Fiskdammar i Siem Reap

När vi gick omkring på gatorna i Siem Reap stötte vi på fisktankar ute på trottoarerna med massor av småfiskar. Först trodde jag det var kinesisk feng shui men förstod sedan att de är till för att folk skall putsa sin fötter genom att fiskarna äter upp död hud.

Här är ett foto på ägaren som sticker ner sin hand. Sedan såg vi ett gäng engelska tjejer som satt med fötterna nere med ätande fiskar överallt längs föttrna. En del skrek av olust/smärta/kittlande med några andra som var (ännu mer) på lyset verkade ta de med godan ro. Själv skulle jag aldrig vågat, men vet ju inte om det dolde sig en piranha bland småfiskarna.

Kambodja

För första gången mitt liv besöker jag Kambodja. Det känns ändå hammavant för jag var en del i Vietnam och Laos på 1970-talet och jag hade två tillfällen att träffa kung Sihanouk, en gång i Pyongyang och en gång i Peking. Mötet i Pyong i mitten av 80-talet var en rejäl sittning med en svensk delegation där Sihanouk han komentera det mesta. Han talade lustigt nog i tredje person, inte "I think" utan "Sihanouk thinks". Mötet i Peking var en Soirée Dansante han ordnade för utlndska diplomater när man såg hans mer extravaganta sida. han höll dp på med filminspelningar, skivinspelning osv.

Ändå är det otroligt att se foto på den åldrade kungen när man kommer in på hotellet. Lever han verkligen fortfarande? Den andra frågan man alltid har om Sihanouk är om han för tillfället är kung eller premiärminister eller exilledare, få har haft så många titlar som han.

Sihanouk hade aldrig något enkelt arbete med Kambodja, men på något sätt var han alltid en del av problemet och inte av lösningen.

När man nu ser ett oerhört intagande land med glada energiska människor och en sprudlande ekonomi kan man inte annat än dra slutsatsen att det aldrig gått så här om inte vietnameserna körde bort de röda khmererna. Jag är säker på att de senare kunde haft makten ett antal år efter de störtades 1979 och bara haft ihjäl fler och fler människor. Jag läser nu en bok av en känd australiensisk historiker Ben Kiernan som visar hur hopplöst det var för alla, bl.a. Heng Samrin, som försökte revoltera mot Pol Pot. Parallellen med Tyskland under Hitler ligger nära.

Återkommer snart med lite mer trevliga inslag från detta fantastiska land.

Har detta något med Shanghai att göra? Nej tyvärr men jag noterar att det knappt finns några turister alls från Kina medan man nästan trampas ner av horder av sydkoreanska turister. Man kan heller inte betala i Kambodja med UnionPay som är det kinesiska kreditkortet. Jag gissar att Kina måste ligga rätt lågt i det här landet efter att de hållit PolPot under armarna allför länge.

En restaurang till

En thairestaurang som är berömd i sydöstra Phuket är Somtunlanna som ligger i korsningen av Sai Yuan och Soi Saiyuan 17 väster om Ravaistranden. Det är ingen idé att beskriva platsen mer för ingen hittar dit och själv hittar jag nog inte tillbaka.

De hade en kycklingrätt som var helt otrolig, den var grillad med en säregen kryddblandning från södra Taihlands bergstrakter. Kanske var det från någon område man inte kan komma till.

Att göra en Olle Västberg

Jag läser varje månad Olle Västbergs nyhetsbrev och gillar funderingar kring dollarkursen, amerikansk debatt och så den obligatoriska referensen till nya krogar i New York som man inte hört om, inte kan ta sig till och snart glömmer bort.

Nu har jag en egen ollevästbergare. Om ni är i Phuket town på Phuket så bara måste ni besöka restaurangen Suay på en gata som heter Takla Pa road (som ni inte hittar till) och som har bästa Thaimaten på Phuket. Ägaren Noi har arbetat på Michelinbestjärnade restauranger i Tyskland och gör ett fantastiskt jobb tillsammans med sin personal. Inget är för starkt, inget är smaklöst, flera saker är helt nya även för den ärrade thaimatsätaren.

Han finns på Facebook också som Suay Restaurant.

Shanghai - en urdålig flygplats

Lämnar Shanghai för att åka till Bangkok och kan inte låta bli att fundera på varför Shanghais två flygplatser, Pudong och Hongqiao är så urdåliga trots att de är nya.

Sämst av allt är loungerna som i princip inte bjuder på någonting mer än kinesiska reklamtidningar och någon enstaka dryck som Cola eller liknande. Tidigare hade man enkelt kinesiskt vin men det var länge sedan. Det behöver inte vara så mycket. I Frankfurt finns det bara tre fyra saker att äta men fullt sortiment att dricka. Varför man inte har utländska tidningar kan förstås bero på pengarna men också på censuren. Det känns lite tomt att inte kunna utnyttja tid på flygplats och i planen att läsa något intressant om man flyger kinesiskt.

Är man nere bland butikerna finns ingenting man vill ha i alla fall som utlänning. Åker man till Hongkong har man lust att köpa allt man ser.

Nu verkar Kina vara beredd starta ett handelskrig mot EU för att de skal betala samma koldioxidskatt som EU-flygbolag skall göra. Det skall bli intressant att se om de kanske lägger ner linjer till Europa för de tjänar uppenbarligen mer på att flyga inrikes.

Bröllop i Kina

Vi var på ett stort bröllop i Kina, kanske 250 personer totalt. Det är en stor sak för familjen förstås men kanske inte lika stort för gästerna, i allafall inte utlänningar. En stor del av tiden går nämligen åt att se brudparet defilera i olika omgångar och när bruden måste ha tre olika klänningar. Eftersom det är slut efter två timmar hinner brudparet inte äta något medan vi andra sitter och vräker oss i läckerheter.
Som alltid i Kina måste det vara hög ljudnivå hela tiden så man kan knappast prata så mycket, de som hade mest kontakt med varandra var nog de som hela tiden skålade och skrek till varandra vid vårt grannbord.

Vi vårt bord skålade vi knappt för den flaska brännvin vi hade på bordet togs bort alldeles efter att vi satt oss. Jag gissar att någon från grannbordet ansåg att de behövde den bättre, vilket nog stämde.

Skall man hålla tal till brudparet, vilket föll på min lott, skall man enbart säga snälla saker. Det är som på en svensk begravning när inget av talen får andas någon ironi eller kritik. Brudens och brudgummens fäder håller obligatoriska tal, oftast uppläst från ett papper.

Sen kan det vara övningar när man retas med brudparet.
En vanlig är när bruden och ett antal andra kvinnor står på podiet och brudgummen med förbundna ögon med händerna får undersöka deras ben och lår för att säga vem som är bruden. Min gissning är att någon hjälper honom för jag har aldrig sett någon som tagit fel.

Efter bröllopet fortsätter de nämraste vännerna till brudparets lägenhet för att fortsätta att retas. Deet är som i Ang Lees film The Wedding Banquet. Som utlänning är man normalt inte inbjuden, men man kan ju se filmen.

Med kinesiska alumnis

Så nära Lucia som man kunde komma hade vi en stor tillställning för kineser som studerat i Sverige. Ett hundratal kom och det var riktigt livat.

En sak som förundrar mig ständigt är att de studenter som läst vid små universitet i Sverige verkar vara mycket mer nöjda än de som läst i de stora städerna. Jag tror att de trivts bättre för att de haft en närmare kontakt med svenska studenter och det svenska samhället. Jag har hört om flera som läst i Stockholm och Göteborg och som verkar rätt isolerade från annat än andra kineser. Jag antar att Lund och Uppsala erbjuder andra problem då studentlivet där är så inriktat på nationer och svenska traditioner (läs supande).

Ett problem i sammanhanget är förstås att de små universiteten får problem när vi infört avgifter. Avgifterna är ju samma vi små som stora universitet. Först tyckte jag det var bra att införa avgifterna för det är svårt att se poängen med att svenska skattebetalare skall ta notan. Sen insåg jag att det krävs stipendier för att vi skall locka begåvande kineser, de som kan få stipendier från UK och USA. Min senaste slutsats är att vi måste se vad förutsättningarna för att få studenter att få jobb i Sverige verkligen är. Finns det utsikter bör vi satsa brett och ordentligt, saknas sådana utsikter är det rätt meningslöst, i allafall rätt kostsamt.

Vad händer med Shanghaidialekten

Det står då och då i tidningen att man uppmuntrar användandet av Shanghaidialekten. Kanske finns det nu någon radiostation som använder dialekten men annars är det ständigt mandarin i offentliga media tycker jag. I fikarummet på jobbet är det mandarin så snart någon som inte är född i Shanghai är där. De som kommer från andra städer, även om det bara är 15 mil bort förstår inte Shanghaidialekten. Omvänt är det svårt att tala mandarin med outbildade Shanghaibor, t.ex. hembiträden som är från staden.

När jag var i Hongkong oroades många om kantonesiskan skulle klara sig i framtiden inför trycket av mandarin. Då har de ändå ett traditionellt skriftteckensystem och en kritisk massa av egna media och en stor kantonesisktalande grannprovins att luta sig mot. Kommer man från Hongkong borde domen över Shanghaidialekten vara solklar, den är borta om 50 år.

I Taiwan är det mer komplicerat för där var den taiwanesiska dialekten förbjuden på offentlig plats och först när demokratin kom blev det en fråga om vad majoriteten av folket pratar. Den KMT-politiker som talar dålig taiwanesiska tappár röster, den som anstränger sig, som James Soong som nu igen försöker bli president, får pluspoäng för det. Fast demokratin kan i längden inte räcka för att rädda den dialekten. Man får nog se till att ha en stark och oavhängig mediaindustri och ett starkt näringsliv att backa upp.

Var Du Yuesheng en gangster?

Jag hamnade i diskussion med en känd litterär person som apropå det gamla Shanghai sade att man nu omvärderat Du Yuesheng och han var en god person. Eftersom jag bara hört att han var en gangster måste jag ifrågasätta påståendet. Det mer nyanserade svaret var att han använt maffiametoder för att bygga upp verksamheten men sedan ägnat sig åt välgörenhet.

Om man läser om honom finns det nog en del som stödjer hans välgörande sida. Han var medlem av styrelsen för Röda Korset, han var aktiv i motståndet mot den japanska ockupationen, han stod högt i kurs hos den franska myndigheten. Dock är det en droppe i havet mot all brottslig verksamhet han hann med innan dess. Välgörenheten verkar lite som en cover-up.

En sak som förundrar är kanske att han dog i sin egen säng i Hongkong 1951. Jag har alltid undrat varför han tog sig till Hongkong och inte Taiwan. Jag ser nu att han blev ovän med Chiang Kai-shek efter andra världskriget, kanske för att han inte varit helt resolut i det antijapanska kriget.

Dock är han begravd på Taiwan.

Proppfullt i kyrkan

Tout Shanghai vad det gäller svenskar alltså var i kyrkan i söndags. Fick en bild av församlingen bakom mig. 291 själar vilket skall jämföras med vad denna blogg skrev om för exakt ett år sedan 205. Inte illa. Det kanske bidrog att vi nu har en professionell kantor, en flöjtist och att svenska kören var med. Nu fick de sista bara ståplats, få se vad vår trevlige präst gör vid nästa års adventgudstjänst.

Ny fransk restaurang

I franska koncessionen borde det finnas en bra fransk restaurang Nyfikna gick vi till den nyöppnade Cuivre som ligger på Huaihai Middle road mitt emot stadsbiblioteket i en lokal som tidigare var klubbrestaurang för Ambassy Club. Efter ett års renovering blev det en fransk restaurang som utmärks av att allt är antingen i koppar eller i träslag i samma färgnyans. Man går runt och stirrar på väggar och dekorationer och måste nästan känna med händerna om det är trä eller koppar.


Det låter som en väldigt genomtänkt idé men maten är rätt banal. Crocque monsieur och liknande kan man laga själv. Jag vill ha en fransk restaurang som ger sig i kast med svåra franska rätter och inte samma saker som finns överallt. Moderna restauranger verkar lägga den mesta energin på inredningen.