Inte hinner man sitta och skriv små betraktelser dessa dagar.
Dock skrev jag en som jag skickade i och den kan jag bifoga här
EXPO i Shanghai, de första intrycken
EXPO har nu varit öppen i 10 dagar och EXPO-parken sjuder av liv. Eventen avlöser varandra i den svenska VIP-avdelningen och vädret har hittills varit behagligt, med undantag för den 9 maj när regn vållade stora bekymmer för den stora EU-paraden.
Starten innebar en hel del praktiska problem och den kinesiska organisationen var stundtals anarkistisk och organiserad. I ett antal ärenden hänvisades vi fram och tillbaka mellan EXPO-byrån och Shanghais utrikesbyrå. Invigningsdagen som styrdes från utrikesministeriet i Peking var ett bekymmer för de flesta deltagande länder. Den höga tonvikten på säkerhet har gjort att man inte haft så stora besökssiffror som planerat, men det lär vara normalt för världsutställningar i början av perioden.
En presentation som den svenske guidechefen gjorde å GK gav vid handen att besökarna i detta skedet på vardagarna ofta är äldre människor från stora delar av Kina och på helgerna yngre människor från Shanghai och barnfamiljer. De frågor som de svenska guiderna får är påfallande elementära ”i vilken världsdel ligger Sverige?”, vilket språk talar man i Sverige, är det engelska?” osv. För svensk del är det ett lyckokast att vi har en stor konferensavdelning där vi har seriösa samtal men det skall medges att eventen där är tunga att organisera för värdarna och förenade med stora kostnader.
Ser man till populariteten bland de nationella paviljongerna band den kinesiska allmänheten så tycks debatten bland ”netizens” fokusera på:
UK – unik och mycket speciellt utseende. Folk undrar om det är en igelkott eller skräckfågel.
Spanien - folk är en smula chockerade över utseendet och hoppas på flamenco och vill se den stora bebisen.
Frankrike – det romantiska temat, parfymer, Alan Delon och de stora kända konstverken man har tagit hit.
Polen – folk är fascinerade av pappersklippsdesignen och att man har kinesiska element som dansande drakar.
Websajten
www.enworth.com.cn har röstat fram de mest populära 20
paviljongerna. Tillförlitligheten i en sådan undersökning kan diskuteras.
Kina, Tianjin, USA, UK, Tunisien, Egypten, Peking, Saudiarabien,
Hongkong, Taiwan, Frankrike, Ryssland, Israel, Förenade Arabemiraten,
Japan, Kanada, Italien, Tjeckien, Estland, Serbien.
Den politiskt styrda veckotidningen Beijing Review nämner under rubriken
”Country Pavilions You Should Not Miss” den 6 maj följande:
Saudiarabien, Angola, Polen, Nya Zeeland, Finland, Kuba, Mexiko,
Singapore
Bedömningar på intryck förmedlade av det nätverk av kontakter vi själva har, mest svenskar och kineser i våra nätverk, ser de stora länderna som mest attraktiva. Tyskland är kanske inom Europa i en klass för sig men Spanien får många lovord och Frankrike har många celebriteter på besök och står i rampljuset. Dessa tre länder har den dubbla ytan mot Sverige och den tredubbla budgeten.
I den asiatiska delen är självfallet Kina den dominerande, men då den kommer att vara kvar efter EXPO är det nog en del kineser som väntar med att besök den. Japan, som Ewa Björling besökte, är kanske den som främst lyft fram spännande framtida teknik, liksom Saudiarabien och har en mycket påkostad paviljong med 4D-teknik. Sydkorea hamnar inte oväntat i denna kategori.
Turism är en stor satsning för många paviljonger. I denna kategori ligger Schweiz, Norge, Danmark, Finland, Australien och Nya Zeeland.
Några paviljonger får betraktas som propagandistiska; Turkiet, Iran, länderna i Mellanöstern och Nordkorea.
Några paviljonger verkar en aning museala. Indien och Indonesien är i den kategorin. Man kan fråga sig om kineserna är intresserade av att se en 3000 år gammal stenyxa.
En paviljong som jag inte sett någon nämna något om är märkligt nog USA. Ingen paviljong värkte fram med mer födslovåndor än denna och utbytet verkar bli magert.
172 dagar återstår. Känslan idag tror jag är en stor grad av lättnad på många håll att det svåra slutförandet i april gick att klara av och att det nu rullar på.
