Jag blev uppmärksammad på att jag var med i ett radioprogram om Shanghais gmala historia. Här är länken
http://www.ur.se/Produkter/171031-Bildningsbyran-Kina-Shanghai-100-stormiga-ar?q=kina
Det fina med Shanghais historia är att de grova schablonerna ligger rätt nära verkligheten. Jag tyckte journalisten var ganska svår att tyda när han intervjuade mig och nog gärna ville provocera mig att säga det ena och det andra men resultatet känns bra.
Jag håller nu på med en grundligare forskning om ett antal svenskar som bodde i Shanghai och har fått hjälp med en del dokument sedan jag kom tillbaka i Sverige. Återkommer alltså.
tisdag 27 november 2012
söndag 26 augusti 2012
Nytt vin i gamla läglar
Träffade Torres man i Kina som är min källla till allt om vin i Kina.
Vi kom in på varför Kina säljer så gamla rödviner - Great Wall från 1992 får man titt som tätt på banketter.
Han sade att detta är nytt vin som man envisas med att buteljera på gamla etiketter. Ett antal uppretade konsumener har skrivit till chefen för Great Wall och frågat hur det kommer sig att korkarna ser nya ut, att vinet inte har någon äldre brunare färg etc. När det blivit riktigt mycket kritik så ändrade Great Wall etiketten. Nu står det
"Since 1992"
Vi kom in på varför Kina säljer så gamla rödviner - Great Wall från 1992 får man titt som tätt på banketter.
Han sade att detta är nytt vin som man envisas med att buteljera på gamla etiketter. Ett antal uppretade konsumener har skrivit till chefen för Great Wall och frågat hur det kommer sig att korkarna ser nya ut, att vinet inte har någon äldre brunare färg etc. När det blivit riktigt mycket kritik så ändrade Great Wall etiketten. Nu står det
"Since 1992"
fredag 24 augusti 2012
Shanghai - a last look
Rubriken stal jag av en bok från Tess Johnston. Hon gav ut den för 15 år sedan och det var ju verkligen inte hennes sista intryck av Shanghai, men hon menade väl att många av byggnaderna var på väg att jämnas med marken. En av höjdpunkten i mitt sista besök var ett möte med Pearl Buck-museet i Zhenjiang, som var vänliga att komma till Shanghai.
De hade bjudit in mig till en ceremoni i juni som tyvärr krockade med ett annat event men de framhärdade och sade att de ville ha lite information om Pearl Buck från svenskt perspektiv med tanke på att det var Nobelpriset i litteratur 1938 som gjorde henne berömd. Jag har skrivit ihop en studie om Pearl Buck i Sverige.
Det jag inte lyfte fram var att akademin 1938 enligt säkra källor hade två andra kandidater men rösterna var 9-9 och ingen sida ville vika sig. Resultatet var då att man fick ta 3:e kandidaten som var Pearl Buck. Sedan blev det i åratal en avog stämning mot populära författare, vilket ju drabbat Graham Greene, Astrid Lindgren och många andra. Jag noterade dock att man med fog kan hävda att Pearl Buck passade in på Alfred Nobels egen definition av en värdig vinnare. Skall man på allvar diskutera val av pristagare måste man ju begrunda Alfred Nobels mening i testamentet "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Det är givet att "det gångna året" inte är praktiskt och det mer och mer blivit fråga om att ge priset till ett livsverk. Dock är formuleringen "idealistisk riktning" knepig och ogillas av många, men passar in på Pearl Buck..
Jag hade skaffat in 16 av de böcker som givits ut av Pearl Buck på svenska, bland annat de tre första - Den goda jorden, Östanvind-Västanvind och Sönerna - som väl var de som skapade grunden för priset. Totalt har 27 böcker givits ut på svenska, vilket kan jaemfoeras med att 15 är utgivna på kinesiska, trots att 90% av hennes böcker handlar om Kina. Här på bilden är från vänster Zhenjiangs utrikesdirektör Liu, vice ordföranden i Pearl S Buck Association Ms Yuan Ping, jag själv och min kollega Matilda Li.
Det finns tre Pearl Buck-museer i Kina. Det här i Zhenjiang var hennes barndomshem 1892-1911, Sedan bodde hon i Suzhou, Anhui (OBS inte den mer kända staden Suzhou i Jiangsu) i 10 år och det är platsen där Den goda jorden utspelar sig och sedan var hon lärare i Nanjing och bodde på Nanjings universitet. Zhenjiangmuseet verkar vara det största och viktigaste. Jag läste massor av Pearl Bucks böcker som tonåring och blev djupt tagen.
När jag nu läste om Den goda jorden tycker jag kanske att den åldrats utan riktig patina, men så ar det ju ofta med böcker man läser om långt efteråt. Det som slog mig var de oerhörda umbäranden och närmast hopplösa traditioner kineserna levde i. Jag frågade därför museipersonalen: Var Pearl Buck korrekt i sin beskrivning? Var de det så eländigt och grymt? Deras svar var att Pearl Buck var korrekt!
Det här var mitt tal:
Ms Buck’s life in China spanned three periods:
1920-1933 in Nanjing, Jiangsu
De hade bjudit in mig till en ceremoni i juni som tyvärr krockade med ett annat event men de framhärdade och sade att de ville ha lite information om Pearl Buck från svenskt perspektiv med tanke på att det var Nobelpriset i litteratur 1938 som gjorde henne berömd. Jag har skrivit ihop en studie om Pearl Buck i Sverige.
Det jag inte lyfte fram var att akademin 1938 enligt säkra källor hade två andra kandidater men rösterna var 9-9 och ingen sida ville vika sig. Resultatet var då att man fick ta 3:e kandidaten som var Pearl Buck. Sedan blev det i åratal en avog stämning mot populära författare, vilket ju drabbat Graham Greene, Astrid Lindgren och många andra. Jag noterade dock att man med fog kan hävda att Pearl Buck passade in på Alfred Nobels egen definition av en värdig vinnare. Skall man på allvar diskutera val av pristagare måste man ju begrunda Alfred Nobels mening i testamentet "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Det är givet att "det gångna året" inte är praktiskt och det mer och mer blivit fråga om att ge priset till ett livsverk. Dock är formuleringen "idealistisk riktning" knepig och ogillas av många, men passar in på Pearl Buck..
Jag hade skaffat in 16 av de böcker som givits ut av Pearl Buck på svenska, bland annat de tre första - Den goda jorden, Östanvind-Västanvind och Sönerna - som väl var de som skapade grunden för priset. Totalt har 27 böcker givits ut på svenska, vilket kan jaemfoeras med att 15 är utgivna på kinesiska, trots att 90% av hennes böcker handlar om Kina. Här på bilden är från vänster Zhenjiangs utrikesdirektör Liu, vice ordföranden i Pearl S Buck Association Ms Yuan Ping, jag själv och min kollega Matilda Li.
När jag nu läste om Den goda jorden tycker jag kanske att den åldrats utan riktig patina, men så ar det ju ofta med böcker man läser om långt efteråt. Det som slog mig var de oerhörda umbäranden och närmast hopplösa traditioner kineserna levde i. Jag frågade därför museipersonalen: Var Pearl Buck korrekt i sin beskrivning? Var de det så eländigt och grymt? Deras svar var att Pearl Buck var korrekt!
Det här var mitt tal:
Pearl Buck from a Swedish perspective
Pearl
Buck won the Swedish Nobel prize in literature in 1938. She had before that in
1932 won the American Pulitzer prize in the “Novel” category. This was at the
time the most prestigious prize for American novelists. Her
book “The Good Earth” from 1931 was an instant international hit and was
published in Swedish in 1932. Two other books were published in Sweden in 1933,
the follow-up, “The Sons” and “East Wind: West Wind”. In 1935 the third book in the trilogy – “A
House Divided” was published, translated by the former Swedish Consul-General
in Shanghai Mr. Johan O. Lilliehöök.Ms Buck’s life in China spanned three periods:
1892-1911
in Zhenjiang, Jiangsu
1914-1920
in Suzhou, Anhui1920-1933 in Nanjing, Jiangsu
Mr.
Lilliehöök was Consul- General in Shanghai from 1922-1932. As the capital was
moved to Nanjing in the latter part of that period he must have made several
trips to Nanjing. Whether he met Ms Buck is not known as the Lilliehöök family
has not kept his archive.
The
Nobel Prize is often contested by some critics who argue for purely literary aspects
and others who pay attention to popularity and other literary innovations. The
Swedish Academy has 18 members and the influential members for this prize are
the members of the Nobel Prize Committee and the Permanent Secretary. In 1938 the
Academy had a number of very influential writers, such as Nobel laureates Selma
Lagerlöf and Viktor Rydberg, and the two most influential critics of the 20th
century, Fredrik Böök and Henrik Schück.
The
discussions are not on record and as the academicians are elected for life,
they cannot even in autobiographies write about these deliberations in the
academy. We know that there were strong arguments in 1938 to award Virginia
Wolf the prize. The deciding factor could have been that Pearl Buck was an
author more in line with the will of Mr. Alfred Nobel who’s guiding sentence
about the prize is “excellent and in the idealistic tradition”. There was no
prize awarded during the war years 1940-1943 so several authors like Virginia
Wolf missed the opportunity of a prize.
Swedish
critics underline Pearl Buck’s capacity as a storyteller, which from Swedish
perspective is very close to laureate Selma Lagerlöf. Her role as introducing
the traditional life in China is often mentioned although her very important
role as champion of racial non-discrimination is more a part of the American then
the Swedish history. The fact that Pearl Buck expressed a view of China that
was familiar to the large number of missionaries and other US residents in
China but not to the average American is very important for the whole world.
Pearl Buck has probably made more than anyone else to introduce China to the
US. The fact that at least 27 books have been published in Sweden and that most
of them refer to China is also a proof that she has an influence in Sweden on a
level similar to some other American Nobel prize winners such as John Steinbeck
and Ernest Hemingway.
Bengt
Johansson
torsdag 19 juli 2012
Shanghai - game over
Så är jag tillbaka i Sverige efter 4 år i Shanghai. Den här bloggen kommer inte att uppdateras men jag kommer i detta inlägg att successivt införa en del summeringar.
1. Den fråga som ständigt kommer i mina tankar är hur vackert och rent Sverige är men man kan inte leva av ren luft utan hårt och målmedvetet arbete och där är man bra på i Kina. Jag möter många i Sverige och hela Europa som ser hot och problem i Kina. Samtidigt är svenskar som bor i Kina väldigt optimistiska och viftar bort de problem som man ni Europa och USA känner. Varför? Jag har grunnat på denna fråga om de olika förhållningssätten i flera år. Jag tror mitt svar på frågan är att de svenskar (och andra utlänningar naturligtvis) som arbetar i svenska i Kina inte har något att frukta av att Kina slår ut Europas industri. De har ju redan flyttat till det vinnande laget så att säga. Where you stand depends on where you sit!
2. Kulturskillnader -finns de? Varje månad har jag haft kontakt med någon student, forskare eller journalist som håller på om kulturskillnader Sverige - Kina. Sen har jag en del personer i min omgivning som är så trötta på detta att de helt sonika säger att det inte finns några kulturskillnader. Min slutsats är. A) det är större kulturskillnader mellan män och kvinnor än mellan svenskar och kineser. Avståndet mellan Sverige och Kina är helt enkelt mindre än mellan Mars och Venus. B) om det nu finns skillnader så är det en möjlighet att lära sig något intressant. Vive la difference som fransmännen säger om skillnaden män-kvinnor.
3. Fiendens fiende Jag grubblar ibland varför kinesers resonemang är så förutsägbara. Inte minst när jag nu är tillbaka i Sverige och skall förstå svenskar. Det jag kom fram till är att kineser utgår från sitt egenintresse och raskt kommer fram till en ståndpunkt. Därför inget problem att gilla fiendens fiende. Det var för övrigt i Kina jag först såg det begreppet användas i politiken. Det var när Franz Josef Strauss besökte Kina i början av 70-talet och togs emot som en gammal god vän, ja ni kan räkna ut varför.
