Expat på två sätt

Normalt ser jag expats på Anfu-gatan där vi bor. De kommer ner till brödbutiken och dividerar om olika kryddor i brödet. De handlar i våra två butiker som har utländsk mat och kollar in fois gras och 20 sorters belgiska ölsorter. Den ena säljer ett halvdussin europeiska tidningar. Den andra verkar mer vara av amerikanskt stuk med massor av olika burkmat som man knappt hört talas om. Sen är det en del expats som hänger på caféer och vinbarer. Vad dessa utlänningar lever på vet jag inte men troligen på konsulttjänster till andra utlänningar.

Igår var jag i Wuxi och stötte ihop med ett gäng företagsledare. Egentligen stötte jag inte ihop med dem för de satt inne på en Paulanerbar efter ett möte som Anita varit med om och jag såg dem lite på håll. De åt Nürnbergkorv med sauerkraut och drack öl och lyssnade på ett filippinskt band i C-klass. De flesta var överviktiga. Att driva en fabrik är det de hade gemensamt och det är ett jobb som inte ger tidsutrymme att hänga på café och göra ingenting. Deras gemensamma problem just nu är att arbetskraften inte räcker till. Kinesiska migrantarbetare tycks i februari ha bestämt sig för att inte komma tillbaka. Är det början på en "vi flytt int-våg" i Kina? Företagen kanske måste inrikta sig på att rationalisera produktionen om man inte har marginal att höja lönerna.

För 15 år sedan bestod svenskkolonin mest av fabrikschefer, men dessa har nu flyttat ut i städerna runt omkring Shanghai. Om de inte jobbade med stövlarna på så vr det näst därintill.