Kambodja

För första gången mitt liv besöker jag Kambodja. Det känns ändå hammavant för jag var en del i Vietnam och Laos på 1970-talet och jag hade två tillfällen att träffa kung Sihanouk, en gång i Pyongyang och en gång i Peking. Mötet i Pyong i mitten av 80-talet var en rejäl sittning med en svensk delegation där Sihanouk han komentera det mesta. Han talade lustigt nog i tredje person, inte "I think" utan "Sihanouk thinks". Mötet i Peking var en Soirée Dansante han ordnade för utlndska diplomater när man såg hans mer extravaganta sida. han höll dp på med filminspelningar, skivinspelning osv.

Ändå är det otroligt att se foto på den åldrade kungen när man kommer in på hotellet. Lever han verkligen fortfarande? Den andra frågan man alltid har om Sihanouk är om han för tillfället är kung eller premiärminister eller exilledare, få har haft så många titlar som han.

Sihanouk hade aldrig något enkelt arbete med Kambodja, men på något sätt var han alltid en del av problemet och inte av lösningen.

När man nu ser ett oerhört intagande land med glada energiska människor och en sprudlande ekonomi kan man inte annat än dra slutsatsen att det aldrig gått så här om inte vietnameserna körde bort de röda khmererna. Jag är säker på att de senare kunde haft makten ett antal år efter de störtades 1979 och bara haft ihjäl fler och fler människor. Jag läser nu en bok av en känd australiensisk historiker Ben Kiernan som visar hur hopplöst det var för alla, bl.a. Heng Samrin, som försökte revoltera mot Pol Pot. Parallellen med Tyskland under Hitler ligger nära.

Återkommer snart med lite mer trevliga inslag från detta fantastiska land.

Har detta något med Shanghai att göra? Nej tyvärr men jag noterar att det knappt finns några turister alls från Kina medan man nästan trampas ner av horder av sydkoreanska turister. Man kan heller inte betala i Kambodja med UnionPay som är det kinesiska kreditkortet. Jag gissar att Kina måste ligga rätt lågt i det här landet efter att de hållit PolPot under armarna allför länge.