Avrundar nu ett år när jag hunnit med 110 blogginlägg. Man skall ju skriva varje dag om man skall ha en stor läsekrets, men jag måste erkänna att jag inte varje dag har något väsentligt att säga. Då finns det ingen anledning att skriva något. Jag ser en del krönikörer i svenska media som har en spalt varje vecka och vissa gånger märker man att de skriver av tvång.
Nästan alla framgångsrika författare är arbetsmyror som skriver varje förmiddag 8-12 oavsett hur de mår. Annars blir det inget gjort säger de.
Jag har svårt att leva mig in i ett sånt liv. De bästa saker jag skrivit är saker som växt fram under kanske ett par veckor. En förlösande formulering föds i duschen, en annan medan man diskar eller något liknande. När jag sedan skriver går det fort, för har jag tänkt igenom den "plot" som jag tror måste vara en del av varje rapport är det bara att skriva ut den.
En sak som jag funderat över är varför jag bara får inspiration av engelska media. Jag läser ibland tyska och franska tidningar och man kan i Shanghai se både tysk, fransk och spansk TV men de har inte riktigt argument och uttryck som jag lägger på minnet. Kanske kan jag språkenför dåligt. Å andra sidan får jag sällan inspiration från svenska media. Jag tycker sällan de tänker till. idag träffade jag en svensk journalist som sade att hennes kollegor har inte tid att tänka till. Redaktionerna är så slimmade att man bara hinner producera som en maskin. Vi ser resultatet av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar