För första gången i livet var jag på en catwalk och såg en presentation av Gudrun Sjödén's kläder. För den som inte sett dem så kan de enklast beskrivas som etno + Mahjong. Färgerna är så starka att man ibland får titta med ena ögat.
Kläderna verkar kräva ett kyligt klimat, ungefär som folkdräkter. Det svenska teamet såg ut som vanliga människor men när sedan modellerna kom i så var det de vanliga taniga närmast anorektiska, långbenta varelserna. Jag tyckte synd om dem.
Gudrun Sjödéns gäng kunde nog ingen göra något åt detta, men man hade kanske tyckt att om man gör kläder för vanliga kroppsstorlekar så kunde man väl ta någon mannekäng som fyller ut kläderna också.
Kineser tycker om färger i många sammanhang men när man såg på modefolket som var där var hölls man sig strikt till svart och grått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar