Jag har lärt mig att iaktta kinesernas kroppsspråk. Ibland kan man dock göra misstag. I veckan träffade jag en hög företrädare i ett partisammanhang. Han var bufflig och talade rätt dålig engelska. När jag gick hem läste jag baksidan av hans visitkort. Han var filosof (doktorerat på Cartesius) och medlem av skilda samfund för mänskliga rättigheter och litteratur. Det var helt enkelt så att han var för ung för att ha fått något av den gamla överklassens fina manér och smälte bättre in bland de övriga med partibakgrund.
Kan man föra en diskussion om Cartesius är förenlig med kommunistpartiets ideologi men en person som rapar under måltiden? Det borde man förståss kunna göra men ibland känns det ovant.
Hade vi nu fört diskussionen hade jag velat komma in på om Cartesius arbetssätt med tvivlet som ledande princip är förenligt med marxismen. En filosof sade till mig att marxismen faller på att den inte kan ge svar på "om...så...-frågor". Sartre försökte visserligen kombinera båda men kommunismen blev mer och mer för honom ett personligt emotionellt ställningstagande. Han stod maoisterna nära ett tag, men mest för att deras tidning var censurerad. Maoisterna hade helt släppt kontakten med vetenskapen och byggde hela sin ideologi på vilja och tro.
För övrigt är alla bloggar på Blogspot och Wordpress fotfarande blockerade. Jag slår vad om att kommer vi bara förbi 4 juni så öppnas filtret igen.
Xi And Blinken Talk Tough
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar