Läser en artikel i DN om byn Huaxi som är en av Kinas rikaste byar och som ger gratis bassvervice till sina invånare som alla har ett hus på en tomt av 600 kvm.
Det ringer en klocka inom mig och jag googlar Huaxi och ser att en liknande artikel var införd i The Guardian i maj 2005 skriven av Jonathan Watts. Denne Watts gav i våras ut en bok "When one billion Chinese jump" som gissningsvis alla journalister läst.
Det som stör mig är att samma foto finns i DN som i Guardian 2005, fast om det är riktigt samma kan man bara se med mikroskop.
Hur som helst är det bra om svenska tidningar lånar av engelska kvalitetstidningar. Motsatsen vore värre.
Ett fel som Watts har är att han placerar Huaxi 100 miles norr om Shanghai. Det ligger utanför Wuxi som ligger västerut från Shanghai.
torsdag 30 december 2010
tisdag 28 december 2010
Jan Myrdal
Jag såg ett timslångt program på BBC om Timbuktu, en gammal handelsplats i Mali längs Nigerfloden som för ett tusen år sedan var den näst största staden i världen. En person som verkade vara lokal historiker klagade på att fransmännen inte varit intresserade av Malis gamla historia.
Jag kom automatisk att tänka på Jan Myrdal som i sin ungdom blev känd för att han avspisade all forskning om tredje världen som gjorts i Europa som kolonialistisk. Det fanns inte en enda historiker som skrev om Afrika eller Asien, som inte gick i kolonialismens ledband. Den förhärskande uppfattningen före Myrdal var att västvärlden hade upptäckt historien och satt sina bästa forskare på att utreda förhållanden i tredje världen.
Efter kulturrevolutionen fick förstås Jan Myrdal på moppen ordentligt. Lars Ellström skrev en helsidesartikel i Dagens Nyheter i slutet av 70-talet där han tog heder och ära av Myrdal och visade hur fullständigt okritiskt han svalde den kinesiska politiken.
Jag hörde ett föredrag av Lars Ellström för några år sedan i Shanghai när han verkade ha svängt om ordentligt. Han valde att tala om Göran Palms bok "En orättvis betraktelse" där Palm hävdade att européer aldrig kunde se förhållanden från tredje världens sida, det kunde bara folk i tredje världen själva.
När Göran Palms bok kom ut var jag rätt förberedd för jag hade läst Franz Fanons "Jordens fördömda". Jag hade hittat den på ett antikvariat i Göteborg och köpte den mest för att den var billig. Den innehöll dock en oerhörd salva mot Europa som man inte kunde förhålla sig neutral till. Den tillhörde de böcker som gav européer väldigt dåligt samvete.
Nu gällde denna diskussion aldrig Kina eftersom det inte var koloniserat utan det alltid fanns en stark kinesiska akademisk tradition. Utländska forskare vara alltid gäster i Kina. Jag läser just nu en biografi över Jospeh Needham ("The man who loved China" av Simon Winchester) där man tydligt ser med vilken vördsamhet en ändå ganska aristokratisk engelskman närmar sig Kina.
Jag kom automatisk att tänka på Jan Myrdal som i sin ungdom blev känd för att han avspisade all forskning om tredje världen som gjorts i Europa som kolonialistisk. Det fanns inte en enda historiker som skrev om Afrika eller Asien, som inte gick i kolonialismens ledband. Den förhärskande uppfattningen före Myrdal var att västvärlden hade upptäckt historien och satt sina bästa forskare på att utreda förhållanden i tredje världen.
Efter kulturrevolutionen fick förstås Jan Myrdal på moppen ordentligt. Lars Ellström skrev en helsidesartikel i Dagens Nyheter i slutet av 70-talet där han tog heder och ära av Myrdal och visade hur fullständigt okritiskt han svalde den kinesiska politiken.
Jag hörde ett föredrag av Lars Ellström för några år sedan i Shanghai när han verkade ha svängt om ordentligt. Han valde att tala om Göran Palms bok "En orättvis betraktelse" där Palm hävdade att européer aldrig kunde se förhållanden från tredje världens sida, det kunde bara folk i tredje världen själva.
När Göran Palms bok kom ut var jag rätt förberedd för jag hade läst Franz Fanons "Jordens fördömda". Jag hade hittat den på ett antikvariat i Göteborg och köpte den mest för att den var billig. Den innehöll dock en oerhörd salva mot Europa som man inte kunde förhålla sig neutral till. Den tillhörde de böcker som gav européer väldigt dåligt samvete.
Nu gällde denna diskussion aldrig Kina eftersom det inte var koloniserat utan det alltid fanns en stark kinesiska akademisk tradition. Utländska forskare vara alltid gäster i Kina. Jag läser just nu en biografi över Jospeh Needham ("The man who loved China" av Simon Winchester) där man tydligt ser med vilken vördsamhet en ändå ganska aristokratisk engelskman närmar sig Kina.
måndag 27 december 2010
Shanghai eller Frankrike?
Har varit några dagar i Frankrike och det finns ett par slående kontraster till Shanghai, alla går tyvärr till Shanghais nackdel.
1) I Frankrike hälsar alla vänligt på varandra i hiss och i butik. I Kina kan man man mötas av någon trött fras i en butik "hjärtligt välkommen" men den är så mekanisk att den känns påtvingad.
2) Maten i Frankrike är ändå helt fantastisk trots alla rapporter om att fransmännen tröttnat på fine dining och börjar köpa fast food.
3) Internets frihet är väldigt viktig och en naturlig reflex är att kolla in alla bloggar, TV-sidor och annat som man är svältfödd på. En del av problemet är förståss bandbredden som överallt i Kina är för begränsad för att man t.ex. skall kunna se svensk TV.
4) Luften. Efter att antal månader i Shanghai visste jag inte längre vad ren luft var. Har kan jag från vår våning i Nice se en mil bort längs kusten. Att kunna jobba längs Medelhavet är något annat än att stå i ett sjaskigt gym på ett löparband.
5) Tidningarna. Till slut blir man en aning fördummad av Shanghai Daily och det är skönt att ta en bunt franska tidningar som man verkligen får brottas med för att förstå all nyanser som trots allt bör finnas i en tidning.
Hur skall man kunna ta sig tillbaka och börja skriva positivt om Shanghai igen? Jo det går bra, jag har varit med om den här övergången många gånger tidigare.
1) I Frankrike hälsar alla vänligt på varandra i hiss och i butik. I Kina kan man man mötas av någon trött fras i en butik "hjärtligt välkommen" men den är så mekanisk att den känns påtvingad.
2) Maten i Frankrike är ändå helt fantastisk trots alla rapporter om att fransmännen tröttnat på fine dining och börjar köpa fast food.
3) Internets frihet är väldigt viktig och en naturlig reflex är att kolla in alla bloggar, TV-sidor och annat som man är svältfödd på. En del av problemet är förståss bandbredden som överallt i Kina är för begränsad för att man t.ex. skall kunna se svensk TV.
4) Luften. Efter att antal månader i Shanghai visste jag inte längre vad ren luft var. Har kan jag från vår våning i Nice se en mil bort längs kusten. Att kunna jobba längs Medelhavet är något annat än att stå i ett sjaskigt gym på ett löparband.
5) Tidningarna. Till slut blir man en aning fördummad av Shanghai Daily och det är skönt att ta en bunt franska tidningar som man verkligen får brottas med för att förstå all nyanser som trots allt bör finnas i en tidning.
Hur skall man kunna ta sig tillbaka och börja skriva positivt om Shanghai igen? Jo det går bra, jag har varit med om den här övergången många gånger tidigare.
onsdag 22 december 2010
Fem ambassader läggs ner
Carl Bildt meddelar till Expressen att ambassaderna i Buenos Aires, Luanda, Bryssel, Hanoi och Kuala Lumpur skall läggas ner 2011. Jag läser att 75 personer kommenterat detta och 73 tycker det är jättebra. Två som bor i Malysia tycker det fel för de får svårt att få nya pass. Någon säger att så länge det finns en sjuk eller fattig människa har vi inte lagt ner tillräckligt många ambassader.
Är det svenska folkets samlade syn kan vi gott stänga resten av den statliga verksamheten. Finns det motiv att ge en krona till försvaret m det finns en fattig pensionär?? Jag undrar om dessa skribenter tänker likadant i nyktert tillstånd. Förr att få fram pengar till pensionärer och sjuka måste vi ju ha ett fungerande samhälle vilket innefattar en fungerande statlig administration. Att tro som en skribent att vi inte behöver ambassad i Washington eftersom USA har en ambassad i Stockholm är för mig skrämmande. Vem inbillar sig att den är till för svenska intressen.
Jag är förstås part i målet men ser det här riksdagsbeslutet bara som ett tjuvnyp från oppositionen som troligen dragit slutsatsen att man kommer att förlora nästa val också. Problemet är att om man en gång skurit ner 300 milj kronor finns ingen rimlig chans att ta tillbaka samma.
En gång för 25 år sedan satt jag själv och föreberedde nedläggning av ambassader och konsulat. Jag utredde en lista på 10 myndigheter och gick till min chef med resultatet. "Har du inte gjort det lite lätt för dig" sade han, "9 av de 10 börjar på bokstaven M". Jag tittade på listan och fann: Minneapolis, Montevideo, Marseille, München, Milano, Malaga, Maseru, Monrovia och så någon till som jag glömt. Dock, jag fick igenom mitt förslag och ångrar det inte. Mariehamn skulle varit med om vi inte var bundna i ett avtal med ryssarna om det konsulatet. Då gick vi ner från 116 till 106. Nu är vi nere i 99. Samtidigt har säkert ett 30-tal stater tillkommit. Den enda hopslagningen är Tyskland och Jemen (som vi hållit oss undan).
Bildt skrev någonstans att Sverigedemokraterna antagligen bara vill ha en taggtråd vid Sveriges gräns. Frågan är vad de rödgröna vill ha svensk utrikespolitik till. Jag kommer att skriva till de riksdagsmän jag känner och kräva ett svar.
Är det svenska folkets samlade syn kan vi gott stänga resten av den statliga verksamheten. Finns det motiv att ge en krona till försvaret m det finns en fattig pensionär?? Jag undrar om dessa skribenter tänker likadant i nyktert tillstånd. Förr att få fram pengar till pensionärer och sjuka måste vi ju ha ett fungerande samhälle vilket innefattar en fungerande statlig administration. Att tro som en skribent att vi inte behöver ambassad i Washington eftersom USA har en ambassad i Stockholm är för mig skrämmande. Vem inbillar sig att den är till för svenska intressen.
Jag är förstås part i målet men ser det här riksdagsbeslutet bara som ett tjuvnyp från oppositionen som troligen dragit slutsatsen att man kommer att förlora nästa val också. Problemet är att om man en gång skurit ner 300 milj kronor finns ingen rimlig chans att ta tillbaka samma.
En gång för 25 år sedan satt jag själv och föreberedde nedläggning av ambassader och konsulat. Jag utredde en lista på 10 myndigheter och gick till min chef med resultatet. "Har du inte gjort det lite lätt för dig" sade han, "9 av de 10 börjar på bokstaven M". Jag tittade på listan och fann: Minneapolis, Montevideo, Marseille, München, Milano, Malaga, Maseru, Monrovia och så någon till som jag glömt. Dock, jag fick igenom mitt förslag och ångrar det inte. Mariehamn skulle varit med om vi inte var bundna i ett avtal med ryssarna om det konsulatet. Då gick vi ner från 116 till 106. Nu är vi nere i 99. Samtidigt har säkert ett 30-tal stater tillkommit. Den enda hopslagningen är Tyskland och Jemen (som vi hållit oss undan).
Bildt skrev någonstans att Sverigedemokraterna antagligen bara vill ha en taggtråd vid Sveriges gräns. Frågan är vad de rödgröna vill ha svensk utrikespolitik till. Jag kommer att skriva till de riksdagsmän jag känner och kräva ett svar.
tisdag 21 december 2010
Nu kommer det dåliga vattnet
Jag skrev 30 november att dentrala Shanghai nu får vatten från en ny reservoar på en ö, Changxingxiang, alldeles norr om stan. Idag skriver Shanghai Daily att de har stora problem med vattenkvaliteten på grund av:
- saltvattenintrång från havssidan
- utsläpp från fabriker längs hela Yangtzedalen
- utsläpp från oljefartyg och kemikalietanker som passerar ängs ön
En ansvari person säger att man kan alltid stänga av reservoaren.
Men, come on, varför lade man reservoaren där från början. Jag gissar att det var den enda platsen i stan där det inte fanns någon plan för användande. Marken ligger nära Shanghai centrum, men är värdelös. Man har försökt göra ön till ett centrum för marinindustri men industrier lägger sig bara där läget är bra för dem.
Det ligger en liten ö bredvid, Hengxiaxiang, men där skall man tydligen öppna ett kasino. Det är ju en populär åtgärd när att vettig verksamhet skyr en plats.
- saltvattenintrång från havssidan
- utsläpp från fabriker längs hela Yangtzedalen
- utsläpp från oljefartyg och kemikalietanker som passerar ängs ön
En ansvari person säger att man kan alltid stänga av reservoaren.
Men, come on, varför lade man reservoaren där från början. Jag gissar att det var den enda platsen i stan där det inte fanns någon plan för användande. Marken ligger nära Shanghai centrum, men är värdelös. Man har försökt göra ön till ett centrum för marinindustri men industrier lägger sig bara där läget är bra för dem.
Det ligger en liten ö bredvid, Hengxiaxiang, men där skall man tydligen öppna ett kasino. Det är ju en populär åtgärd när att vettig verksamhet skyr en plats.
söndag 19 december 2010
Att skriva på beställning
Avrundar nu ett år när jag hunnit med 110 blogginlägg. Man skall ju skriva varje dag om man skall ha en stor läsekrets, men jag måste erkänna att jag inte varje dag har något väsentligt att säga. Då finns det ingen anledning att skriva något. Jag ser en del krönikörer i svenska media som har en spalt varje vecka och vissa gånger märker man att de skriver av tvång.
Nästan alla framgångsrika författare är arbetsmyror som skriver varje förmiddag 8-12 oavsett hur de mår. Annars blir det inget gjort säger de.
Jag har svårt att leva mig in i ett sånt liv. De bästa saker jag skrivit är saker som växt fram under kanske ett par veckor. En förlösande formulering föds i duschen, en annan medan man diskar eller något liknande. När jag sedan skriver går det fort, för har jag tänkt igenom den "plot" som jag tror måste vara en del av varje rapport är det bara att skriva ut den.
En sak som jag funderat över är varför jag bara får inspiration av engelska media. Jag läser ibland tyska och franska tidningar och man kan i Shanghai se både tysk, fransk och spansk TV men de har inte riktigt argument och uttryck som jag lägger på minnet. Kanske kan jag språkenför dåligt. Å andra sidan får jag sällan inspiration från svenska media. Jag tycker sällan de tänker till. idag träffade jag en svensk journalist som sade att hennes kollegor har inte tid att tänka till. Redaktionerna är så slimmade att man bara hinner producera som en maskin. Vi ser resultatet av det.
Nästan alla framgångsrika författare är arbetsmyror som skriver varje förmiddag 8-12 oavsett hur de mår. Annars blir det inget gjort säger de.
Jag har svårt att leva mig in i ett sånt liv. De bästa saker jag skrivit är saker som växt fram under kanske ett par veckor. En förlösande formulering föds i duschen, en annan medan man diskar eller något liknande. När jag sedan skriver går det fort, för har jag tänkt igenom den "plot" som jag tror måste vara en del av varje rapport är det bara att skriva ut den.
En sak som jag funderat över är varför jag bara får inspiration av engelska media. Jag läser ibland tyska och franska tidningar och man kan i Shanghai se både tysk, fransk och spansk TV men de har inte riktigt argument och uttryck som jag lägger på minnet. Kanske kan jag språkenför dåligt. Å andra sidan får jag sällan inspiration från svenska media. Jag tycker sällan de tänker till. idag träffade jag en svensk journalist som sade att hennes kollegor har inte tid att tänka till. Redaktionerna är så slimmade att man bara hinner producera som en maskin. Vi ser resultatet av det.
fredag 17 december 2010
Vad har jag med Pakistan att göra?
En blog på denna förnämliga server ger en del statistik. Jag ser att den senaste veckan var mina näst flest läsare i Pakistan! Det är alltid flest läsare i Sverige och normalt näst mest i USA. Kina brukar komma på tredje plats. Men Pakistan?? Ett land som jag aldrig haft något att göra med.
Jag kan också se antalet besök på bloggen. En topp var 14 december när jag skrev om Julian Assange. Den måste ha spridits av någon blog i Pakistan, man är de mer intresserade av Assange än andra? Jag kan förstå att i en del u-länder där deras makthavare skåpats ut av USAs ambassadörer och det finns nog ett stort nyhetsintresse där, men jag minns inget speciellt som Assange avslöjat om Pakistan och framför allt inget sammanhang med min blog.
Det finns många anledningar till att bli paranoid men bästa medicinen mot paranoia är att inte ta sig själv på allvar.
Jag kan också se antalet besök på bloggen. En topp var 14 december när jag skrev om Julian Assange. Den måste ha spridits av någon blog i Pakistan, man är de mer intresserade av Assange än andra? Jag kan förstå att i en del u-länder där deras makthavare skåpats ut av USAs ambassadörer och det finns nog ett stort nyhetsintresse där, men jag minns inget speciellt som Assange avslöjat om Pakistan och framför allt inget sammanhang med min blog.
Det finns många anledningar till att bli paranoid men bästa medicinen mot paranoia är att inte ta sig själv på allvar.
onsdag 15 december 2010
Snö i Shanghai!
När jag gick ner för att ta bilen hem var den begravd i 5-10 cm snö. Vad värre var hade snön smält på rutan för att sedan bli is. Och jag som inte har någon snöskrapa i bilen! Det är ju därför man har åkt utomlands för att slippa stå och skrap bilrutor hela vintern. So tur var hade jag några CD-omslag i bakluckan som jag närmast slet ut.
Idag var det två minusgrader. Man undrar hur fattiga människor klarar sig. Här finns ju ingen tradition att bygga med isolering utan den vanliga metoden är att lägga på sig fler täcken i sovrummet.
Idag var det två minusgrader. Man undrar hur fattiga människor klarar sig. Här finns ju ingen tradition att bygga med isolering utan den vanliga metoden är att lägga på sig fler täcken i sovrummet.
tisdag 14 december 2010
Om Assange
En kines bad mig förklara om det finns någon hemlig deal mellan Sverige och USA att Sverige skall driva sexualbrottsmål mot Assange för att ha sedan skall utlämnas till USA.
Varifrån kommer sådana tankegångar frågade jag? Svaret var att kinesiska tidningar spekulerar friskt i denna teori. Vad är deras faktagrund frågade jag? Svaret var att kinesiska journalister använder formuleringar som "Someone says.." osv utan att referera till källor. Min tanke var närmast att det är ett uttryck för maximen "som man känner sig själv dömer man andra".
Den lite mer komplicerade frågan, som jag gudskelov inte fick, är hur västerländska rättssystem samarbetar när man har olika principer. Sverige har en extremt liberal lagstiftning om läckor där i princip allt är tillåtet. På sexualbrottssidan är vi strikta. England och USA har ett för oss närmst obegripligt liberalt system med frigivning mot borgen.
När det gäller utlämning och överföring av straffverkställighet är det en snårskog av regler och avtal. Vi i Sverige kommer nog att få sätta oss en del på skolbänken för att förstå turerna i Assange-målet. Jag är glad så länge ingen i Shanghai ber mig förklara dem.
Varifrån kommer sådana tankegångar frågade jag? Svaret var att kinesiska tidningar spekulerar friskt i denna teori. Vad är deras faktagrund frågade jag? Svaret var att kinesiska journalister använder formuleringar som "Someone says.." osv utan att referera till källor. Min tanke var närmast att det är ett uttryck för maximen "som man känner sig själv dömer man andra".
Den lite mer komplicerade frågan, som jag gudskelov inte fick, är hur västerländska rättssystem samarbetar när man har olika principer. Sverige har en extremt liberal lagstiftning om läckor där i princip allt är tillåtet. På sexualbrottssidan är vi strikta. England och USA har ett för oss närmst obegripligt liberalt system med frigivning mot borgen.
När det gäller utlämning och överföring av straffverkställighet är det en snårskog av regler och avtal. Vi i Sverige kommer nog att få sätta oss en del på skolbänken för att förstå turerna i Assange-målet. Jag är glad så länge ingen i Shanghai ber mig förklara dem.
måndag 13 december 2010
Ostindiefararen läcker
I Wikileaks efterföljd dyker det upp massor av intressanta dokument. Här är ett som korsat min väg om ostindiefararens moderna historia.
BAKGRUND
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. När Riksantikvarieämbetet (RAÄ) i mars 1986 biföll begäran från Sjöfartsmuseet Göteborg att få starta en marinarkeologisk utgrävning av Ostindiefararen Göteborgs förlisningsplats, bildades den 11 mars 1986 Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. Denna stiftelses styrelse, med professor Jörgen Weibull som ordförande och dykaren Anders Wästfelt som verkställande ledamot, ledde verksamheten framgångsrikt under 9 år. Hösten 1994 kunde stiftelsen avsluta sitt uppdrag genom att till RAÄ inlämna slutrapporten av utgrävningen. Därmed upplöstes stiftelsen och tillgångarna (pengarna) gick till Sjöfartsmuseet Göteborg. Stiftelsen upplöstes i december 1994.
Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg.
Bildades våren 1987 för att tillvarata allmänhetens intresse av den marinarkeologiska utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg samt att ekonomiskt stödja verksamheten. Utgrävningen kostade 5 miljoner kronor. Föreningens medlemmar bidrog med dryga 3, 5 miljoner kronor under utgrävningsperioden. 1,5 miljoner kronor erhölls som anslag efter ansökan från stiftelser och fonder. Föreningen är fortfarande aktiv.
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576.År 1993 lanserade Anders Wästfelt idén att bygga Ostindiefararen Götheborg III. En ny stiftelse bildades den 5 november 1993 med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. 43 personer undertecknade stiftelseurkunden (förordnandet). Dessa personer representerande 27 företag, 7 organisationer, 4 privatpersoner, 2 lärosäten, 2 myndigheter samt Göteborgs Stad. Samtidigt bildar stiftarna Svenska Ostindiska Companiet AB (SOIC AB) som ägdes helt av stiftelsen. Aktiekapitalet till bolaget, 50 000 kronor betalades av Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. Stiftelsens uppdrag var att samla in medel för att genomföra projektet enligt stiftelseurkund och stadgar. SOIC AB:s uppgift var att bygga Ostindiefararen Götheborg III och segla henne till Kina T&R. Varvet Terra Nova skapades på Norra Älvstranden i Göteborg. Ostindiefararen Götheborg III kölsträcktes i juni 1995.
Efter en tvist med ursprungliga stiftare, ändrar dåvarande stiftelseordförande, Göran Bengtsson, stiftelsens stadgar. Årsmötesparagrafen tas bort. Därmed förlorar de ursprungliga stiftarna inflytande och insyn i det projekt de skapade. Även stiftelsens namn ändras till Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. Org nr behålls. Detta sker i oktober år 2000.
Den 6 december 2000 registrerar Göran Bengtsson ett privat aktiebolag med namnet Svenska Ostindiska Companiet Event AB, Org nr 556604-9143. Aktiekapitalet är 100 000 kronor. Bolaget skall driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet. Styrelsen har en ledamot, Göran Bengtsson. Revisor, Birgitta Olsson Svärdström PWC. Vid bolagsstämman den 6 november 2008 beslutas om frivillig likvidation av bolaget. Tillgångarna, enligt balansräkning 31 dec 2008, är 105 162 kronor. Likvidationen av bolaget avslutas 30 juni 2009.
Den 6 juni 2003 sjösätts Ostindiefararen Götheborg. Den 2 oktober 2005 startar seglatsen till Kina. Den 9 juni 2007 är skeppet åter i Göteborg.
I Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III:s årsredovisning för perioden 2010-01-01 till 2010-04-30, noteras av stiftelsens ordförande, Göran Bengtsson, att samtliga ändamål har uppfyllts under år 2008 och att stiftelsen därmed skall upplösas. Skeppet Götheborg samt stiftelsens tillgångar, närmare 5,5 miljoner kronor, överlämnas till Göteborgs stad, allt enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens helägda bolag Svenska Ostindiska Companiet AB (556479-5747) säljs under år 2008 till en nybildad stiftelse med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, org nr 802425-9262. Samtidigt fattar Göteborgs Stad beslutet att 5,5 miljoner kronor skall överföras till nybildade stiftelsen. Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576 upplöses formellt den 5 maj 2010.
NUTID
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 802425-9262.Den 10 mars 2008 bildas på länsstyrelsen i Göteborg en ny stiftelse, Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, av fem Göteborgsbaserade företag. Stiftelseförordnandet (urkund) lyder:
”Stiftelsen har till ändamål att säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg som en av Sveriges starkaste symboler för handel och kultur genom att skapa och utveckla nationella och internationella kontakter. Genomföra expeditioner till platser som är av intresse för svenskt näringsliv och kultur så länge som ekonomiska förutsättningar föreligger. Skapa goda relationer med organisationer som driver liknande projekt. Verka för att kunskap sprids om Ostindiefararen Götheborg, livet ombord, dåtida skeppsbyggnadskonst samt navigation och segling. Hålla skeppet öppet för visning och arrangemang Stiftelsens verksamhet får, om styrelsen finner det lämpligt, bedrivas i bolagsform. Både stiftelsens avkastning och kapital får tas i anspråk för att fullfölja ändamålet.”
Enligt stiftelseförordnandet förband sig respektive stiftare att avsätta 1,5 miljoner kronor per år under minst 3 år.
Från 2008.03.10 t.o.m 2011.03.10 är 7,5 miljoner kr/år, totalt 22,5 miljoner kronor.
Stiftarna är:
Stiftelsens förordnande och stadgar är undertecknad av:
AB VOLVO (publ) Går ej att tyda.
AB SKF Går ej att tyda.
Business Region Göteborg AB Lennart Olausson,
vdGöteborgs Hamn AB Magnus Kårestedt,
vdStena AB Claes Davidsson, ordf
Tillsättning av stiftelsens styrelse.Enligt stiftelsens stadgar (§4) utser stiftarna en stiftelsestyrelse med en ledamot från vardera stiftande företag. Västra Götalandsregionen erbjuds en styrelseplats, så länge som finansiellt bidrag lämnas till stiftelsen.
Styrelsen kan utse sig själv, eller uppdra åt annan att utse ytterligare ledamöter. Styrelseledamöter utses för en tid av minst två (2) och högst fyra (4) år. Om styrelseledamot avgår i förtid, skall den som utsett ledamoten, utse en ny ledamot för den återstående mandattiden. Den som har utsett ledamot har också rätt att byta ut denna under löpande mandattid.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsperioden 2008-03-10 till 2008-12-31
Lars G Malmer, ordförande AB SKF, informationsdirektör.
Håkan Beskow (m politiker) Göteborgs Stad, Stadskansliet, Int.kontakter.
Claes Davidsson Stena AB, Ordf. Ship Management, Human Resources.Magnus Kårestedt Göteborgs Hamn AB, vd
Per Löjdquist AB Volvo, dir, ansvarig information, varumärkesfrågor.
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen, dir regionsutveckling.
Den 28 april 2008 beslöt stiftelsens styrelse att förvärva samtliga aktier i SOIC AB, Svenska Ostindiska Companiet AB, Org nr 556479-5747.Köpet var nödvändigt då SOIC AB saknade medel för att garantera skeppets framtid enligt årsredovisningen. SOIC AB köptes av stiftelsen för 5 miljoner kronor. I samband med köpet förband sig de fem stiftarna (se stiftelseförordnandet) att under tre år, årligen tillskjuta 7,5 miljoner kronor från stiftelsen som aktieägartillskott, (villkorat eller ovillkorat?) till SOIC AB för att garantera att skeppet Ostindiefararen Götheborg skall kunna hållas i segelbart skick för att kunna utföra uppdrag enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens årsredovisning för 2008 redovisar en förmögenhet på närmare 21 miljoner kronor.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsåret 2009.
Lars G Malmer, ordförande f.d informationsdirektör SKF AB
Lennart Olausson, v ordförande Business Region Göteborg AB
Claes Davidsson Stena AB
Magnus Kårestedt Göteborg Hamn AB
Per Löjdqvist AB Volvo
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen
Ingalill Östman AB SKF, informationsdirektör
Håkan Beskow, adjungerad Göteborgs Stad
Håkan Jarkvist Huvudansvarig revisor från PwC
Under verksamhetsåret 2009 har stiftelsen lämnat ett aktieägartillskott till SOIC AB på 7,5 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen har gett stiftelsen en penningdonation på 1,5 miljoner kronor. Privatpersoner har donerat 18 483 kronor. Stiftelsens eget kapital (förmögenhet) var den 31 december 2009 på 20 324 604 kronor.
Under verksamhetsåret 2009 har Svenska Ostindiska Companiet AB :s (SOIC AB) styrelse varit identisk med Stiftelsens Ostindiefararen Götheborg styrelse. Adjungerad till styrelsen har varit Håkan Beskow, Göteborgs Stad.Bolagets intäkter för 2009 har uppgått till 17 miljoner kronor fördelat enligt följande: Försäljning på varvet? (enligt redovisningen) 4,9 miljoner. Event-intäkter 6,3 miljoner. Försäkringsersättning för brand i förråd 5,5 miljoner. Sponsorer 280 tusen kronor.Bolagets kostnader för 2009 uppgår till dryga 25 miljoner fördelat enligt följande: Råvaror, förnödenheter (drift av skeppet under 59 dygn) 10,5 miljoner. Personalkostnader 15 anställda 8, 2 miljoner. Övriga kostnader 4,8 miljoner. Avskrivningar 1,7 miljoner.
Verksamhetsåren 2008 och 2009 har gått med förlust. (-3,4 miljoner och -8,3 miljoner)
SOIC AB:s årsredovisning för 2009 informerar att bolagets tillgångar är 39 miljoner kronor, därav har skeppet Ostindiefararen Götheborg värderats till 29 miljoner kronor.
SOIC Ship Management AB, Org nr 556803-0372.Den 31 mars 2010 registrerades ett nytt bolag med anknytning till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg och Svenska Ostindiska Companiet AB.Aktiekapital: Okänt (för närvarande) Aktierna är fördelade mellan Transatlantic 51 % och SOIC AB 49%Bolaget är ett privatägt. Momsregistrerades den 1 juli 2010. Registrerad för F-skatt. Bolaget har sitt säte i Tjörns kommun, Västra Götalands län. Bolagets verksamhet/ändamål: Att bemanna och driva fartyg i kust- och havssjöfart och därmed förenlig verksamhet.
Bolagets styrelse:
Hans Ingemar Balder Hansson (f. 1951) VD och ordinarie ledamot. Från Transatlantic Bengt Jonas Enander (f. 1969) Ordinarie ledamot. Från Transatlantic.
Lars Joakim Severinson (f. 1962) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Göte Rikard Ingemar Thornander (f. 1970) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Birgitta Olsson Svärdström (f. 1962) Huvudansvarig revisor. Från PwC
Någon årsredovisning är ej tillgänglig då verksamheten bara pågått i 8 månader då detta skrivs.
Tanken är att detta bolag skall ta ansvaret för bemanningen och driften av skeppet när det är ute och seglar. Med andra ord bolaget ger en offert till SOIC AB för denna verksamheten. Troligen skall nuvarande SOIC AB framgent fungera som ett event-bolag m.a.o "driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet". (Se Göran Bengtssons likviderade bolag).
ANALYS
I dagsläget har Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, med dess helägda bolag SOIC AB tillgångar på ca 59 miljoner kronor. Därav värderas skeppet till 29 miljoner kronor.
Enligt information som lämnades av stiftelsens ordförande den 11 oktober 2010, är projektets övergripande årliga ca:kostnader för närmaste åren följande:10 miljoner kronor för klassning och löpande underhåll.35 miljoner kronor att segla per år. Enligt stiftelsens ordf. kostar det 150 tusen kronor/dag att segla (ingen specifikation). 35 miljoner kronor innebär att skeppet skulle kunna segla 233 dagar om året. (Ett år 365 dagar)
Detta innebär att stiftelsens nuvarande tillgångar räcker till 1 års klassning och underhåll - samt 166 dagars segling.
Någon information om projektets övergripande årliga ca.intäkter under de närmaste åren lämnades inte vid mötet den 11 oktober 2010.I SOIC AB årsredovisning för 2009 var nettoomsättningen (intäkter från försäljning och event) på ca 11.2 miljoner kronor. (År 2008 var nettoomsättningen 21,3 miljoner och år 2007 62,4 miljoner kronor).Enligt stiftelsens förordnande (urkund) skall de fem stiftarna av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg under tre år tillföra 22.5 miljoner kronor. Förpliktelsen gällde fram till den 10 mars 2011.Detta innebär att SOIC AB inom en snar framtid (årsskiftet 2011-2012) måste erhålla större aktieägartillskott från stiftelsen för att "säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg" om inte SOIC AB väsentligt har ökat sina intäkter under 2010 och 2011.
Svagheter i projektet: Nuvarande stiftare, bolag, har fullföljt sin förpliktelse att under tre år ekonomiskt stödja projektet. Enligt skilda källor är dessa företag inte intresserade att sätta mer pengar i projektet. (Visst intresse finns i en seglats till USA år 2013)I dag styrs hela projektet, så väl stiftelsestyrelse som bolagsstyrelse, av samma fysiska individer. Direktörer som har fullt upp med de bolag som avlönar dem. Att dessa personer/företag hamnat i projektet kan ses som en form av "gisslantagande" från Göteborg Stads (tjänster och gentjänster). Nu vill de gärna bli "fria". Styrelserna är inte intresserad av att lyssna till vd:s förnyelseförslag eller ansvarig befälhavare på skeppet.
BAKGRUND
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. När Riksantikvarieämbetet (RAÄ) i mars 1986 biföll begäran från Sjöfartsmuseet Göteborg att få starta en marinarkeologisk utgrävning av Ostindiefararen Göteborgs förlisningsplats, bildades den 11 mars 1986 Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. Denna stiftelses styrelse, med professor Jörgen Weibull som ordförande och dykaren Anders Wästfelt som verkställande ledamot, ledde verksamheten framgångsrikt under 9 år. Hösten 1994 kunde stiftelsen avsluta sitt uppdrag genom att till RAÄ inlämna slutrapporten av utgrävningen. Därmed upplöstes stiftelsen och tillgångarna (pengarna) gick till Sjöfartsmuseet Göteborg. Stiftelsen upplöstes i december 1994.
Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg.
Bildades våren 1987 för att tillvarata allmänhetens intresse av den marinarkeologiska utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg samt att ekonomiskt stödja verksamheten. Utgrävningen kostade 5 miljoner kronor. Föreningens medlemmar bidrog med dryga 3, 5 miljoner kronor under utgrävningsperioden. 1,5 miljoner kronor erhölls som anslag efter ansökan från stiftelser och fonder. Föreningen är fortfarande aktiv.
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576.År 1993 lanserade Anders Wästfelt idén att bygga Ostindiefararen Götheborg III. En ny stiftelse bildades den 5 november 1993 med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. 43 personer undertecknade stiftelseurkunden (förordnandet). Dessa personer representerande 27 företag, 7 organisationer, 4 privatpersoner, 2 lärosäten, 2 myndigheter samt Göteborgs Stad. Samtidigt bildar stiftarna Svenska Ostindiska Companiet AB (SOIC AB) som ägdes helt av stiftelsen. Aktiekapitalet till bolaget, 50 000 kronor betalades av Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. Stiftelsens uppdrag var att samla in medel för att genomföra projektet enligt stiftelseurkund och stadgar. SOIC AB:s uppgift var att bygga Ostindiefararen Götheborg III och segla henne till Kina T&R. Varvet Terra Nova skapades på Norra Älvstranden i Göteborg. Ostindiefararen Götheborg III kölsträcktes i juni 1995.
Efter en tvist med ursprungliga stiftare, ändrar dåvarande stiftelseordförande, Göran Bengtsson, stiftelsens stadgar. Årsmötesparagrafen tas bort. Därmed förlorar de ursprungliga stiftarna inflytande och insyn i det projekt de skapade. Även stiftelsens namn ändras till Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. Org nr behålls. Detta sker i oktober år 2000.
Den 6 december 2000 registrerar Göran Bengtsson ett privat aktiebolag med namnet Svenska Ostindiska Companiet Event AB, Org nr 556604-9143. Aktiekapitalet är 100 000 kronor. Bolaget skall driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet. Styrelsen har en ledamot, Göran Bengtsson. Revisor, Birgitta Olsson Svärdström PWC. Vid bolagsstämman den 6 november 2008 beslutas om frivillig likvidation av bolaget. Tillgångarna, enligt balansräkning 31 dec 2008, är 105 162 kronor. Likvidationen av bolaget avslutas 30 juni 2009.
Den 6 juni 2003 sjösätts Ostindiefararen Götheborg. Den 2 oktober 2005 startar seglatsen till Kina. Den 9 juni 2007 är skeppet åter i Göteborg.
I Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III:s årsredovisning för perioden 2010-01-01 till 2010-04-30, noteras av stiftelsens ordförande, Göran Bengtsson, att samtliga ändamål har uppfyllts under år 2008 och att stiftelsen därmed skall upplösas. Skeppet Götheborg samt stiftelsens tillgångar, närmare 5,5 miljoner kronor, överlämnas till Göteborgs stad, allt enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens helägda bolag Svenska Ostindiska Companiet AB (556479-5747) säljs under år 2008 till en nybildad stiftelse med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, org nr 802425-9262. Samtidigt fattar Göteborgs Stad beslutet att 5,5 miljoner kronor skall överföras till nybildade stiftelsen. Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576 upplöses formellt den 5 maj 2010.
NUTID
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 802425-9262.Den 10 mars 2008 bildas på länsstyrelsen i Göteborg en ny stiftelse, Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, av fem Göteborgsbaserade företag. Stiftelseförordnandet (urkund) lyder:
”Stiftelsen har till ändamål att säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg som en av Sveriges starkaste symboler för handel och kultur genom att skapa och utveckla nationella och internationella kontakter. Genomföra expeditioner till platser som är av intresse för svenskt näringsliv och kultur så länge som ekonomiska förutsättningar föreligger. Skapa goda relationer med organisationer som driver liknande projekt. Verka för att kunskap sprids om Ostindiefararen Götheborg, livet ombord, dåtida skeppsbyggnadskonst samt navigation och segling. Hålla skeppet öppet för visning och arrangemang Stiftelsens verksamhet får, om styrelsen finner det lämpligt, bedrivas i bolagsform. Både stiftelsens avkastning och kapital får tas i anspråk för att fullfölja ändamålet.”
Enligt stiftelseförordnandet förband sig respektive stiftare att avsätta 1,5 miljoner kronor per år under minst 3 år.
Från 2008.03.10 t.o.m 2011.03.10 är 7,5 miljoner kr/år, totalt 22,5 miljoner kronor.
Stiftarna är:
Stiftelsens förordnande och stadgar är undertecknad av:
AB VOLVO (publ) Går ej att tyda.
AB SKF Går ej att tyda.
Business Region Göteborg AB Lennart Olausson,
vdGöteborgs Hamn AB Magnus Kårestedt,
vdStena AB Claes Davidsson, ordf
Tillsättning av stiftelsens styrelse.Enligt stiftelsens stadgar (§4) utser stiftarna en stiftelsestyrelse med en ledamot från vardera stiftande företag. Västra Götalandsregionen erbjuds en styrelseplats, så länge som finansiellt bidrag lämnas till stiftelsen.
