Tal om Hongkong i Shanghai

Det är lätt att skjuta upp resonemang om Hongkong. När detta skrives i slutet av november vet vi fortfarande inte hur det skall sluta.De flesta trodde i somras att demokratirörelsen skulle tröttna.I september-oktober talades det om hårdare tag mot demokratirörelsen och så kom kommunalvalet i november med jordskredsseger för de demokratiska partierna. USA gick vidare med sin särskilda lagstiftning för att bevaka Hongkongs särskilda status. Många trodde kanske att Trump skulle offra lagen om Hongkong för att göra en handelsdeal med Kina.

Därför lika bra att sätta några rader om Hongkong på pränt nu. Jag pratade inte om Hongkong med många människor i Shanghai. Orsaken är att den kinesiska motviljan mot demokratirörelsen i Hongkong är kompakt och en diskussion blir ofta upprivande och man blir ovän för lång tid.

Symptomatiskt är dock att man i Kina ser problemen i Hongkong som ett verk av utländska agenter. Ett samtal mellan en demonstrant och en tjänsteman på konsulaten från USA, UK eller Australien tas som "bevis".

I andra vågskålen ligger Hongkongs värde för Kina som finanscentrum. Hyvlar man ner motståndet i Hongkong brutalt så försvagar man Kinas ekonomi och sammanhållning. Långsiktigt kan man kanske svälta ut Hongkong så att först utländska barnfamiljer flyttar och sedan en stor del av utlänningskolonin. Det är dock svårt att byta rättssystem och frågan om vad man gör med den unga anti-Kina-generationen är kanske det största problemet.

Jag har länge sett Hongkongs strävande som utsiktslösa i och med att ma ninte kan förklara sig oberoende och att man inte har egen försvarförmåga så som Taiwan har. Det finns ju också en historisk deadline till 2047, efter vilket Kina har rätt att göra som man vill. Det är därför man med viss bävan följer nyheterna och ibland vågar jag bara titta på TV-nyheterna med ett öga. Det vi i första hand måste lova varandra att göra är att följa nyheterna och hålla sig informerade.

Jag skrev till en ungersk vän och frågade om inte Hongkong är som Budapest 1956 i slow-motion. Vad kan man göra när man ser en hopplös revolt mot en kommunistisk supermakt. Svaret var att ingen i Ungern längre bryr sig om 1956. Visst vet man om att västvärlden generöst tog emot flyktingar men  det har varit så mycket desinformation kring vad som skedde att folk inte orkar göra paralleller. Ungefär så tror jag det kommer att bli med Hongkong - en enorm desinformationskampanj mot demokratirörelsen. Därför är det viktigt att behålla kunskapen och ta upp diskussioner med folk i Kina, även om man kan bli ovän.

Intet nytt under solen

När man återkommer till en stad med vissa mellanrum tittar man efter sånt som är nytt och hittar ofta sånt som är gammalt. Jag har samlat en del teckningar från mellankrigstiden och här är en som jag tycker är lika relevant nu som förr, en äkta kinesisk golddigger!

Shanghai i oktober 2019

Jag var i Shanghai i två veckor men hann med en tur till Peking. Att åka till Peking är inte gratis, man får betala 4-5 000 SEK för en T/R-biljet, därtill hotell, taxiresor osv. Ändå var denna utflykt värd mödan för jag såg Peking från ett annat ljus nu när jag inte arbetar i Shanghai. Peking var angeämt att vara i, luften var bra och det fanns överallt mer utrymme än i Shanghai. Sen finns det ju fortfarande en elit av utlänningar som är spännande att träffa, de har bra översikt över hela landet och ofta tid att prata. I shanghai finns det ofta ingen att prata med, alla är upptagna med sin business.

En anan sak som slår en varje gång man är i Kina är att den negativa stämningen som man får genom svenska media inte får resonans i de samtal man har med kineser och utlänningar. Låt vara att kineserna är lojala mot sitt land och ogärna säger vad de kanske innerst inne tänker, men bland utlänningarna finns det en tendens att köpa den kinesiska världsbilden och göra något liknande till sig själv. Jag kom ofta att tänka på de hårda omdömen president Trump gör i sina tweets. Ofta skriver han att Kina håller på att duka under ekonomiskt och snart blir med medgörliga. Något liknande hör man inte i Kina och när prognos efter prognos som Trump gör om Kinas snara kapitualation missar målet undrar man om vi fått hela historian om bakfoten.