Äntligen körkort

Idag var jag och gjorde teoriprovet. Man kom bara in i huset och fick en flashback till gamla tider. En man som ser ut som avdelnngschef sitter vid ett skrivbord i korridoren och gör ingenting. Kanske är han chef över hela huset.

Att säga att han inte gör något är en överdrift. När jag sätter mig en bit i från honom tar han upp en burk med salva och tar en stor klick och stryker ut i ansiktet. Han gnuggar så intensivt att det hörs i hela korridoren. Det börjar också lukta av salvan, varken gott eller illa men lite annorlunda. Efter ett tag går han över till att massera hårbotten, ivrigt grimaserande.

När allt detta är gjort gör han som alla kinesiska byråkrater, tar fram en stor glasburk med the från en hylla och börjar sörpla. Det har nu gått en kvart och han verkar må riktigt bra. Någon arbetsuppgift kan jag inte skönja.

Körkortstestet är lätt om man läser på en broschyr med 100 frågor och svar. Det är samma 100 frågor som man får i ett datortest. Man måste ha 92 rätt. Det är tre svar på varje fråga. Ett av dem är i regel helt galet. Vad skall man göra när ma nämrar sig en obevakad korsning? Gasen i botten? Nej det är inget bra svar.

På 90-talet slapp man teoritest eftersom Sverige då var snällare mot kinesiska diplomater i Sverige. Här råder exakt reciprocitet. Jag såg ändå frågebatteriet då och det var lite annorlunda. En fråga där var hur många gånger man får tuta när man kör om en trehjuling. 2, 3 eller 4? Det gäller att läsa på.

Vad vet Shanghaibor om Sverige?

Häromdagen intervjuade jag en person för en anställning hos oss. Jag började med att fråga vem som satt i regeringen. Inget svar. Vet du namnet på någon svensk? Inget svar. Namn på något svenskt företag? Inget svar. Namn på nån svensk stad? Stockholm är huvudstad och det finns en andrastad som är en viktig handelsstad som heter Malmö. Ridå!

Hade inte vi redan bestämt oss för att anställa personen hade jag lämnat rummet halvägs i intervjuen. Nu vet jag dock att bättre än så landar man inte med kineser som inte haft kontakt med Sverige.

Vet vi så mycket mer om Kina? Jag är inte säker på att en gallup på svenska gymnasier skulle ge bättre svar om Kina. Nu kan man förståss säga att om man går på en anställningsintervju bör man lösa på lite om arbetsgiveren, man jag har sett alltför många exempel på att så inte är fallet.

Jag såg en karta från Brailien i något sammanhang och blev påmind om att jag inte kunde peka ut enenda delstat - Mato Grosso, Parana etc. Är det så kineser ser på Europa?

Jag siitter nu och ser på en debatt på tyska TV-kanalen Deutsche Welle om hur man i Tyskland ser på DDR. En gallup på gatan i Berlin bland de unga visar samma avgrundsdjupa brist på kunskap. Det verkar som om man inte ens vet vad som är öst och vad som ligger i väst.

Kanske är lösningen att man helt enkelt får radera bort historien och en stor del av nationsgräsnerna. Den unga generationen lever här och nu och nya idéer kan fascinera på sina egna meriter, inte för att de kommer från Sverige eller för att Sverige inte varit i krig sedan 1814.

Som tur är träffar jag ibland endel äldre människor som diskuterar från andra pespektiv som är närmare min egen världsbild. Må de leva länge. Jeopardy och Vem vill bli miljonär hjälper tll.

Bilmässan

En av årets händelse iShangahi är bilmässan. Alla är där. Vi var där i lördags tillsammans med 140 000 den dagen. det var trångt så det förslår. Lokaltidningen hade rubriken "What auto crises..?" igår. Man fick faktiskt intrycket av besökarna att de var på gång att köpa bil. Bilregistreringen ökar rätt kraftigt i Kina nu, kanske som enda plats i världen. Vi är framme vid den gamla diskussionen om vad som händer när alla kineser köper bil.

Volvo hade ett antal modeller på plats bl.a. en conceptversion av S60. SAAB var inte med. Enda svenska komponentföretaget var Thule som borde ha en bra marknad med alla småbilar här men jag har aldrig sett någon takbox på stan.

Vi trängde oss genom massorna till sista hallen för att se Chery, det företag som ibland nämns som köpare av Volvo eller SAAB. Det liggr i GKs distrikt och jag har tänkt besöka fabriken före sommaren. De gör 450 000 bilar/år för närvarande. I reklamen säger de att de är den kinesiska bilfabrik som säljer flest bilar utomlands.

Jag frågade hur många modeller de hade på mässan. 32 var svaret. Man kan undra om de ens funderar på SAAB med sina två modeller. Å andra sidan är Chery världens farligste bil ur krocksynpunkt enligt några motortidningaroch SAAB är ju nu en säkerhetsbil så tanken är nog inte helt fel.

