Kan man jämföra SAS med Ctrip?

Jag har anledning att ringa till både SAS (i Hongkong) och till Ctrip (i Shanghai). Döm själva.

För att ringa till SAS måste man ha deras telefonnummer. Jag hittar en rad nummer som uppenbarligen är gamla. Rätt nummer hittar jag först när jag kommer till hemsidan för norska handelskammaren i Hongkong. Min fråga till SAS-kontoret är vad det är för skillnad mellan deras 6 prisklasser till Stockholm Go  Saver, Go, Plus Saver, Plus, Business Saver och Business? Det finns ingen förklaring på nätet mer än huvudklasserna Go, Plus och Business. Den person jag talade med ville inte förstå frågan utan ville veta hur mycket jag hade råd att betala. Var komfort viktigt för mig? Jag lade nog ner en halvtimma på en idiotkonversation och fick inget fullständig svar.

Ctrip är den ledande kinesiska websajten för flyg och hotellbokning. Jag har alltid haft en oro i magen när jag köpt av dem. De ligger lägre i pris än alla andra sajter så kanske är det någon risk att ha med dem att göra. Blir det problem kan man väl inte prata med dem. Nu blev det inte bättre än att jag vill ändra restiden till Shanghai och dessutom inte flyga tillbaka till Hongkong. Jag säger som det är och de säger att ändringsavgiften är hög och med tanke på det låga biljettpriset skulle det nog löna sig att köpa en ny enkelbiljett till Shanghai och kancelera den bokade returbiljetten. Klart och redigt svar på mycket god engelska. Jag köper ny biljett och ringer upp och ber dem kancelera den gamla. De ställer rätt frågor för att säkerställa vem jag är och säger att pengarna finns på mitt kreditkort inom 30 dagar. Helproffsigt!

Ibland blir man överraskad och jag tror nu jag har lärt mig vart jag skall vända mig.

Är man mindre patriotisk i Hongkong och Kanton - och i Taiwan?

I Hongkong har jag försökt förstå om de 17 åren under Kina har avsatt sig i mental patriotism och kärlek till fäderneslandet. När jag var här på den brittiska tiden kunde man träffa hongkongkineser som hyste en stark patriotisk känsla. Jag har inte träffat någon än så länge. 3 veckor är en kort tid men det märks att man kanske fått lite nog av kinesiska turister.

Samma sak på Taiwan efter vad jag hört av folk som följer utvecklingen. Antalet personer som definierar sig som taiwaneser/kineser sjunker och de som bara ser sig som taiwaneser stiger. Vändpunkten tycks ha varit när de kinesiska turisterna började anlända för 5 år sedan. Som dom vill man inte vara.

Kanton då. Ja där var jag bara några timmar men ett av samtalen fick mig att hoppa till. Jag fick frågan om vilken kinesisk författare som jag tagit mest intryck av. Efter en stund sade jag Bo Yang, författaren i Taiwan som var född i Kina och drev tesen att taiwaneser är också kineser. Honom kände man bara till som författaren av The Ugly Chinaman, den bok som jag skrivit om här tidigare på bloggen. Man visste att han skrivit djupt kritiskt om kinesernas beteende. Jag fick lägga till några mer ofarliga namn som jag träffat i Shanghai som Mo Yan och Yu Hua och förstås klassikern Lu Xun, men då var stämningen redan förstörd.

Kanton idag

Det mest bestående intrycket av Kanton ar att det byggs mycket men inget blir riktigt bra. Man går omkring i nya järnvägsstationer och tunnelbanestationer där det ar lite ostädat, något hänger snett, några lampor har slocknat och inte bytts ut. I Hongkong fungerar allt perfekt, utom som jag skrev tågen till Kanton. Därför upplevs Kanton som en annan värld än Hongkong trots att det bara är 14 mil emellan.

Jag nämner for min kantonesiska värdar att jag var där 2007 när Ostindiefararen kom och vi hade en utställning som invigdes av kungaparet. Ingen kunde erinra sig detta.  Det man gjort faller snabbt Ií glömska. Kineserna är mest intresserade av vad som skall hända idag och i morgon.
Ibland påpekar jag lite fräckt att den ekonomiska modellen i Guangdong ju havererat. Det gick inte i längden att ha gästarbetare från inlandet som inte fick ta med sig barn och som levde nära existensminimum. Märkligt nog blir jag inte motsagd eller presenterad nya alternativ. Kanske man inte riktigt tänkt till än.

En sak verkar vara ett tecken i tiden och det är att Shenzhen utvecklas snabbare än Kanton och det är dar man skall söka efter intressanta trender. Jag bestammer mig för att planera en resa dit.

Kantonmässan

När man åker "through train" står det att man måste vara på plats 45 minuter före tågets avgång. Jag är uppe i svinottan, bara för att notera att första tunnelbanetåget till Kowloon avgår 06.06. Tunnelbanan är inte ens öppnad. Ingen bra början.