1. Den fråga som ständigt kommer i mina tankar är hur vackert och rent Sverige är men man kan inte leva av ren luft utan hårt och målmedvetet arbete och där är man bra på i Kina. Jag möter många i Sverige och hela Europa som ser hot och problem i Kina. Samtidigt är svenskar som bor i Kina väldigt optimistiska och viftar bort de problem som man ni Europa och USA känner. Varför? Jag har grunnat på denna fråga om de olika förhållningssätten i flera år. Jag tror mitt svar på frågan är att de svenskar (och andra utlänningar naturligtvis) som arbetar i svenska i Kina inte har något att frukta av att Kina slår ut Europas industri. De har ju redan flyttat till det vinnande laget så att säga. Where you stand depends on where you sit!
2. Kulturskillnader -finns de? Varje månad har jag haft kontakt med någon student, forskare eller journalist som håller på om kulturskillnader Sverige - Kina. Sen har jag en del personer i min omgivning som är så trötta på detta att de helt sonika säger att det inte finns några kulturskillnader. Min slutsats är. A) det är större kulturskillnader mellan män och kvinnor än mellan svenskar och kineser. Avståndet mellan Sverige och Kina är helt enkelt mindre än mellan Mars och Venus. B) om det nu finns skillnader så är det en möjlighet att lära sig något intressant. Vive la difference som fransmännen säger om skillnaden män-kvinnor.
3. Fiendens fiende Jag grubblar ibland varför kinesers resonemang är så förutsägbara. Inte minst när jag nu är tillbaka i Sverige och skall förstå svenskar. Det jag kom fram till är att kineser utgår från sitt egenintresse och raskt kommer fram till en ståndpunkt. Därför inget problem att gilla fiendens fiende. Det var för övrigt i Kina jag först såg det begreppet användas i politiken. Det var när Franz Josef Strauss besökte Kina i början av 70-talet och togs emot som en gammal god vän, ja ni kan räkna ut varför.
måndag 16 juli 2012
Nya värderingar -2 att lära sig kinesiska
Wall Street Journal hade en artikel om amerikanska familjer som flyttar till Kina för att baranen skall få lära sig mandarin
http://online.wsj.com/article/SB10001424052702303640804577490671473322992.html?mod=googlenews_wsj
Man vet inte om man skall skratta eller gråta, för en bit ner i artikeln står det att det tar tre gånger längre tid att lära sig mandarin än spanska, två världsspråk. Vad är det man utsätter barnen för. Det är heller inte några kufar som flyttar till Kina utan det verkar som om det är personer från den amerikanska eliten, hedge fund managers osv.
Hur många av alla dessa som kämpar med kinesiska kommer att behärska den? En liten bråkdel. Själv lade jag ner tre år av mitt liv för att lära mig värdelösa östeuropeiska språk. Jag har länge försökt rättfärdiga det med att jag lärde mig viktiga europeiska kulturer. Innerst inne inser jag att det var dålig utdelning.
Så till frågan var i Kina man kan lära sig bra kinesiska. Glöm Peking och Shanghai om du är mån om barnens hälsa. I de flesta platser talar man för övrigt konstiga dialekter. Taiwan är nog ett av de bästa platserna fortfarande tror jag, men då blir det förstås oförenklade tecken. Om man hittar en stad vid havet som Qingdao eller Yantai på Shandonghalvön så har man i allafall en behaglig miljö. Kunming är en annan stad som har bra klimat året om. Tyvärr hann jag aldrig dit.
http://online.wsj.com/article/SB10001424052702303640804577490671473322992.html?mod=googlenews_wsj
Man vet inte om man skall skratta eller gråta, för en bit ner i artikeln står det att det tar tre gånger längre tid att lära sig mandarin än spanska, två världsspråk. Vad är det man utsätter barnen för. Det är heller inte några kufar som flyttar till Kina utan det verkar som om det är personer från den amerikanska eliten, hedge fund managers osv.
Hur många av alla dessa som kämpar med kinesiska kommer att behärska den? En liten bråkdel. Själv lade jag ner tre år av mitt liv för att lära mig värdelösa östeuropeiska språk. Jag har länge försökt rättfärdiga det med att jag lärde mig viktiga europeiska kulturer. Innerst inne inser jag att det var dålig utdelning.
Så till frågan var i Kina man kan lära sig bra kinesiska. Glöm Peking och Shanghai om du är mån om barnens hälsa. I de flesta platser talar man för övrigt konstiga dialekter. Taiwan är nog ett av de bästa platserna fortfarande tror jag, men då blir det förstås oförenklade tecken. Om man hittar en stad vid havet som Qingdao eller Yantai på Shandonghalvön så har man i allafall en behaglig miljö. Kunming är en annan stad som har bra klimat året om. Tyvärr hann jag aldrig dit.
tisdag 10 juli 2012
Nya värderingar
Jag hörde ett TV-reportage om kinesisk konst. Idén var att nu är det kineserna som är de största köparna hos Christies och Sothebys. De betalar fantasisummor för en del värdefulla kinesiska föremål.
Vad detta kommer att innebära på sikt är att konstvärldens värderingsskala ändras. Om kinesisk konst är dyrast så blir den också förnämast och vi kommer att inse att det inte är florentinska och venetianska mästare som gjort högstående konst utan kineser som gjort tuschmålningar, porslinsarbeten och jadearbeten. Jag undrar hur framtidens lektoner i konsthistoria kommer att se ut.
För några år sedan dök rysk konst upp från 188-talt och ryska oligarker stod i centrum. Uppsala Auktionskammare var specialister på rysk kont och de blev berömda. Själva konsten tycker jag var medelmåttig och nu pratar ingen längre om det. Så lätt går inte den kinesiska vågen över.
Däremot är jag lite tveksam till den moderna kinesiska konsten. Lite pop-konst över en hel del man ser och föga originalitet. jag hade tänkt ta med mig en del kopior hem men det föll på att det var inget jag riktigt gillade.
Vad detta kommer att innebära på sikt är att konstvärldens värderingsskala ändras. Om kinesisk konst är dyrast så blir den också förnämast och vi kommer att inse att det inte är florentinska och venetianska mästare som gjort högstående konst utan kineser som gjort tuschmålningar, porslinsarbeten och jadearbeten. Jag undrar hur framtidens lektoner i konsthistoria kommer att se ut.
För några år sedan dök rysk konst upp från 188-talt och ryska oligarker stod i centrum. Uppsala Auktionskammare var specialister på rysk kont och de blev berömda. Själva konsten tycker jag var medelmåttig och nu pratar ingen längre om det. Så lätt går inte den kinesiska vågen över.
Däremot är jag lite tveksam till den moderna kinesiska konsten. Lite pop-konst över en hel del man ser och föga originalitet. jag hade tänkt ta med mig en del kopior hem men det föll på att det var inget jag riktigt gillade.
måndag 9 juli 2012
Nedräkningen börjar
Bara en vecka kvar i Kina och nu gäller det att göra rätt saker.
1. Handla något? Jag kollar runt och finner att priserna nu är på svensk nivå på nästan allt. Renminbin står i 1,10 mot SEK och den kursen är nog korrekt (för drygt ett tår sedan var den 0,90). Det blir en cykel till för här finns bra cyklar som man kan parkera i Stockholm utan att bli ruinerad om de stjäls. Nåväl jag har blivit bestulen på 2 cyklar i Shanghai så det enda som gäller är låst som väger lika mycket som halva cykeln.
Jag skulle gärna vilja köpa lite fler imitationer av antika föremål, men var skall man ha allt. Man har inte behov av mer än ett schackspel, ett mahjongspel och ett kinesiskt schackspel t.ex.
1. Handla något? Jag kollar runt och finner att priserna nu är på svensk nivå på nästan allt. Renminbin står i 1,10 mot SEK och den kursen är nog korrekt (för drygt ett tår sedan var den 0,90). Det blir en cykel till för här finns bra cyklar som man kan parkera i Stockholm utan att bli ruinerad om de stjäls. Nåväl jag har blivit bestulen på 2 cyklar i Shanghai så det enda som gäller är låst som väger lika mycket som halva cykeln.
Jag skulle gärna vilja köpa lite fler imitationer av antika föremål, men var skall man ha allt. Man har inte behov av mer än ett schackspel, ett mahjongspel och ett kinesiskt schackspel t.ex.
söndag 8 juli 2012
Uflykt till Nantong
Ar en dag i Nantong för att vara med ombygstarten på IKEAs möbelfabrik. Det var första gången jag var i Nantong på tre år efter vi haft bråk om den enda fabriken vi då hade i staden. Jag minns att jag vid ett möte med borgmästaren utbrast "There is no justic e in Nantong!". Min tolk hade faktiskt kurage att översätta det vilket överraskade mig.
Nu har den fabriken kommit på fötter och jag hade int elängre någon anledning att bojkotta Nantong. Fabriken går faktiskt med vinst (av helt egen krafrt) men problemen i stan är kvar. Ingen duktig person vill stanna i Nantong, alla flyttar till Shanghai som med den nya bron bara är 2 timmar bort. Inga duktiga personer från Suzhou som ligger vid södra brofästet, vill heller åka norrut. Subei som Jiangsu norr om Yangtze heter är en trist landsända utan något lockande. Kanske det dock är intressant för företag som IKEA för man kan säkert få mer eller mindre gratis land och låga arbetskraftsostnader.
Nu har den fabriken kommit på fötter och jag hade int elängre någon anledning att bojkotta Nantong. Fabriken går faktiskt med vinst (av helt egen krafrt) men problemen i stan är kvar. Ingen duktig person vill stanna i Nantong, alla flyttar till Shanghai som med den nya bron bara är 2 timmar bort. Inga duktiga personer från Suzhou som ligger vid södra brofästet, vill heller åka norrut. Subei som Jiangsu norr om Yangtze heter är en trist landsända utan något lockande. Kanske det dock är intressant för företag som IKEA för man kan säkert få mer eller mindre gratis land och låga arbetskraftsostnader.
fredag 6 juli 2012
Fler läsarreaktioner (4)
Det här blir sista funderingen kring de synpunkter som Alex hade i sin blog.
Han utgjuter sig lite över att konsulatets personal hamnat så i fokus.
De är självklart överrepresenterade men det finns en del att säga om det.
Jag hade först tänkt att skriva konsulatets historia i och med att vi kunde fira 100 år med utsänd personal. jag skrev till Svenska Klubben och föreslog ett gemensamt anordnat 100-årsfirande, men de sade nej och då stod jag med en bokidé.
Det fanns dock flera personer i denna historia som jag inte kunde hitta något intressant om. Evert Åkerhielm (1919-1921) som var generalkonsul i början av 20-talet finns bara i längderna som initiativtagare till svenska Föreningen. Johan Lilliehöök var generalkonsul 10 år från 1922-1932 men jag hittade ingenting mer än en massa politiska rapporter trots att jag jagade upp hans sonsons som var en tidigare UD-kollega och skrivit till Lilliehööksa släkföreningen. Han efterträdare Einar Lindquist (1932-36) har skrivit en del roliga berättelser om personalens eländiga levnadsvillkor (OBS de åren var Shanghais guldålder!) men sånt har inget intresse för utomstående.
Det jag verkligen ville ha mer information om var tändsticksfabriken, men trots att jag organiserade ett helt koppel av personer fick jag inte fram mer än ett antal fotografier över arbetare vid vedgården utanför fabriken. Fotona visar kinesiska kulier som bär (ja, bär) stora stockar som skall bli tändstickor. Såna bilder vågar man inte publiceras utan att ha dubbel- och trippelkollat.
Han utgjuter sig lite över att konsulatets personal hamnat så i fokus.
De är självklart överrepresenterade men det finns en del att säga om det.
Jag hade först tänkt att skriva konsulatets historia i och med att vi kunde fira 100 år med utsänd personal. jag skrev till Svenska Klubben och föreslog ett gemensamt anordnat 100-årsfirande, men de sade nej och då stod jag med en bokidé.
Det fanns dock flera personer i denna historia som jag inte kunde hitta något intressant om. Evert Åkerhielm (1919-1921) som var generalkonsul i början av 20-talet finns bara i längderna som initiativtagare till svenska Föreningen. Johan Lilliehöök var generalkonsul 10 år från 1922-1932 men jag hittade ingenting mer än en massa politiska rapporter trots att jag jagade upp hans sonsons som var en tidigare UD-kollega och skrivit till Lilliehööksa släkföreningen. Han efterträdare Einar Lindquist (1932-36) har skrivit en del roliga berättelser om personalens eländiga levnadsvillkor (OBS de åren var Shanghais guldålder!) men sånt har inget intresse för utomstående.
Det jag verkligen ville ha mer information om var tändsticksfabriken, men trots att jag organiserade ett helt koppel av personer fick jag inte fram mer än ett antal fotografier över arbetare vid vedgården utanför fabriken. Fotona visar kinesiska kulier som bär (ja, bär) stora stockar som skall bli tändstickor. Såna bilder vågar man inte publiceras utan att ha dubbel- och trippelkollat.
torsdag 5 juli 2012
Fler läsarreaktioner (3)
En punkt Alex (i Kina) tar upp med viss emfas är att forskning om något i Kina måste göras med kinesiska källor. Jag vet inte riktigt vad han menar med källor men i boken har jag beskrivit att jag gått igenom allt som finns under sökordet Sweden samt Ruidian i Shanghais stadsarkiv. Där finns en hel del, men nöjet förstördes lite grann av att det fanns en kines som hette Fang Ruidian och han hade inget att göra med Sverige, trots sitt förnamn.
Fram till andra världskriget bodde svenskarna i International Settlement och Franska koncessionen så de dokument som finns i dessa förvaltningar är ju inte på kinesiska. Efter 1949 försvann svenskarna så det som finns kvar gäller besök från Sverige, i regel av vänligt sinnade freds- och kulturorgansationer.
När jag publicerade boken om ostindiehandeln (The Golden Age of China Trade) var jag angelägen att ha kinesiska källor Det visade sig att underlaget var väldigty torftigt. Ofta visste inte kineserna vilka som var svenskar, danskar, holländare etc. och arkiven hade skingrats på många håll. Även kinesiska forskare fann det lättare att arbeta med utländska källor.
Boken "Shanghai, Shanghai!" har ett intressant avsnitt om den svenska tändsticksfabriken där man intervjuar före detta anställda för att ta reda på om de svenska arbetsgivarna var bättre än andra. Svaret var nej, vilket kanske spelade tidens (1980) uppfattning. På samma sätt skulle man velat intervjua sådana kineser som varit anställda i senare decenniers svenska företag men då utgör den stora luckan 1950-1990 ett problem.
Fram till andra världskriget bodde svenskarna i International Settlement och Franska koncessionen så de dokument som finns i dessa förvaltningar är ju inte på kinesiska. Efter 1949 försvann svenskarna så det som finns kvar gäller besök från Sverige, i regel av vänligt sinnade freds- och kulturorgansationer.
När jag publicerade boken om ostindiehandeln (The Golden Age of China Trade) var jag angelägen att ha kinesiska källor Det visade sig att underlaget var väldigty torftigt. Ofta visste inte kineserna vilka som var svenskar, danskar, holländare etc. och arkiven hade skingrats på många håll. Även kinesiska forskare fann det lättare att arbeta med utländska källor.
Boken "Shanghai, Shanghai!" har ett intressant avsnitt om den svenska tändsticksfabriken där man intervjuar före detta anställda för att ta reda på om de svenska arbetsgivarna var bättre än andra. Svaret var nej, vilket kanske spelade tidens (1980) uppfattning. På samma sätt skulle man velat intervjua sådana kineser som varit anställda i senare decenniers svenska företag men då utgör den stora luckan 1950-1990 ett problem.
onsdag 4 juli 2012
Fler läsarreaktioner (2)
Jag fortsätter med en annan punkt Alex i Kina) tog upp, att det är jobbigt att läsa "gammalnorska".
Jag frågade en del personer till råds hur jag skulle göra med norska texter och de med gammalsvensk stavning. Rekommendationerna var entydiga, behåll texterna som de är. Det var också min egen uppfattning men jag var inte säker för man måste ta hänsyn till om läsarna förstår texten. Det är ju inte meningen att man måste ha ett lexikon för att läsa en svensk bok.
När det gäller gammalsvensk stavning så tycker jag inte det är svårt. Det är mest "hv" istf "v" och pluralformer i verben.
När det gäller norskan är det knepigare av flera skäl. Dels är den del ord svåra och dels har det norska språket ändrats. De som skrev för 100 år sedan skrev på ett sätt som ligger nära danskan. För oss är det lättare att läsa än dagens norska. När jag pratade med norska kollegor tyckte de dock att man skall skriva som man gör idag. Det verkade lite konstigt för mig när poängen vara att vi mycket väl kan läsa som de skrev för 100 år sedan.
Jag tycker norskan är ett språk med underbar klang och man känner sig genast förflyttad till de norska fjordarna och bergen när man läser en norsk text. Detsamma kan man ju inte säga om finlandssvenskan som är för lika vårt eget språk.
I Kina har man samma diskussion om texter med traditionella karaktärer. Många unga kan inte läsa dem men akademiskt utbildade personer har inga problem. Det är lite en fråga för vem man skriver. Jag har mest haft personer med min egen erfarenhet som målgrupp. Skulle man skriva en bok för den som inget vet om Kina skulle det bli väldigt elementärt. Såna böcker måste också skrivas men det för någon annan göra.
Jag frågade en del personer till råds hur jag skulle göra med norska texter och de med gammalsvensk stavning. Rekommendationerna var entydiga, behåll texterna som de är. Det var också min egen uppfattning men jag var inte säker för man måste ta hänsyn till om läsarna förstår texten. Det är ju inte meningen att man måste ha ett lexikon för att läsa en svensk bok.
När det gäller gammalsvensk stavning så tycker jag inte det är svårt. Det är mest "hv" istf "v" och pluralformer i verben.
När det gäller norskan är det knepigare av flera skäl. Dels är den del ord svåra och dels har det norska språket ändrats. De som skrev för 100 år sedan skrev på ett sätt som ligger nära danskan. För oss är det lättare att läsa än dagens norska. När jag pratade med norska kollegor tyckte de dock att man skall skriva som man gör idag. Det verkade lite konstigt för mig när poängen vara att vi mycket väl kan läsa som de skrev för 100 år sedan.
Jag tycker norskan är ett språk med underbar klang och man känner sig genast förflyttad till de norska fjordarna och bergen när man läser en norsk text. Detsamma kan man ju inte säga om finlandssvenskan som är för lika vårt eget språk.
I Kina har man samma diskussion om texter med traditionella karaktärer. Många unga kan inte läsa dem men akademiskt utbildade personer har inga problem. Det är lite en fråga för vem man skriver. Jag har mest haft personer med min egen erfarenhet som målgrupp. Skulle man skriva en bok för den som inget vet om Kina skulle det bli väldigt elementärt. Såna böcker måste också skrivas men det för någon annan göra.
tisdag 3 juli 2012
Fler läsarreaktioner (1)
Hittade en recension av min bok som en bloggare Alex i Kina skrivit. Jag känner honom inte men han ger intryck av att vara student eller i allafall en ung person. Av det skälet blev jag inte helt överraskad av att ha hade en del kritiska synpunkter. Jag tar upp dem en och en och här är den första.
Alex tycker att titeln är missvisande och att den borde varit något à la “Sveriges konsulat och dess personals öden 1847-2012″. Böcker har ju inte alltid exaka titlar men frågan här är väl mindre om titeln än om konsulatet har fått för stor plats i beskrivningen.
Den motsvarande norska boken har en bredare beskrivning av den norska kolonin medan den danska och den tyska boken bara handlar om den diplomatiska representationen. De norska boken är i särklass bäst men man hade då två forskare som satt flera år i Norge och kunde besöka företag, kvarlevande släktingar etc.
Jag tycker dock att jag har med massor av svenskar som inte hade något med konsulatet att göra. Tanken var att ingen viktig person skall förbigås. Sen kan man kanske hitta en del livsöden bland anlita människor som är läsvärda. Historien jag har om mannen i bambuburen är ett exempel. Jag hade hoppats hitta en del i Georg Stenlunds bok om sin tid som polis i Shanghai under 1920-talet men blev besviken. Dels var han bara polis under två år, dels var han bara med om en dramatisk insats. En annan bok med de lovande titeln "En ungkarls erfarenheter i Shanghai på 1930-talet" finns bara registrerad på ett bibliotek i Sverige, KB, men det exemplaret är förkommet!
Sen kan jag hålla med om att det finns en del uppgifter om konsulatet såsom lista på konsuler och konsulatets adresser som är ointressant för en del, men här är frågan om att skriva något som är intressant även om många år framåt i tiden.
Alex tycker att titeln är missvisande och att den borde varit något à la “Sveriges konsulat och dess personals öden 1847-2012″. Böcker har ju inte alltid exaka titlar men frågan här är väl mindre om titeln än om konsulatet har fått för stor plats i beskrivningen.
Den motsvarande norska boken har en bredare beskrivning av den norska kolonin medan den danska och den tyska boken bara handlar om den diplomatiska representationen. De norska boken är i särklass bäst men man hade då två forskare som satt flera år i Norge och kunde besöka företag, kvarlevande släktingar etc.
Jag tycker dock att jag har med massor av svenskar som inte hade något med konsulatet att göra. Tanken var att ingen viktig person skall förbigås. Sen kan man kanske hitta en del livsöden bland anlita människor som är läsvärda. Historien jag har om mannen i bambuburen är ett exempel. Jag hade hoppats hitta en del i Georg Stenlunds bok om sin tid som polis i Shanghai under 1920-talet men blev besviken. Dels var han bara polis under två år, dels var han bara med om en dramatisk insats. En annan bok med de lovande titeln "En ungkarls erfarenheter i Shanghai på 1930-talet" finns bara registrerad på ett bibliotek i Sverige, KB, men det exemplaret är förkommet!
Sen kan jag hålla med om att det finns en del uppgifter om konsulatet såsom lista på konsuler och konsulatets adresser som är ointressant för en del, men här är frågan om att skriva något som är intressant även om många år framåt i tiden.
måndag 2 juli 2012
Typisk transport av grind i Shanghai
Vad gör mannen framför mig i trafiken. Han transporterar någon slags grind. Om jag kommer för nära honom får jag kankse en grind i bilsidan. Svårt att förklara för arbetsgivaren i Sverige som kanske inte hört denna typ av farliga transporter. Som många andra kör mannen med båda fötterna nära marken för att kunna klara sig i alla väder.
När jag ser grinden tänker jag på när jag var i Hongkong och man visade mig sådana grindar där bäckarna rinner ut i havet. Man sade att de var till för att rensa avfallet. Jag frågade om inte avfallet lätt slank emellan grindspjälorna. De svarade att är det var skyfall kunde allt möjligt rinna ner i bäckarna och grindarna stoppad i alla fall större saker som döda grisar och cyklar.
söndag 1 juli 2012
Läsarreaktioner på Shanghaiboken
Nu har de första som läst Shanghaiboken hört av sig.
Helt givet att de som har stort intresse för Shanghais historia finner även de historiska avsnitten spännande.
De som inte är särskilt intresserade av Shanghai har mest fäst sig vid Malte Pripps underbara rapport från andra världskriget.
Jag har fått srort intresse for norrmän här i Shanghai som ine alltid varit medvetna om hur nära Sverige och Norge stod varandra här i Shanghai före unionsupplösningen.
Flera frågor har kommit om olika svenska släktingar som varit här. det krävs en hel del arkivarbete för att spåra dem men alla finns i matriklarna.
Helt givet att de som har stort intresse för Shanghais historia finner även de historiska avsnitten spännande.
De som inte är särskilt intresserade av Shanghai har mest fäst sig vid Malte Pripps underbara rapport från andra världskriget.
Jag har fått srort intresse for norrmän här i Shanghai som ine alltid varit medvetna om hur nära Sverige och Norge stod varandra här i Shanghai före unionsupplösningen.
Flera frågor har kommit om olika svenska släktingar som varit här. det krävs en hel del arkivarbete för att spåra dem men alla finns i matriklarna.
fredag 29 juni 2012
Även i Taipei finns Shanghaiboken
När jag gav ut Golden Age of China Trade för 20 år sedan hade jag en deal med den ledande bokhandeln i Taipei för utlänningar, Caves Bookstore, som köpte 100 ex. Veckan därpå hörde jag av en utlänning att den fanns på plats. Sedan försvann den. Jag frågade aldrig vad som hänt. Den här gången har jag valt att sälja på Exportrådets kontor i International Trade Building som också har mina tidigare böcker, allt till vrakpriser. En NT$ är 23 öre.
onsdag 27 juni 2012
Nu finns boken i Peking
Det är inte lätt att sälja en bok i Kina utan att gå genom officiella kanaler och därigenom en hel del byråkrati. Jag läste just att Kina i år kommer att visa 20 amerikanska filmer mot normalt 16. Det är lite av samma kontroll när det gäller böcker. Gudskelov finns det möjligheter att sälja i annat än konventionella bokhandlare. I Peking har jag lyckats få Antik West att sälja boken i den antikvitetshandel Jiguge på Liulichanggatan där man hyr den andra våningen. Det är en fantastisk butik där man kan stanna hur länge som helst och beundra Antik Wests blåvita porslin. Tyvärr är prisläget sådant att jag måste sälja en full skottkärra full av böcker (de tar 200 RMB) för att f ihop till en liten posrslinsfigur.
tisdag 26 juni 2012
Här kan man köpa boken i Shanghai
På den fina gatan Changle (325) finns stans enda bokhandel för utlänningar, Garden Books. Här finns t.ex. alla böcker från Earnshaw Books och det mesta som utlänningar intresserade i Shanghai kan behöva. Här hittade jag även Lonely Planets Kinaguide som annars är bannlyst av skäl som jag tidigare berättat om. När jag bad dem ta in några böcker var man tveksam och menade kanske ett par kunde gå bra. Jag föreslog fem lådor. De tyckte 5 böcker var ett bra förslag. Jag sade 5 lådor á 16 böcker. Chefen där blev blek i ansiktet man han har 100% pålägg (på varje bok för 200 RMB tjänar han hälften) så kan det bli vinst. Sånt hjälper.
 |
| Lägg till bildtext |
fredag 22 juni 2012
Boklansering till slut
Det blev en helkväll med svenskar och en hel del kineser med intresse för Sverige. Vi hade 120 stolar och i slutet av lanseringen såg jag några som inte hade sittplats. Presetnationen har lagts ut på http://www.vhkp.se/ men denna sajt skall göras om och jag skall även lägga ut videoklipp av intervjuerna som jag gjorde i februari med Herbert Scharin som var chef för generalkonsulatet 1950-53. Intervjuerna väckte intresse för han redovisade en annan sida av utveclingen i Shanghai efter 1949 än den man får sig till livs i de flesta berättelser.
Tja, nu hade vi inget generalkonsulat de åren utan då hette det "Ambassadens konsulatkansli i Shanghai" men denna typ av detaljer fanns det inte tid att gå igenom vid lanseringen. Jag hade över huvud taget ambitionen att vid lanseringen visa sådant som inte finns i boken. Boken har 46 illustrationer och presentationen hade lika många, fast helt andra. Jag var särskilt nöjd med att jag samma eftermiddag lyckade shitta ett familjefoto på Nils Möllers familj på nätet.
Jag hde även nöjet att låta min norska kollega Björn Blokhus prata lite om den gemensamma svensk-norska historien 1847-1905. Det känns lite som historiska vingslag när man tänker på att Norga lämnade unionen med Sverige efter att ha fått nej på att sätta upp egna konsulat. Veckan efter unionsupplsäningen tog man regeringsbeslut att tillsätta 7 ambassadörer + en generalkonsul, den i Shanghai. Tänk om Sverige och Norge kunnat ha lite mer harmonisk hantering av sina konsulat på den tiden. Boken har ett stort antal exempel på skärmytslingar och misstro mellan länderna.
En fråga jag fick från en tysk forskare var varför Sverige var så sent med att uppge exterritorialitet, i maj 1945, när den gamla ordningen var beseglad sedan flera år. Bifrågan var om det berodde på våra många skyddsmaktsuppdrag. Jag tror inte det, tror helt enkelt att vi inte kände oss riktigt tvungna att göra detta förrän vi etablerade en ambassad i Chungking 1944 och då kom under mer konstant attck från Republiken Kinas regering. En sak att forska vidare kring.
Tja, nu hade vi inget generalkonsulat de åren utan då hette det "Ambassadens konsulatkansli i Shanghai" men denna typ av detaljer fanns det inte tid att gå igenom vid lanseringen. Jag hade över huvud taget ambitionen att vid lanseringen visa sådant som inte finns i boken. Boken har 46 illustrationer och presentationen hade lika många, fast helt andra. Jag var särskilt nöjd med att jag samma eftermiddag lyckade shitta ett familjefoto på Nils Möllers familj på nätet.
Jag hde även nöjet att låta min norska kollega Björn Blokhus prata lite om den gemensamma svensk-norska historien 1847-1905. Det känns lite som historiska vingslag när man tänker på att Norga lämnade unionen med Sverige efter att ha fått nej på att sätta upp egna konsulat. Veckan efter unionsupplsäningen tog man regeringsbeslut att tillsätta 7 ambassadörer + en generalkonsul, den i Shanghai. Tänk om Sverige och Norge kunnat ha lite mer harmonisk hantering av sina konsulat på den tiden. Boken har ett stort antal exempel på skärmytslingar och misstro mellan länderna.
En fråga jag fick från en tysk forskare var varför Sverige var så sent med att uppge exterritorialitet, i maj 1945, när den gamla ordningen var beseglad sedan flera år. Bifrågan var om det berodde på våra många skyddsmaktsuppdrag. Jag tror inte det, tror helt enkelt att vi inte kände oss riktigt tvungna att göra detta förrän vi etablerade en ambassad i Chungking 1944 och då kom under mer konstant attck från Republiken Kinas regering. En sak att forska vidare kring.
tisdag 12 juni 2012
Ingen brist på stolar i Shanghai
tisdag 5 juni 2012
Här blir platsen för boklanseringen
torsdag 24 maj 2012
Cool Docks
Ett av de mer vågade investeringarna i Shanghai är Cool Docks som ligger en kilometer söder om det vanliga Bund. Kanske är det itne så långt men det känns väldigt långt att gå och det är tät trafik. Läget är alltås inte bra. Trots det har ett antal vågade investeringar gjorts. När Shanghai är färdigbyggt kan det nog ha en chans att klara sig.
En investering är Bund Beach som är en konstgjord sandstrand är man kan avnjuta skyskrapor på andra sidan floden. Det finns en pool för barn men den verkar inte ha kommit igång. Det regnade när jag var där så allt var stängt. Hopplös investering!
Bättre var det med restaurangen Table No 1 Den var faktiskt riktigt bra. Enkel spartansk inredning som det är överallt nuförtiden med en reception som det såg ut som de bara hängt upp en jättelampa i, men väldigt uppassande och kompetent betjäning och maten var prima.
onsdag 23 maj 2012
Varning för FCC
tisdag 22 maj 2012
Aniara i Kina
Vi hade en boklansering av Aniara på kinesiska. Så fort jag fick se boken rusade jag till mina kineser för att förstå hur man hade lyckats översätta Harry Martinssons futuristiska rymdslang "nu är jag vlamm och gondel" osv till kinesiska. Jag fick intrycket att kineerna inte riktigt kunde förstå att Martinsson skrev ord som inte fanns. Översättaren har haft ett hästjobb, ibland hittat någon dialektform ibland valt något onomatopoetiskt uttryck.
Jag pratade om Martinssons pessimism om människan tendens att skada sig själv och fick tillfälle att läsa ur Paulus romarbrev 7:19 "Det onda som jag inte vill, det gör jag men det goda som jag vill, det gör jag inte."
Här är våra berömda gäster, från vänster Göran Bäckstrand som är ordförande i Harry Martinssonsällskapet sedan äldsta dottern Harriet Martinsson, översättaren Chen Maiping och yngsta dottern Eva Martinsson.
onsdag 9 maj 2012
Stadsarkivet backar ut
Jag hade tänkt att ha lanseringen av boken på Shanghais stadsarkiv, det hus där vi hade konsulatet från 1939 till 1956. Idag meddelade de att de backar ut då de inte varit med i arbetet. Kan förstå det men lite synd är det att missa en så fin byggnad vid The Bund även om den inte är som förr. så här såg den ut vid invigningen.
torsdag 3 maj 2012
Nu börjar tryckningen av boken
Efter en kolossalt komplicerad korrekturläsning där jag kommunicerat med en designer via email om hur man avstavar ord på svenska, något man inte gör på kinesiska och knappast heller inte på engelska, men på svenska har vi ju ord som tågstationsväntsalsexpedition och liknande som måste avstavas om det inte skall se konstigt ut, så har nu, och det var det jag ville säga bokryckeriet nu tagit över och jag hoppas pressarna arbetar för högtryck. Den blir dock inte klar förrän tidigast om 2 veckor.
tisdag 1 maj 2012
Ny bok på väg
Använder de stilla dagarna att begrunda om jag valt rätt omslag till boken om svenskarna i Shanghai. Kanske blir det lite kraftigare rubrik. Är i allafall helt nöjd med fotot som designern tog fram. Alla känner igen The Bund men här är bilden suddat så man kan inte riktigt gissa när den är tagen. Tror några skyskrapor i bakgrunden tagits bort men de kan också skymmas av tullhuset (med klockan).
tisdag 24 april 2012
Vågar man lita på Kronofogden
Fick ett tjockt brev av Kronofogden där de står att de skall mäta ut 600 kronor från mitt SEB-konot. Fattade ingenting och ringde handläggaren. Han hade just slutat på den avdelningen men motvilligt tittade kollegan på min file och såg att det inte fanns något. Kan jag slänga brevet frågade jag. Ja! var svaret.
Fick i samma sändning ett brev från Skatteverket som säger att det står 1 krona på mitt konto. Oklart om det är tillgång eller skuld. Jag hade en skatteskuld för en tid sedan där jag inte kunde betala i tid pga breven tar så lång tid hit. Jag ringde och frågade vad upplupna bleloppet blir påföjande dag. Jag fick en summa som jag betalade in. Kanske hände mig samma sak som när jag bodde i Bryssel och all post kom på avvägar. Jag hade då en skatteskuld på 1 krona av liknande skäl, som till slut blev flera tusen i indrivningskostnader. Min kalkyl var att en dags felräkning på räntan ger en räntekostnad på det beloppet på en dag på 27 ören, men man avrundar antagligen alltid uppåt i den branschen. Jag tror inte tjänstemännen förstår begreppet "påföljande dag" utan bara kan räkna ränta till innevarande dag och så kommer betalningen dem tilhandaen dag för sent. Nu får jag göra om proceduren coh då skall jag lägga till en krona extra.
Fick i samma sändning ett brev från Skatteverket som säger att det står 1 krona på mitt konto. Oklart om det är tillgång eller skuld. Jag hade en skatteskuld för en tid sedan där jag inte kunde betala i tid pga breven tar så lång tid hit. Jag ringde och frågade vad upplupna bleloppet blir påföjande dag. Jag fick en summa som jag betalade in. Kanske hände mig samma sak som när jag bodde i Bryssel och all post kom på avvägar. Jag hade då en skatteskuld på 1 krona av liknande skäl, som till slut blev flera tusen i indrivningskostnader. Min kalkyl var att en dags felräkning på räntan ger en räntekostnad på det beloppet på en dag på 27 ören, men man avrundar antagligen alltid uppåt i den branschen. Jag tror inte tjänstemännen förstår begreppet "påföljande dag" utan bara kan räkna ränta till innevarande dag och så kommer betalningen dem tilhandaen dag för sent. Nu får jag göra om proceduren coh då skall jag lägga till en krona extra.
måndag 23 april 2012
Vågar man lita på kinesisk sjukvård
En utländsk bekant gick på cancerundersökning och fick lugnande besked. En tumör var i sin linda. Eftersom vederbörande var oförsäkrad bokades en undersökning i Filippinerna som har bra och rätt bilig sjukvård. Väl där konstaterade man att det var superakut och operation gjordes inom ett dygn. Ännu värre var att man gick igenom det kinesiska sjukhusets rapport och fann att kineserna gjort fel på en massa punkter. Lite illavarslande för oss som bor här. Mår man dåligt får man ta sig härifrån.
fredag 20 april 2012
Vitsen med konsulat
Bo Xilai-affären har en liten speciell bieffekt - det är uppenbart att konsulat fortfarande kan spela en roll. USA kanske inte kan ha folk boende på konsulat så so man haft på ambassader i Peking och Moskva men de är ändå en tillflykt. Torsdagens International Herald Tribune har en stor artikel om vad det brittiska generalkonsulatet i Chongqing inte gjorde (och borde ha gjort)
söndag 15 april 2012
Hash House Harriers
Minns ni 80-talet. Då fanns det Hash House Harriers i hela världen, nu har det kommit till Shanghai. Jag fick den här reklamen.
Shanghai is the city of excessive consumption filled with one too many brunches and we're all guilty of one too many cocktails. We've found an unconventional way to rid you of this guilt (although it might just make it worse!). What if you could combine exercising and drinking? Known as the "drinking club with a running problem," the Hash House Harriers meet in several forms each week from the all-girls hash on Friday nights to an out-of-town run on Saturdays. They like to change it up from their original regular Sunday afternoon runs around Shanghai. The Sunday run is usually about 8k and costs 100 RMB (includes all the beer and Chinese food you can devour). It’s a great way to meet new people and see parts of the city you would otherwise miss.
Shanghai is the city of excessive consumption filled with one too many brunches and we're all guilty of one too many cocktails. We've found an unconventional way to rid you of this guilt (although it might just make it worse!). What if you could combine exercising and drinking? Known as the "drinking club with a running problem," the Hash House Harriers meet in several forms each week from the all-girls hash on Friday nights to an out-of-town run on Saturdays. They like to change it up from their original regular Sunday afternoon runs around Shanghai. The Sunday run is usually about 8k and costs 100 RMB (includes all the beer and Chinese food you can devour). It’s a great way to meet new people and see parts of the city you would otherwise miss.
onsdag 11 april 2012
Lost and found
En känd restaurangägare hade lansering av sin nya restaurang vid The Bund. "Alla" var bjudna utom jag. Jag hörde dock att det uppstått ett stort bråk i slutet för det visade sig att en hög gäst från Peking inte kunde hitta sin överrock. Det var en Burberry och med säkerhet inte köpt på någon piratmarknad utan äkta vara.
Larmet gick och polisen i Huangudistriktet där The Bund ligger beordrades sätta till alla klutar. Man gick igenom kameran vid garderoben och hade snart identifierat en ung kinesiska som travat iväg med rocken. Sedan gick man på gatukamerorna och såg kvinnan komma ut och gå in i en taxi. Nästa steg var att identifera chaffisen och fråga vart han åkt. Väl där var det en enkel sak att höra med vaktmännen om i vilken lägenhet kvinnan bodde och så knackade man på, bara ett par timmar efter att stölden ägt rum och hämtade tillbaka rocken. Ibland går det undan här i Kina.
Någon sade att stöld till ett värde av den här magnituden som väl är ca 5000 RMB ger ett ganska långt fängelsestraff.
Larmet gick och polisen i Huangudistriktet där The Bund ligger beordrades sätta till alla klutar. Man gick igenom kameran vid garderoben och hade snart identifierat en ung kinesiska som travat iväg med rocken. Sedan gick man på gatukamerorna och såg kvinnan komma ut och gå in i en taxi. Nästa steg var att identifera chaffisen och fråga vart han åkt. Väl där var det en enkel sak att höra med vaktmännen om i vilken lägenhet kvinnan bodde och så knackade man på, bara ett par timmar efter att stölden ägt rum och hämtade tillbaka rocken. Ibland går det undan här i Kina.
Någon sade att stöld till ett värde av den här magnituden som väl är ca 5000 RMB ger ett ganska långt fängelsestraff.
onsdag 4 april 2012
Läsövning i norska
Jag har ägnat en del tid åt tidig svensk historia i Shanghai. Här är berättelsen om Andersson som försvann i Zhejiangprovinsen några år på 1860-talet. Han kom dock tillbaka till Shanghai så småningen. Vet inte om någon trodde på hans historia. Berättelsen är nedtecknad av Fritjof Utne som arbetade i den kinesiska tullen.
Med sitt enestående mot reddet (Fredrick Townsend) Ward Shanghai fra en blodig massakre. Meget lite er skrevet om Ward og hans tapre offiserskadre bestående av seilskuteskippere og styrmenn fra mange land (som) glemtes hurtig da faren var avverget. Engelske forfattere har forherliget oberst Gordon opp i skyene.
Beretningen om den kjempesterke svenske skipper som ble en av Wards infanteriløytnanter, vakte berettiget forbauselse i Kina den gang. Under forfølgelsen av Taiping-bandene ble svensken såret i en fot. Han kunne ikke fortsette forfølgelsen av fienden sammen med sin tjener. Mens de var opptatt med å forbinde såret, dukket en flokk lasete tiggere opp fra sine gjemsler. Tjeneren ble redd, og kom seg unna, hvorimot svensken ble overfalt, bastet og bundet og slept til nærmeste landsby i triumf.
Fangen ble solgt til en geskjeftig gnier, som utklekket en ufeilbar plan til å øke sine inntekter. Et solid bur ble forarbeidet av tykke bambusstokker. Her la man svensken fullstendig naken. Buret var ikke langt nok til at han kunne ligge utstrakt, ei heller høyt nok til at han kunne stå oppreist. Han var derfor henvist til å ligge sammenkrøket eller på kne. To lange bærebambus ble festet under buret… Fire bærekulier ble engasjert.., to man bar ham skiftevis av gangen.
Svenskens føde bestod av en håndfull med ris, fisk og grønnsaker, som tilskuerne hadde anledning til å kjøpe av eieren. Å kunne overvære menneskedyret tilfredsstille sin hunger gav fremvisningen økt attraksjon. Det vakte alltid jubel å se den sultne barbar når han glefset i seg alt som ble hivd inn til ham mellom bambusstokkene. Men så ar det også noen som nøt å pine den arme mann ved å stikke den bare kroppen med spissebambuspinner. Det utlyste frydefull begeistring å høre hans smertehyl når han uforvarende ble vekket av en stikk.
Takket var nysgjerrige kvinner led han ingen matmangel etter hvert som hans ordforråd ble storre. Kvinner kunne anstendigvis ikke nærme seg helt frem til buret bare for å kikke på den nakne kjempen. Men ved å kjøpe ris og gjerne litt frukt ved siden, fikk de et berettiget påskudd til å få ham riktig i øyesyn… Ved slike anledninger fremførte han sin takk så høvisk han formådde og vant deres medynk. En fløytespillende unggutt… ville more seg med å stikke ham i hoften med fløyten. Kvikk som en apekatt snappet han fløyten…
Dette ble svenskens redning fra sinnssykdom. Han hadde gehør og mestret snart vakre salmer og melodier fra hjemlandet... Når han satt i buret og hørte fuglenes kvitter, lærte han å etterligne dem. Hans imitasjon av de forskjellige fugler forstummet tilskuernes larmende plapring. Da kunne de stå og betrakte menneskedyret med beundring. Et menneske som kunne tale fuglenes sølvklingende språk, kunne umulig være ondt. Tre år tilbrakte han i buret og ble båret lange strekninger. Som regel oppholdt de seg to-tre uker i hver by eller landsby.
Svensken behersket etter hvert Chekiangdialekten fullkomment, og når han var i det lune holdt han taler for tilskuerne… Han var en robust mann og tålte sommerhete og vinterkulde. Den nakne kroppen var blitt lodden, nesten som en gorilla, en blåøyet, fløytespillende gorilla… Svensken ba (eieren) om å få et dekke over buret til beskyttelse mot nattekulden. ”Hva vil du gjøre dersom du en morgen kommer ut og finner meg stivfrossen og død? Da går du glipp av din gode fortjeneste”… Eieren kjøpte omgående et dekke for buret.
En av kvinnene hadde… (latt svensken) forstå at hun ville hjelpe ham til flukt. Hun var barnløs, ung enke, og et vennskapsforhold oppsto mellom de to. Han overtalte henne til å smugle en stor, bredbladet kjøttkniv inn till ham. Hensikten med dekket over buret var at han derved fikk anledning til å arbeide i skjul. Det tog ham ikke lang tid å… komme seg ut ved midnatt. Hun stod og ventet på det avtalte sted i nærheten med et sett kinesiske klær. Men hva de ikke hadde forutsett, var at han ikke kunne stå.
Ved felles anstrengelse nådde de hennes hytte. Der hadde hun forberedt en stamp med varmt vann. Hun gav ikke opp for han var befridd for tre års akkumulert skitt… I tre uker bodde svensken i enkens hytte og øvde seg i å gå. En tidig morgen begav de seg i vei, kledd som et kinesisk bondeektepar. De vandret til den nærliggende havneby Ningpo, hvor svensken var kjent. Han gikk straks til den brittiske kommisjonær i tollvesenet. Hans utrolige beretning vakte bestyrtelse.
Svensken og enken fikk skipsleilighet till Shanghai, hvor han fikk ansettelse som oppsynsmann i tollvesenet. Hans kinesiske språkkyndighet og praktiske erfaring gav ham hurtig forfremmelse. Han og enken ble viet av en misjonær. Bryllupet ble en strålende fest, hvor selve Mr Horatio Nelson Lay førte bruden til alters.”[i]
-----------------------------------------------------
[i] Horatio Nelson Lay var en av de brittiska pionjärerna i Shanghai. Han hade kommit till Kina 1847 för att studera kinesiska hos den legendariska tyske missionären och politikern Karl Gützlaff. Han blev brittisk vicekonsul i Shanghai 1854 och senare samma år var ha en av grundarna av den nya kinesiska tullorganisationen Imperial Maritime Customs Services. Han fick sedan rycka in för att hjälpa kejsaren störta Taipingupproret. Han återvände till Storbritannien 1863.
Med sitt enestående mot reddet (Fredrick Townsend) Ward Shanghai fra en blodig massakre. Meget lite er skrevet om Ward og hans tapre offiserskadre bestående av seilskuteskippere og styrmenn fra mange land (som) glemtes hurtig da faren var avverget. Engelske forfattere har forherliget oberst Gordon opp i skyene.
Beretningen om den kjempesterke svenske skipper som ble en av Wards infanteriløytnanter, vakte berettiget forbauselse i Kina den gang. Under forfølgelsen av Taiping-bandene ble svensken såret i en fot. Han kunne ikke fortsette forfølgelsen av fienden sammen med sin tjener. Mens de var opptatt med å forbinde såret, dukket en flokk lasete tiggere opp fra sine gjemsler. Tjeneren ble redd, og kom seg unna, hvorimot svensken ble overfalt, bastet og bundet og slept til nærmeste landsby i triumf.
Fangen ble solgt til en geskjeftig gnier, som utklekket en ufeilbar plan til å øke sine inntekter. Et solid bur ble forarbeidet av tykke bambusstokker. Her la man svensken fullstendig naken. Buret var ikke langt nok til at han kunne ligge utstrakt, ei heller høyt nok til at han kunne stå oppreist. Han var derfor henvist til å ligge sammenkrøket eller på kne. To lange bærebambus ble festet under buret… Fire bærekulier ble engasjert.., to man bar ham skiftevis av gangen.
Svenskens føde bestod av en håndfull med ris, fisk og grønnsaker, som tilskuerne hadde anledning til å kjøpe av eieren. Å kunne overvære menneskedyret tilfredsstille sin hunger gav fremvisningen økt attraksjon. Det vakte alltid jubel å se den sultne barbar når han glefset i seg alt som ble hivd inn til ham mellom bambusstokkene. Men så ar det også noen som nøt å pine den arme mann ved å stikke den bare kroppen med spissebambuspinner. Det utlyste frydefull begeistring å høre hans smertehyl når han uforvarende ble vekket av en stikk.
Takket var nysgjerrige kvinner led han ingen matmangel etter hvert som hans ordforråd ble storre. Kvinner kunne anstendigvis ikke nærme seg helt frem til buret bare for å kikke på den nakne kjempen. Men ved å kjøpe ris og gjerne litt frukt ved siden, fikk de et berettiget påskudd til å få ham riktig i øyesyn… Ved slike anledninger fremførte han sin takk så høvisk han formådde og vant deres medynk. En fløytespillende unggutt… ville more seg med å stikke ham i hoften med fløyten. Kvikk som en apekatt snappet han fløyten…
Dette ble svenskens redning fra sinnssykdom. Han hadde gehør og mestret snart vakre salmer og melodier fra hjemlandet... Når han satt i buret og hørte fuglenes kvitter, lærte han å etterligne dem. Hans imitasjon av de forskjellige fugler forstummet tilskuernes larmende plapring. Da kunne de stå og betrakte menneskedyret med beundring. Et menneske som kunne tale fuglenes sølvklingende språk, kunne umulig være ondt. Tre år tilbrakte han i buret og ble båret lange strekninger. Som regel oppholdt de seg to-tre uker i hver by eller landsby.
Svensken behersket etter hvert Chekiangdialekten fullkomment, og når han var i det lune holdt han taler for tilskuerne… Han var en robust mann og tålte sommerhete og vinterkulde. Den nakne kroppen var blitt lodden, nesten som en gorilla, en blåøyet, fløytespillende gorilla… Svensken ba (eieren) om å få et dekke over buret til beskyttelse mot nattekulden. ”Hva vil du gjøre dersom du en morgen kommer ut og finner meg stivfrossen og død? Da går du glipp av din gode fortjeneste”… Eieren kjøpte omgående et dekke for buret.
En av kvinnene hadde… (latt svensken) forstå at hun ville hjelpe ham til flukt. Hun var barnløs, ung enke, og et vennskapsforhold oppsto mellom de to. Han overtalte henne til å smugle en stor, bredbladet kjøttkniv inn till ham. Hensikten med dekket over buret var at han derved fikk anledning til å arbeide i skjul. Det tog ham ikke lang tid å… komme seg ut ved midnatt. Hun stod og ventet på det avtalte sted i nærheten med et sett kinesiske klær. Men hva de ikke hadde forutsett, var at han ikke kunne stå.
Ved felles anstrengelse nådde de hennes hytte. Der hadde hun forberedt en stamp med varmt vann. Hun gav ikke opp for han var befridd for tre års akkumulert skitt… I tre uker bodde svensken i enkens hytte og øvde seg i å gå. En tidig morgen begav de seg i vei, kledd som et kinesisk bondeektepar. De vandret til den nærliggende havneby Ningpo, hvor svensken var kjent. Han gikk straks til den brittiske kommisjonær i tollvesenet. Hans utrolige beretning vakte bestyrtelse.
Svensken og enken fikk skipsleilighet till Shanghai, hvor han fikk ansettelse som oppsynsmann i tollvesenet. Hans kinesiske språkkyndighet og praktiske erfaring gav ham hurtig forfremmelse. Han og enken ble viet av en misjonær. Bryllupet ble en strålende fest, hvor selve Mr Horatio Nelson Lay førte bruden til alters.”[i]
-----------------------------------------------------
[i] Horatio Nelson Lay var en av de brittiska pionjärerna i Shanghai. Han hade kommit till Kina 1847 för att studera kinesiska hos den legendariska tyske missionären och politikern Karl Gützlaff. Han blev brittisk vicekonsul i Shanghai 1854 och senare samma år var ha en av grundarna av den nya kinesiska tullorganisationen Imperial Maritime Customs Services. Han fick sedan rycka in för att hjälpa kejsaren störta Taipingupproret. Han återvände till Storbritannien 1863.
måndag 2 april 2012
Fågelmarknad
Att pyssla med fåglar i bur är en sysselsättning som attraherar kinesiska män som är 60+. På den här marknaden mitt i Shanghai såg jag ingen kvinna och ingen ung eller medelålders. Tidigare var det en sysselsättning för pensionerade statstjänstemän. Man skulle ha en trädgård, odla bambu och bonsaiträd, öva kalligrafi, tuschmålningar och utfodra undulater i bur och syrsor i ännu mindre burar. Det är livskvalitet det.
Jag minns att vi köpte några vackra burar när vi lämnade Shanghai 1999 men någon måste stulit dem. Nu hittade jag en man som tillverkade burar. Vad kostar den frågade jag. Ett sade ha och höl upp en pekfinger. Ett tusen frågade jag, för det var ungefär det jag betalade 1999. Nej ett hundra sade den ärlige mannen och så slog jag till. Buren är nu min.
Sår här stor är marknaden. Jag minns en liknande gata i södra Peking, men det var en riktig gata. Vi kom i bilen och var sena. I början var det glest mellan försäljanrna så vi kunde köra rätt långt. Sedan blev det tjockt med folk men vi trodde att det var en kort sträcka. Det kändes som en kilometer och det var en del av gubbarna som var rätt sura på oss.
Jag minns att vi köpte några vackra burar när vi lämnade Shanghai 1999 men någon måste stulit dem. Nu hittade jag en man som tillverkade burar. Vad kostar den frågade jag. Ett sade ha och höl upp en pekfinger. Ett tusen frågade jag, för det var ungefär det jag betalade 1999. Nej ett hundra sade den ärlige mannen och så slog jag till. Buren är nu min.
Sår här stor är marknaden. Jag minns en liknande gata i södra Peking, men det var en riktig gata. Vi kom i bilen och var sena. I början var det glest mellan försäljanrna så vi kunde köra rätt långt. Sedan blev det tjockt med folk men vi trodde att det var en kort sträcka. Det kändes som en kilometer och det var en del av gubbarna som var rätt sura på oss.
söndag 1 april 2012
Kinas vinkonsumtion
En bekant till mig kom med ett förbluffande påstående. Kinas konsumtion av ett extremt dyrt rödvin som Chateau Lafite Rotschild är större än hela produktionen. Hur hänger det ihop? Bara genom att en massa falska viner säljs. På något sätt måste man naturligtvis ha originalflaskor att fylla upp men i värsta fall kan man väl trycka upp etiketterna också.
Det sägs att kända flaskor som Jonny Walker Black Label och Chivas Regal plockas bort direkt av sophämtarna. Jag skulle inte bli förvånad om en ordinär sophämtare är fullt klar över skillnaden mellan enkla och fina viner också. Man behöver bara se vad de aggressiva försäljarna av kopierade klockor kan om den branschen.
Det sägs att kända flaskor som Jonny Walker Black Label och Chivas Regal plockas bort direkt av sophämtarna. Jag skulle inte bli förvånad om en ordinär sophämtare är fullt klar över skillnaden mellan enkla och fina viner också. Man behöver bara se vad de aggressiva försäljarna av kopierade klockor kan om den branschen.
torsdag 29 mars 2012
Platinabröllop + 10 år
Jag läser i tidsriften Women of China att det i provinsen Guizhou finns ett par som varit gifta i 90 år. De är nu 109 resp 106 år. De säger till journalisen att de börjar känna varandra så bra nu att de läser av varandras reaktioner i minspel, så de behöver inte prata mer med varandra.
Nyckeln till deras långa liv är att de arbetat hårt Sen har de bott i samma hus, sovit i samma säng i 90 år så det är nog bra med goda vanor.
Min bröllopstabell går bara upp till Platina som är 80-årsjubileum. Man får väl drämma till med någon sällsynt jordartsmetall.
Nyckeln till deras långa liv är att de arbetat hårt Sen har de bott i samma hus, sovit i samma säng i 90 år så det är nog bra med goda vanor.
Min bröllopstabell går bara upp till Platina som är 80-årsjubileum. Man får väl drämma till med någon sällsynt jordartsmetall.
tisdag 27 mars 2012
Luften igen
Dagens industri hade igår en stort uppslagen artikel "Karriärister skyr Pekings luft". De siffror enligt PM 2,5-definitionen som ju är det numera allmänt korrekta sättet att mäta, på luften som ges i artikeln är extremt oroväckande och får Hornsgatan i Stockholm att framstå som en oas. Jag har stor förståelse att en del barnfamiljer inte vill flytta till Kina som det står i artikeln. I artikeln citeras en professor Zhuang Guoshun från Fudan i Shanghai som säger att det är en myt att luften i Shanghai är bättre. Siffror saknas dock och ingen oberoende mätning sker och den allmänna uppfattningen är nog att Shanghai är avsevärt bättre. Tyska konsulatet skall få en mätare av samma slag som den USAs ambassad i Peking har. Vi får se vad de siffrorna säger. I mellantiden gäller det att hålla sig inne med luftrenare på.
måndag 19 mars 2012
Arbetslunch i Shanghai
Jag hade en arbetslunch med kollegor och kineser. Diskussionen var väldigt lugn och saklig. Man kan bara gissa vad som hänt om någon hamnat i affekt och börjat vifta med armarna.
fredag 16 mars 2012
Vad lägger unga Shanghaibor sina pengar på?
En kul grej som en hygglig person tipsade mig om, en vetenskaplig studie om hur unga Shanghaibor spenderar sin inkomst. Egentligen skulel man jämföra med svenskar men jag vet inte det finns tillförlitlig statistik. Jag fäster mig vi hägt sparande, 19%, av vilket en tredjedel går till föräldrarna. Sen går det mycket till mat här i Kina, det behöver man bara gå ut på stan för att bevittna.
tisdag 13 mars 2012
En Västbergare i Hongkong
Att rekommendera restauranger som läsarna troligen aldrig hittar till, det är en kul grej. Ingen risk för kritiska kommentarer.
Jag var i Hongkong och hittade en jättefin restaurang i Wanchai på Hongkongön, the Pawn, som som namnet säger är en gammal pantbank i tre våningar som är ej jättepopulär restaurang för expats.
Maten var helt OK, om kanske lite åt det tunga hållet och priserna förutsägbara. Jag tog en slow-cooked lamb shoulder som jag fick sitta och karva i hela kvällen och orkade ingen dessert. Stördes en aning av ett fruktansvärt liv från ett internatinellt gäng i grannrummet, men blir det lite varmare kan man sitta på verandorna.
Här är länken som just nu verkar ligga nere men det finns flera foton om man googlar.
http://www.thepawn.com.hk/
Sen kan man förundra sig över den stolthet som man i Hongkong och Macau har för pantbanker. De verkar vara skapta för folk som inte kan planera sin ekonomi och borde ha diskreta ingångar och ligga på platser där man inte stöter på folk. Under EXPO i Shanghai 2010 hade Macau byggt upp en replika av en känd pantbank!
Jag var i Hongkong och hittade en jättefin restaurang i Wanchai på Hongkongön, the Pawn, som som namnet säger är en gammal pantbank i tre våningar som är ej jättepopulär restaurang för expats.
Maten var helt OK, om kanske lite åt det tunga hållet och priserna förutsägbara. Jag tog en slow-cooked lamb shoulder som jag fick sitta och karva i hela kvällen och orkade ingen dessert. Stördes en aning av ett fruktansvärt liv från ett internatinellt gäng i grannrummet, men blir det lite varmare kan man sitta på verandorna.
Här är länken som just nu verkar ligga nere men det finns flera foton om man googlar.
http://www.thepawn.com.hk/
Sen kan man förundra sig över den stolthet som man i Hongkong och Macau har för pantbanker. De verkar vara skapta för folk som inte kan planera sin ekonomi och borde ha diskreta ingångar och ligga på platser där man inte stöter på folk. Under EXPO i Shanghai 2010 hade Macau byggt upp en replika av en känd pantbank!
söndag 11 mars 2012
Patroner till HP-skrivare
Jag tog med en HP skrivare/scanner/faxapparat 3310 till Shanghai 2008. Det visade sig snart vara ett problem att patroner till denna modell inte såldes i Kina. Varför man har olika system i olika länder är obegripligt men man fick bita i det sura äpplet och köpa ett lager av patroner när jag är i Sverige. Håller man på och skriver ut Powerpointpresentationer i tid och otid går det åt en del och plöstsligt var det slut på ett par färger.
Jag sade till min chaufför att åka till en marknad för eltilbehör och fylla på färg manuellt i en gammal patron. Jag har sett att det är en rätt stor business och det är säkert billigt men man vet ju inte om resultatet blir så snyggt. Han hävdade tvärsäkert att patronerna skulle gå att hitta. Första affären hade inga men hade adress till en annan affär. Chauffören kom tillbaka med några ganska slitna patronkartonger som enbart såldes i kombinationen gul, cyan, magenta. De kostade mindre än hälften av samma hemma. Dock, de fungerade och jag begrep inte sammanhanget förrän jag tittade i botten. Det är patroner som gått ut ifjol (den vänstra Exp Sept 2011 och den högra som inköpts i Sverige Exp Sept 2013) och uppenbarligen inte har något värde på världsmarknaden men här i Kina finns det en marknad!
Jag sade till min chaufför att åka till en marknad för eltilbehör och fylla på färg manuellt i en gammal patron. Jag har sett att det är en rätt stor business och det är säkert billigt men man vet ju inte om resultatet blir så snyggt. Han hävdade tvärsäkert att patronerna skulle gå att hitta. Första affären hade inga men hade adress till en annan affär. Chauffören kom tillbaka med några ganska slitna patronkartonger som enbart såldes i kombinationen gul, cyan, magenta. De kostade mindre än hälften av samma hemma. Dock, de fungerade och jag begrep inte sammanhanget förrän jag tittade i botten. Det är patroner som gått ut ifjol (den vänstra Exp Sept 2011 och den högra som inköpts i Sverige Exp Sept 2013) och uppenbarligen inte har något värde på världsmarknaden men här i Kina finns det en marknad!
fredag 9 mars 2012
Hur många svenskar bor på opiumvraken?
Hittade en kul tabell över antalet utlänningar i Shanghai. Den säger att det fanns 46 varav 3 bodde "outside roads". Dock var det ingen som bodde på opiumbåtar. Hulk betyder övergivet skepp. Det var ju tur att vi inte hade någon där. Året var 1895!
Nyheter och bulletiner från Peking
Alla öron mot Peking när årets stora mammutkonferenser i folkkongress och rådgivande församling pågår.
Två tendenser märks, dels en märkligt kampanj att återuppliva fenomenet Lei Feng, den unge soldaten som oegennyttigt slet ut sig för omgivningen för 40 år sedan, dels ett antal reportage om kvinnans ställning i kongresserna som belyses med följande klipp:
http://english.people.com.cn/90785/7749056.html
samt
http://english.people.com.cn/90882/7750078.html
Två tendenser märks, dels en märkligt kampanj att återuppliva fenomenet Lei Feng, den unge soldaten som oegennyttigt slet ut sig för omgivningen för 40 år sedan, dels ett antal reportage om kvinnans ställning i kongresserna som belyses med följande klipp:
http://english.people.com.cn/90785/7749056.html
samt
http://english.people.com.cn/90882/7750078.html
tisdag 6 mars 2012
En kinesisk dissident tar till orda
Int'l Herald Tribune har 3-4 mars en kinesisk dissident, Zhou Youguang, på första sidan. Han har ställt upp på en intervju med deras journalist som besökt hans hem och kunnat göra ett utförligt hemma-hos-reportage.
Att detta gått att göra förefaller märkligt men sen läser man i artikeln att Zhou är en känd vetenskapsman och att han uppfann pinyin, det moderna kinesiska sättet att skriva med latinska bokstäver. Att det är en revolution märker man när man ser att alla kineser skriver pinyin på dator, mobiltelfon etc och får upp ett antal tecken som man väljer mellan. Nästa generation kanske skippar tecknen och bara skriver pinyin.
Man då undrar man hur gammal mannen är och så ser man att han är 106 år. Någonstans vid 100 går väl gränsen när man inte trackar dissidenter längre.
Att detta gått att göra förefaller märkligt men sen läser man i artikeln att Zhou är en känd vetenskapsman och att han uppfann pinyin, det moderna kinesiska sättet att skriva med latinska bokstäver. Att det är en revolution märker man när man ser att alla kineser skriver pinyin på dator, mobiltelfon etc och får upp ett antal tecken som man väljer mellan. Nästa generation kanske skippar tecknen och bara skriver pinyin.
Man då undrar man hur gammal mannen är och så ser man att han är 106 år. Någonstans vid 100 går väl gränsen när man inte trackar dissidenter längre.
lördag 3 mars 2012
handla klocka i Hongkong
Jag skulle handla in väckarklocka i Hongkong. Så här såg den första affären ut.
Sen gick jag till den här mannen. Liten yta men tyvärr var väckarklockorna trasiga.
Hur som helst, i Hongkong välkomnar alla en med öppen famn.
Sen gick jag till den här mannen. Liten yta men tyvärr var väckarklockorna trasiga.
Hur som helst, i Hongkong välkomnar alla en med öppen famn.
fredag 24 februari 2012
Ännu motigare för Apple
I de lite rapsodiska rapporterna från rättegången mellan Apple och Proview sägs att Proview krävt att Apples leveranser av Ipad från Kina skall stoppa då de ej har rätt till namnet i Kina. Det vore ju ett fruktansvärt slag, inte bara för Apple utan för Kina som plötsligt blir en farlig plats att lägga sin tillverkning.
Jag har svårt att se att så skulle kunna ske för förbud vid varumärkesintrång ju brukar avse försäljning. Det säljs en massa fetaost och halloumiost ute i världen men i EU får de inte säljs pga geografiska indikationer.
Jag har svårt att se att så skulle kunna ske för förbud vid varumärkesintrång ju brukar avse försäljning. Det säljs en massa fetaost och halloumiost ute i världen men i EU får de inte säljs pga geografiska indikationer.
torsdag 23 februari 2012
Ipad säljs ej i Kina
Apple verkar gå från en motgången till den andra i Kina. Nu har man det motigt i processer mot en firma i Shenzhen, Proview, som har registrerat varumärket Ipad i Kina. Detta gjordes för flera år sen och frågan i domstolen var om de verkligen hade någon produkt. Nu har de visat upp en läsplatta inpackad i frigolit. Oklart om plattan fungerade men den finns i allfall. Därmed stoppas försäljning av Ipad i Kina men processen rullar vidare i andra domstolar
måndag 20 februari 2012
Gangsters i paradiset
Den finns en klassisk bok om det gamla Shanghai - Old Shanghai, gangsters i paradise - som skrev av Lynn Pan. Den kom ut 1984. Jag har inte läst den då den varit omöjlig att få tag på. Går man in i det svenska biblioteksdatasystemt Libris ser man att det finns ett ex i Sverige, i Lund. Går man in på olika antikvariat på nätet kan man inte hitta något ex. Jag har försökt många gånger. Mystiskt!
Nu har jag i en bokhandel i Hongkong hittat en ny utgåva som givits ut av ett förlag i Singapore som heter Marshall Cavendish. Det finns en hel sida om tryckeridetaljer men inte en sån enkel sak som vilket år den kom ut.
Nu har jag i en bokhandel i Hongkong hittat en ny utgåva som givits ut av ett förlag i Singapore som heter Marshall Cavendish. Det finns en hel sida om tryckeridetaljer men inte en sån enkel sak som vilket år den kom ut.
fredag 17 februari 2012
Huaxi återigen
Här är chefen för Huaxi Mr Wu och, får man gissa hans son. Man ser på fotot som verkar äkta fast det ser konstigt ut att 9 höghusen verkar stå långt ifrån hotellen när de i själva verket är bredvid, de många fina villorna.
Här är entrén på hotellet Long wish som också har en hemsida http://www.longwishhotel.com/Noteras kan att dyraste rummet kostar 99 999 RMB/natt. Näst dyraste är 88 888 RMB. biligaste rummet är drygt 2000. Allt på 15% i skatt förstås som på alla hotel.
Här är en skulptur i trä som visar ett klassiskt kinesiskt tema vöer 200 fiskar som försöker hoppa över en drake.
Här är en annan skultpur med en av då många statyerna över Mao Zedong som finns i hotellet.
tisdag 14 februari 2012
Huaxi igen
Jag skrev skrev om Huaxi, Kinas rikaste stad, för två år sedan eftersom det uppmärksammats i en svensk tidningsartikl. Min bloggartikel har lästs av massor av personer, jag förstod att många vara intresserade. Igår hade jag ett tilfälle att besöka Huaxi eftersom ett svenskt företag invigdes i närheten. Man ser från lång håll en enorm skyskrapa i form av tre pelare med ett stort klot i guldfärg på toppen. Att köra dit var dock nästan hopplöst, som en labyrint där man lurades in på vägar som sltuade i intet. Bara att pröva om en annan väg igen. I området såg man hundratals villor och ett halvdussin höghus.
Hur blev man så hör rika. Det kineser säger är att man aldrig upplästa folkkommunen utan allt man tjänat i idog verksamhet har sparats som en gemensam förmögenhet.
Här är foto på hotellet, i nästa notis skall jag ge foton från interiörerna.
Hur blev man så hör rika. Det kineser säger är att man aldrig upplästa folkkommunen utan allt man tjänat i idog verksamhet har sparats som en gemensam förmögenhet.
Här är foto på hotellet, i nästa notis skall jag ge foton från interiörerna.
fredag 10 februari 2012
Tillbaka i stan
Flyger man mellan Europa och Kina märker man en klar skillnad. Säkerhetspersonalen i Kina är betydligt vänligare och gör sitt jobb utan att visa aggresioner mot resenärerna. En annan sak är att passpersonalen är väldigt vänlig trots att de sitter på stor makt. I Shanghai får man alltid betygsätta deras arbete genom att trycka på kanppar med olika grad av tillfredsställelse. Varför har vi inte det i Sverige? Jag gissar att facket skulle invända att det inte finns anledning att kritisera en kontarollant som är korrekt men inte sitter och ler. Man kan fundera över hur det skulle fungera men jag har kommit till slutsatsen att det vore ett bra system även hos oss.
tisdag 24 januari 2012
Varför klarar sig Shanghai bäst
Knappt landat i Sverige och jag blir ombedd att ge en snabb överblick över Östra Kina. Ibland tänker man medan man pratar och min slutsats var inte originell men den var ny för mig.
Alla kinesiska städer har vuxit snabbt, egentligen för snabbt för att manskall hinna planera för det. Följden blir dålig miljö, enorma trafikstockningar och ändå ingrepp i gamla kulturmiljöer.
Shangha slapp det av några väldigt speciella skäl. Man kunde hela 90-talet expandera på det rätt tomma Pudong, man designade ett smart system med upphöjda motorvägar och för att klara EXPO så byggde man ett dussintal tunnelbanor och snabbtåg. Nu funkar stan och trots explosion av bilism (tja, den är ju inte utan kontroll utan antalet registreringsskyltar är ju kvoterat per månad) så är det knappast några bilköer. När man är i Hangzhou eller Nanjing kan man fastna i oändliga köer trots att det är mycket mindre städer. Där har man helt enkelt ingen lösning på trafikproblemen.
Alla kinesiska städer har vuxit snabbt, egentligen för snabbt för att manskall hinna planera för det. Följden blir dålig miljö, enorma trafikstockningar och ändå ingrepp i gamla kulturmiljöer.
Shangha slapp det av några väldigt speciella skäl. Man kunde hela 90-talet expandera på det rätt tomma Pudong, man designade ett smart system med upphöjda motorvägar och för att klara EXPO så byggde man ett dussintal tunnelbanor och snabbtåg. Nu funkar stan och trots explosion av bilism (tja, den är ju inte utan kontroll utan antalet registreringsskyltar är ju kvoterat per månad) så är det knappast några bilköer. När man är i Hangzhou eller Nanjing kan man fastna i oändliga köer trots att det är mycket mindre städer. Där har man helt enkelt ingen lösning på trafikproblemen.
Dags att ta en paus från Kina
Efter två dagar av smällare hela dagarna är det bäst att åka bort. Annars blir man bara på dåligt humör.
En tidning skriver att man i Peking tänker förbjuda smällare innanför 5:e ringvägen då de för med sig så besvärliga luftföroreningar. Man behöver bara stå och titta å ett fyverkeri från balkongen och se alla dessa skarpa färger för att ana att häranvänds alla slags metaller och de hänger kvar i luften i många timmar.
