Det går riktigt dåligt för Europa och kanske också för USA men Kina ångar på. Alla säger att Kina hjälper resten av världen med en oas av trygghet. Jag kan inte låta bli att fråga mig om Kinas enorma handelsbalansöverskott och valutareserv inte innebär motsvarande underskott någon annanstans och därmed problem. Portugals textilindustri är väl snart ett minne blott och flyttad till Kina och andra länder i Asien. Klart att Portugal få får arbetslöshet och underskott i handeln. Spanien och Italien är lite i samma båt. Grekland kanske ett undantag då de inte hade så mycket industri att börja med.
Kina fortsätter att driva att dollarn bör ersättas av en internationell reservvaluta såsom IMFs SDR. Jag tror inte det är genomförbart och ingen annan valuta är stark nog att ta dollarns plats. Kineserna kan dock åse dramat från en bekväm position av stabilitet till skillnad från Sverige som dras med i varje kris pga vår litenhet. Det är ju egentligen absurt att problem i Eurozonen omedelbart leder till att euron stärks mot kronan.
Igår gick renminbin under 6,40 mot dollarn. Snart har Kina gjort den devalvering som USA krävt. Vad skall USA då klaga på? Jag undrar hur nästa toppmöte Kina-USA kommer att se ut. Vore jag amerikan skulle jag skjuta upp det så länge det går.
Vad skall man göra om man vore kines? Jag skulle inte vara rädd för några kortsiktiga problem men väldigt oroad över den allt skevare befolkningspyramiden. Snart blir det ett väldigt ok att bära på. Jag skulle skrota enbarnspolitiken, införa tvåbarnspolitik, och därmed göra en viktig samhällsgrupp av unga urbana familjer mera harmoniska. Det är lite konstigt att den grupp av unga människor som tagit sig från landsbygd till städer och är väldigt politiskt korrekta straffas medan bönder och minoriteter får undantag. Det är något fundamentalt anti-darwinistiskt i detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar