EU och Kina

Var idag på en heldagsövning om EU och Kina. Det intresserar mig för jag tillbringade våren med en lång studie om denna relation som publicerades i boken "China Rising" nyligen.

Huvudtalaren vid semianriet var EU-ambassadören i Kina, Serge Abbou, en fransman med yvigt hår och en så stark fransk brytning att jag fick fantisera ibland för att förstå honom.

Varje föredrags sanningsminut är Q&A. En kinesisk forskare sade att det där med strategiskt partnerskap verkade lite ihåligt när även EU-experter medgav att EU och Kina var oense om det mesta.

Abbou svarde att det var normalt att var oense, det är man mellan Belgien och Nederländerna, inom Paris kommynstyrelse etc. Det är det faktum att vi pratar med varandra som gör att vi kan kalla det för ett strategiskt partnerskap.

I beg to differ. Kineserna tycker nog att om man inte gör mer än att prata om sina åsiktsskillnader så är det knappast värt beteckningen strategiskt partnerskap. Det är en term som ambitiösa tjänstemän tyckte vara bra, men kan man inte leva efer det borde man kunna nöja sig med en något mindre ambitiös benämning. EU-folk har en benägenhet att i realiteten lägga ribbanlågt. Klarar man att hålla en svag regering i liv á la Belgien så får man godkänt.

Bengt