Att sänka sin levnadsstandard

När jag gick från att vara statsanställd till att undervisa på Shanghai University sänkte jag min levnadsstandard i flera steg, något jag tidigare trodde vara omöjligt.

Mest synbart var nog hotellnivån. Jag hade alltid bott på 5-stjärniga hotell och nu blev det 3-stjärniga. I Shanghai kostar ett 5-stjärnigt ca 1500 kronor, ett 4-stjärnigt  1000 och ett 3-stjärnigt 500 i runda slängar. I Sverige verkar skillnaden vara obetydlig, i allafall ute i landet.

Lika stor skillnad är det var man äter och om man åker tunnelbana istället för taxi. Nu är det så svårt att få en taxi i Shanghai om man inte har dessa appar så jag har helt styrt om mig till tunnelbana.

Att klara sig på den lägre nivån förutsätter att man kan ta sig fram på kinesiska, vilket framför allt är ett problem när man är på restaurang. Det finns dock en del säkra val. Sen får man undvika gott kaffe som Starbucks, och drinkar på hotell, som ändå är rätt utvattnade.

Shanghai har i alla undersökningar nu blivit en rätt dyr stad så den sista saken jag strök var shopping. Det var efter att jag köpt ett par tennisskor i somras och fann att de var betydligt billigare i Sverige.

Men visst saknar jag de 5-stjärniga hotellen...

Shanghai University

Tillbaka från undervisning om CSR i Shanghai och Suzhou. I Shanghai hade jag 47 studenter fast Executive MBA  är utbildning av sådana som arbetat några år i näringslivet och inte unga studenter. De kallade sig själva studenter och tilltalade mig "professorn". Hedrande men man får ju inte ta sig själv på för stort allvar.  De var motiverade och vi hade intressanta diskussioner. Här är några bilder från grupparbetena som var livliga och gav bra resultat. Det är klart att de hade väldigt begränsad kunskap om vad CSR är men de hade ju företagskunskap så de lärde sig snabbt.

En oas i Shanghai

Den enda bokhandeln som säljer bra böcker i Shanghai är Garden Books på Changle 325. Butiken ligger nära Okura Garden Hotel, vet inte om det är därifrån de har namnet. Där säljer man alla bra böcker på utländska språk om det gamla Shanghai, inklusive alla böcker som Graham Earnshaw givit ut (och undertecknads). Det finns också ett café som skymtar i bakgrunden av bilden och en avdelning för konstböcker. Här är ett foto av personalen med ägaren, Mr Chen, i mitten.

Stackars kineser

Jag skrev 22 oktober om Bo Yang och hur upprörda en del kineser är över hans elaka analys av den kinesiska nationalkaraktären.

Här är något ännu elakare. En sann historia om att bli sjuk på flygplan i Kina.

http://chublicopinion.com/2015/12/06/the-unbearable-coldness-of-being-chinese/

Portad av Peking

Kom tillbaka till Hongkong efter nästan 2 veckor i Kina. Kan skriva av mig lite efter hand men den märkligaste upplevelsen var att min hemsida www.newcontext.se har blivit censurerad. Och jag som hade tänkt att skriva lite mer om CSR i Kina där. När jag nu granskar den hittar jag inget konstigt i innehållet.

En annan lite mer känslig webbsida som censurerats är www.transparency.org. Det har ju sin bakgrund i att TI som organisationen kallas i de inre kretsarna sänkt rankningen på Kina i korruptionshänseende.

Jag hörde också att Wikipedia varit avstängt några dagar. Det är ju oerhört allvarlig för var skall man snabbt skaffa sig information om inte där.

Några andra webbsidor gick att komma in på om man hade en ängels tålamod. I några fall startade jag sökningen och gick på lunch och resultatet var framme när jag kom tillbaka.

En sajt som var överraskande snabb var www.msn.com. Den dök upp inom en minut trots att det är ett antal foton. Kanske har de lagt en spegelsajt på en server i Kina.

Paris - Shanghai

Denna dag kan man knappast göra något annat än att fundera över vad som händer i vår värld efter illdåden i Paris.

Mina tankar går kring resonemangen att försvara öppenhet (Kinberg Batra) å ena sidan och skoningslös vedergällning (Hollande) å andra. Någonstans går de inte ihop. Vi måste antagligen vänja oss vid:
- flygplatsliknande kontroll vid besök på alla stora arenor, skolor, sjukhus och offentliga platser
- telefonavlyssning och kontroll av ekonomiska överföringar osv.

I slutändan kan det sluta i att folk inte vågar ha med muslimer att göra. Man avböjer kontakter, även med människor man tror sig känna, kommuner kommer att vägra byggnadstillstånd av moskéer för att inte attrahera muslimska invandrare osv. Även om ordföranden i svenska islamiska förbundet kommer att säga att gärningarna strider mot islams kärleksbudskap kommer ingen att lita på att de unga muslimska fundamentalisterna bryr sig om vad han säger.

Jag kan inte låta bli att tänka på världsutställningen i Shanghai 2010. På utställningsområdet fanns en halv miljon nya människor varje dag. Det fanns en del diskussioner om risker för masspsykos om folk blev instängda, men knappast om terrorism. Det fanns ingen kontroll av väskor när man tog sig in på området. Kanske var det det sista stora eventet i världsklass som kunde genomföras i klassisk öppenhetsstil. Och ingen incident från de 183 dagarna finns noterad.

Kan man jämföra Shanghai med Shenzhen?

Båda har ju börser. Ungefär där slutar likheterna. Här är min rapport från ett veckoslut i båda städerna. Den blev dock på engelska för jag ville testa den på en del kännare.

Shenzhen – model for China

After arguing a lot for Shanghai over the years I visited Shanghai and Shenzhen over one extended weekend.

Shanghai seems to have lost some steam. Not much is going on. Foreigners now tend slowly to leave the city in favour of Hong Kong and Singapore (pollution + more and more severe internet restrictions) but I had no statistics.

Shenzhen on the other hand is proud to continue to grow and being home for many Chinese high-tech companies. The city is clean and no house is older than 20 years. Pollution seems to be low, no traffic jams and the shopping areas are full, but not overfull, with nicely dressed customers.

The proximity to Hong Kong is an asset but I also heard thinly veiled criticism of Hong Kong and everything Hong Kong represents in China. People in Shenzhen are fed up being looked upon by Hong Kong sales people as second class citizens. They now prefer to go shopping in Japan instead. “Hong Kong has to face up to realities” was one comment. As Shenzhen today has more than 10 million inhabitants, compared to Hong Kong’s 7, I felt they might be on the look-out for what will happen 2047 when the SAR model might be scrapped.

I had a long meeting with the leading think tank China Development Institute (CDI) in order to talk about CSR. This is what came out:

1. CSR was very much on people’s minds 10 years ago and has now been integrated in the normal thinking. I know that people in China like the most recent fads and old ideas are not of much interest but this argument was not to my liking even if I can give it some credit regarding for example the reporting requirements of the stock exchanges. My counterargument to this was:
   
   

1. Yes if you google CSR + China/Shenzhen/Guangdong or whatever you come to a lot of papers and events during the years 2005-08. That is a pity as what is not spoken about is often forgotten. In Sweden we have CSR events every month and new people turn up to listen and learn. Also the CSR thinking is developing every year. China has not grasped this as they do not take part in the international debate.
   
   
2. China has mostly seen CSR as a tool to facilitate sales to MNCs. China has not understood the domestic need to improve. I took examples of environment and anti-corruption, which cannot be addressed if companies do not have an advanced CSR strategy, but got the feeling we were not quite understanding each others.
   
   
3. When foreign demand now has decreased China has to send more companies out to export. The CSR issue is more important than ever. I am not sure Chinese officials understand how big problems Chinese companies are meeting abroad.
   
   
4. I mentioned SASAC as the leading instrument for state owned companies in China and their interest in CSR. To my surprise they had problems in understanding which organization I talked about! Obviously the SOEs are not dominating Shenzhen.
   
   

2. China needs innovation. This is what everybody is craving for now. Anybody who has good ideas how to improve innovation is welcome. My answer to this was: yes innovation is crucial but its nature is that you cannot plan it from above, deep changes has to be done inside the society. I then got a strange argument. “An example of a company that has not been successful in modernizing itself is Volvo that turns out the same style car year after year”. When I “admitted” that Volvo is from my country they apologized for their sincerity.

3. Shenzhen has a lot of famous companies. We all know the successful ones like Huawei, ZTE, Tencent, BYD but what about  Foxconn? Foxconn is a Taiwanese company manufacturing laptops, mobiles etc. for large international companies. The answer was that yes, Foxconn like some other Taiwanese and South Korean companies have Japanese inspired military organisation and it is not to the liking of everybody, but they had done a good job an employed many people. This was the second time I heard that top Chinese thinkers refrain from criticizing Foxconn.

4. Will the Guangdong model survive when foreign companies withdrew following the economic crises in 2008? The answer was that Guangdong is not one system, it is a ladder of different models where Shenzhen is on the top. Some cities have relied on migrant labour for low end production. They will have a problem. The migrant labour is not about to come back, the pay difference has decreased and China is not going to allow whole families to resettle. Therefore these cities have to move up the value chain.

5. I had to go back to the car industry. Can BYD (Beyond Your Dreams) really compete with the international giants in the area of electric cars? Toyota and others are spending billions in developing new batteries! The answer was that BYD has been successful on several export markets (they had forgotten which) and batteries is their speciality so no worries there.

Conclusions.

1. We have overlooked Shenzhen as we don’t go there and Shenzhen itself has a weak external profile as they have limited exposure and few international contacts. This is after all the 22^nd largest financial centre in the world (Stockholm is 36 according to WEF).
   
   
2. It is hard to get meeting with people in Shenzhen, as in other cities in China. If you are not an organisation that is well known you have to fight for every contact. This works very much to Shenzhen’s disadvantage. Hong Kong is in this case the extreme opposite.
   
   
3. To discuss in a way that can yield understanding requires rather long and deep meetings. Panel debates when you deliver a couple of punch lines are less efficient. The think tank I visited had few international contacts and none with Sweden. It is a pity.
   
   
4. Needless to say the relations with Hong Kong were rather tense. For a Shenzhen person Hong Kong is clinging back to old ways of thinking. To a Hong Kong person Shenzhen people are laid-back and do not work what amount of hard labor you must put in to be competitive.

Kan man jämföra SAS med Ctrip?

Jag har anledning att ringa till både SAS (i Hongkong) och till Ctrip (i Shanghai). Döm själva.

För att ringa till SAS måste man ha deras telefonnummer. Jag hittar en rad nummer som uppenbarligen är gamla. Rätt nummer hittar jag först när jag kommer till hemsidan för norska handelskammaren i Hongkong. Min fråga till SAS-kontoret är vad det är för skillnad mellan deras 6 prisklasser till Stockholm Go  Saver, Go, Plus Saver, Plus, Business Saver och Business? Det finns ingen förklaring på nätet mer än huvudklasserna Go, Plus och Business. Den person jag talade med ville inte förstå frågan utan ville veta hur mycket jag hade råd att betala. Var komfort viktigt för mig? Jag lade nog ner en halvtimma på en idiotkonversation och fick inget fullständig svar.

Ctrip är den ledande kinesiska websajten för flyg och hotellbokning. Jag har alltid haft en oro i magen när jag köpt av dem. De ligger lägre i pris än alla andra sajter så kanske är det någon risk att ha med dem att göra. Blir det problem kan man väl inte prata med dem. Nu blev det inte bättre än att jag vill ändra restiden till Shanghai och dessutom inte flyga tillbaka till Hongkong. Jag säger som det är och de säger att ändringsavgiften är hög och med tanke på det låga biljettpriset skulle det nog löna sig att köpa en ny enkelbiljett till Shanghai och kancelera den bokade returbiljetten. Klart och redigt svar på mycket god engelska. Jag köper ny biljett och ringer upp och ber dem kancelera den gamla. De ställer rätt frågor för att säkerställa vem jag är och säger att pengarna finns på mitt kreditkort inom 30 dagar. Helproffsigt!

Ibland blir man överraskad och jag tror nu jag har lärt mig vart jag skall vända mig.

Är man mindre patriotisk i Hongkong och Kanton - och i Taiwan?

I Hongkong har jag försökt förstå om de 17 åren under Kina har avsatt sig i mental patriotism och kärlek till fäderneslandet. När jag var här på den brittiska tiden kunde man träffa hongkongkineser som hyste en stark patriotisk känsla. Jag har inte träffat någon än så länge. 3 veckor är en kort tid men det märks att man kanske fått lite nog av kinesiska turister.

Samma sak på Taiwan efter vad jag hört av folk som följer utvecklingen. Antalet personer som definierar sig som taiwaneser/kineser sjunker och de som bara ser sig som taiwaneser stiger. Vändpunkten tycks ha varit när de kinesiska turisterna började anlända för 5 år sedan. Som dom vill man inte vara.

Kanton då. Ja där var jag bara några timmar men ett av samtalen fick mig att hoppa till. Jag fick frågan om vilken kinesisk författare som jag tagit mest intryck av. Efter en stund sade jag Bo Yang, författaren i Taiwan som var född i Kina och drev tesen att taiwaneser är också kineser. Honom kände man bara till som författaren av The Ugly Chinaman, den bok som jag skrivit om här tidigare på bloggen. Man visste att han skrivit djupt kritiskt om kinesernas beteende. Jag fick lägga till några mer ofarliga namn som jag träffat i Shanghai som Mo Yan och Yu Hua och förstås klassikern Lu Xun, men då var stämningen redan förstörd.

Kanton idag

Det mest bestående intrycket av Kanton ar att det byggs mycket men inget blir riktigt bra. Man går omkring i nya järnvägsstationer och tunnelbanestationer där det ar lite ostädat, något hänger snett, några lampor har slocknat och inte bytts ut. I Hongkong fungerar allt perfekt, utom som jag skrev tågen till Kanton. Därför upplevs Kanton som en annan värld än Hongkong trots att det bara är 14 mil emellan.

Jag nämner for min kantonesiska värdar att jag var där 2007 när Ostindiefararen kom och vi hade en utställning som invigdes av kungaparet. Ingen kunde erinra sig detta.  Det man gjort faller snabbt Ií glömska. Kineserna är mest intresserade av vad som skall hända idag och i morgon.
Ibland påpekar jag lite fräckt att den ekonomiska modellen i Guangdong ju havererat. Det gick inte i längden att ha gästarbetare från inlandet som inte fick ta med sig barn och som levde nära existensminimum. Märkligt nog blir jag inte motsagd eller presenterad nya alternativ. Kanske man inte riktigt tänkt till än.

En sak verkar vara ett tecken i tiden och det är att Shenzhen utvecklas snabbare än Kanton och det är dar man skall söka efter intressanta trender. Jag bestammer mig för att planera en resa dit.

Kantonmässan

När man åker "through train" står det att man måste vara på plats 45 minuter före tågets avgång. Jag är uppe i svinottan, bara för att notera att första tunnelbanetåget till Kowloon avgår 06.06. Tunnelbanan är inte ens öppnad. Ingen bra början.

Väl på järnvägsstationen stor det redan en kö av folk. Kanske har de kommit till Hongkongs flygplats under natten. Det är araber, brasilianare, kanadensare. Alla skall till mässan, alla verkar trötta och hungriga. Att åka till Kantonmässan är ingen turistresa.

