Ut i hinterland

I veckan var jag ett par dagar i Nanjing. En resa på 30 mil från Shanghai som man antingen gör i höghastighetståg eller på en fyrfilig motorväg. Jag var nyfiken så jag tog tåget dit och bil hem. Nästa gång blir det nog tåg båda vägarna.

Nanjing är "the real China". Stan var huvudstad 10 gånger, senast 1949 och ligger tillräckligt långt från kusten för att man skall känna trycket av Kinas landsbygd coh svagar provinser.Jag var där för att inviga en svensk industripark, NSIC, men också för att presentera mig för provinsregeringen och staden Nanjing.

Att jag och hustru Anita studerat på Nanjings universitet för 27 år sedan hjälpte till lite. Att Ericsson har sitt tillverkningscentrum i Kina i nanjing hjälper Sverige en hel del. Enb del av dem jag pratade med var dock inte födda då. It works both ways, som vanligt. Dels är man naturligtvis lite passé, dels vet de att man vet något de inte vet.

Totalintrycket var dock att man känner sig liten i Nanjing 2008. Den lilla universitetsstaden från 1981 där jag och Anita cyklade runt staden på en förmiddag är nu en storstad med 5 miljoner människor och byggprojekt så långt ögat når.

Den industrizon sydöst om staden där Ericsson var pionjär har nu utvidgats till en kvadratmil(!) och överallt växt fabrker och kontor upp. Jag tror inte jag sett något liknande i mitt liv.Jag tror heller inte jag blir ensamt vittne. I november kommer 100 svenska experter till World Urban Forum. Jag hoppas de tar en eftermiddag och reser runt.

Sedan en tid kanman flyga direkt till Nanjing från Frankfurt med Lufthansa. Det kommer att locka en hel del svenska företag att lokalisera sig där, inklusive i NSIC. Nanjing är dock inget för turister, de har många andra alternativ.

Bengt