Cykelkultur

Jag har nu cyklat några veckor till och från jobbet varje dag. Mina kinesiska anställda är lite undrande varje morgon om jag skall komma fram levande. Ingen av dem tar sig fram på sånt sätt. Kanske tycker de en limousin vore mer ståndsmässigt. Jag skulle kunna berätta att Sverker Åström cyklade till Elyséepalatset, men vet inte om argumentet biter. Kanske vore det beviset för att svenskar verkligen är lite konstiga.

Mina medcyklister är väl inte kontorsanställda precis. Många verkar transportera på allt mellan himmel och jord. Det är mycket vespor och elmopeder i farten. Jag har nu börjat lista ut var elmopederna har sina knappt synliga batterier. Det verkar finnas hur många modeller som helst.

Den goda nyheten är att alla är vänliga och tar hänsyn till arandra. Det negativa med det är att man även accepterar uppenbara trafikbrott som att någon cyklar i motsatt riktning, vilket gör att det ibland blir tvärstopp. I Stockholm tyckte jag cyklisterna var ett aggressivt släkte så fort någon orsakade topp i trafiken, men här höjer ingen rösten.

Det finns fortfarande bemannade cykelparkeringsplatser på gatorna. Man betalar 50 öre. Man får ett kvitto och en vänlig själ håller ett öga på cykeln. Jag minns från 1970-talet i Peking att cykelstöld var det enda brott som en utlänning kunde råka ut för. Däremot var det ingen risk att någon stal ens bil. De flesta utlänningar låste inte bilen när de parkerade och en del lät till och med nyckeln sitta kvar i bilen. Dessa tider är dock förbi.

Bengt