Jag minns nu ett av papperen 1974 om vad som kan gå fel i Kanton. "Dra inte en kinesiska i flätan! (som alla ogifta kinesiskor har). Du blir utvisad med första tåg till Hongkong. Det första persontåget gick 08.17 men det gick faktiskt ett tåg från Kanton 08.10 och enligt reglerna måste de usla utlänningarna ju då ta det. Problemet var att det var tåget med grisar, men det kanske passade en male chauvinist pig.

Jag börjar minnas hur vi fick kvällarna att gå i Kanton på 70-talet. Middagen slutade serveras 21.00, sen fick vi gå upp till översta våningen på Dong Fang Hotel (enda tillåtna hotellet) där det fanns en sal med ett oändligt massa små fyrkantiga bord med 4 trästolar vid varje. Där satt alla utlänningarna och drack medhavd whisky. Problemet var att whisky fanns inte att köpa så vi var beroende av att någon kom från Hongkong. En kväll satt vi helt uppgivna när Sandviks man kom in. Han hade varit i Hongkong och hade med sig en attachéportfölj. När han öppnade den fanns där 4 flaskor Jonny Walker Black Label. Den svenska affärsgruppen klarade sig några dagar till.

När vi var riktigt upprymda sjöng vi Kantonvisan. Den löd
    Min bror han heter Anton, och det gör också jag
    Min bror han bor i Kanton och det gör också jag
    Min bror han skall åka till Hongkong i morn - och det skall jag också

Till Kanton

Jag skall till Kanton och alla möjliga minnen dyker upp i mitt huvud. Jag minns när jag 1974 i januari började på Exportrådet i Stockholm och fick ta hand om Kina utöver ett antal länder i Östeuropa som jag kände väl. Min företrädare hade bara sagt att det finns en bunt papper i skrivbordet om du får frågor.
Jag hade knappt satt mig tillrätta när första telefonsamtalet kom. "jag vill åka till Kantonmässan och åka in från Hongkong, Kan det bli några problem?" Tja, sade jag och började rota i pappershögen. Där fanns inte svar på den frågan. Behövs inbjudan från mässan för att få visum frågade mannen i luren. Tja svarade jag, det skadar nog inte, allt medan jag rotade i pappershögen som nu hade spritts över skrivbordet. China Travel Service på Peking road på Kowloon kan ordna både visum och tågbiljett. "Men hur får jag inbjudan" frågade mannen i luren som nu började bli otålig.

Resten minns jag inte men när jag nu skall ta mig till Kanton just den dag som Kantonmässan börjar ser jag problemen framför mig. Mitt visum går ut den dagen, jag skall ta mig till adresser i Kanton som jag vet föga om och sen skall jag hinna tillbaka till Hongkong.

Hongkong - strikta regler gäller

Vart jag går i Hongkong där det brittiska finns kvar så finns skyltar med regler. På sportklubben LRC finns regler för var man får simma. Vissa timmar får barn hoppa eller dyka i polerna och då lägger man ut plastlinor i vattnet för att markera var "lap swimmers" som vi vanliga motionssimmare kallas får hålla till. Då delar man upp i fast lap swimmers och slow lap swimmers. Man skall kunna mötas när man simmar men alla måste simma åt samma håll förstås och man har valt att bestämma sig för motsols. Inget utrymme för spontana initiativ.

Ibland blir jag glad att det brittiska arvet bevarats ibland känns det lite som att utvecklingen stannat. Den här platsen kunde man utan vidare vara borta från i 20 år och det mesta är sig likt.

Nu nära Shanghai - i Hongkong

På väg till Shanghai skall jag stanna två månader i Hongkong. Långt borta men nära kan man tycka. Jag kom till Hongkong 1988 och lämnade för 24 år sedan.  Det har nog hänt en del. När jag var uppe på The Hong Kong Club för att återta mitt medlemskap frågade jag om de ändrat dress code och regler för spouses. Ja sade kvinnan, det har skett massor av förändringar. Nyfiket tittade jag snabbt i regelboken som angav olika dress code för varje våningsplan och för ett plan var det två olika regler. "Det här är ju precis samma" utropade jag. Kan jag gå någonstans och äta lunch som jag är klädd? Damen tittade på mig granskande och sade att jag nog kanske skulle kunna äta i källarens bowlingbar. Jodå det gick, men jag blev rätt uttittad.

