Alla har nog vid det här laget googlat sig själv. Man kan bli lite skrämd när man ser vad som kommer upp. I mitt fall dränks jag bland alla namnar så jag känner mig helt anonym så länge ingen lägger till andra sökord.
En kinesiska sade mig häromdagen att hon hade googlat mig påmitt kinesiska namn Yao Hansen och hittat en del underliga saker. Bland annat fanns det en artikel skriven av två journalister som jag träffat på FN-konferensen UN Habitat i Nanjing i höstas. Det lät trevligt tänkte jag och erinrade mig att jag satt och åt lunch när två unga kvinnor gick förbi och började prata om miljö och stadsbyggande. De gick på en journalisthögskola och skulle skriva om FN-konferensen.
Det som stod i artikeln hade dock helt annan vinkling. De hade noterat att jag åt en soppa (cup noodle) som man kunde köpa för 5 renminbi och fylla på med varmt vatten från en kran bredvid. Är det värdig lunch för en man i hans ställning? Är det något att se upp till?? Artikeln hade blivit mer och mer negativ. Det var snudd på varning för utlänningar med dåligt omdöme i slutet.
OK tänker jag. Nu har vi samma slags journalister i Kina som vi haft i Sverige. Fritt fram att skriva om något helt annat än det man diskuterat och hårdvinkling går alltid hem.
Den andra reflektionen är att man förståss skall vara försiktig med att devalvera sin roll. Jag har nu slutat att berätta att jag cyklar till jobbet, sånt gör bara fattiga kineser och konstiga utlänningar. Respekt får man om man blir körd av chaufför.
Nästa gång får det bli lunchrestaurang med vit duk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar