Mer om vin

Jag fotsatte samtale med fransmannen med att fråga vad Frankrike i längden kan leva på i sin export i förhållande till Kina. Han trodde obetingat på lyxindustrin. Det finns en svårighetsgrad att komma upp i klass som inte skall undeskattas. När de stora modehusen tar fram en ny klänning och väljer t.ex. en mörkblå färg är det inte fråga om att prova 10 olika nyanser utan 100. Väljer man fel blir det en flopp. Det är ett oerhört slit som kinesiska designers ännu inte lärt sig. Jag fick det intrycket av filmen "The Devil Wears Prada" om man nu skall tro på den.

Hur är det med vinerna då frågade jag, jag har faktiskt sett en otrolig upphämtning sedan 90-talet. Fansmannen skakade på huvudet. De kinesiska vineran man köper i affärerna är blends där man köpt upp stora kvantiteter från Bulgarien m.fl. länder på spotmarkanden. Kineserna har inte lyckats få fram ett enda acceptabelt vinmärke trots att de hållit på ett tag. Dock hade ett franskt företag nyligen satsat stort på investeringar i en avlägsen region i Kina, i provinsen Ningxia, som ligger så läng i nordväst man kan komma i Kina före stäpp- och ökenområdena. I den floddal, som är en del av Gula floden finns ett stycke med perfekta solförhållanden, sandiga jordar och rätt sluttning. Det liger vid bergskedjan Helan Shan och vinerna kommer att ha det namnet. Något att se fram emot.

Jag nämnde att en Zhejiangaffärsman vi har kontakt med köpt ett vinslott i Bordeaux. Fransmannen var lite skeptisk till den typen av portföljinvesteringar. Hans eget företag hade ett par champagnemärken och hade noterat att det mest hängde på smakdomarna. De hade två seniora smakdomare på varje märke och om de slutar faller kompetensen. Tycker de det är kul att jobba för en kines från Zhejiang som inte kan ett ord franska (eller ens engelska i detta fallet?). Vi får väl se. Engelska fotbollslag tycks ju fortsätta spela bra även om de har ryska eller thailändska ägare.