Olle Västberg har i sitt nyhetsbrev fångat upp att omvärlden ger höga betyg till Sverige i allt utom kultur, och då är det speciellt kulturavet som vi anses sakna.
Jag gissar att många tar det med en axelryckning. Stora delar av vårt kulturarv har vi avlägsnat oss från. Jag höll ett nationaldagstal i förra månaden där jag brottades med hur vi idag ser på dem som skapade bilden av Sverige, bl.a. Verner von Heidenstam och Artur Hazelius. Har vi inte respekt och intresse för dem så faller ju även de som verkade tidigare och som levde i ett Sverige vi inte kan relatera till som Geijer och Tegnér.
Man blir påmind om vår brist på kultur och historieintresse när man träffar folk från kontinenten. Vi har tyska besökare varje år i en stuga vi hyr ut och de hinner knappt sätta ner kappsäckarna inen de frågar hur man tar sig till Birka eller Gripsholms slott.
I tre omgångar i mitt liv har jag bott nere i Europa: Rom, Prag och Bryssel. Alla tre städerna var fullständigt sönderimpregnerade av kultur. I Prag kunde man diskutera opera med en taxichaufför. I Bryssel fanns förutom hela den centraleuropeiska blandningen av tyskt, franskt, protestantisk och katolsk också ständiga presenttioner av kultur från EUs medlemsländer och deras regioner.
Jag tror man msåte börja med att snäva in kulturbegreppet. Ett tag var även bärplockning och bastubad kultur. En bekant till mig var ett tag chef för ett länsmuseum i Norrland och gjorde en utställning om cykelbyxor! Det ansågs som en lyckad utställning.
Nästa steg borde vara förhandlingar mellan staten och SR och SVT. Skall vi ha licens-TV tycker jag man inte behöver konkurrera med såpor utan kan ägna sig åt det som den privata sektorn inte gör. Varför skall man ha dessa ständiga galor för friidrottare, fotbollsspelare osv som måste kosta massor att anordna? När medieprogrammen gör sina återkommande utrensingar så faller program bort där lyssnarskaran är för gammal - den är inte tillräckligt köpstark.
Jag skriver dessa rader just när vi skall ta över ordförandeskapet i EU. Det är tillfällen när man får höra sanningen. Jag slår på ordförandesidan på "culture" och ser att de inledande kulturevenemangen är kvinnor som hugger ved med yxa på Berlin Alexanderplatz. Det låter som ett skämt.
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
En ungdomlig stad
Återkommen till Shanghai efter en vecka i Sverige slås jag av hur många unga utländska familjer som bor här. I Shanghai Daily berättar den franske generalkonsuln att det finns 10 000 fransmän i Shanghai och att medelåldern är 28 år. Eftersom det knappast finns några europeiska pensionärer i Shanghai innebär det att kolonin är rätt jämnt spridd 0-60 år. Tar man bort en stor grupp företagsledare och experter som förmodligen alla är 40+ så blir det en stor grupp unga par med barn. Unga fransmän har ju nu i många år utvandrat i stora mängder till England och USA.
För oss som längtar till provencalska vingårdar är det en svårförklarad trend. Uppenbarligen är löneläget rätt dåligt i Frankrike och man har dessutom förlorat lite av tilltron till sig själv. Nya affärskedjor växer upp med billig snabbmat i det land som förut var en gastronomisk förebild.
Jag tror dock ine att fransmännen möts av särskilt stort intresse för det franska språket eller kulturen här. Ribban ligger för högt. Däremot får man ofta bevis för att intresset för språk är stort. En portugisisk bekant i Macau jobbar med att skicka portugisiska språklärare till Kina. Efterfrågan är enorm! Ingen av studenterna verkade särskild intresserad av Portugal, men den nya jättemarknaden Brasilien är på många kinesers tunga.
För oss som längtar till provencalska vingårdar är det en svårförklarad trend. Uppenbarligen är löneläget rätt dåligt i Frankrike och man har dessutom förlorat lite av tilltron till sig själv. Nya affärskedjor växer upp med billig snabbmat i det land som förut var en gastronomisk förebild.
