Jag minns att vi köpte några vackra burar när vi lämnade Shanghai 1999 men någon måste stulit dem. Nu hittade jag en man som tillverkade burar. Vad kostar den frågade jag. Ett sade ha och höl upp en pekfinger. Ett tusen frågade jag, för det var ungefär det jag betalade 1999. Nej ett hundra sade den ärlige mannen och så slog jag till. Buren är nu min.
Sår här stor är marknaden. Jag minns en liknande gata i södra Peking, men det var en riktig gata. Vi kom i bilen och var sena. I början var det glest mellan försäljanrna så vi kunde köra rätt långt. Sedan blev det tjockt med folk men vi trodde att det var en kort sträcka. Det kändes som en kilometer och det var en del av gubbarna som var rätt sura på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar