huaihai Lu, döpt efter ett av de avgörande slagen under inbördeskriget när Kuomintang fick storstryk. När skall människan sluta med att döpa gator efter blodiga krig?

Fortsättning följer.