Jag satte mig i baksätet i några Cherybilar och öppnade och stände dörren. Det gnisslade rätt mycket. Min bror som jobbat på Volvo i många år säger att en bakdörr som stängs mjukt och utan ljud är bland det svåraste på bilen att göra. Chery har mycket kvar att göra.

Det är inte lätt vara kines

I veckan skulle jag ta ut ett kinesiskt körkort. I en sjabbig lokal utanför stan hade polisen ett kontor med en massa luckor och smårum mellan vilka man fick springa och få olika saker kontrollerade (syn, hörsel, blodtryck etc). Det var helt klart att polisen var överhet och de sökande undersåtar. Sällan har jag känt mig så illa behandlad.

Jag satt och tänkte på Bo Yangs bok The Ugly Chinaman. Den kom ut 1992 och han visade i den att kineser är fast i en tradition av vanstyre för att de skyller alla fel på omvärlden och har som högsta princip att göra som man gjort tidigare och som överheten säger.

Bo Yang var föddd i Kina men flyttade till Taiwan 1949 med KMT där var han satt 10 år i fängelse för satiriska artiklar om Chiang Kaishek. Han var dessutom förståss bannlyst i Kina. Han hade anledning att fundera över vad som var fel med kineser.

Jag träffade Bo Yang första gången i början av 1990-talet Jag frapperade av att han ifrågasatte även ytligt självklara saker. Det var välgörande i förhållande till taiwaneser som bara apade efter någon annan. När vi sedan bodde i Taipei träffades vi några gånger och bland annat invgningstalade vi båda när Taiwans sektion av Amnesty grundades. Det var Amnesty International som till slut hade lyckats får Taiwans regering att korta av fängeslestraffet. Han dog förr året efter en längre sjukdom. Hans aska ströddes för vinden på ön Green Island
där han varit fånge i nio år. Lite makabert kan man tycka.

Lite försiktigt frågade jag kineser i min omgivning om de kände till hans bok. De jag talade gjorde de och hade insikten att han verkligen satt fingret på vad sm är fel i den kinesiska kulturen. Få se om den insikten någon gång leder till ändringar.

Att googla sig själv

Alla har nog vid det här laget googlat sig själv. Man kan bli lite skrämd när man ser vad som kommer upp. I mitt fall dränks jag bland alla namnar så jag känner mig helt anonym så länge ingen lägger till andra sökord.

En kinesiska sade mig häromdagen att hon hade googlat mig påmitt kinesiska namn Yao Hansen och hittat en del underliga saker. Bland annat fanns det en artikel skriven av två journalister som jag träffat på FN-konferensen UN Habitat i Nanjing i höstas. Det lät trevligt tänkte jag och erinrade mig att jag satt och åt lunch när två unga kvinnor gick förbi och började prata om miljö och stadsbyggande. De gick på en journalisthögskola och skulle skriva om FN-konferensen.

Det som stod i artikeln hade dock helt annan vinkling. De hade noterat att jag åt en soppa (cup noodle) som man kunde köpa för 5 renminbi och fylla på med varmt vatten från en kran bredvid. Är det värdig lunch för en man i hans ställning? Är det något att se upp till?? Artikeln hade blivit mer och mer negativ. Det var snudd på varning för utlänningar med dåligt omdöme i slutet.

OK tänker jag. Nu har vi samma slags journalister i Kina som vi haft i Sverige. Fritt fram att skriva om något helt annat än det man diskuterat och hårdvinkling går alltid hem.

Den andra reflektionen är att man förståss skall vara försiktig med att devalvera sin roll. Jag har nu slutat att berätta att jag cyklar till jobbet, sånt gör bara fattiga kineser och konstiga utlänningar. Respekt får man om man blir körd av chaufför.

Nästa gång får det bli lunchrestaurang med vit duk.

Ständigt byggande

För några månader sedan skrev jag att jag bara såg ett par byggkranar i hela centrala Shanghai som jag kan överblicka från min 23:e våning. Sen var vi bjudna till vänner i en förort till Pudong i sydöst och så fort vi kommit ur stadskärnan var det byggen hela tiden. Det var helt enkelt jobbigt att bara köra igenom dessa kvadratkilometer av byggande.

I förra veckan åt jag lunch men Shui On Land som är Hongkongs tredje största fastighetsbolag med en massa objekt i Kina. De berättade att man hade order att inte starta byggen från och med nu fram till och med EXPO. Under det halvåret skall allt stå still och luften rensas.

Idag läser jag i Shanghai Daily att man under perioden 2010-2020 skall bygga 9 nya tunnelbanor!!

Det är alltså fråga om en kortpaus 2010 så att luften skall vara ren innan man sätter igång igen. Jag tror det funkar. Jag var nyligen i Peking och där är himlen blå ännu ett halvår efter OS:

Bengt

Bloggande politiker

Kära blog. Jag har varit i Sverige en vecka och ber om ursäkt för frånvaro. Nu sitter jag på Arlanda och skall ta det sista planet som går från Stockholm till Peking. Månne det serveras gravöl för visst är det ledsamt att SAS inte verkar lyckas med något de företar sig.

