måndag 12 oktober 2009

Peta inte i Petain

Jag kände mig sugen på en salamikorv och gick ner till vår utländska matbutik i kvarteret, Fei Dan. När man kommer in har de ine stor samling tidningar och tidskrifter, man får FT, IHT osv. Längst fram var et tnumemr av Le Point, för det bor massor av fransmän i French Concession igen. Omslaget hade ett foto av marschalk Petain med titen "Quand la France aimait Petain" (när Frankrike älskade Petain).

Jag glömde korven och köpte tidningen och rusade hem. Skall fransmännen omvärdera Petain? Han tilhör ju den radda av européer som var chefer för tyska protektorat och tvangs gå med på tyska krav. Admiral Horthy i Ungern är den jag mest har funderat över. Mannerheim är också en komplex figur.

I Frankrike kommer det nu ut några böcker om Petain där man bl.a. får veta hur det gick till när Vichyregeringen skapades. Tyskarna hade vällt in i hela norra Frankrike och alternativen för regeringen var fortsatt krig (presidentens och ÖB:s linje) flykt till Nordafrika (de Gaulle) eller kapitulation och skapade av en autonom fransk stat. Petain var krigsminister och drev den sistnämnda linjen och vann regeringen på sin sida.

En annan ny bok beskriver Petain som älskad av folket, framför allt var han landsbygdens och katolska kyrkans man. Dessa grupper hade förlorat mycket under tredje republiken. Ofta blir de bortglömda då det ända sedan franska revolutionen funnits en radikal icke-katolsk politisk ledning från Paris. Desstom var han krigshjälte från första världskriget.

Petain tvingades till allt större eftergifter genom att skicka franska arbetare till Tyskland. När trycket blev ändå hårdare avgick han och Perre Laval tog över. Denne hade mindre att sätta emot och nu började deportationer av judar. Kanske räddade Petain ändå livet på mågna som skulle ha deporterats direkt om hela Frankrike var ockuperat. Man tvingas välja mellan pest och kolera. Den tyngsta kritiken mot Petain verkar vara att han försatte chansen att stärka Frankrikes försvar under 30-talet. Allt satsades på Maginotlinjen men tyskarna gick ju bara runt den, genom Belgien.

Petain dömdes till döden men fick straffet omvandlat till livstid.

En av de finaste boulevarderna i Shanghai hette Avenue Petain (idag Hengshan Lu). Kineserna skulle bara ana vilka funderingar vi européer har när vi går omkring på gatorna här.

Inga kommentarer: