Bröllop i Kina

Vi var på ett stort bröllop i Kina, kanske 250 personer totalt. Det är en stor sak för familjen förstås men kanske inte lika stort för gästerna, i allafall inte utlänningar. En stor del av tiden går nämligen åt att se brudparet defilera i olika omgångar och när bruden måste ha tre olika klänningar. Eftersom det är slut efter två timmar hinner brudparet inte äta något medan vi andra sitter och vräker oss i läckerheter.
Som alltid i Kina måste det vara hög ljudnivå hela tiden så man kan knappast prata så mycket, de som hade mest kontakt med varandra var nog de som hela tiden skålade och skrek till varandra vid vårt grannbord.

Vi vårt bord skålade vi knappt för den flaska brännvin vi hade på bordet togs bort alldeles efter att vi satt oss. Jag gissar att någon från grannbordet ansåg att de behövde den bättre, vilket nog stämde.

Skall man hålla tal till brudparet, vilket föll på min lott, skall man enbart säga snälla saker. Det är som på en svensk begravning när inget av talen får andas någon ironi eller kritik. Brudens och brudgummens fäder håller obligatoriska tal, oftast uppläst från ett papper.

Sen kan det vara övningar när man retas med brudparet.
En vanlig är när bruden och ett antal andra kvinnor står på podiet och brudgummen med förbundna ögon med händerna får undersöka deras ben och lår för att säga vem som är bruden. Min gissning är att någon hjälper honom för jag har aldrig sett någon som tagit fel.

Efter bröllopet fortsätter de nämraste vännerna till brudparets lägenhet för att fortsätta att retas. Deet är som i Ang Lees film The Wedding Banquet. Som utlänning är man normalt inte inbjuden, men man kan ju se filmen.