Vad händer med Shanghaidialekten

Det står då och då i tidningen att man uppmuntrar användandet av Shanghaidialekten. Kanske finns det nu någon radiostation som använder dialekten men annars är det ständigt mandarin i offentliga media tycker jag. I fikarummet på jobbet är det mandarin så snart någon som inte är född i Shanghai är där. De som kommer från andra städer, även om det bara är 15 mil bort förstår inte Shanghaidialekten. Omvänt är det svårt att tala mandarin med outbildade Shanghaibor, t.ex. hembiträden som är från staden.

När jag var i Hongkong oroades många om kantonesiskan skulle klara sig i framtiden inför trycket av mandarin. Då har de ändå ett traditionellt skriftteckensystem och en kritisk massa av egna media och en stor kantonesisktalande grannprovins att luta sig mot. Kommer man från Hongkong borde domen över Shanghaidialekten vara solklar, den är borta om 50 år.

I Taiwan är det mer komplicerat för där var den taiwanesiska dialekten förbjuden på offentlig plats och först när demokratin kom blev det en fråga om vad majoriteten av folket pratar. Den KMT-politiker som talar dålig taiwanesiska tappár röster, den som anstränger sig, som James Soong som nu igen försöker bli president, får pluspoäng för det. Fast demokratin kan i längden inte räcka för att rädda den dialekten. Man får nog se till att ha en stark och oavhängig mediaindustri och ett starkt näringsliv att backa upp.