Jag var på landet idag och målade och drog på mig en gammal T-shirt med texten "SAS day light express". Det var en gåva från en mottagning i Bangkok när SAS öppnade första dagflygningen till Köpenhamn. Jan Carlsson var där och höll ett bra tal och lämnade ut t-shirten. Jan Carlsson trodde på det han gjorde och fick hela organisationen att göra likadant. Jag vet inte ens vad dagens SAS-chef heter.

För att fortsätta med ledsamheterna ser jag i DN att knappast ingen läser riksdagsmännens bloggar. Det är kanske synd, kanske inte. Jag läser dem inte själv. Jag läser bloggarna för Kalmars kommunstyrelseordförande Johan Persson, pga Fanerdunhärvan (där han får mothugg varje dag) och Linköpings borgmästare Ann-Cathrine Hjerdt (aldrig några kommentarer om jag inte skriver själv något om Anders Ljungstedt).

På 60-talet kom det en tidskrift som hette Origo och som gjorde ett scoop i första numret med att berätta att ett antal riksdagsmän aldrig talat i riksdagen under hela sin tid. Det blev stor skandal och några tyckte att tidningen var för närgången. Det var då det. Idag skulle det blivit en fråga om att riksdagmännen borde avgå om de suttit en hel period utan att ta till orda en enda gång.

Bengt

Möte med kinesiska bloggare

Idag träffade jag ett halvdussin bloggare från http://www.sina.com/ (gå in på sidan bara för att få en glimt av hur en kinesisk portal för 300 000 000 kinesiska internetanvändare ser ut). Är man tillräckligt flitig får man silverklass och då gör sina.com arrangemang för dessa. Nu var det ett besök på svenska GK och intervju med mig. Intevjuerna skall visas på sina.com's live channel och därmed nå ut till bronsmedaljörer och vanliga dödliga bloggare.

Min första fråga var om de tänkte skriva om intervjun på sina bloggar. Ja, sade alla. Det skall jag med, sade jag och vann första ronden på poäng.

Sen följde frågorna i rask takt:

Vad tycker du om att Volvo kanske köps av ett kinesiskt företag?
Hur kan det komma sig att IKEA har lyckats så bra och har så snygga möbler?
Eftersom vi inte vet något om vad Sverige är mer än att det ligger i norra Europa undrar vi hur det är för en kines att besöka Sverige.
Hur skiljer sig svensk mat från kinesisk mat?
Kan man emigrera till Sverige?
Stämmer det att svenskar dricker ohejdat med sprit?
Hur väljer Nobelpriskommittén ut pristagarna?
Vilka kinesiska provinser har du besökt?
Finns det något utbyte mellan Sverige och Kina på non-governmental-nivå?
Varför har du valt att arbeta som diplomat?
Vad gör du på din fritid?

En del av frågorna kunde jag besvara med vänster hand men andra är lite knepigare. Volvofrågan är lite besvärlig för jag måste ju uttrycka oro för att man bara tar varumärket och sätter på sina egna bilar. Jag valde att betona att jag tror en kinesisk köpare är ute efter det samlade kunnandet hos ett tusental ingenjörer och att man inser att man måste ha en tillverkning kvar i Torslanda.

Nobelfrågan var kanske den enklaste för den har jag tröskat med massor av kineser. Jag brukar hamna på en diskussion om hurvida litteraturpriset är politiserat och för att komma ur den gör en rask parallell mellan pristagarna Pasternak-Scholochov-Solzhenitsyn. Jag ställer fem enkla frågor och kineserna är redan osäkra och söker efter nästa diskussionämne.

När det gäller emigration till Sverige är det knepigare. Vi tog emot en hel del kineser när våra gränser var öppna (1950-1975). Sen tog vi emot 10 000 kinesiska båtflyktingar från Vietnam. Sen har tusentals (fagra kvinnor) gift sig med (mindre fagra) svenskar och flyttat till Sverige. Sen har ett femtital misslyckats få UAT som investerare (i Kalmar t.ex.). Sen har vi sen 15 december 2008 en fri regim att importera arbetskraft, fast regelverket är krångligt.
Hur skall man förklara detta utan att det ger ett osammanhängande och motstridigt intryck?

En surrealistisk känsla är att samtidigt som jag skriver dessa rader sitter bloggarna och ger en kanske en helt annorlunda bild av mötet. Kanske skriver de att de där generalkonsuln pratade som en pratkvarn men deet är väl det han är betald för. Eller skriver de att generalkonsuln medgav att det kinesiska köket är mycket mer utvecklat än det svenska. Kanske skriver de att Sverige visade sig vara ett mer komplicerat land än vi trodde. I så fall har jag väl på något sätt nått dit jag ville, att blir förvirrad men på en högre nivå.
--------
Intervjun är nu utlagd på sina.com med följande adress
http://life.sina.com.cn/13/2009/0403/236.html