Nobels fredspris

I går satt nog alla utländska diplomater i Kina klistrade vid TV-rutan för att se vad norrmännen skulle säga.

Det här är inte rätt plats att diskutera sakfrågan men jag har några reflektioner.

Det var nog en viss överraskning för många av oss att man lät BBC-sändningen, som pågick i över en timma, släppas ut. BBCs reporter i Peking sade själv under programmet två gånger att förmodligen kan den inte ses i Kina.

När jag lyssnade på Torbjörn Jagland kom jag att tänka på Olof Palme. En statsman i ett litet skandinaviskt land utmanar världens största stater och han gör det genom jämförelser som testar gränser. I sitt tal efter julbombningarna av Hanoi 1972 jämförde Palme Hanoi med några platser där grymheter ägt rum. Några platsnamn upprörde nog ingen, men han hade med Lidice och Treblinka och därigenom jämfördes USA med Nazityskland. På samma sätt gjorde Jagland en djärv jämförelse när han jämförde Liu Xaiobo med Nelson Mandela.

Det är kanske något vikingskt i att drämma till med storsläggan så där. Om man sedan lägger till Jyllands-posten och en hel del andra danskar som utmanat hela den muslimska världen, så ser man ett möster. Det är väl motsatsen till jantelagen, en annan sak vi tre länder brukar sägaa ha gemensamt.