Wuxi - en stad där Sverige gjort avtryck

Halvvägs mellan Nanjing och Shanghai ligger Wuxi där jag stannade för olika möten. Det måste ha legat någon tenngruva där som tog slut för namnet betyder “inget tenn”. Det som däremot har funnit i lång tid är textilindustri och på 1800-talet utvecklads en stor industri av inhemska kineser. Många av ägarna flyttade till Hongkong efter 1949, men fabrikerna och arbetskraften fanns ju kvar.

För svenskar är Wuxi synonymt med vårt första joint venture i Kina, SSPC. I några år ett sorgebarn, men sedan lyckosamt. Det var ett av de allra första i Kina och partisekreteraren sade till mig att framgången med SSPC hade sporrat den kinesiska regeringen att välkomna fler utländska investeringar.

Sverige står alltså högt i kurs i Wuxi. Den sydkoreanske generalkonsuln som var med på samma introduktionsmöte och placerats före mig fick knappt en syl i vädret. Jag var med i förspelet till SSPC. En historia som har sina poänger. 1977 kontaktade några läkemedelsföretag mig och ville göra en resa till Kina.

Jag var Kinahandläggare på Exportrådet och den enda kanalen som fanns för att föreslå diskussioner i Kina var seminarier i samarrangemang mellan Exportrådet och dess kinesiska motsvarighet CCPIT. Alternativet var att åka till Kantonmässen men där kunde inte seminarier hållas och ibland fick man inte kontakt med någon person inom sitt område.

Det var dock inte exportcheferna som kontaktade mig - de var rätt tveksamma, utan forskningscheferna. De visste att Kina var duktiga på att syntetisera naturläkemedel. Man analyserade alla naturläkemedel för att isolera och definiera den aktiva substansen för att sena tillverka den syntetiskt. De borde ha kompetens att även göra västerländska avancerade läkemedel.

Vi reste iväg, forskningscheferna från de fem svenska läkemedelsföretagen och jag, och höll seminarier i Peking och Shanghai. I Shanghai träffade vi borgmästaren som hade kontor i det magnifika bankhus som Hongkongbanken byggt. Jag minns inget av samtalet, satt bara och beundrade arkitekturen och inredningen.

På kvällen samlades vi i delegationsledarens (Bertil Högberg från Leo) rum för att snacka och dricka vad som gavs, vilket var lokalt kinesiskt öl. Efter några öl tonade det fram ett resonemang som verkade få allas stöd.Här i Kina fanns faktiskt ett seröst intresse att starta samarbete med Sverige och en baskunskap i ämnet som borde göra tillverkning möjlig. En lag som tillät joint ventures hade precis tagits även om den verkade ofullständig.

Ingen trodde dock att deras styrelse skulle gå in på något så våghalsigt. Vad skulle man då göra med de vi kommit fram till. Efter antagligen ännu några öl föreslog någon att de fem företagen för första gången skulle samarbeta, på lika villkor, och ge ett uppdrag till Läkemedelsindustriföreningen att samordna diskussionerna.

Så blev det, kineserna valde platsen Wuxi och resten är som man säger, historia. Parentetiskt kan nämnas att jag fick en utskällning av min VD för att jag ordnat något som exportcheferna sagt nej till. Jag tog konsekvenserna och sade upp mig på Exportrådet för att jobba på handelsdepartementet som då hade större perspektiv i Kinaarbetet.

Bengt