Styrelsen kan utse sig själv, eller uppdra åt annan att utse ytterligare ledamöter. Styrelseledamöter utses för en tid av minst två (2) och högst fyra (4) år. Om styrelseledamot avgår i förtid, skall den som utsett ledamoten, utse en ny ledamot för den återstående mandattiden. Den som har utsett ledamot har också rätt att byta ut denna under löpande mandattid.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsperioden 2008-03-10 till 2008-12-31
Lars G Malmer, ordförande AB SKF, informationsdirektör.
Håkan Beskow (m politiker) Göteborgs Stad, Stadskansliet, Int.kontakter.
Claes Davidsson Stena AB, Ordf. Ship Management, Human Resources.Magnus Kårestedt Göteborgs Hamn AB, vd
Per Löjdquist AB Volvo, dir, ansvarig information, varumärkesfrågor.
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen, dir regionsutveckling.
Den 28 april 2008 beslöt stiftelsens styrelse att förvärva samtliga aktier i SOIC AB, Svenska Ostindiska Companiet AB, Org nr 556479-5747.Köpet var nödvändigt då SOIC AB saknade medel för att garantera skeppets framtid enligt årsredovisningen. SOIC AB köptes av stiftelsen för 5 miljoner kronor. I samband med köpet förband sig de fem stiftarna (se stiftelseförordnandet) att under tre år, årligen tillskjuta 7,5 miljoner kronor från stiftelsen som aktieägartillskott, (villkorat eller ovillkorat?) till SOIC AB för att garantera att skeppet Ostindiefararen Götheborg skall kunna hållas i segelbart skick för att kunna utföra uppdrag enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens årsredovisning för 2008 redovisar en förmögenhet på närmare 21 miljoner kronor.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsåret 2009.
Lars G Malmer, ordförande f.d informationsdirektör SKF AB
Lennart Olausson, v ordförande Business Region Göteborg AB
Claes Davidsson Stena AB
Magnus Kårestedt Göteborg Hamn AB
Per Löjdqvist AB Volvo
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen
Ingalill Östman AB SKF, informationsdirektör
Håkan Beskow, adjungerad Göteborgs Stad
Håkan Jarkvist Huvudansvarig revisor från PwC
Under verksamhetsåret 2009 har stiftelsen lämnat ett aktieägartillskott till SOIC AB på 7,5 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen har gett stiftelsen en penningdonation på 1,5 miljoner kronor. Privatpersoner har donerat 18 483 kronor. Stiftelsens eget kapital (förmögenhet) var den 31 december 2009 på 20 324 604 kronor.
Under verksamhetsåret 2009 har Svenska Ostindiska Companiet AB :s (SOIC AB) styrelse varit identisk med Stiftelsens Ostindiefararen Götheborg styrelse. Adjungerad till styrelsen har varit Håkan Beskow, Göteborgs Stad.Bolagets intäkter för 2009 har uppgått till 17 miljoner kronor fördelat enligt följande: Försäljning på varvet? (enligt redovisningen) 4,9 miljoner. Event-intäkter 6,3 miljoner. Försäkringsersättning för brand i förråd 5,5 miljoner. Sponsorer 280 tusen kronor.Bolagets kostnader för 2009 uppgår till dryga 25 miljoner fördelat enligt följande: Råvaror, förnödenheter (drift av skeppet under 59 dygn) 10,5 miljoner. Personalkostnader 15 anställda 8, 2 miljoner. Övriga kostnader 4,8 miljoner. Avskrivningar 1,7 miljoner.
Verksamhetsåren 2008 och 2009 har gått med förlust. (-3,4 miljoner och -8,3 miljoner)
SOIC AB:s årsredovisning för 2009 informerar att bolagets tillgångar är 39 miljoner kronor, därav har skeppet Ostindiefararen Götheborg värderats till 29 miljoner kronor.
SOIC Ship Management AB, Org nr 556803-0372.Den 31 mars 2010 registrerades ett nytt bolag med anknytning till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg och Svenska Ostindiska Companiet AB.Aktiekapital: Okänt (för närvarande) Aktierna är fördelade mellan Transatlantic 51 % och SOIC AB 49%Bolaget är ett privatägt. Momsregistrerades den 1 juli 2010. Registrerad för F-skatt. Bolaget har sitt säte i Tjörns kommun, Västra Götalands län. Bolagets verksamhet/ändamål: Att bemanna och driva fartyg i kust- och havssjöfart och därmed förenlig verksamhet.
Bolagets styrelse:
Hans Ingemar Balder Hansson (f. 1951) VD och ordinarie ledamot. Från Transatlantic Bengt Jonas Enander (f. 1969) Ordinarie ledamot. Från Transatlantic.
Lars Joakim Severinson (f. 1962) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Göte Rikard Ingemar Thornander (f. 1970) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Birgitta Olsson Svärdström (f. 1962) Huvudansvarig revisor. Från PwC
Någon årsredovisning är ej tillgänglig då verksamheten bara pågått i 8 månader då detta skrivs.
Tanken är att detta bolag skall ta ansvaret för bemanningen och driften av skeppet när det är ute och seglar. Med andra ord bolaget ger en offert till SOIC AB för denna verksamheten. Troligen skall nuvarande SOIC AB framgent fungera som ett event-bolag m.a.o "driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet". (Se Göran Bengtssons likviderade bolag).
ANALYS
I dagsläget har Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, med dess helägda bolag SOIC AB tillgångar på ca 59 miljoner kronor. Därav värderas skeppet till 29 miljoner kronor.
Enligt information som lämnades av stiftelsens ordförande den 11 oktober 2010, är projektets övergripande årliga ca:kostnader för närmaste åren följande:10 miljoner kronor för klassning och löpande underhåll.35 miljoner kronor att segla per år. Enligt stiftelsens ordf. kostar det 150 tusen kronor/dag att segla (ingen specifikation). 35 miljoner kronor innebär att skeppet skulle kunna segla 233 dagar om året. (Ett år 365 dagar)
Detta innebär att stiftelsens nuvarande tillgångar räcker till 1 års klassning och underhåll - samt 166 dagars segling.
Någon information om projektets övergripande årliga ca.intäkter under de närmaste åren lämnades inte vid mötet den 11 oktober 2010.I SOIC AB årsredovisning för 2009 var nettoomsättningen (intäkter från försäljning och event) på ca 11.2 miljoner kronor. (År 2008 var nettoomsättningen 21,3 miljoner och år 2007 62,4 miljoner kronor).Enligt stiftelsens förordnande (urkund) skall de fem stiftarna av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg under tre år tillföra 22.5 miljoner kronor. Förpliktelsen gällde fram till den 10 mars 2011.Detta innebär att SOIC AB inom en snar framtid (årsskiftet 2011-2012) måste erhålla större aktieägartillskott från stiftelsen för att "säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg" om inte SOIC AB väsentligt har ökat sina intäkter under 2010 och 2011.
Svagheter i projektet: Nuvarande stiftare, bolag, har fullföljt sin förpliktelse att under tre år ekonomiskt stödja projektet. Enligt skilda källor är dessa företag inte intresserade att sätta mer pengar i projektet. (Visst intresse finns i en seglats till USA år 2013)I dag styrs hela projektet, så väl stiftelsestyrelse som bolagsstyrelse, av samma fysiska individer. Direktörer som har fullt upp med de bolag som avlönar dem. Att dessa personer/företag hamnat i projektet kan ses som en form av "gisslantagande" från Göteborg Stads (tjänster och gentjänster). Nu vill de gärna bli "fria". Styrelserna är inte intresserad av att lyssna till vd:s förnyelseförslag eller ansvarig befälhavare på skeppet.
söndag 12 december 2010
Har Sverige de sämsta skolorna?
International Herald Tribune publicerade 8 december nedanstående tabell över gymnasisters kunskaper. Shanghai är med och kom först i alla tre grenarna. Sverige (i gult) ligger under genomsnittet i både "Science" och "Maths" och tre futtiga poäng över genomsnittet i "Reading". OECD gör dessa undersökningar väldigt grundligt så det är inget fel på vetenskapligheten.
Vi har sett tidigare OECD-rankningar so gett svenska skolan dålit betyg. Det som är spännade med denna lista är att Shanghai leder stort för de länder som ligger närmast, Sydkorea, Finland, Singapore och Hongkong. Avståndet är 21, 17 och 38 poäng. Utklassning!
Jag måste erkänna att jag inte begriper detta. Jag har i åratal sett ner på det kinesiska utbildningssystemet som bygger på utantillärning. Dock ger det nog sådana här resultat på gymnasienivå. Det är först i arbetslivet som svagheterna med det kinesiska systemet blir uppenbart.
Vi har sett tidigare OECD-rankningar so gett svenska skolan dålit betyg. Det som är spännade med denna lista är att Shanghai leder stort för de länder som ligger närmast, Sydkorea, Finland, Singapore och Hongkong. Avståndet är 21, 17 och 38 poäng. Utklassning!
Jag måste erkänna att jag inte begriper detta. Jag har i åratal sett ner på det kinesiska utbildningssystemet som bygger på utantillärning. Dock ger det nog sådana här resultat på gymnasienivå. Det är först i arbetslivet som svagheterna med det kinesiska systemet blir uppenbart.
lördag 11 december 2010
Nobels fredspris
I går satt nog alla utländska diplomater i Kina klistrade vid TV-rutan för att se vad norrmännen skulle säga.
Det här är inte rätt plats att diskutera sakfrågan men jag har några reflektioner.
Det var nog en viss överraskning för många av oss att man lät BBC-sändningen, som pågick i över en timma, släppas ut. BBCs reporter i Peking sade själv under programmet två gånger att förmodligen kan den inte ses i Kina.
När jag lyssnade på Torbjörn Jagland kom jag att tänka på Olof Palme. En statsman i ett litet skandinaviskt land utmanar världens största stater och han gör det genom jämförelser som testar gränser. I sitt tal efter julbombningarna av Hanoi 1972 jämförde Palme Hanoi med några platser där grymheter ägt rum. Några platsnamn upprörde nog ingen, men han hade med Lidice och Treblinka och därigenom jämfördes USA med Nazityskland. På samma sätt gjorde Jagland en djärv jämförelse när han jämförde Liu Xaiobo med Nelson Mandela.
Det är kanske något vikingskt i att drämma till med storsläggan så där. Om man sedan lägger till Jyllands-posten och en hel del andra danskar som utmanat hela den muslimska världen, så ser man ett möster. Det är väl motsatsen till jantelagen, en annan sak vi tre länder brukar sägaa ha gemensamt.
Det här är inte rätt plats att diskutera sakfrågan men jag har några reflektioner.
Det var nog en viss överraskning för många av oss att man lät BBC-sändningen, som pågick i över en timma, släppas ut. BBCs reporter i Peking sade själv under programmet två gånger att förmodligen kan den inte ses i Kina.
När jag lyssnade på Torbjörn Jagland kom jag att tänka på Olof Palme. En statsman i ett litet skandinaviskt land utmanar världens största stater och han gör det genom jämförelser som testar gränser. I sitt tal efter julbombningarna av Hanoi 1972 jämförde Palme Hanoi med några platser där grymheter ägt rum. Några platsnamn upprörde nog ingen, men han hade med Lidice och Treblinka och därigenom jämfördes USA med Nazityskland. På samma sätt gjorde Jagland en djärv jämförelse när han jämförde Liu Xaiobo med Nelson Mandela.
Det är kanske något vikingskt i att drämma till med storsläggan så där. Om man sedan lägger till Jyllands-posten och en hel del andra danskar som utmanat hela den muslimska världen, så ser man ett möster. Det är väl motsatsen till jantelagen, en annan sak vi tre länder brukar sägaa ha gemensamt.
fredag 10 december 2010
Min vän Arnold
Jag fick just fotot från mitt möte med Arnold Schwarzenegger. Det är ett sånt som man skall rama in. för mig var det de största upplevelsen under EXPO. Det är sällan man träffar levande legender. Det finns många som rynkar på näsan åt skådespelare i politiken. Det är dock helt rätt enligt min mening. De kan tala och är bra estradörer. Politiker som skådespelare är ett sämre val.
onsdag 8 december 2010
TV-inspelning
Så här såg det ut är vi gjorde en TV-inspelning igår om vänorterna Kalmar och Changxing. Det var svårt att hitta någon kalmarit så tre vanliga svenskar fick duga, en kollega och jag och en marknadschef från IKEA. Programmet skall sändas i CCTV4 på söndag så vi får se hur det blir.
Jag förstår inte varför alla ungdomar vill bli programledare när de blir stora. Den kines som vi hade fick verkligen slita. Dessutom måste han ständigt vara glad och artig mot alla. Tekniken krånglade hela tiden och vi fick göra många omtagningar. Det var i allafall en intressant upplevelse. 
Vi var tillsagd att vi skulle bara få en fråga som vi hade tränat på. I verkligheten fick vi alla möjliga frågor. Programledare kom fram med en tekanna som var värd en miljon och bad mig hålla i den och inte tappa den. Man kan bli nervös av mindre. Sen fick vi en något enklare tekanna i present till slut. Changxing gör de fina oglaserade brunröda tekannorna, något som var ett måste för svenska tedrickare när jag växte upp.
söndag 5 december 2010
Till Yangzhou
Efter Hongkong blir det hårt arbete. Först skall en svensk fabrik i Yangzhou invigas.
Yangzhou är en stad som har lång historia och varit huvudstad ett antal gånger i Kinas historia. Den ligger där kejsarkanalen från Hangzhou till Peking går norrut efter at tha korsat Yangzefloden.
För att visa lite uppskattning tillderas historia besökte jag en rik mans trädgård. Rik blev han för att han bodde i Yangzhou och träffat kejsaren som åkte ner på kanalen då och då till Hangzhou och gav honom monopol på salthandel.
En fjärde plats hade en sten från Yunnan med vitaktig färg och det var följaktligen vintern (nedan).
Yangzhou är en stad som har lång historia och varit huvudstad ett antal gånger i Kinas historia. Den ligger där kejsarkanalen från Hangzhou till Peking går norrut efter at tha korsat Yangzefloden.
För att visa lite uppskattning tillderas historia besökte jag en rik mans trädgård. Rik blev han för att han bodde i Yangzhou och träffat kejsaren som åkte ner på kanalen då och då till Hangzhou och gav honom monopol på salthandel.
Det visade sig ingå en bostadsdel med bortåt 20 rum. Mer än hälften av rummen var besöksrum där man satt på hårda stolar i hästskoform. jag frågade om man hade dynor, för trästolarna är stenhårda. Svaret vara att det inte gick för att man då skulle börja sitta snett och inte spikrakt. Jag tror det passade ägaren för säkert var de flesta besökarna sådana som ville ha pengar eller olika fördelar.
En annan märklig sak var att kvinnorna bara fick vistas på andra våningen. De var i realiteten fångar fram till att de giftes bort. Frågan är om deras liv var bättre än i muslimska fundamentalistiska länder.
En annan märklig sak var att kvinnorna bara fick vistas på andra våningen. De var i realiteten fångar fram till att de giftes bort. Frågan är om deras liv var bättre än i muslimska fundamentalistiska länder.
I trädgården fanns fyra enorma stensamlingar. En avdelning hade sten från Taisjön och det symboliserade våren. En annan hade en sten i grön ton som syftade på sommaren. En tredje hade en gulaktig sten som kom från Gula Bergen i Anhui (nedan)
En fjärde plats hade en sten från Yunnan med vitaktig färg och det var följaktligen vintern (nedan).lördag 4 december 2010
Hongkong
Är i Hongkong och läser redan på tåget från flygplatsen i South China Morning Post ett skarpt inlägg av förre Chief Secretary Anson Chan att Hongong får ta tag i frågan om full demokrati och välja Chief Executive redan 2012 med en man en röst. Anson Chan är vass och skulle säkert kunna bli vald om det var ett demokratiskt val.
Idag vaknar jag med en ännu vassare artikel i SCMP där man listar alla kinesiska dissidenter som kommer till Oslo för Nobelpriset. Tydligen kommer varenda person som är känd med undatag för Wang Dan som hade förhinder pga undervisning. Jo, jag saknade faktist ett namn till, Wei Jingsheng som tidigare än någon annan såg behovet av demokratisering coh skrev artikeln om den femte moderniseringen - demokratisering redan för 30 år sedan, men det är möjligt att han aldrig hämtade sig från sitt långa fängelsestraff. han har fått både Olof Palmepriset och Europaparlamentets Sacharovpris.
Det är en välkommen överraskning för mig att Hongkong kunnat bevara sin pressfrihet på ett så kompromisslöst sätt. Jag tgror faktiskt inte någon trodde det var möjligt. Jag kan i allaflal inte på rak arm påminna mig någon.
Idag vaknar jag med en ännu vassare artikel i SCMP där man listar alla kinesiska dissidenter som kommer till Oslo för Nobelpriset. Tydligen kommer varenda person som är känd med undatag för Wang Dan som hade förhinder pga undervisning. Jo, jag saknade faktist ett namn till, Wei Jingsheng som tidigare än någon annan såg behovet av demokratisering coh skrev artikeln om den femte moderniseringen - demokratisering redan för 30 år sedan, men det är möjligt att han aldrig hämtade sig från sitt långa fängelsestraff. han har fått både Olof Palmepriset och Europaparlamentets Sacharovpris.
Det är en välkommen överraskning för mig att Hongkong kunnat bevara sin pressfrihet på ett så kompromisslöst sätt. Jag tgror faktiskt inte någon trodde det var möjligt. Jag kan i allaflal inte på rak arm påminna mig någon.
onsdag 1 december 2010
18 grader, samma som hemma
fast här i Shanghai är det plusgrader. Riktigt behagligt och nu är det cykeln som gäller för att ta sig till och från jobbet.
Det gäller att minnas de fina dagarna för sen kommer det veckor med iskallt regn en vecka i sträck när man undrar varför man är här.
Länge trodde jag att luften i Shanghai var som sämst mitt på somrarna när alla luftkonditioneringsaggregat gick för högtryck. Så är inte fallet för nu är det som allra sämst och det är den (efter EXPO) återupptagna byggverksamheten som förstör luften. Vi ligger nu på föroreningar 5 gånger över EUs maximistandard.
Det gäller att minnas de fina dagarna för sen kommer det veckor med iskallt regn en vecka i sträck när man undrar varför man är här.
Länge trodde jag att luften i Shanghai var som sämst mitt på somrarna när alla luftkonditioneringsaggregat gick för högtryck. Så är inte fallet för nu är det som allra sämst och det är den (efter EXPO) återupptagna byggverksamheten som förstör luften. Vi ligger nu på föroreningar 5 gånger över EUs maximistandard.
tisdag 30 november 2010
Nu skall Shanghai få dåligt vatten
Tidningen rapporterar om att vi i Shanghai skall få vatten från en ny reservoar. Den ligger på en ö i Yangtzefloden och man skall ta vatten från Yangtze istället för från Huangpu. Fram till 15 janauri kommer de i centrala staden att få ett vatten som luktar illa då man temporärt måste ta in vatten längre ner i floden. De som bor på Pudong kommer att få grumligt vatten för där går vattnet i motsatt riktning i rören och man antar att de då kommer att riva upp beläggningar i rören.
Det skall bli bättre den 15 juni nästa år!
Undrar hur många svenskar som skulle acceptera såna villkor.
Jag minns på 90-talet att jag märket att mina vita skjortor blev gula. Jag tog en liter vatten och skickade provet till ett lab i Sverige. Svaret löd: Vi utgår från att du inte använder vattnet i matlagningen (eftersom du uppenbarligen fortfarande lever) för det är ohälsosamt men, du bör heller inte använda det i tvättmaskiner för det har väldigt hög järnhalt.
Det skall bli bättre den 15 juni nästa år!
Undrar hur många svenskar som skulle acceptera såna villkor.
Jag minns på 90-talet att jag märket att mina vita skjortor blev gula. Jag tog en liter vatten och skickade provet till ett lab i Sverige. Svaret löd: Vi utgår från att du inte använder vattnet i matlagningen (eftersom du uppenbarligen fortfarande lever) för det är ohälsosamt men, du bör heller inte använda det i tvättmaskiner för det har väldigt hög järnhalt.
måndag 29 november 2010
Hur stora är Kinas jättestäder
I åratal har jag funderat på om det finns någon beräkning av Kinas städer som anger stadsbefolkningen. Det innebär att man måste räkna noggrant på vad som är urban yta och landsbygd. Det kan vi inte ens göra i Sverige och om man frågar folk vad Storstockholms befolkning är så tror väl de flesta att det är ca 1,5 miljoner men allt mellan 1 och 2 miljoner låter rimligt.
Nu hittade jag uppgifter som verkar rätt pålitliga på Wikipedia och så här ser det ut i toppen
Shanghai 17 milj
Peking 13,2
Kanton 12
Shenzhen 8,6
Tianjin 8,2
Chongqing 7,5
Hongkong 7,0
Dongguan 6,9
Nanjing 6,8
Wuhan 6,6
Hangzhou 6,3
Lite spännande att se att Hongkong ligger mitt emellan Shenzhen och Dongguan!
Nu hittade jag uppgifter som verkar rätt pålitliga på Wikipedia och så här ser det ut i toppen
Shanghai 17 milj
Peking 13,2
Kanton 12
Shenzhen 8,6
Tianjin 8,2
Chongqing 7,5
Hongkong 7,0
Dongguan 6,9
Nanjing 6,8
Wuhan 6,6
Hangzhou 6,3
Lite spännande att se att Hongkong ligger mitt emellan Shenzhen och Dongguan!
Val i Taiwan
Jag hittar inget i de kinesiska engelskspråkiga tidningarna om valet i Taiwan. Om de anser val av borgmästare i de fem största städerna som sammantaget täcker mer än hälften av öns befolkning oviktigt så kan de nog komma på andra tankar när de tittar noga på valsiffrorna.
För andra gången i rad fick DPP fler röster än KMT, nu var skillnaden 400 000. Det innebär kanske att Ma Ying-jeou måste slå av lite på takten i närmandet till Kina. Det leder sen till huvudvärk i Peking om vad man egentligen vill med Taiwan.
Ett scenario som jag grubblar över är om DPP kommer att fortsätta att bara prata om lokala frågor och mörka fastlandsrelationerna. Så verkar man ha gjort nu och det har gått hem. När man gjorde tvärtom under Chen Shui-bian gick det helt snett. Kommer i så fall KMT att föra fram fastlandsrelationerna som sitt starka kort. Det är frestande men det kan slå lika fel. Blir det då en presidentvalskampanj (och den håller minst på ett halvår) som handlar om bara vardagliga ting. Det vore unikt för Taiwan.
För andra gången i rad fick DPP fler röster än KMT, nu var skillnaden 400 000. Det innebär kanske att Ma Ying-jeou måste slå av lite på takten i närmandet till Kina. Det leder sen till huvudvärk i Peking om vad man egentligen vill med Taiwan.
Ett scenario som jag grubblar över är om DPP kommer att fortsätta att bara prata om lokala frågor och mörka fastlandsrelationerna. Så verkar man ha gjort nu och det har gått hem. När man gjorde tvärtom under Chen Shui-bian gick det helt snett. Kommer i så fall KMT att föra fram fastlandsrelationerna som sitt starka kort. Det är frestande men det kan slå lika fel. Blir det då en presidentvalskampanj (och den håller minst på ett halvår) som handlar om bara vardagliga ting. Det vore unikt för Taiwan.
söndag 28 november 2010
Fullt hus i kyrkan
Första advent högtidlighölls i Shanghai Community Church på Hengshan Road och inte mindre än 205 svenska själar hade tagit sig dit. Nytt rekord. När gudstjänst kan hållas i en riktig kyrka blir det något helt annat. Känslan blir mer av att träffas och inte att man är en religiös sekt.
Gudstjänsterna ger ständiga exempel på hur många svenska barn som nu bor i Shanghai. Det måste anses som ganska barnvänligt här även om jag tycker luftföroreningarna är lite oroväckande.
Under lång tid gick jag aldrig i svensk kyrkan och jag måste konstatera att man är rätt känslig för förändringar. Ingen orgel, inget preludium, inget postludium och ingen ordentlig predikan, bara något samtalsliknande. Ingen av de gamla psalmerna verkar vara kvar. Sen slutar det med korstecknet och en ramsa "Sahlom, salem", som jag inte kan uttolka som annat än fred på hebreiska och arabiska.
Korstecknet var borta från svenska kyrkan från 1811 till sent på 1900-talet. Kanske kan man minska spänningarna mellan religionerna genom att successivt låna ritualer från varandra. I Ryssland blev det dock revolt i ortodoxa kyrkan när en patriark införde att korstecknet skulle göras med tre fingrar pekande istället för två. Religion är mera tradition än nytänkande.
Gudstjänsterna ger ständiga exempel på hur många svenska barn som nu bor i Shanghai. Det måste anses som ganska barnvänligt här även om jag tycker luftföroreningarna är lite oroväckande.
Under lång tid gick jag aldrig i svensk kyrkan och jag måste konstatera att man är rätt känslig för förändringar. Ingen orgel, inget preludium, inget postludium och ingen ordentlig predikan, bara något samtalsliknande. Ingen av de gamla psalmerna verkar vara kvar. Sen slutar det med korstecknet och en ramsa "Sahlom, salem", som jag inte kan uttolka som annat än fred på hebreiska och arabiska.
Korstecknet var borta från svenska kyrkan från 1811 till sent på 1900-talet. Kanske kan man minska spänningarna mellan religionerna genom att successivt låna ritualer från varandra. I Ryssland blev det dock revolt i ortodoxa kyrkan när en patriark införde att korstecknet skulle göras med tre fingrar pekande istället för två. Religion är mera tradition än nytänkande.
torsdag 25 november 2010
Vart tar EXPO-paviljonerna vägen?
Ett ständigt återkomommande mysterium är var de 40 självbyggda EXPO-paviljongerna tar vägen. Den svenska är såld till en stad i norra Kina, det blev en budgivning à la bostadsrätt i Stockholms innerstad.
I går hörde jag av en insatt norrman att den norska är såld men att köparens namn först kommer att offentliggöras nsäta år. Gissa varför!
Idag hörde jag att Fankrike, Italien och Spanien förhandlar med Shanghai om att lämna kvar (utan ersättning) sina paviljonger på nuvarande mark. Det kan dock inte bli ett sammanhangande område för den schweiziska mellan Spanien och Frankrike har sålts till ett turistföretag i Zhejiang och den brittiska mellan Frankrike och Italien vet vi inget om.
I går hörde jag av en insatt norrman att den norska är såld men att köparens namn först kommer att offentliggöras nsäta år. Gissa varför!
Idag hörde jag att Fankrike, Italien och Spanien förhandlar med Shanghai om att lämna kvar (utan ersättning) sina paviljonger på nuvarande mark. Det kan dock inte bli ett sammanhangande område för den schweiziska mellan Spanien och Frankrike har sålts till ett turistföretag i Zhejiang och den brittiska mellan Frankrike och Italien vet vi inget om.
onsdag 24 november 2010
Dysterheter
På några dagar har en rad dåliga klimatnyheter dykt upp
1. Det fina vädret i Shanghai under EXPO är ett minne blott. Nu är de olika mätbara föroreningarna på ungefär tre gånger så hög nivå som WHO tolererar.
2. Läste rapporter om att vattentemperturen runt Grönland är 3 grader högre än man tidigare trott så den isen lär smälta rätt snabbt.
3. Idag läste jag en artikel i husorganet IHT om att Kina på några år har gått från att vara nettokolexportör till nettokolimportör. Inte nog med allt kol de har i landet, de importerar mer och mer och nu öppnas nya gruvor i USA bara för Kina. Kolla bilden nedan som visar förändringar i handelsmönster från 2007 till 2009. Kinas förändring är extremt stor.
Varje atom kol som vi plockar ur jorden hamnar förr eller senare i luften.
1. Det fina vädret i Shanghai under EXPO är ett minne blott. Nu är de olika mätbara föroreningarna på ungefär tre gånger så hög nivå som WHO tolererar.
2. Läste rapporter om att vattentemperturen runt Grönland är 3 grader högre än man tidigare trott så den isen lär smälta rätt snabbt.
3. Idag läste jag en artikel i husorganet IHT om att Kina på några år har gått från att vara nettokolexportör till nettokolimportör. Inte nog med allt kol de har i landet, de importerar mer och mer och nu öppnas nya gruvor i USA bara för Kina. Kolla bilden nedan som visar förändringar i handelsmönster från 2007 till 2009. Kinas förändring är extremt stor.
Varje atom kol som vi plockar ur jorden hamnar förr eller senare i luften.
tisdag 23 november 2010
Brand i Shanghai
Det har gått några dagar sedan den stora branden när ett 50-tal personer dog. Nu kommer dock direktiv rakt ifrån Peking att detta inte får hända igen. Jag ser i flera hus skyltar om skärpt ispektion och evakueringsövningar. I vårt eget hus är gångarna som leder till trapphuset fulla av möbler och skräp och så är det nog rätt ofta.
Det dyker alltid upp uppgifter om oegentligheter när något gått sent. I det här fallet var tydligen svetsarna som orsakade branden inte licensierade för det jobb de gjorde.
Igår skulle jag hålla ett föredrag i en av partiets många lokaler för ett hundratal tjänstmän men det fick flyttas för en stor konferens om brandsäkerhet med folk från Peking. Det är nästan osannolikt hur snabbt direktiv från centrum verkställs. Tänk om det blev lite ordning i trafiken efter någon av de många olyckorna!
Det dyker alltid upp uppgifter om oegentligheter när något gått sent. I det här fallet var tydligen svetsarna som orsakade branden inte licensierade för det jobb de gjorde.
Igår skulle jag hålla ett föredrag i en av partiets många lokaler för ett hundratal tjänstmän men det fick flyttas för en stor konferens om brandsäkerhet med folk från Peking. Det är nästan osannolikt hur snabbt direktiv från centrum verkställs. Tänk om det blev lite ordning i trafiken efter någon av de många olyckorna!
måndag 22 november 2010
Miljöhus i Nanjing
En stor del av svenskt främjande går ut på att propagera för grönt byggande, hus med låg energiförbrukning och system för avfallshantering. Hux flux får vi se ett stort komplex i Nanjing med sådana hus. Värmen kommer från bergvärme och luften avfuktas/fuktas allt efter säsongen.
Husen hade tvåglas vakuumfönster och var byggd med tjock isolering i väggarna. Värmen kom från gallerutsläpp i golvet vilket verkade rätt praktiskt.
Konstigt att man inte ser några sådana hus i Shanghai. jag är inte runt i så många bostadshus men alltid fryser man på vintrarna och tycker det är fuktigt på sommaren. Alla hus jag ser har enskilda AC-apparater utanför varje fönster.
Det här huset kostade lite mer än andra. Priset för en 100 kvm-lägenhet var 26 000 istället för 20 000 för motsvarande enligt konventionellt bygge. Så vitt jag förstod låg det ingen subvention i detta.
Husen hade tvåglas vakuumfönster och var byggd med tjock isolering i väggarna. Värmen kom från gallerutsläpp i golvet vilket verkade rätt praktiskt.
Konstigt att man inte ser några sådana hus i Shanghai. jag är inte runt i så många bostadshus men alltid fryser man på vintrarna och tycker det är fuktigt på sommaren. Alla hus jag ser har enskilda AC-apparater utanför varje fönster.
Det här huset kostade lite mer än andra. Priset för en 100 kvm-lägenhet var 26 000 istället för 20 000 för motsvarande enligt konventionellt bygge. Så vitt jag förstod låg det ingen subvention i detta.
söndag 21 november 2010
Vakna!
Vi hade ett möte med svenska företag i Wuxi. Efter att ha konstaterat att det kostar mindre än hälften att producera i Kina än i Sverige och att företag efter företag därför flyttar ut produktionen tyckte de hitresande svenskarna att allt kändes väldigt tungsamt och var beredda att fortsätta till nästa punkt i programmet. Då frågade någon vad de lokala företagen föreslog att man skulle göra. Vakna! blev svaret.
Det är ju synd att namnet redan är taget och inte kan användas för någon ny väckelserörelse men faktum är att det nog måste till en stor grad av uppvakning och funderande kring vår konkurrenskraft om vi skall kunna klara av att ha industriell tillverkning i Sverige. Några kan ju överleva på att skriva musik eller konstruera dataspel eller andra särdeles innovativa tjänster men för all andra blir det knepigt.
Det är ju synd att namnet redan är taget och inte kan användas för någon ny väckelserörelse men faktum är att det nog måste till en stor grad av uppvakning och funderande kring vår konkurrenskraft om vi skall kunna klara av att ha industriell tillverkning i Sverige. Några kan ju överleva på att skriva musik eller konstruera dataspel eller andra särdeles innovativa tjänster men för all andra blir det knepigt.
fredag 19 november 2010
Rättshaverister i Kina
Nu har jag läst lite mer i artikelserien i International Herald Tribune (min absoluta tidningsfavorit) om de mentalsjuka. Det visar sig att en stor el av de intagna på mentalsjukhusen är personer som överklagar beslut och i sin jakt att få rätt i högre instans till slut blir rättshaverister och spärras in.
Man kan fråga sig varför kineserna är så ihärdiga i att överklaga när de borde veta att de inte kommer att få rätt utan bara får det sämre. Kineserna är ju normalt rätt pragmatiska och har en realistisk bild av hur det går när man utmanar makten.
Utan att ha studerat frågan tror jag man kan säga att det är en kinesisk tradition sen lång tid tillbaka att vända sig till högre makt. Under kejsardömet hade alla kineser rätt att skriva till kejsaren och dessa brev behandlades seriöst och författaren fick alltid ett svar. Troligen lever denna grundinställning kvar.
Sverige har många rättshaverister då vi vinnlagt oss om ett system där vi närmast uppmuntrar till överklaganden och vi har rätt att överklaga även i ärenden som inte berör oss personligen. Efter varje Uppdrag Granskning får JO massor av brev. EU-ombudsmannen tar bara upp ärenden om brevskrivaren berörs personligen. Jag hade en del att göra med EU-ombudsmannen i ett tidigare jobb jag hade och fick då uppfattningen att fenomenet rättshaverist är något ganska svenskt. Andra länder känner knappast till denna speciella grupp av kritiska medborgare. Återigen är det Sverige och Kina som har något gemensamt.
Man kan fråga sig varför kineserna är så ihärdiga i att överklaga när de borde veta att de inte kommer att få rätt utan bara får det sämre. Kineserna är ju normalt rätt pragmatiska och har en realistisk bild av hur det går när man utmanar makten.
Utan att ha studerat frågan tror jag man kan säga att det är en kinesisk tradition sen lång tid tillbaka att vända sig till högre makt. Under kejsardömet hade alla kineser rätt att skriva till kejsaren och dessa brev behandlades seriöst och författaren fick alltid ett svar. Troligen lever denna grundinställning kvar.
Sverige har många rättshaverister då vi vinnlagt oss om ett system där vi närmast uppmuntrar till överklaganden och vi har rätt att överklaga även i ärenden som inte berör oss personligen. Efter varje Uppdrag Granskning får JO massor av brev. EU-ombudsmannen tar bara upp ärenden om brevskrivaren berörs personligen. Jag hade en del att göra med EU-ombudsmannen i ett tidigare jobb jag hade och fick då uppfattningen att fenomenet rättshaverist är något ganska svenskt. Andra länder känner knappast till denna speciella grupp av kritiska medborgare. Återigen är det Sverige och Kina som har något gemensamt.
söndag 14 november 2010
Galen och omgiven av dåliga rådgivare
är inte lätt att vara i Kina. En avlägsen kinesisk bekant mådde psykiskt illa och vänliga utländska bekanta tog henne till ett utländskt sjukhus där diagnos och medicin utreddes ganska snabbt.
Då dök fadern upp från landet och tog henne till ett kinesiskt sjukhus där hon direkt låstes in på en sal med galningar under en månad. Var hon inte galen hade hon säkert som amen i kyrkan blivit det där. Hennes utländska bekanta fick ut henne men fadern är misstänksam.Detta gjorde att jag lade märke till en lång artikel i International Herald Tribune om Kinas mentalvård
http://www.nytimes.com/2010/11/12/world/asia/12psych.html?_r=1&scp=1&sq=dan%20levin&st=cse
som är ett ambitiöst reportage som bygger på en studie publicerad av den kanske mest ansedda medicinska tidskriften i världen, The Lancet.Om Kina är bra på traditionell medicin är mentalvård en svår utmaning.
Under kulturrevolutionen ansågs mental ohälsa vara en borgerlig avvikelse och sedan dess har området låg status. Bara 1 av 12 mentalsjuka får vård och läkarstudenter skyr ämnet då det är kemiskt fritt från extrainkomster i form av mutor och liknande.
Då dök fadern upp från landet och tog henne till ett kinesiskt sjukhus där hon direkt låstes in på en sal med galningar under en månad. Var hon inte galen hade hon säkert som amen i kyrkan blivit det där. Hennes utländska bekanta fick ut henne men fadern är misstänksam.Detta gjorde att jag lade märke till en lång artikel i International Herald Tribune om Kinas mentalvård
http://www.nytimes.com/2010/11/12/world/asia/12psych.html?_r=1&scp=1&sq=dan%20levin&st=cse
som är ett ambitiöst reportage som bygger på en studie publicerad av den kanske mest ansedda medicinska tidskriften i världen, The Lancet.Om Kina är bra på traditionell medicin är mentalvård en svår utmaning.
Under kulturrevolutionen ansågs mental ohälsa vara en borgerlig avvikelse och sedan dess har området låg status. Bara 1 av 12 mentalsjuka får vård och läkarstudenter skyr ämnet då det är kemiskt fritt från extrainkomster i form av mutor och liknande.
lördag 13 november 2010
Den gamla svenska tändsticksfabriken i Shanghai blir museum
I börja av året skrev jag om en utflykt till Långa Vindens park för att leta efter de gamla svenska tändsticksfabriken. Jag hittade den aldrig och när jag kom tillbaka i veckan förstod jag orsaken. Den hade varit skymd av ett byggplank för man byggde upp ett tändsticksmuseum bredvid. så här ser museet ut (jag fick forcera några hinder för att komma nära men jag var ju bara beväpnad med en kamera).
Bakom museet kunde jag skymta den gamla fabriksbyggnaden. enligt vad jag förstått kommer båda byggnaderna att bli museum och det kommer att samlas ihop tusentals olika tändsticksetiketter.
Den svenska fabrikens historia är beskriven av Stig Hansén och Clas Thor i boken Shanghai, Shanghai, som skrev för 20 år sedan och har en omisskännlig kulturrevolutionär språkdräkt. Det man framför allt vill diskutera är om det försigick barnarbete i fabriken.
Bakom museet kunde jag skymta den gamla fabriksbyggnaden. enligt vad jag förstått kommer båda byggnaderna att bli museum och det kommer att samlas ihop tusentals olika tändsticksetiketter.
Den svenska fabrikens historia är beskriven av Stig Hansén och Clas Thor i boken Shanghai, Shanghai, som skrev för 20 år sedan och har en omisskännlig kulturrevolutionär språkdräkt. Det man framför allt vill diskutera är om det försigick barnarbete i fabriken.Annars var tändstickor en stor sak i världshandeln och de här fabriken ar en del av Krügers imperium. Hans affärsidé var ju att erbjuda regeringar frikostiga lån mot att han fick tändsticksmonopol. Om han hade en sådan dela med Kinas regering vet jag dock inte. denna ganska lilla fabrik kan ju inte ha försörjt hela Kina.
Japanerna var konkurrenter till Krüger och han köpte faktiskt fabriken av ett japanskt företag i början av 20-talet. Japanerna lade sedan beslag på den igen under andra världskriget och sen tog Tändstickbolaget tillbaka den och drev den till början av 50-talet när kineserna tvingade ut dem genom att ständigt hitta på nya skatter.
Läser man om Swedish Match verkar bolaget bedriva en envis kamp att bli av med alla tändsticksfabriker. Den urgamla fabriken i Tidaholm där man började med säkerhetständsticksproduktionen 1865 verkar dock få vara kvar.
Läser man om Swedish Match verkar bolaget bedriva en envis kamp att bli av med alla tändsticksfabriker. Den urgamla fabriken i Tidaholm där man började med säkerhetständsticksproduktionen 1865 verkar dock få vara kvar.
Det skall bli kul att se hur det nya museet blir för det kommer att invigas snart. Längs Suzhou Creek kommer det att bli 7 liknande museer Det här ligger inom Långa Vindens ekologiska industripark. Där kommer det också att vara ett museum över hongkongstjärnan Jackie Chans tillgångar och MGM World som verkar bli något stort filmcentrum. Lite för alla smaker.
torsdag 11 november 2010
Kommer fler utländska paviljonger att bli kvar på EXPO?
Partichefen i Shanghai gjorde ett uttalande i en TV-intervju i onsdags att upp till 10 utländska paviljoner kan bli kar på EXPO "if some countries are willing to present the pavilions to the EXPO organizer and their pavilions are worth retaining".
Det där sista är ju två viktiga villkor. Det kanske finns några som är beredda donera sin paviljong en de flesta har nog tänkt att få en slant för dem. Sedan blir det ett underligt mönster om någon står kvar i ett område som därmed inte kan få en bra totalplanering.
Det är också lite sent att komma med sådana öppningar försåvitt inte ett antal länder redan är tilltalade.
Mina favoriter för paviljonger att bli kvar vore Italien och Frankrike, som båda har rejäla byggnader nära floden. Den finska skålformade byggnaden verkar lite besvärlig att demontera men den ligger i ett hörn som gör den lättare att bevara, men annars är det nog en stadsplanerares mardröm att planera det nya området med enstaka paviljonger här och där i området.
Det där sista är ju två viktiga villkor. Det kanske finns några som är beredda donera sin paviljong en de flesta har nog tänkt att få en slant för dem. Sedan blir det ett underligt mönster om någon står kvar i ett område som därmed inte kan få en bra totalplanering.
Det är också lite sent att komma med sådana öppningar försåvitt inte ett antal länder redan är tilltalade.
Mina favoriter för paviljonger att bli kvar vore Italien och Frankrike, som båda har rejäla byggnader nära floden. Den finska skålformade byggnaden verkar lite besvärlig att demontera men den ligger i ett hörn som gör den lättare att bevara, men annars är det nog en stadsplanerares mardröm att planera det nya området med enstaka paviljonger här och där i området.
onsdag 10 november 2010
EXPO är över, äntligen över
Jag träffade ett slitet gäng av generalkonsuler för EUs medlemsstater idag. Alla hade varit med på avslutningen den 31 oktober. Jag frågade en varför han hade gått dit, en sista ansträngning som kunde kännas som droppen som fick bägaren att rinna över. "I just went there to se that they really closed down the thing" var svaret.
tisdag 9 november 2010
Mickey Mouse efter Haibao
Det blev ett avtal om Disneyland direkt efter EXPOs stängning. Ett område på flera kvadratkilometer har tagits fram i närheten av Pudongs flygplats. Jag är inte riktigt säker på att Disney har samma genomslagskraft i Kina som i resten av världen. Disney i Hongkong har gått med förlust sen starten. Det är dock imponerande att man hittat en så central plats att man enkelt kan ta sig dit, att jämföra med Disney öster om Paris som ligger väldigt avlägset en ändå blivit lyckat.
Den blå haibaon blev aldrig någon riktig succé. De kan ju inte röra sig och har ingen själ.
Min enda kontakt med Disney var på Shanghais borgmästares möte med näringslivet 2008. Jag slog mig i slang med en kinesamerikan i en paus. Han visade sig jobba för Disney. Han ville försöka byta ett ord med borgmästaren så han stirrade åt alla håll samtidigt medan han pratade med mig. Mitt i en mening fick han syn på borgmästaren och sprang dit. Det är så man gör affärer här.
Den blå haibaon blev aldrig någon riktig succé. De kan ju inte röra sig och har ingen själ.
Min enda kontakt med Disney var på Shanghais borgmästares möte med näringslivet 2008. Jag slog mig i slang med en kinesamerikan i en paus. Han visade sig jobba för Disney. Han ville försöka byta ett ord med borgmästaren så han stirrade åt alla håll samtidigt medan han pratade med mig. Mitt i en mening fick han syn på borgmästaren och sprang dit. Det är så man gör affärer här.
måndag 8 november 2010
Hangzhou-modellen
Var på ett seminarium i Hangzhou som handlade om lite av varje men mest om demokrati. Kineserna försöker hitta former för att fånga upp medborgarnas åsikter utan att införa allmänna val. Det är rätt intressant för det är inte orimligt att tänka sig att man kan hitta andra former för inflytande från folket än det som vi nu har valt. Ett tungt vägande inlägg var att man vill att medborgarna skall ha inflytande varje dag och inte bara vart fjärde år. Det minst övertygande föredraget var att man har ett avancerat bedömningssystem av sina tjänstemän och chefer så den som inte sköter sig åker dit. Jag har inte sett att något system någonstans i världen verkligen avsätter odugliga chefer.
Hangzhou är den enda stad som bjudit in mig för att tala om sådana saker. Man vet att man inte har den högsta BNP-tillväxten men man har den högsta livskvalitén i landet enligt ett antal undersökningar. Man avfärdade de ekonomiska modeller man har på annat håll i Kina och arbetade på en modell som bättre gick att kombinera med klassiska kinesiska traditioner.
Att sitta på en gräsmatta vid Västra Sjön och dricka Long Jin-the och knapra på lokala frukter och nötter och samtidigt ha intressanta samtal är en form av livskvalitet som gör att massor av utlänningar kommer till Hangzhou för seminarier om man bara får en inbjudan.
Jag räknade lite på seminariets budget och kom till för oss rätt astronomiska summor. Flygbiljetter till 30 utlänningar, Bokning av nästan hela State Guest House under tre dagar, tre simultantolkningsgäng osv osv. Det är mer än vad vi i regeringskansliet hade i budget för event för alla våra 4 event på EXPO i somras. Jag blev hämtad av en av organisatörerna (40-årig professor) i sin privata bil. Hann inte notera märket men åkkänslan var Lexus.
Hangzhou är den enda stad som bjudit in mig för att tala om sådana saker. Man vet att man inte har den högsta BNP-tillväxten men man har den högsta livskvalitén i landet enligt ett antal undersökningar. Man avfärdade de ekonomiska modeller man har på annat håll i Kina och arbetade på en modell som bättre gick att kombinera med klassiska kinesiska traditioner.
Att sitta på en gräsmatta vid Västra Sjön och dricka Long Jin-the och knapra på lokala frukter och nötter och samtidigt ha intressanta samtal är en form av livskvalitet som gör att massor av utlänningar kommer till Hangzhou för seminarier om man bara får en inbjudan.
Jag räknade lite på seminariets budget och kom till för oss rätt astronomiska summor. Flygbiljetter till 30 utlänningar, Bokning av nästan hela State Guest House under tre dagar, tre simultantolkningsgäng osv osv. Det är mer än vad vi i regeringskansliet hade i budget för event för alla våra 4 event på EXPO i somras. Jag blev hämtad av en av organisatörerna (40-årig professor) i sin privata bil. Hann inte notera märket men åkkänslan var Lexus.
fredag 5 november 2010
Promenad i centrala Shanghai
Jag gick runt idag för att köpa några saker till min cykel och tvingades därmed bort från de stora gatorna med sina lyxaffärer i på smågator. Jag gick kvarter efter kvarter och såg bara eländiga hus och eländiga människor. Eftersom jag inte varit i stadsdelen tidigare var allt nytt för mig.
Jag frågade en kinesisk kollega och fick svaret att det finns stadsdelar där folk bara sitter och väntar på att marken skall bli uppköpt och de blir utlösta. I det läget gör man absolut ingenting åt sina lägenheter. Går något sönder får det förbli trasigt. Det är också rätt osannnolikt att man skulle renovera sådana hus. Det finns ingen riktig ekonomi i renoveringar när man kan bygga skyskrapor istället.
Jag frågade en kinesisk kollega och fick svaret att det finns stadsdelar där folk bara sitter och väntar på att marken skall bli uppköpt och de blir utlösta. I det läget gör man absolut ingenting åt sina lägenheter. Går något sönder får det förbli trasigt. Det är också rätt osannnolikt att man skulle renovera sådana hus. Det finns ingen riktig ekonomi i renoveringar när man kan bygga skyskrapor istället.
torsdag 4 november 2010
Kineserna talar ut om EXPO
Det dyker upp lite mer uppnosiga kommentarer om EXPO i pressen Shanghai Daily hade i förrgår en artikel som hette "Thumbs down for the US Pavillion". Att en tidning som måste sägas vara officiell rackar ner på ett land så där är rätt ovanligt. Och tur är det för står det något osakligt så har man ju ingen chans att gå till motåtgärd.
Med tanke på vad jag skrivit kanske jag skall tillägga att paviljongen faktiskt var en stor besvikelse för mig med tre filmsalar och en fjärde sal med sponsorreklam. Problemen var ju att Arnold Schwarzenegger lanserade ett bud att San Fransisco skall bli värd för EXPO 2020 men att USA har gått ur BIE, så riktigt hur man skall få ihop det hela vet jag inte. Om alla länder skulel göra som USA, lagstifta emot att statliga pengar används för EXPO, då kommer det inte att bli något mera EXPO. Varför kan inte kongressen lämna pengar till information när man lämnar pengar till krig?
Med tanke på vad jag skrivit kanske jag skall tillägga att paviljongen faktiskt var en stor besvikelse för mig med tre filmsalar och en fjärde sal med sponsorreklam. Problemen var ju att Arnold Schwarzenegger lanserade ett bud att San Fransisco skall bli värd för EXPO 2020 men att USA har gått ur BIE, så riktigt hur man skall få ihop det hela vet jag inte. Om alla länder skulel göra som USA, lagstifta emot att statliga pengar används för EXPO, då kommer det inte att bli något mera EXPO. Varför kan inte kongressen lämna pengar till information när man lämnar pengar till krig?
onsdag 3 november 2010
Samtal med en amerikan på EXPO
Vid avslutningscereminin satt jag bredvid en amerikan. Han frågade vilken min största upplevelse under EXPO varit. Jag svarade (artigt) att det var att få träffa Arnold Schwarzenegger, byta några ord med honom, få ett foto gemensamt och lyssna på hans övertygande tal om Kalifornien. Jag beklagade att inte Sverige hade så vältaliga politiker och att erbjuda fototillfälle hade jag aldrig fått av en svensk politiker. Kanske skulle man rekrytera fler skådespelare. Reagan hade ju en legendarisk förmåga att tala till människor.
Där kom jag åt en öm punkt för Reagan är alla amerikaner inte förtjusta i. Amerikanen sade att han kommit till slutsatsen att Reagans övertygande förmåga dupera det amerikanska folket var roten till USAs ekonomiska problem. Reagan hade lyckats övertyga det amerikanska folket att man egentligen inte behövde betala skatt. Sen kom George Bush Sr med "read my lips, no new taxes" och sedan har man lånat pengar istället för att ta ut skatter.
Här borde jag förstås ha mitt foto med Arnold men det har inte kommit fram än. Jag får säga som Arnold "Hasta la vista".
Där kom jag åt en öm punkt för Reagan är alla amerikaner inte förtjusta i. Amerikanen sade att han kommit till slutsatsen att Reagans övertygande förmåga dupera det amerikanska folket var roten till USAs ekonomiska problem. Reagan hade lyckats övertyga det amerikanska folket att man egentligen inte behövde betala skatt. Sen kom George Bush Sr med "read my lips, no new taxes" och sedan har man lånat pengar istället för att ta ut skatter.
Här borde jag förstås ha mitt foto med Arnold men det har inte kommit fram än. Jag får säga som Arnold "Hasta la vista".
tisdag 2 november 2010
Ständigt fler hotell i Shanghai
Jag var på en invigning av ett hotell som ligger tvärs över gatan från oss, fotat här från vårt fönster. Inte illa för att kunna boka in gäster och slippa transportproblem. Hotellet heter Langham och har sitt namn av ett välkänt gammal hotell i London. Läser man om det ser man att Londonhotellet varit på väg att rivas många gånger och senast köpts upp av spelföretaget Ladbrokes! Hotellkedjan har sitt huvudkontor i Hongkong.
Det här hotellet höll på att bli klart redan 2008 och ägdes då av Jumerirah Hotels från Dubai. Finanskrisen knäckte dem och hotellet stod helt öde under ett år. Sen köpte fastighetsbolaget Shui On, som utvecklat Xintiandi, tillbaka fastigheten och fick Langham på kroken. Det kan nog bli rätt bra eftersom det ligger med populära Xintiandi alldeles bredvid.
Jag frågade VDn vad som skall hända med tvillinghuset och han sade att det skall bli ett annat hotell! Får aldrig Shanghai nog av alla hotell kan man undra. Langham öppnade en vecka innan EXPO slutade så de missade chansen att göra sig en ordentlig hacka. Vi talar om femstjärniga hotell som kostar minst 1500 SEK/natt. Jag kan inte hålla reda på alla.
måndag 1 november 2010
EXPO är över
EXPO slutade igår med en väldigt modest ceremoni, inget fyrverkeri och lite traditionell kinesisk underhållning. Wen Jiabao talade och på podiet fanns Brasiliens Lula, Ban Ki-Moon från FN och en hel del andra höjdare.
I svenska paviljongen samlades närmast sörjande 200-300 för en avslutningsfest. Vi har lärt oss rätt bra att klättra runt uppe på glastaket med ett glas vin i handen.
Den fråga jag ställer mig är om EXPO faktiskt lyckats bringa Kina mer in i omvärlden, att få slut på den ganska långa perioden av stigande nationalism. Jag har sällan sett kineser så intresserade av omvärlden och samtidigt nyfikna över länders karakteristika Jag tror EXPO var ett steg i rätt tillfälle för att knyta ihop Kina med världen. Jämförelserna med OS i Peking som var i nationalistisk yra är där talande.
I svenska paviljongen samlades närmast sörjande 200-300 för en avslutningsfest. Vi har lärt oss rätt bra att klättra runt uppe på glastaket med ett glas vin i handen.
Den fråga jag ställer mig är om EXPO faktiskt lyckats bringa Kina mer in i omvärlden, att få slut på den ganska långa perioden av stigande nationalism. Jag har sällan sett kineser så intresserade av omvärlden och samtidigt nyfikna över länders karakteristika Jag tror EXPO var ett steg i rätt tillfälle för att knyta ihop Kina med världen. Jämförelserna med OS i Peking som var i nationalistisk yra är där talande.
lördag 30 oktober 2010
Mot ett mer civiliserat samhälle?
Jag läste att erfarenheten från EXPO i Osaka 1970 var att japanerna lärde sig konsten att stå disciplinerat i kö. På EXPOs sista dag gick jag till den australiensiska paviljongen som hade en konstruktion där alla gick fram mot en biograföppning och där det då blev trångt. Jag försökte tålmodigt få ett 50-tal kineser att köa bakom mig men det var helt omöjligt. Trots arga blickar och gester menade alla att skulle de köa så skulle de göra det FRAMFÖR mig.
torsdag 28 oktober 2010
Ningbo
En hel dag gick åt för att åka till Ningbo och inviga ett svenskt företag.
Det finns sedan några år en bro över Hangzhoubukten så det går att åka till Ningbo på 2,5 timmar om man står på gaspedalen och väljer rätt tid för att ta sig ur Shanghai på ett enkelt sätt. Därför hinner man tillbaka till Shanghai på dagen även om det blir en rätt lång dag.
Det finns en väldigt trevlig samling skandinaviska företag i Nordic Industrial park och nu finns det sju svenska företag där tillsammans med 16 danska, 14 norska och ett finskt. Det är en imponerande kluster av skandinaviska intressen och jobbar man tillsammans så har man stor nytta av varandra.
Skaparen av allt detta är Ove Nodland, som med all rätt blivit hedersmedborgare i Ningbo.
Annars måste jag missat det som är poängen med Ningbo, den historiska kärnan som byggdes upp är Ningbo blev en utländsk koncession 1843, för jag såg bara trista gator med förvånansvärt enkel livsstill. Folk stod och sålde saker på bord som var uppställda på gatan. Det såldes sockerrör och saker som jag bra sett i fattigare provinser. Någonstans måste det finnas en intressant historisk kärna men den får jag se på nästa gång.
Det finns sedan några år en bro över Hangzhoubukten så det går att åka till Ningbo på 2,5 timmar om man står på gaspedalen och väljer rätt tid för att ta sig ur Shanghai på ett enkelt sätt. Därför hinner man tillbaka till Shanghai på dagen även om det blir en rätt lång dag.
Det finns en väldigt trevlig samling skandinaviska företag i Nordic Industrial park och nu finns det sju svenska företag där tillsammans med 16 danska, 14 norska och ett finskt. Det är en imponerande kluster av skandinaviska intressen och jobbar man tillsammans så har man stor nytta av varandra.
Skaparen av allt detta är Ove Nodland, som med all rätt blivit hedersmedborgare i Ningbo.
Annars måste jag missat det som är poängen med Ningbo, den historiska kärnan som byggdes upp är Ningbo blev en utländsk koncession 1843, för jag såg bara trista gator med förvånansvärt enkel livsstill. Folk stod och sålde saker på bord som var uppställda på gatan. Det såldes sockerrör och saker som jag bra sett i fattigare provinser. Någonstans måste det finnas en intressant historisk kärna men den får jag se på nästa gång.
onsdag 27 oktober 2010
Peking eller Shanghai
Jag var några dagar i Peking och hade tillfälle att ströva kring lite i staden tillammans med vänner.
Min första slutsats är att allting är billigare i Peking. Taxi startar på 10 istället för på 12 i Shanghai och det är indikativt för prisskillnaden i allmänhet.
Vi tre personer åt Pekinganka och drack öl till och det kostade bara 229 RMB. Rena fyndet. Den åt vi lunch nästa dag på en japansk restaurang för totalt 90 RMB. Ännu mera fynd.
Min andra slutsats är att Peking har en faslig massa skräpbyggnader vilket man trodde hade försvunnit i det stora ombyggnaden för OS. Kanske är alltid tidningsartiklarna lite tillspetsade men vi gick en hel timma i enkla men centralt belägna bostadsområdet. Tvåvåningshus men någon slags affär i bottenvåningen. Markpriset där vi gick måste ha en enorm potential.
Sen ser man om man åker runt lite i taxi en hel del skyskrapor om vilka man bara kan säga att arkitekterna inte ansträngt sig särskilt mycket. Fyrkantiga lådor med glasfönster. Varken charmigt eller miljövänligt.
Kul att vara ute och resa men som vanligt är det skönt att komma tillbaka.
Min första slutsats är att allting är billigare i Peking. Taxi startar på 10 istället för på 12 i Shanghai och det är indikativt för prisskillnaden i allmänhet.
Vi tre personer åt Pekinganka och drack öl till och det kostade bara 229 RMB. Rena fyndet. Den åt vi lunch nästa dag på en japansk restaurang för totalt 90 RMB. Ännu mera fynd.
Min andra slutsats är att Peking har en faslig massa skräpbyggnader vilket man trodde hade försvunnit i det stora ombyggnaden för OS. Kanske är alltid tidningsartiklarna lite tillspetsade men vi gick en hel timma i enkla men centralt belägna bostadsområdet. Tvåvåningshus men någon slags affär i bottenvåningen. Markpriset där vi gick måste ha en enorm potential.
Sen ser man om man åker runt lite i taxi en hel del skyskrapor om vilka man bara kan säga att arkitekterna inte ansträngt sig särskilt mycket. Fyrkantiga lådor med glasfönster. Varken charmigt eller miljövänligt.
Kul att vara ute och resa men som vanligt är det skönt att komma tillbaka.
fredag 15 oktober 2010
Götheborg, med "h" alltså, samt porslin
Jag hade tillfälle att prata med experter på ostindiefararen Götheborg. Min fråga är hur länge båten håller för stora seglatser. I år ligger den som bekant fastsurrad i en kaj som utflyktsmål.
Svaret var att ett träskepp klarar många decennier om det bara underhålls. Det är alltså bara fråga om att byta ut lite plankor här och där så kan man ha den mer eller mindre i eviga tider. Det låter rätt betryggande. Ofta kan ju reparationskurvan vara som ett badkar, i början en del, sen ingenting och sen efter några år stiger behovet brant.
Jag var i Peking och träffade en annan gammal känd göteborgare, Björn Gremner. Han har etablerat en permanent utställning av ostindieporslin på Pekings mest kända antikgata, Liulichang. Det var en gudomligt vacker utställning där han sorterat porslinet efter kinesiska dynastier och började med Wanli (1572-16.20). Handeln kom igång runt 1600 och då var det mest holländare som handlade och vi fick porslinet från Holland. Sedan gick utställningen ända fram till 1930-talet. Vissa perioder appelerade mer på den svenska saken än andra.
Poängen med Björn Gremners samling är att allt är äkta porslin till skillnad från de andra antikhandlarna där man inte har en aning om autenticitet.
Jag förstod att den kinesiska smaken är olika den svenska. Kineserna köper t.ex. inte långsmala åttakantiga fat, vilket vi tillverkade i stor mängd för att ha som uppläggningsfat. De är heller inte så förtjusta i en del djupa tallrikar som vi brukar kalla bärtallrikar.
Jag frågade varför vi har så mycket gammalt kinesiskt porslin i Sverige så att det lönar sig att transportera till Kina och sälja där (trots 16%-ig tull). Svaret var att vi utöver det vi hade från vår egen ostindietid också köpte väldigt mycket i England efter kriget. Då sålde tydligen engelsmännen ut sina samlingar för en spottstyver.
Svaret var att ett träskepp klarar många decennier om det bara underhålls. Det är alltså bara fråga om att byta ut lite plankor här och där så kan man ha den mer eller mindre i eviga tider. Det låter rätt betryggande. Ofta kan ju reparationskurvan vara som ett badkar, i början en del, sen ingenting och sen efter några år stiger behovet brant.
Jag var i Peking och träffade en annan gammal känd göteborgare, Björn Gremner. Han har etablerat en permanent utställning av ostindieporslin på Pekings mest kända antikgata, Liulichang. Det var en gudomligt vacker utställning där han sorterat porslinet efter kinesiska dynastier och började med Wanli (1572-16.20). Handeln kom igång runt 1600 och då var det mest holländare som handlade och vi fick porslinet från Holland. Sedan gick utställningen ända fram till 1930-talet. Vissa perioder appelerade mer på den svenska saken än andra.
Poängen med Björn Gremners samling är att allt är äkta porslin till skillnad från de andra antikhandlarna där man inte har en aning om autenticitet.
Jag förstod att den kinesiska smaken är olika den svenska. Kineserna köper t.ex. inte långsmala åttakantiga fat, vilket vi tillverkade i stor mängd för att ha som uppläggningsfat. De är heller inte så förtjusta i en del djupa tallrikar som vi brukar kalla bärtallrikar.
Jag frågade varför vi har så mycket gammalt kinesiskt porslin i Sverige så att det lönar sig att transportera till Kina och sälja där (trots 16%-ig tull). Svaret var att vi utöver det vi hade från vår egen ostindietid också köpte väldigt mycket i England efter kriget. Då sålde tydligen engelsmännen ut sina samlingar för en spottstyver.
lördag 9 oktober 2010
Göteborg
Jag hade ett möte med en delegation från Göteborg. Det finns vingslag i luften från Göteborg här i Shanghai men i år har aktiviteterna legat på en låg nivå. Kanske blir det så i en del fall att man arbetar länge i viss grad av motvind och när det är skördetid så är alla trötta. Jag finner intresset för Kina i Göteborg vara fastast rotat i den äldre generationen. De yngre ser Shanghai som vilken annan storstad som helst.
Kunde det ha gått annorlunda? Mitt enkla svar är ja!. Göteborg hade kunnat skaffa sig en ledande position i Sverige som centrum för Kinakontakter. Det krävs bara något genialiskt drag så hade det gått. jag tänker ofta på Kalmar som etablerat China Baltic Sea Forum, en övning vartannat år i Kalmar och vartannat i deras systerstad i Kina Changxing. Det kunde Göteborg ha gjort för 20 år sedan och det kunde ha blivit en stor sak. Tänk på Davos som för 30 år sedan var en av 20 skidorter i Schweiz varav ett halvdussin haft olympiska spel. Nu är det de ekonomiska konferenshuvudstaden i världen.
Det är ingen tvekan om att kineserna gillar Göteborg. Inte minst kommer man bort lite från rikspolitiken och kan prata om affärer och kultur på ett avslappnat sätt. Nu bygger dessutom Kina ett jättekonsulat i Göteborg så deras satsning är det inget fel på.
Kunde det ha gått annorlunda? Mitt enkla svar är ja!. Göteborg hade kunnat skaffa sig en ledande position i Sverige som centrum för Kinakontakter. Det krävs bara något genialiskt drag så hade det gått. jag tänker ofta på Kalmar som etablerat China Baltic Sea Forum, en övning vartannat år i Kalmar och vartannat i deras systerstad i Kina Changxing. Det kunde Göteborg ha gjort för 20 år sedan och det kunde ha blivit en stor sak. Tänk på Davos som för 30 år sedan var en av 20 skidorter i Schweiz varav ett halvdussin haft olympiska spel. Nu är det de ekonomiska konferenshuvudstaden i världen.
Det är ingen tvekan om att kineserna gillar Göteborg. Inte minst kommer man bort lite från rikspolitiken och kan prata om affärer och kultur på ett avslappnat sätt. Nu bygger dessutom Kina ett jättekonsulat i Göteborg så deras satsning är det inget fel på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