Väl på järnvägsstationen stor det redan en kö av folk. Kanske har de kommit till Hongkongs flygplats under natten. Det är araber, brasilianare, kanadensare. Alla skall till mässan, alla verkar trötta och hungriga. Att åka till Kantonmässan är ingen turistresa.

Jag minns nu ett av papperen 1974 om vad som kan gå fel i Kanton. "Dra inte en kinesiska i flätan! (som alla ogifta kinesiskor har). Du blir utvisad med första tåg till Hongkong. Det första persontåget gick 08.17 men det gick faktiskt ett tåg från Kanton 08.10 och enligt reglerna måste de usla utlänningarna ju då ta det. Problemet var att det var tåget med grisar, men det kanske passade en male chauvinist pig.

Jag börjar minnas hur vi fick kvällarna att gå i Kanton på 70-talet. Middagen slutade serveras 21.00, sen fick vi gå upp till översta våningen på Dong Fang Hotel (enda tillåtna hotellet) där det fanns en sal med ett oändligt massa små fyrkantiga bord med 4 trästolar vid varje. Där satt alla utlänningarna och drack medhavd whisky. Problemet var att whisky fanns inte att köpa så vi var beroende av att någon kom från Hongkong. En kväll satt vi helt uppgivna när Sandviks man kom in. Han hade varit i Hongkong och hade med sig en attachéportfölj. När han öppnade den fanns där 4 flaskor Jonny Walker Black Label. Den svenska affärsgruppen klarade sig några dagar till.

När vi var riktigt upprymda sjöng vi Kantonvisan. Den löd
    Min bror han heter Anton, och det gör också jag
    Min bror han bor i Kanton och det gör också jag
    Min bror han skall åka till Hongkong i morn - och det skall jag också

Till Kanton

Jag skall till Kanton och alla möjliga minnen dyker upp i mitt huvud. Jag minns när jag 1974 i januari började på Exportrådet i Stockholm och fick ta hand om Kina utöver ett antal länder i Östeuropa som jag kände väl. Min företrädare hade bara sagt att det finns en bunt papper i skrivbordet om du får frågor.
Jag hade knappt satt mig tillrätta när första telefonsamtalet kom. "jag vill åka till Kantonmässan och åka in från Hongkong, Kan det bli några problem?" Tja, sade jag och började rota i pappershögen. Där fanns inte svar på den frågan. Behövs inbjudan från mässan för att få visum frågade mannen i luren. Tja svarade jag, det skadar nog inte, allt medan jag rotade i pappershögen som nu hade spritts över skrivbordet. China Travel Service på Peking road på Kowloon kan ordna både visum och tågbiljett. "Men hur får jag inbjudan" frågade mannen i luren som nu började bli otålig.

Resten minns jag inte men när jag nu skall ta mig till Kanton just den dag som Kantonmässan börjar ser jag problemen framför mig. Mitt visum går ut den dagen, jag skall ta mig till adresser i Kanton som jag vet föga om och sen skall jag hinna tillbaka till Hongkong.

Hongkong - strikta regler gäller

Vart jag går i Hongkong där det brittiska finns kvar så finns skyltar med regler. På sportklubben LRC finns regler för var man får simma. Vissa timmar får barn hoppa eller dyka i polerna och då lägger man ut plastlinor i vattnet för att markera var "lap swimmers" som vi vanliga motionssimmare kallas får hålla till. Då delar man upp i fast lap swimmers och slow lap swimmers. Man skall kunna mötas när man simmar men alla måste simma åt samma håll förstås och man har valt att bestämma sig för motsols. Inget utrymme för spontana initiativ.

Ibland blir jag glad att det brittiska arvet bevarats ibland känns det lite som att utvecklingen stannat. Den här platsen kunde man utan vidare vara borta från i 20 år och det mesta är sig likt.

Nu nära Shanghai - i Hongkong

På väg till Shanghai skall jag stanna två månader i Hongkong. Långt borta men nära kan man tycka. Jag kom till Hongkong 1988 och lämnade för 24 år sedan.  Det har nog hänt en del. När jag var uppe på The Hong Kong Club för att återta mitt medlemskap frågade jag om de ändrat dress code och regler för spouses. Ja sade kvinnan, det har skett massor av förändringar. Nyfiket tittade jag snabbt i regelboken som angav olika dress code för varje våningsplan och för ett plan var det två olika regler. "Det här är ju precis samma" utropade jag. Kan jag gå någonstans och äta lunch som jag är klädd? Damen tittade på mig granskande och sade att jag nog kanske skulle kunna äta i källarens bowlingbar. Jodå det gick, men jag blev rätt uttittad.

Dagen därpå gick jag till foreign Correspondents' Club. där skall man väl ändå inte vara som någon engelsk herrklubb tänkt jag. Jag gick ner i källarens pub och skulle sätta mig när hovmästaren gav till ett skrik och pekade på mina knälånga shorts. Jag frågade sakta och lugnt vd han ville men han bara skrek. sen kom något gutturalt ljud men ingen förklaring. I got the message och gick därifrån.

Sens moral. Alla länder utvecklas men ibland lyckas man bibehålla just de dåliga dragen.