Mer från Hongkong

En dag till i Hongkog med massor av intryck.

Det började med en liten ledsam diskussion med en taxichaufför. Vi frågade om han var född i Hongong. Självklart sade han, inga chaufförer från Kina tillåts här då de kör på andra sidan vägen. Taxichaufförer i många länder är ju rätt protektionistiska om sitt yrke. Jag minns från Belgien att bara chaufförer från flygplatskommunen Vilwoerde hade rätt hämta passagerare på flygplatsen.

När vi sagt att vi varit borta i 15 år och frågade hur det blev efter 1997 sade han att före 1997 var alla glada i Hongkong. Jag tror inte han anade någon önskan i vår fråga. Jag har lärt mig att taxichaufförer, om man nu kan prata med dem, är sanningsvittnen i alla länder. De träffar en kunde under några minuter och sedan aldrig mer. Varför skall de säga något annat än samningen. De lever också i en nedre medelklass/arbetarklass som är representativ för folkflertalet.

Å andra siden började jag se på engelsmännen med lite anddra ägon. En ny tur till The Hong Kong Club visade upp ett hundratal äldre män, konservativt klädda och utan någon geist i blicken. Jag vet inte vilka som stannat kvar men nog är det lite av ett arriere-garde. De har ofta något rödfnasigt i ansiktet som leder tanken till en bok av Jay Denby från 1911 Tales of a Shanghai Griffin. Den unge nyanlända affärsmännen (kallades allmänt för griffin) undrade hur de skulle kunna känna igen de framgångsrika äldre affärsmännen på klubben. Då de som var framgångsrikast söp mest var svaret "The redder the face, the taipanner the taipan"

Sen kan man undra om ändå inte Hongkongs välstånd är en frukt av det engelska koloniala systemet. Andra platser man lämnat som Singapore och Sydafrika har ju blomstrat. Hur är det med de franska exkolonierna? Vilken har idag den högsta levnadsstandarden? Är det Algeriet eller Vietnam?