Samma gamla visa

När man jobbat nästan hela julen och nyåret och märkar att Sverige vaknar till liv 11 januari efter en lång dvala så funderar man på hur vi kan ha råd med så lång frånvaro. Hur många affärsmöjligheteter har vi missat den här gången?

Jag tror inte det går att göra snabba förändringar. Jag stöds av det i en artikel som jag ramlade på på nätet som var publicerad i Östgötaposten 1899. Det var en intervju med en företrädare i yrket, C.A. Bock, en norrman som var generalkonsul i Shanghai hela 1890-talet. Dessförinnan hade han varit vicekonsul i fem år och dessförinnan hade han varit upptäcksresande i Sydostasien. Han är kanske den svenske generalkonsul här som gjort mest avtryck i historien.

Intervjun om Sveriges bristande förmåga att bevaka affärsmjöligheter skulle kunna varit skriven när som helst. Hans beskrivning av hur kineser är i förhållande till japaner är kanske däremot unik för den tiden. Det här föredraget hölls alltså 4 år efter att Japan besegrat Kina 1985 och lagt sig till med stora bitar kinesiskt territorium.
---------

Sverige och Kina.

Sedan några dagar vistas i Stockholm på tjenstledighet Sveriges och Norges generalkonsul i Shanghai C. A. Bock. För en medarbetare i D. N. har han på ett lifligt sätt skildrat, huru stormakterna äro i färd med att dela Kina, men tillika beklagat, att icke Sverige-Norge begagnar tillfället att på sitt sätt vara med, nämligen då det gäller att energiskt tillkämpa sig en plats på den stora marknad som Kinas 100 millioner bereda vesterlandets afsättningsbehöfvande industri.

— Sverige skall skaffa sig marknad för sin storartade industri. Det finnes ingen anledning hvarför Sverige skulle ligga efter Belgien i det stycket. Ni äro ett folk af ingenjörer, men det ser nästan ut som om affärer icke vore er starka sida. Om man föreslår er att skaffa er nya marknader eller om ni oväntadt få en större beställning så afböja ni det gerna med ett: "Vi ha nog med arbete hemma."

Hur skulle en tysk fabrikant göra om han, redan öfverhopad af beställningar, mottoge order från ett nytt afsättningsfält? Han skulle ögonblickligen förstärka sin personal, utvidga sin fabrik, arbeta natt och dag för att eröfra den nya marknaden, och han skulle lyckas den.

Ni ha goda tider här i Sverige nu, men hur skall det gå då de taga slut? Då skulle det visa sig bra nog att ha nya afsättningsområden för en industri förberedda, och hvilket område kan vara bättre än Kina? Den kinesiske affärsmannen är behaglig och hederlig att ha att göra med i vida högre grad än japanesen. Man skall endast förstå att rätta sig efter deras föreställningssätt och smak. I det fallet brister engelsmannen mycket, medan tysken med sin grundliga affärsbildning, smidighet och skarpa blick tränger segrande fram öfver allt, tack vare sin förmåga att foga sig efter afnämarnes önskningar.

— Hvilka åtgärder borde då först företagas från vår sida för att till kämpa oss terräng?

Först och främst böra vi ha en legation i Peking med en praktisk man i spetsen, vidare ytterligare ett par konsuler med fast ställning, äfven de praktiskt bildade män, ja, hvarför icke rent af som flertalet af de tyska konsulerna i Kina, på samma gång affärsmän och ingeniörer, hvilka, när det blefve fråga om ett företag, der svensk industri kunde finna sysselsättning, vore i stånd att i en hast framlägga förslag och beräkningar? För min del anser jag utrikesministerns förslag om sättet att representera oss i Kina i hög grad beaktansvärdt. Men redan nu borde ett stort handelshus, bakom hvilket stode Sveriges industrimän, upprättas med säte exempelvis i Shanghai och filialer i ett par af de större städerna, låt oss säga Kanton och Tientsin. I utrikesdepartementet ligger för öfrigt ett fullständigt utarbetadt förslag till ett sådant hus, hvars hufvuduppgift skulle vara att finna marknad för svensk jernindustri. Engagera i företaget så mycket kinesiskt kapital, som svensk lag tillåter, och upptag ett par kineser i styrelsen, och dessa skola arbeta med händer och fötter till er favör. Och mera gifvande affärer än de på Kina finnas icke; man bör alltid kunna beräkna 20 å 25 procent på kapitalet. Det vet nog en sådan man som t. ex. kung Leopold af Belgien, som är ett lysande affärsgeni och ligger inne med ofantliga summor i belgisk-kinesiska företag.

— Men risken att börja?

— Kan undvikas. Innan bolaget kommit riktigt i sadeln med sin egentliga uppgift kan det sysselsätta sig med fraktfart på Japan och längs kinesiska kusten, hvilket är ytterst lönande. Se t ex. på det nya norska Oversoiske compagni, som redan tienar in sina 20 procent på kusttrafik. Då jag för tretton år sedan kom till Shanghai, omfattade den svensk-norska — eller egentligen norska — sjöfarten på Kina 66,000 tons årligen. Nu är den uppe i en million. Det har varit ett drygt arbete att få det derhän, och hundratals icke-officiella skrifvelser har jag aflåtit för att rycka upp dem till intresse för saken derhemma, men nu behöfves det icke mer, ty nu veta redarne, att den farten är den mest lönande af alla. Det är nödvändigt, att man också i Sverige kastar bort sin överdrifna betänksamhet vis å vis affärer i dessa trakter. Deremot anser jag affärer på Japan erbjuda jemförelsevis små framtidsutsigter och i allmänhet vara mindre tillrådliga.

Östgötaposten 1899-06-09