Jag har varit på en del kinesiska invigningar som alla följer ett givet mönster. Man blir ombedd att gå upp på en scen och innan man stiger upp kommer någon fram och viskar ens nummer. Sist var det 7. När jag komer upp på scenen ser jag numren 16, 14, 12 osv i golvet och jag förstår att jag skall gå lite längre bort än mitt på golvet. Sen skall alla presenteras. Då går man märkligt nog inte i nummerordning utan då är ordningen
- värd
- nationella representanter (från Peking)
- provinsiella representatner (från provinsregeringen)
- utländska gäster (först diplomater, sen affärsmän)
- lokala representanter
Ofta hamnar jag mellan två mycket intressant personer men man har ingen chans att prata. Framför oss rör sig TV-kameror på jättelika armar coh det är svårt att veta om man är i bild eller inte. Kineserna kan stå en timma utan att röra en min. Det är väl det som är motsvarigheten till framgångsrika svenska byråkrater som måste ha bra "sittfläsk".
Jag minns en berättelse i en av Solzhenitsyns böcker om hur man valde ut agnarna från vetet bland partifolket. Stalin kom och höll ett tal och efteråt var det en halvtimma långa applåder. Den som slutade applåderade först åkte i fängelse.
Undrar också om de på Stalins tid hade nummer i marken när de stod på Röda Torget. Kremlologer kunde ju räkna ut om det var omförändringar i toppen beroende på hur de stod. Kanske det gällde att tränga sig fram bara . Många saker får man aldrig veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar