Jag har aldrig i mitt liv åkt så mycket taxi som i Shangahi. Det är nästan alltid lätt att få en bil, man går bara ut i gatan och viftar med armen. De kostar 11 RMB i startavgift och på det kommmer man rätt långt. Man hitter inget säkerhetsbälte i baksätet och ibland får man inte upp dörren, men trafiken flyter rätt långsamt så jag har inte varit så rädd.
Taxichauffer sätter genast fart och så börjar den krångliga diskussionen om vart man ska. Jag orkar inte ha med mig skrivna lappar utan litar på att uttalet skall funka. Chaufförerna gillar inte att leta efter gatunummer så man anger närmaste korsning och sen får man ta sig till slutpunkten.
Jag har lärt mig att man skall kolla numret på taxilicensen. Ligger det över 25 000 är det en nybörjare, oftats från någon av grannprovinserna eller längre bortifrån. Då kan det bli problem. Ibland är det nummer så lågt som 15 000. Då kan man luta sig tillbaka.
Man blir trött på taxi efter ett tag. Idag har jag köpt en cykel till det facila priset av 500 RMB. I morgon bär det av på en lång cykeltur.
Bengt
Xi And Blinken Talk Tough
1 dag sedan
1 kommentar:
Det måste väl ha blivit en hel del taxi under åren i Taipei också. Vi sålde bilen när vi flyttade in till stan för en sju-åtta år sedan och förlitar oss helt på taxi, buss och tunnelbana. 50 000 taxibilar bara i Taipei berättade en taxichaffis, som också påstod att 25 000 till 30 000 av dem alltid rullar på gatorna oavsett tid på dygnet. Tror aldrig jag väntat mer än fem minuter på en taxi, ens 04.00. Med undantag för tyfontider, förstås. Då är det kärvt.
Skicka en kommentar