Dagen därpå gick jag till foreign Correspondents' Club. där skall man väl ändå inte vara som någon engelsk herrklubb tänkt jag. Jag gick ner i källarens pub och skulle sätta mig när hovmästaren gav till ett skrik och pekade på mina knälånga shorts. Jag frågade sakta och lugnt vd han ville men han bara skrek. sen kom något gutturalt ljud men ingen förklaring. I got the message och gick därifrån.

Sens moral. Alla länder utvecklas men ibland lyckas man bibehålla just de dåliga dragen.

Corren uppmärksammer Harry Hellbergs bok om Ljungstedt och Macau

Den 22 maj publicerade jag filmer från vårt event i Linköping den 18 maj. Nu har den viktiga lokaltidningen Östgöta-Correspontenten skrivet en stor artikel om Harry Hellberg, dels på förstasidan den 27 juli och dels på mittuppslaget. Det är jag som är "konsuln från Hongkong"!
Här är länken:

http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fragan-fran-hong-kong-blev-forskarstart-8329447.aspx

Kan man jämföra Shanghai med Macau?

Jag fick just ett nyhetsbrev av Olle Västberg där han redovisar vilka de ekonomiskt viktig städerna i världen är. När man lägger samman de relevanta rankinglistorna kommer Shanghai och Peking på delande 18;e plats medan Hongkong är 4:a. Lägger man sedan till BNP/capita som en faktor dyker Macau upp på delad 9:e plats medan Peking och Shanghai försvinner från listan. Stockholm är på ungefär samma 12:e plats i listan, tillsammans med Toronto.

Skälet till detta är förstås den ekonomiska utvecklingen i Macau. Enklaven är nu den plats i världen som har högst BNP/capita, en bit före Qatar. Det är som om alla i enklaven spelat på casino - och vunnit.

Här är rapporten:
http://www.citylab.com/work/2015/03/sorry-london-new-york-is-the-worlds-most-economically-powerful-city/386315/

Nytt i Shanghai maj 2015

Alla inser att ekonomin nu bra blir sämre. Det är en stor förändring och leder till en rad olika slutsatser. Mest oroande för landet själv är att ingen verkar tro på myndigheternas arbete, t.ex. livsmedelssäkerhet. Det som har små barn och har råd importerar all mat från utlandet. Utlandsresor och studier utomlands verkar också vara tilltagande.

Shanghaibörsen har gått upp fenomenalt genom statlig styrning. Nu börjar många därför med aktiehandel och även om man borde bli misstänksam här hembiträden och chaufförer börjar trada så finns det ju en halv miljard i inlandet som säkert snart ansluter sig och håller uppe kurserna några månader till. till slut måste det bli en krasch, jag upplevde kraschen i Taiwan 1990. Handelskontorets chaufför hade just satt hela sin förmögenhet på börsen när börsen kollapsade i september 1988. Fallet blev 43 % över en helg. Definitionen på börskrasch är när värdet sjunker 20 % på 20 dagar!.

Att myndigheterna inte kan göra så mycket åt luftproblemen är ett svårare problem då det inte är så lätt att angripa. Jag trodde faktiskt att en utbyggd tunnelbana skulle ge bättre stadstrafik men nu köper folk som även har rätt normala löner bil. Enda hjälpen är nog att den tunga industrin flyttar till Sydostasien. Nr jag ämnade Shanghai 2012 talade alla om att flytta företag till västra Kina. Jag skrev en artikel i Handelskammarens tidning Dragon News där jag varnade för att det kunde bli en väldigt kortvarig hausse. Det verkar vara vad som inträffat. Business Sweden lägger nu ner sitt kontor i Chengdu och planerna på ett nytt konsulat verkar vara borta.

De människor jag talade med hade alla en gräns när de tar på mask när de går ut, lyckligtvis har man inte haft stora problem denna vår.

Shanghai maj 2015 - problem för internetanvändare

Man behöver inte vara många timmar i Shanghai förrän man märker att internetsajter utanför Kina är tröga att nå. Man kan glömma filmer och även radio. Dagstidningar går oftast erbarmligt långsamt, ibland kan de gå hyggligt snabbt. en källa sade att det beror på den manuella censuren. IT-polisen får upp en sida ur en svensk dagstidning och måste snabbt läsa igenom om det står något om Dalai Lama eller Falungong eller liknande. Man ser det på att sidan laddas till hälften, sen står det still i någon minut. jag vet inte om det är sant men det är både troligt och rimligt.

Detta visar hur klokt det ar att vi i Sverige satsade på en sajt i Kina www.sweden.cn. Den kommer alltid att vara lätt att nå och snabb. Bara en massa jobb att hålla den aktuell.

För utlänningar som bor i Kina är också VPN-tunnlarna mer långsamma och osäkra. Tydligen har handelskamrarna i Kina protesterat. Går det i denna riktningen kommer företag att lämna. Som vanligt är väl deras varningar lite för tidiga för myndigheterna. Först när de lämnat en masse vidtar man åtgärder.

en tredje notering är att Wechat nu totalt dominerar den kinesiska scenen. Ingen pratar längre om Sina weibo eller WhatsApp. Efter ett möte samlas alla kineser i ett hörn och fotograferar varandras QR-koder. Jag fick även ett antal vanliga kinesiska universitetsmänniskors Wechatkontakter. Programmet har ju en funktion att man kan översätta texten från kinesiska till engelska.  Dock verkar de mest skicka foton på mat som de skall äta.

I Shanghai igen - bo med Airbnb

Just kommit tillbaka från en vecka i Shanghai, där man inte kommer åt bloggkonton och den knepigaste frågan var hur man kan bo genom Airbnb.

Jag hittade en lägenhet som ägdes av en svenska, Sandra, på Changle road men beskrivningen var inte helt klar så jag ställde en fråga genom att klicka på formuläret "Skicka förfrågan". I slutet av olika procedurer måste jag fylla i mina kreditkortsuppgifter. Jag fick svar på frågan men bestämde mig samtidigt att lägenheten inte passade och tackade nej. Fick svar omgående från Sandra att avbokningen var OK. Jag bokade då annan lägenhet på Airbnb.

En vecka senare ser jag på mitt kreditkortsutdrag att kontot belastats med 3800 kronor. Efter några mejl fick jag klart för mig att "Skicka förfrågan" innebär att man bokar om man godkänns av uthyraren. Avbokar man (vilket i mitt fall skedde inom ett par timmar och vi är nu, nota bene, en månad innan den aktuella uthyrningen), så ansåg sig uthyraren ha rätt behålla 50 %. Det var ju tur att man indikerade 8 nätter och inte en månads hyra...

När man sedan skall klaga har Airbnb gjort det svårt för uthyraren att hitta rätt ställe att skicka in klagomål. Jag fick hjälp av en expert och till slut kom ärendet till Airbnb. Man har då avsvurit sig rätt att driva ärendet vidare. Airbnb fattar ett oåterkalleligt beslut. I detta fall delades det omtvistade beloppet 3800 så att jag fick 1/3 i pengar, 1/3 i rabatt på framtida bokning och jag förlorade 1/3.

Sens moral:
1) Använd inte svensk språksida för termerna kan vara svåra att översätta. Förfrågan låter för mig inte som att man bundit upp sig definitivt. Något annat sätt att fråga finns ej.
2) Airbnb gör det omöjligt att kommunicera med värden utan att gå genom Airbnb
3) Bättre att vara uthyrare på Airbnb än att hyra. Här finns grova pengar att tjäna.

Harry Hellbergs läser sitt företal till boken om Anders Ljungstedt

Anders Ljungstedt - varför lade jag ner ett par år av mitt liv på honom?

Så var det då den 19 maj och vi samlades i Linköping för att lansera den kinesiska översättningen av Harry Hellbergs bok: Anders Ljungstedt och breven från Kina. Det var mer än 50 personer i salen och det blev ett bra möte med nya synpunkter. Jag berättade om mitt arbete och fram till att kameran slutade funka pga av tomt batteri så hann jag med åren i Hongkong och Taiwan.

Ningpo del 2

Jag besökte som sagt Eva Karlsson Lundin på Brännö nyligen. hennes far Wilhelm Lundin avled i Shanghai under andra världskriget men hennes morfar Ragnar Ahlberg, som var kapten på Ningpo levde länge och han tog framför allt med sig dokumenten från fartyget för att kunna föra rättsliga processer för sjömännen så att de fick ersättning från svenska staten. Den svenska staten skulle å sin sida ställa krav på England som hade ansvar för att fartyget sänktes i Hongkong och på japan som ju hade ockuperat Hongkong. Hä rär ett antal fton från Evas digra samling av dokument.

Ningpo - den största gruppen sjömän i Shanghai

Den senaste tiden har jag fått flera samtal från personer som hade släktingar som var sjömän som blev strandade i Shanghai under andra världskriget. I den andra delen av min bok har jag litat alla sjömän som jag kommit på i mitt arbete. Det är inte mindre än 70 personer. Drar man bort tre från m/s Ningpo som dog på vägen till Shanghai så är det 67 sjömän som i alla fall kom till Shanghai. Några dog där och några återvände inte till Sverige utan stannade i regionen.

för att gå igenom dokumentation om den största gruppen, de som tjänstgjorde på m/s Ningpo begav jag mig till Brännö i Göteborgs södra skärgård där Eva Karlsson Lundin bor. Hennes far dog i Shanghai men hennes morfar, Ragnar Ahlberg, som var fartygets kapten tog med sig ett stort arkiv om båten då han räknade med att det skulle bli en del rättsliga processer på hemmaplan, inte minst i frågan om ersättning till sjömännen från både svenska staten och från Japan, som ju sänkt fartyget i Hongkong.

Här ett foto på Eva och hennes man Ulf som har ett underbart hus på Brännös sydsida med fönster i alla riktningar och fullt av minnen från familjens många kontakter med Kina.

Ragnar var kapten på väldigt många av ostasiats seglingar till Kina/Japan. Fartygen hade ett antal gästhytter och han hade som passagerare ett stort antal namnkunniga svenskar såsom Sven Hedin.

Presentationen av Harry Hellbergs bok blir 19 maj

Nu är det klart att lanseringen av den kinesiska utgåvan av Harry Hellbergs bok om Anders Ljungstedt blir den 19 maj i Linköping. Närmare bestämt på biblioteket klockan 15.30. Linköpings kommun står helt bakom och det kommer nog många människor. Jag hoppas det blir tillfälle att prata om vår bild av Kina på den tiden och även få med Anders Ljungstedts Gymnasium, som ju var effekten av hans donation som ju är det boken rätt mycket handlar om.

Jag har laddat upp med de många utgåvor av Anders Ljungstedts bok som nu finns. Originalet, 4 utgåvor på engelska en på kinesiska, svenska resp portugisiska. Harrys bok som ju är på svenska har kommit ut i två upplagor och nu kommer alltså den kinesiska utgåvan som är tryckt i 8 000 exemplar.

Planering för lansering av Harry Hellbergs bok om Ljungstedt på kinesiska

Jag är i kontakt med Fundacao Oriente i Macau som ger ut Harry hellbergs bok om Anders Ljungstedt på kinesiska. De trycker 8000 ex vilket är en jätteupplaga! Det blir lansering i Macau någon gång runt Påsk och här i Sverige hopps jag vi kan ha en lansering i Linköping i maj. Boken handlar om Ljugstedts brev till Sverige och dessa brev handlar framför allt om hans donaton att öppna en skola i Linköping så boken är av större intresse för Linköping egentligen än för Macau.