En tidning skriver att man i Peking tänker förbjuda smällare innanför 5:e ringvägen då de för med sig så besvärliga luftföroreningar. Man behöver bara stå och titta å ett fyverkeri från balkongen och se alla dessa skarpa färger för att ana att häranvänds alla slags metaller och de hänger kvar i luften i många timmar.
söndag 22 januari 2012
Drakens År närmar sig
Detta eviga tjat om den kinesiska zodiaken. Tror de själva på det?
På Taiwan är man i allafall principiell och räknar tideräkning efter republikens införande och skriver nu år 100.
Värre blir det med kejsartiden när et står Qianlongs 17 regeringsår, 6:e månaden (enligt månkalendern, 5:e dagen. Det krävs ett uppslagsverk att räkna ut vilken dag det var.
Det jag noerar i år som jag inte tänkt på är att Draken i kinesisk mytologi är en trevlig igur medan han ju hos oss är extremt otrevlig. Någon gång skall jag påpeka att de flesta djuren i den kinesiska zodiaken är otrevliga för oss - ormen, råttan, grisen etc.
På Taiwan är man i allafall principiell och räknar tideräkning efter republikens införande och skriver nu år 100.
Värre blir det med kejsartiden när et står Qianlongs 17 regeringsår, 6:e månaden (enligt månkalendern, 5:e dagen. Det krävs ett uppslagsverk att räkna ut vilken dag det var.
Det jag noerar i år som jag inte tänkt på är att Draken i kinesisk mytologi är en trevlig igur medan han ju hos oss är extremt otrevlig. Någon gång skall jag påpeka att de flesta djuren i den kinesiska zodiaken är otrevliga för oss - ormen, råttan, grisen etc.
lördag 21 januari 2012
Säkerhetsnoja
För ett år sedan infördes att alla som åkte på snabbtågen måste ha personlig biljett med ID-nummer eller passnummer om utlänning. En tanke var kanske att man av säkerhetsskäl ville veta vem som är på tåget, en annan att hindra svartabörshandel med biljetter.
I Global Times läste jag att svartabörsmarknaden överlevt genom att resenären ger 200 till svartabörshajen som tar med resenären till vagndörren, ger 100 till vakten och behåller 100 själv. Då blir vakterna glada och resenären slipper omaket att stå i biljettkö.
Lite märkligt att en officiell tidning som Global Times skriver så rakt om korruption bland vanligt folk. En annan sak är väl att ibland blir säkerhetskraven väldigt opraktiska. Har vi ett gäng svenskar från Sverige som skall åka tåg skall vi ha passkopior från alla. Lättare att hyra in en buss.
I Global Times läste jag att svartabörsmarknaden överlevt genom att resenären ger 200 till svartabörshajen som tar med resenären till vagndörren, ger 100 till vakten och behåller 100 själv. Då blir vakterna glada och resenären slipper omaket att stå i biljettkö.
Lite märkligt att en officiell tidning som Global Times skriver så rakt om korruption bland vanligt folk. En annan sak är väl att ibland blir säkerhetskraven väldigt opraktiska. Har vi ett gäng svenskar från Sverige som skall åka tåg skall vi ha passkopior från alla. Lättare att hyra in en buss.
onsdag 18 januari 2012
En dag på arkivet
Jag besökte stadsarkivet för att se vad som fanns om Sverige. Nu är allt material före 1920 flyttat till Peking så det är svårt att någonsin få reda på vad vi gjorde i Shanghai innan dess. Ett annat problem var att hälften av dokumenten gällde en kines som tagit sig namnet Sverige. Han hette Fang Ruidian. Man skulle vilja haft lite tid för att läsa ngot av dokumenten för att se om han hade någon koppling.
Den roligaste grejen jag hittade var att kronprins Gusdag Adolf (senare kung Gustav VI Adolf) med hustru reste runt i Kina 1926 men incognito. enligt ett brev från säkerhetschefen i franska koncessionen till generalkonsul hade allt gått bra och ingen had höjt på ögonbrynen för att han hette Hertigen av Scania (Duc de Scanie).
Jag har själv någon gång sagt när jag är på semester i Frankrike och är trött på alla frågor, sagt att jag är från "Scanie". Fransmännenn frågar var dete landet ligger och jag säger att det ligger mellan Danmark och Norge. De nickar instämmande.
Den roligaste grejen jag hittade var att kronprins Gusdag Adolf (senare kung Gustav VI Adolf) med hustru reste runt i Kina 1926 men incognito. enligt ett brev från säkerhetschefen i franska koncessionen till generalkonsul hade allt gått bra och ingen had höjt på ögonbrynen för att han hette Hertigen av Scania (Duc de Scanie).
Jag har själv någon gång sagt när jag är på semester i Frankrike och är trött på alla frågor, sagt att jag är från "Scanie". Fransmännenn frågar var dete landet ligger och jag säger att det ligger mellan Danmark och Norge. De nickar instämmande.
tisdag 17 januari 2012
Cesars hustru får inte misstänkas
När man arbetar med kineser märker man snabbt den annorlunda referensramen. Jag satt med min mest kompetenta kollega och gick igenom ett nummer av The Economist. Varje rubrik hade en dubbelmening men sånt går förbi här ute och den mening som man kan läsa rakt av rubriken blir lite konstig.
Om jag är på gränsen och inte vet om jag skall ta upp en taxiräkning som nöje eller arbete, blir det nöje och jag mumlar rubrikens citat för mig själv. Jag tycker det är kul att kunna en del bibelcitat även på engelska. "Man ser grandet i nästans öga men inte bjälken i sitt eget" blir "Remove the log from your own eye before attending to the splinter in your friend's". Drar man till med franska blir det "On voit la paille dans l'oeil de son voisin, mais pas la poutre dans le sien".
Vad jag inte orkar med är alla kinesiska citat som dyker upp i samtal med kineser. Har vi 1000 ordstäv har de säkert 10 000, och de sträcker sig ofta längre tillbaka än Bibeln. Fast om Grekland går i konkurs och det allmänt är neråt i Europa får vi vänja oss vid tanken att även vår kulturella hegemoni försvinner och det blir de kinesiska finurligheterna i The Economists rubriker.
Om jag är på gränsen och inte vet om jag skall ta upp en taxiräkning som nöje eller arbete, blir det nöje och jag mumlar rubrikens citat för mig själv. Jag tycker det är kul att kunna en del bibelcitat även på engelska. "Man ser grandet i nästans öga men inte bjälken i sitt eget" blir "Remove the log from your own eye before attending to the splinter in your friend's". Drar man till med franska blir det "On voit la paille dans l'oeil de son voisin, mais pas la poutre dans le sien".
Vad jag inte orkar med är alla kinesiska citat som dyker upp i samtal med kineser. Har vi 1000 ordstäv har de säkert 10 000, och de sträcker sig ofta längre tillbaka än Bibeln. Fast om Grekland går i konkurs och det allmänt är neråt i Europa får vi vänja oss vid tanken att även vår kulturella hegemoni försvinner och det blir de kinesiska finurligheterna i The Economists rubriker.
måndag 16 januari 2012
Tillbaka till kylan
Man fryser i Shanghai alltid så här års när man är inomhus. Mar lär sig konstiga vanor att inte sitta på restauranger nära ingången, att alltid gå inomhus hemma med tofflor att mer eller mindre sova med vantar på händerna. Man välkomnar nya skitiga kolkraftverk som pressen skriver om och är beredd att ta risker med nya kärnkraftverk. Man hamstrar värmeljus och tar hetta bad så att man har någon stund efteråt när kylan gör gott.
tisdag 3 januari 2012
Khmer Rouge
Kommer man till Siem Reap för att titta på Angkor Wat går tankarna tillbaka till Kambodjas storhetstid för 1000 år sedan men när man passerar en boklåda är mer än hälften av böckerna om Khmer Rouge-tiden 1975-1979. Man bläddrar i de olika vittmesmålen från överleevande.
Plötsligt ser jag en piratupplaga av Peter Fröberg Idlings "Pol Pots leende" som kom ut 2006 och var rätt omskriven då. Jag noterade den bara förstrött vid den tiden, då storyn inte var ny precis. Att besökare i diktaturer inte kunnat eller velat se sanningen känner vi till sen 30-talets Sovjet, Nazityskland, kulturrevolutionens Kina etc etc. Men att boken var upptryckt i piratupplaga och såldes här gjorde att jagt snabbt lade 5 US Dollar på disken och satte mig att läsa.
Boken handlar om hur den unge Peter Fröberg Idling är hjälparbetare i Kambodja och hittar den svenska delegationsrapporten från 1978 med Jan Myrdal och tre personer som åker runt i Pol Pots Kambodja och tycker allt är bra. Gruppen träffer till och med Pol Pot men hade redan före resan bestämt sig för att inte ställa svåra frågor. Av de fyra har två gjort avbön, en vägrat diskussion och Jan Myrdal står på sig som vanligt och erkänner ingen felbedömning.
I tortyrlägret Toul Sleng finns en butik och där hittar jag en bok från 2008 av en av resenärerna Gunnar Bergström med titeln "Living Hell". Där återger han gruppens foton och har under varje bild sin tanke från 1978 och från 2008. Märkligt nog är det ingen större skillnad i bedömningen även om han i förordet tar avstånd från slutsatserna 1978.
Någongång någonstans skall jag gå igenom detta mer i detalj men det är en sak som slår mig direkt. Oviljan att inse sanningen hade att göra med att man inte ville tro på flyktingarnas berättelser, något som gjorde att normalt funtade människor redan någon månad efter maktövertagandet den 17 april förstod vad som var på gång. Den slutsatsen dras av en DN-journalist som kände alla fyra resenärerna, Bengt Albons. Han säger att det var FNL-gruppernas tänkesätt som gjorde att han själv vägrade ta till sig flyktingarnas berättelser.
Plötsligt ser jag en piratupplaga av Peter Fröberg Idlings "Pol Pots leende" som kom ut 2006 och var rätt omskriven då. Jag noterade den bara förstrött vid den tiden, då storyn inte var ny precis. Att besökare i diktaturer inte kunnat eller velat se sanningen känner vi till sen 30-talets Sovjet, Nazityskland, kulturrevolutionens Kina etc etc. Men att boken var upptryckt i piratupplaga och såldes här gjorde att jagt snabbt lade 5 US Dollar på disken och satte mig att läsa.
Boken handlar om hur den unge Peter Fröberg Idling är hjälparbetare i Kambodja och hittar den svenska delegationsrapporten från 1978 med Jan Myrdal och tre personer som åker runt i Pol Pots Kambodja och tycker allt är bra. Gruppen träffer till och med Pol Pot men hade redan före resan bestämt sig för att inte ställa svåra frågor. Av de fyra har två gjort avbön, en vägrat diskussion och Jan Myrdal står på sig som vanligt och erkänner ingen felbedömning.
I tortyrlägret Toul Sleng finns en butik och där hittar jag en bok från 2008 av en av resenärerna Gunnar Bergström med titeln "Living Hell". Där återger han gruppens foton och har under varje bild sin tanke från 1978 och från 2008. Märkligt nog är det ingen större skillnad i bedömningen även om han i förordet tar avstånd från slutsatserna 1978.
Någongång någonstans skall jag gå igenom detta mer i detalj men det är en sak som slår mig direkt. Oviljan att inse sanningen hade att göra med att man inte ville tro på flyktingarnas berättelser, något som gjorde att normalt funtade människor redan någon månad efter maktövertagandet den 17 april förstod vad som var på gång. Den slutsatsen dras av en DN-journalist som kände alla fyra resenärerna, Bengt Albons. Han säger att det var FNL-gruppernas tänkesätt som gjorde att han själv vägrade ta till sig flyktingarnas berättelser.
söndag 1 januari 2012
Cafe de la Paix i Siem Reap
Här är det absoluta innestället för finsmakare i Siem Reap. Ett hotell med restaurang, utställning, café och lite av varje. Det är så otroligt vackert att man i sitt stilla sinne undrar varför man valt att lägga det i Siem Reap och inte i någon storstad. Ägaren är kambodjan men måste ha haft ett helt gäng av esteter som designat allt från möbler till lokler till konsten. Vi var tillbaka och prövade maten också som var i toppklass även den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