Jag tror dock ine att fransmännen möts av särskilt stort intresse för det franska språket eller kulturen här. Ribban ligger för högt. Däremot får man ofta bevis för att intresset för språk är stort. En portugisisk bekant i Macau jobbar med att skicka portugisiska språklärare till Kina. Efterfrågan är enorm! Ingen av studenterna verkade särskild intresserad av Portugal, men den nya jättemarknaden Brasilien är på många kinesers tunga.
onsdag 24 juni 2009
USA på Shanghai World EXPO?
Idag skriver tidningarna att en ny sponsor - Cargill - för den amerikanska paviljongen anmält sig. Man har nu kommit upp i drygt 30 av de 61 milj USD som behövs. Samtidigt närmar sig deadliné för att hinna bygga en paviljong. Hjälpsamma händer har redan skaffat en tomt och ritat en paviljong, men utan pengar kommer man inte så långt.
USA har en lag som förhindrar staten från att ge statligt stöd till världsutställningar. Att det skall vara så svårt att få ihop pengarna på privat väg är svårt att förstå för en utomstående. I USA är ju mycket av verksamheten i övrigt privatfinansierad.
USA deltog inte i förra världsutställningen i Zaragoza. Elaka tungor sade att det var för att Spanien dragit sig ur Irak. Så blir det lätt, och om inte USA deltar i Shanghai finns många på kö som vill förklara det med att de bilaterala relationerna är dåliga. Jag tror dock inte att administrationen kan göra mer än de gjort, nämligen att välkomna ett deltagande.
Skulle det till slut inte gå blir det en tom yta mitt på centrala EXPO. Den blir i sig ett monument för att USA inte är världens centrum längre.
USA har en lag som förhindrar staten från att ge statligt stöd till världsutställningar. Att det skall vara så svårt att få ihop pengarna på privat väg är svårt att förstå för en utomstående. I USA är ju mycket av verksamheten i övrigt privatfinansierad.
USA deltog inte i förra världsutställningen i Zaragoza. Elaka tungor sade att det var för att Spanien dragit sig ur Irak. Så blir det lätt, och om inte USA deltar i Shanghai finns många på kö som vill förklara det med att de bilaterala relationerna är dåliga. Jag tror dock inte att administrationen kan göra mer än de gjort, nämligen att välkomna ett deltagande.
Skulle det till slut inte gå blir det en tom yta mitt på centrala EXPO. Den blir i sig ett monument för att USA inte är världens centrum längre.
onsdag 17 juni 2009
Volvo + Geely = sant?
Svenska tidningar som DI anger att Geely tänker köpa Volvo Cars. Källan är Shanghai Daily. I Shanghai Daily står mycket riktigt en artikel där man hänvisar till kinesisk ekonomisk press, dock utan att ange någon specifik källa.
Vi kollar och Geely förnekar. Så långt är ordningen återupprättad. Frågan är dock vad som ligger bakom de envisa rykten. Kanske vill man testa om Jöran Hägglund tänker ändra sitt kategoriska uttalande mot kinesiska köpare.
Kinesiska investerare har gått på en del minor. Man ville köpa en stor del i den australiska järnmalmsproducenten Rio Tinto, som var i svårigheter. Stor politisk diskussion i Australien. Firman valde sen att gå ihop med kollegan BHP. Kineserna som är världens största järnmalmsimportör blir förståss sura och talar om att man kanske inte godkänner fusionen som skapar en monopolliknande situation. Vi är vana vid att EU kan sätta stopp för fusioner ute i världen, men Kina? Det skulle öppna en helt ny spelplan.
Utländska förvärv leder ofta till negativa reaktioner. Antalet förlorare är större än antalet vinnare. Jag tror GMs köp av SAAB var ett av de få undantagen. Alla jublade. Sällan har vi sett ett utländskt företag som sänkt så många miljoner för att göra ett svenskt företag lönsamt. Vi räknar liksom inte med att ett kineiskt företag skall acceptera att år efter år förlora pengar.
Vi kollar och Geely förnekar. Så långt är ordningen återupprättad. Frågan är dock vad som ligger bakom de envisa rykten. Kanske vill man testa om Jöran Hägglund tänker ändra sitt kategoriska uttalande mot kinesiska köpare.
Kinesiska investerare har gått på en del minor. Man ville köpa en stor del i den australiska järnmalmsproducenten Rio Tinto, som var i svårigheter. Stor politisk diskussion i Australien. Firman valde sen att gå ihop med kollegan BHP. Kineserna som är världens största järnmalmsimportör blir förståss sura och talar om att man kanske inte godkänner fusionen som skapar en monopolliknande situation. Vi är vana vid att EU kan sätta stopp för fusioner ute i världen, men Kina? Det skulle öppna en helt ny spelplan.
Utländska förvärv leder ofta till negativa reaktioner. Antalet förlorare är större än antalet vinnare. Jag tror GMs köp av SAAB var ett av de få undantagen. Alla jublade. Sällan har vi sett ett utländskt företag som sänkt så många miljoner för att göra ett svenskt företag lönsamt. Vi räknar liksom inte med att ett kineiskt företag skall acceptera att år efter år förlora pengar.
måndag 15 juni 2009
Internetfilter
Till min förvåning är fortfarande min blogg, liksom Carl Bildts och alla andra som har Blogspot eller Wordpress som host spärrade. Jag ser även att Blogger.se är spärrat. Söker man bloggen på Google får man den första raden i det senaste inlägget som sökresultat. Det gälelr att ha något kärnfullt i inledningen.
Igår hade CNN ett reportage från Peking där en myndighetsperson meddelade att alla datorer som säljs i Kina från 1 juli måste ha ett inbyggt internetfilter. Enligt Wall Street Journal är redan de utländska datorleverantörerna med på tåget.
Det angavs vid presskonferensen att detta avsåg att stoppa sajter med sexinnehåll för de kinesiska barnen och ungdomarna. Skulle utländska bloggar hänföras till samma skadliga kategori har man förståss tagit ett jättesteg mot ett ny censurtilstånd. Jag ser några kommentarer i den svenska bloggosfären om detta men det verkar inte vara någon nyhet.
Igår hade CNN ett reportage från Peking där en myndighetsperson meddelade att alla datorer som säljs i Kina från 1 juli måste ha ett inbyggt internetfilter. Enligt Wall Street Journal är redan de utländska datorleverantörerna med på tåget.
Det angavs vid presskonferensen att detta avsåg att stoppa sajter med sexinnehåll för de kinesiska barnen och ungdomarna. Skulle utländska bloggar hänföras till samma skadliga kategori har man förståss tagit ett jättesteg mot ett ny censurtilstånd. Jag ser några kommentarer i den svenska bloggosfären om detta men det verkar inte vara någon nyhet.
söndag 14 juni 2009
Filmfestival
Stort pådrag igår med hela Kinas filmindustri på röda mattan. Det var kanske inte precis "toute Shanghai" som välkomnade dem en massor av fans och lite udda personer som vi från konsulära corpset. En viceminister talade om hur Kina höll på att bli en stor filmnation.
Samma dag invigdes lustigt nog en indisk filmfestival i Macao där hella Bollywood presenterar sig. Det sägs att indierna skall göra en stor festival här nästa år. Gud bevare mig säger jag för jag hade för något decennium sedan en bostad utan CNN och BBC men med en indisk filmkanal som enda utländska kanal. Jag har sett indier och indiskor i konstiga massdanser på alla möjliga konstiga platser i världen.
Den stora stjärnan på filmfestivalen var annars Halle Bery, som utstrålade precis den säkerhet och storhet som kinesiska filmstjärnor inte riktigt lyckas visa. Jag tänker då på de ganska artificiella kvinnliga skådisarna, de manliga är dock alltid rätt personliga, ibland med skägg och alltid med en ledig personlig klädsel.
Det som bekymrar mig lite var att man visade en kavalkad över kinesisk film de senaste 60 åren. Det betyder att man startade 1949 med Maos tal på himmelska fridens torg. Sen var det 40 år med klipp ur tråkiga propagandafilmer. Kunde man inte ha med något före 1949 när det obestridligen gjordes massor av film, just i Shanghai?
Bottenläget för kinesiska film var 1966. Då gjordes bara en enda kinesisk film. Den visade hur Mao hyllades av rödgardister på himmelska fridens torg. Sen har det gått uppått men i den ständiga benchmarkingen med Indien drar man det kortare strået.
Samma dag invigdes lustigt nog en indisk filmfestival i Macao där hella Bollywood presenterar sig. Det sägs att indierna skall göra en stor festival här nästa år. Gud bevare mig säger jag för jag hade för något decennium sedan en bostad utan CNN och BBC men med en indisk filmkanal som enda utländska kanal. Jag har sett indier och indiskor i konstiga massdanser på alla möjliga konstiga platser i världen.
Den stora stjärnan på filmfestivalen var annars Halle Bery, som utstrålade precis den säkerhet och storhet som kinesiska filmstjärnor inte riktigt lyckas visa. Jag tänker då på de ganska artificiella kvinnliga skådisarna, de manliga är dock alltid rätt personliga, ibland med skägg och alltid med en ledig personlig klädsel.
Det som bekymrar mig lite var att man visade en kavalkad över kinesisk film de senaste 60 åren. Det betyder att man startade 1949 med Maos tal på himmelska fridens torg. Sen var det 40 år med klipp ur tråkiga propagandafilmer. Kunde man inte ha med något före 1949 när det obestridligen gjordes massor av film, just i Shanghai?
Bottenläget för kinesiska film var 1966. Då gjordes bara en enda kinesisk film. Den visade hur Mao hyllades av rödgardister på himmelska fridens torg. Sen har det gått uppått men i den ständiga benchmarkingen med Indien drar man det kortare strået.
fredag 12 juni 2009
Suzhou
Jag var i Suzhou idag, en timmas resa från Shanghai om man åker tåg. Åker man bil kan det ta tre timmar.
Mitt första besök i Suzhou var 1981 på ett studiebesök. Vi såg ett halvdussin fabriker för konsthantverk. Det var sidenbroderande fabriker, porslinstillverkning, cloisonnéproduktion, målning av små glasflaskor på insidan och slipande av jadesmycken. Det verkade finnas hur mycket som helst.
Det finns ett historiskt centrum med vackra trädgårdar men dit kommer man sällan för det är bökigt med trafiken. Skall man från den ena stora industriparken SIP till den andra, SND, på andra sidan stan så åker man runt och ser bara industriparklandskap. Det är dock inte så lilla för Suzhou har nog de mest välskötta industriparkerna i landet. SIP startades med pengar från Singapore och det var ett lyckokast för Suzhou. Singaporianerna har sett till att faciliteterna håller en hög klass. Jag vet inte ett industriområde i hela världen som är särskilt trevligt (åk ut till Högdalens industriområde för att se ett skräckexempel!), men i Suzhou är det iallfall rent och snyggt, klippta gräsmattor och tuktade häckar överallt.
Mitt uppdrag från stadens vice borgmästare blev att hitta en svensk vänort. Det är närmast skandal att vi inte har någon kontaktyta stad-till-stad med en så framstående stad i Kina.
Mitt första besök i Suzhou var 1981 på ett studiebesök. Vi såg ett halvdussin fabriker för konsthantverk. Det var sidenbroderande fabriker, porslinstillverkning, cloisonnéproduktion, målning av små glasflaskor på insidan och slipande av jadesmycken. Det verkade finnas hur mycket som helst.
Det finns ett historiskt centrum med vackra trädgårdar men dit kommer man sällan för det är bökigt med trafiken. Skall man från den ena stora industriparken SIP till den andra, SND, på andra sidan stan så åker man runt och ser bara industriparklandskap. Det är dock inte så lilla för Suzhou har nog de mest välskötta industriparkerna i landet. SIP startades med pengar från Singapore och det var ett lyckokast för Suzhou. Singaporianerna har sett till att faciliteterna håller en hög klass. Jag vet inte ett industriområde i hela världen som är särskilt trevligt (åk ut till Högdalens industriområde för att se ett skräckexempel!), men i Suzhou är det iallfall rent och snyggt, klippta gräsmattor och tuktade häckar överallt.
Mitt uppdrag från stadens vice borgmästare blev att hitta en svensk vänort. Det är närmast skandal att vi inte har någon kontaktyta stad-till-stad med en så framstående stad i Kina.
onsdag 10 juni 2009
Iakttagelser genom vindrutan
Att köra bil i Shanghai är inte så svårt som det ser ut. Det gäller att ha några tumregler klara för sig.
1. Kinesiska bilförare använder aldrig riktningsvisare. Man får räkna med att filbyten sker när som helst utan förvarning
2. Med denna liberala syn på filbyten så kan man inte köra bränsleekonomiskt med jämn fart utan man måste gasa och bromsa omväxlande för att inte lämna stor lucka till bilen famför.
Så är det i många andra länder också men det finns en del siutationer som retar mig. Kör man i högerfil på en tvåfilig motorväg ser man många lastbilar i vänsterfilen! Tänker man sig köra om en lastbil på insidan i en uppförsbacke (det finns ju inget annat sätt) så får man se upp med personbilar som ligger bakom lastbilen. När lastbilen tappar far i uppförsbacken sticker personbilen rakt ut i högerfilen, oavsett om man kommer där i hög hastighet. Livsfarligt!
En annan iakttaggelse är att Shanghai saknar småbilar. Volkswagens Passat har en systermodell som heter Santana och den har hela taximarknaden i Shanghai. Alla andra bilar är större. Buick Excelle är numera en vanlig bil.
I Shanghai är bilar fortfarande en statusfråga så det är kanske inte populärt att komma med en småbil. Ett annat skäl är nog att man nästan bara parkerar i parkeringshus, så det är ingen särskild fördel att kunna knö in sig på en liten plats på gatan. Bensinen är ju dessutom bara hälften så dyr som i Sverige.
Priset togs ändå när tidningarna berättade att ett industriföretag i Sichuan, Tengzhong, köpt Hummer av GM. Detta bränsleslukande vidunder borde ju lagts ner för länge sedan. De kineser som jag pratat med anser att hela affären är pinsam för Kina.
1. Kinesiska bilförare använder aldrig riktningsvisare. Man får räkna med att filbyten sker när som helst utan förvarning
2. Med denna liberala syn på filbyten så kan man inte köra bränsleekonomiskt med jämn fart utan man måste gasa och bromsa omväxlande för att inte lämna stor lucka till bilen famför.
Så är det i många andra länder också men det finns en del siutationer som retar mig. Kör man i högerfil på en tvåfilig motorväg ser man många lastbilar i vänsterfilen! Tänker man sig köra om en lastbil på insidan i en uppförsbacke (det finns ju inget annat sätt) så får man se upp med personbilar som ligger bakom lastbilen. När lastbilen tappar far i uppförsbacken sticker personbilen rakt ut i högerfilen, oavsett om man kommer där i hög hastighet. Livsfarligt!
En annan iakttaggelse är att Shanghai saknar småbilar. Volkswagens Passat har en systermodell som heter Santana och den har hela taximarknaden i Shanghai. Alla andra bilar är större. Buick Excelle är numera en vanlig bil.
I Shanghai är bilar fortfarande en statusfråga så det är kanske inte populärt att komma med en småbil. Ett annat skäl är nog att man nästan bara parkerar i parkeringshus, så det är ingen särskild fördel att kunna knö in sig på en liten plats på gatan. Bensinen är ju dessutom bara hälften så dyr som i Sverige.
Priset togs ändå när tidningarna berättade att ett industriföretag i Sichuan, Tengzhong, köpt Hummer av GM. Detta bränsleslukande vidunder borde ju lagts ner för länge sedan. De kineser som jag pratat med anser att hela affären är pinsam för Kina.
torsdag 4 juni 2009
En tung dag
Som utlänning märker man av en del att det är tjugonde årsdagen av massakern på Himmelska Fridens torg. Inte bara att bloggarna är avstängda, igår släcktes BBCs sändning. Man aviserade ett reportage från Peking varpå bilden försvann. Sen gick det att höra ljudet under reportaget men sedan försvann det också och sändningarna återupptogs efter en timma.
I en diskussion i morse höde jag en kommentar av BBCs reporter I Peking. Han pekade på att omvärlden före denna händelse inte insåg hur "ruthless" de kinesiska ledningen var. Det gällde uppenbarligen även dem på torget.
Jag hade en lång diskussion med en hög myndighetsperson om förre generalsekreterarens bok "Statens fånge". Jag förstod att man menade att boken ine är äkta, den är skriven av hans rådgivares son. Sånt där är ju svårt att bedöma innan man hört experterna uttala sig.
När Chrustjevs memoarer kom ut var experterna delade i två läger. Han hade skrivit att han haft ett möte med den amerikanske presidenten i Reykavik när det i själva verket var i Paris (eller tvärtom). Han redovisning av ett avgörande möte under Kubakrisen gav en helt okänd vinkling av den viktiga frågan. Hur fel kan man minnas om man inte har tillgång till sitt arkiv? Slutsatsen var att man inte vet om man kan lita på att det verkligen var Chrustjevs ord.
I en diskussion i morse höde jag en kommentar av BBCs reporter I Peking. Han pekade på att omvärlden före denna händelse inte insåg hur "ruthless" de kinesiska ledningen var. Det gällde uppenbarligen även dem på torget.
Jag hade en lång diskussion med en hög myndighetsperson om förre generalsekreterarens bok "Statens fånge". Jag förstod att man menade att boken ine är äkta, den är skriven av hans rådgivares son. Sånt där är ju svårt att bedöma innan man hört experterna uttala sig.
När Chrustjevs memoarer kom ut var experterna delade i två läger. Han hade skrivit att han haft ett möte med den amerikanske presidenten i Reykavik när det i själva verket var i Paris (eller tvärtom). Han redovisning av ett avgörande möte under Kubakrisen gav en helt okänd vinkling av den viktiga frågan. Hur fel kan man minnas om man inte har tillgång till sitt arkiv? Slutsatsen var att man inte vet om man kan lita på att det verkligen var Chrustjevs ord.
onsdag 3 juni 2009
Cartesius och Mao
Jag har lärt mig att iaktta kinesernas kroppsspråk. Ibland kan man dock göra misstag. I veckan träffade jag en hög företrädare i ett partisammanhang. Han var bufflig och talade rätt dålig engelska. När jag gick hem läste jag baksidan av hans visitkort. Han var filosof (doktorerat på Cartesius) och medlem av skilda samfund för mänskliga rättigheter och litteratur. Det var helt enkelt så att han var för ung för att ha fått något av den gamla överklassens fina manér och smälte bättre in bland de övriga med partibakgrund.
Kan man föra en diskussion om Cartesius är förenlig med kommunistpartiets ideologi men en person som rapar under måltiden? Det borde man förståss kunna göra men ibland känns det ovant.
Hade vi nu fört diskussionen hade jag velat komma in på om Cartesius arbetssätt med tvivlet som ledande princip är förenligt med marxismen. En filosof sade till mig att marxismen faller på att den inte kan ge svar på "om...så...-frågor". Sartre försökte visserligen kombinera båda men kommunismen blev mer och mer för honom ett personligt emotionellt ställningstagande. Han stod maoisterna nära ett tag, men mest för att deras tidning var censurerad. Maoisterna hade helt släppt kontakten med vetenskapen och byggde hela sin ideologi på vilja och tro.
För övrigt är alla bloggar på Blogspot och Wordpress fotfarande blockerade. Jag slår vad om att kommer vi bara förbi 4 juni så öppnas filtret igen.
Kan man föra en diskussion om Cartesius är förenlig med kommunistpartiets ideologi men en person som rapar under måltiden? Det borde man förståss kunna göra men ibland känns det ovant.
Hade vi nu fört diskussionen hade jag velat komma in på om Cartesius arbetssätt med tvivlet som ledande princip är förenligt med marxismen. En filosof sade till mig att marxismen faller på att den inte kan ge svar på "om...så...-frågor". Sartre försökte visserligen kombinera båda men kommunismen blev mer och mer för honom ett personligt emotionellt ställningstagande. Han stod maoisterna nära ett tag, men mest för att deras tidning var censurerad. Maoisterna hade helt släppt kontakten med vetenskapen och byggde hela sin ideologi på vilja och tro.
För övrigt är alla bloggar på Blogspot och Wordpress fotfarande blockerade. Jag slår vad om att kommer vi bara förbi 4 juni så öppnas filtret igen.
tisdag 2 juni 2009
Ola Wongs böcker
Jag har läst igenom de två böcker Shanghaijournalisten Ola Wong publicerat om Kina, "När tusen eldar slickar himlen" och "No, I am from Borås".
Man är lite omtumlad av att läsa dessa böcker. Ola Wongs skrivstil är ganska dramatisk. Även en liten händelse pumpas upp till att bli en explosion av känslor och intryck. I princip tycker jag det är en föredömlig skrivstil men jag vet inte om jag helt litar på den. Skall man läsa en helt konventionell bok kan man läsa Börje Ljunggrens "Kina - vår tids drama", som är skriven som en UD-promemoria utan stor dramatik. Jag fick kämpa för att ta mig igenom den. Ola Wongs böcker sträckläser jag men är å andra sidan helt utpumpad när jag kommit till slutet.
No I am from Borås är två böcker, en om Kina kring Olas farföräldrar och en om Rumänien om morföräldrarna och man läser från båda hållen. När man läger boken ifrån sig känner man ingen lust att besöka varken Kina eller Rumänien.
Egentligen är det tre böcker för Kinadelen sönderfaller i två delar, den ena om Olas farfar som var soldat och i 40 år hela tiden hamnade ur askan i elden. Den andra delen om det moderna Shanghai är fylld av de välkända berättelsrna om rika människor som tjänar grymt med pengar och är tämligen utleda på samhällsfrågor. Det fanns väl några år emellan när samhället ställde om sig mellan desa ytterligheter men de verkar inte spela någon stor roll i familjen Wongs kollektiva minne.
De människor jag träffar verkar ha levet en mer jämn lunk över decennierna och var varken i helvetet förr eller är i himlen nu. Bakom ett alldagligt sätt kan det förståss döljas märkliga historier.
Man är lite omtumlad av att läsa dessa böcker. Ola Wongs skrivstil är ganska dramatisk. Även en liten händelse pumpas upp till att bli en explosion av känslor och intryck. I princip tycker jag det är en föredömlig skrivstil men jag vet inte om jag helt litar på den. Skall man läsa en helt konventionell bok kan man läsa Börje Ljunggrens "Kina - vår tids drama", som är skriven som en UD-promemoria utan stor dramatik. Jag fick kämpa för att ta mig igenom den. Ola Wongs böcker sträckläser jag men är å andra sidan helt utpumpad när jag kommit till slutet.
No I am from Borås är två böcker, en om Kina kring Olas farföräldrar och en om Rumänien om morföräldrarna och man läser från båda hållen. När man läger boken ifrån sig känner man ingen lust att besöka varken Kina eller Rumänien.
Egentligen är det tre böcker för Kinadelen sönderfaller i två delar, den ena om Olas farfar som var soldat och i 40 år hela tiden hamnade ur askan i elden. Den andra delen om det moderna Shanghai är fylld av de välkända berättelsrna om rika människor som tjänar grymt med pengar och är tämligen utleda på samhällsfrågor. Det fanns väl några år emellan när samhället ställde om sig mellan desa ytterligheter men de verkar inte spela någon stor roll i familjen Wongs kollektiva minne.
De människor jag träffar verkar ha levet en mer jämn lunk över decennierna och var varken i helvetet förr eller är i himlen nu. Bakom ett alldagligt sätt kan det förståss döljas märkliga historier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
