Luften i Peking

Jag var två dagar i Peking och blev chockerad över luftföroreningarna.

Rapporter från resenärer som varit där andra dagar liksom reportage på BBC talar ett tydligt språk. Det är ingen hälsosam luft.

Den fråga man kan ställa sig från ett Shanghaiperspektiv är om den kontinuerliga försämringen efter OS 2008 kommer att få en parallell här i Shanghai efter EXPO. Kanske är det så att fabriker växer upp, den ständiga ökningen av bilar och mindre rigorösa övervakningen är omvärldens uppmärksamhet släppt.

Senare kom en artikel i Shanghai Daily där det står att Peking tillhör de 45 sämsta städerna i Kina. 44 tillhörde nivå 3 som är dålig. Urumqi var den 45:e staden som var "värre än dålig".

Betr Shanghai skriver tidningen att luftkvaliten mätt i förekomsten av partiklar under 10 micron ökade med 25 % första halvåret i år och de andra två uppmätta föroreningarna SO2 och NO2 ökade med 16 resp 17 %.

Ingen stad i Kina platsade på nivå 1 - bra luftkvalitet!

Ett jubileum - tre tolkningar

Man har inte kunnat undgå att det var 100 år sedan det kinesiska kejsardömet krossades genom revolten i Wuchang (nuv Wuhan). Det pyrde och jäste på många håll i Kina 1911 och ett större uppror bröt ut i Sichuan. Hela armégarrisonen i Wuchang skickades dit och när rebellerna upptäckte det var det bara att slå till.

Den 10 oktober blev därigenom det nya Kinas nationaldag. Som bekant valde folkrepubliken att ändra nationaldagen till 1 oktober men när det var 100-årsdagen av upproret gjordes en del uttalanden, självklart med adress till Taiwan.

Om de intressanta nyanserna mellan Peking och de två lägren i Taiwan hittade jag en intressant artikel

http://nottspolitics.org/2011/11/07/xinhai-revolution-at-100-one-anniversary-three-interpretations/

Steve Jobs-feber i Kina

Dagens tidning berättar att de kinesiska upplagan av Walter Isaacsons biografi över Steve Jobs såldes ut direkt i de affärer i Shanghai som sålde den.

Själv var jag idag på ett turistevent där man som lucky draw hade bl.a. en Itouch och en Ipad 2. folk var som galna. Magiken i vad Steve Jobs skapat tycks ha gripit hela landet och det är inte alls begränsat till den unga välutbildade generationen. Fotona på den på slutet ganska utmärglade Steve Jobs ger ju en blandning av lidande och intensitet också. Jag tänker på Jesus på korset, men det är kanske att häda båda personerna.

Ibland tittar jag på vad folk på caféer har för datorer. Idag ser jag bara Apple. För några år sedan såg man en del Sony Vaio. Det kinesiska Lenovo som borde vara nationens stolthet ser jag nästan aldrig. När det gäller mobiltelefoner är det förstås en större variation. Är man med ett gäng amerikaner är det väldigt mycket Blackberry men i en grupp kineser är spridningen över alla märken total.

Apple har öppnat en ny stor butik på Huaihai road. Platsen tog man från ett antal mindre ställe som jag ibland frekventerade. Annars trivs jag bra med Sonyericsson P1 även om den börjar ramla isär i fogarna.

Svensk modeshow

För första gången i livet var jag på en catwalk och såg en presentation av Gudrun Sjödén's kläder. För den som inte sett dem så kan de enklast beskrivas som etno + Mahjong. Färgerna är så starka att man ibland får titta med ena ögat.

Kläderna verkar kräva ett kyligt klimat, ungefär som folkdräkter. Det svenska teamet såg ut som vanliga människor men när sedan modellerna kom i så var det de vanliga taniga närmast anorektiska, långbenta varelserna. Jag tyckte synd om dem.

Gudrun Sjödéns gäng kunde nog ingen göra något åt detta, men man hade kanske tyckt att om man gör kläder för vanliga kroppsstorlekar så kunde man väl ta någon mannekäng som fyller ut kläderna också.

Kineser tycker om färger i många sammanhang men när man såg på modefolket som var där var hölls man sig strikt till svart och grått.

Tysk historia i Shanghai

Jag träffade författaren till en bok om tyskarna historia i Shanghai. Det var spännande för det finns ett antal speciella saker som gör det svårt att vara tysk.

1. Tyskland fanns inte förrän 1871. dessförinnan fanns Nordtyska förbundet, Hamburg och olika furstendömen. De som kom för att företräda Deutches Reich måste haft en del att förklara.

2. Direkt efter att Hitler vann valet 1933 hissade man hakkorsflggan på tyska generalkonsulatet i Shanghai. Sen tog det ett tag innan det började komma judar till Shanghai som kunde tala om vad som hände i Tyskland men det verkar som om den kinesiska regeringen inte brydde sig förrän Tyskland och Japan gick i allians.

3. Alliansen mellan Tysland och Japan var nog lite konstlad. När det blev tal om en allierad invasion sade Hitler att han välkomnade den (för att kasta dem i sjön igen). När den sen kom 6 juni 1944 skickade japanske kejsaren ett lyckönskningstelegram till Hitler (han fattade nog inte vad ironi vad).

4. DDR hade generalkonsulat i Shanghai i två vädor, i början av 1960-talet och i mitten av 1980-talet. Dessa är förstås med i studien men det verkade inte ha avsatt det minsta spår. Annat var det i Pyongyang där Sverige fick ta över den östtyska ambassaden som mest bestod av en jättelik filmsal samt ett garage med reservdelar för bilarna i 50 år framåt.

CCTV om Ghadaffi

Jag satt hela kvällen igår och jämförde CNN/BBC och CCTV 9 i rapporteringen om Ghadaffis öde.

CNN var först med alla nyheter, BBC lite eftertänksammare men i stort sett samma förlopp, först en rad delvis motstridiga uppgifter, sedan ett huvudspår och successivt en klar bild framåt 9-tiden.

CCTV News ankare James Caho drev hela kvällen att situationen var oklar och att man inte visste något. Han frågade journalisten på plats om man visste något och journlisten sade att det ryktas att Ghadaffi är död/tilfångatagen. James Chao sade att det inte finns bevis om det och frågade hur stämningen i Tripolis var. Journlisten sade att alla var glada över beskedet om Ghadaffi. James Chao fortsatte att man vet inget och frågade en kinesisk expert som betonade att i detta läge vet man ingenting. James Chao frågade journalisten om man kan spekulera i olika scearier och journalisten sade att nu har man fått bekräftat att Ghadaffi är död så nu bortfaller en hel del av dessa scenarier.

Jag gav upp vid 10-tiden.

Man fick känslan att James Chao inte fick dra någon slutsats för sina chefer. CCTVs journalister på fältet, och de verkar ha folk överallt, gör dock ett professionellt arbete.

Skandal i Foshan

Tidningar och sociala media svämmar över i debatt om hur det kunde gå så att en tvåårig flicka blev överkörd två gånger i Foshan (väster om Kanton) och 18 personer passerade utan att göra något. Den 19:e var en gatsopare som tog hand om flickan så hon fick komma till sjukhus men som sedan fick kritik för att hon gjorde det för att bli berömd.

Den fråga som många i Kina ställer sig är om något har gått snett i landet när en så flagrant "sköt dig själv och skit i andra"-inställning frodas.

Alla inser nog att förändringar i folks mentalitet är en komplicerad process där skola, press, arbetslivets krav, sociala kontakter som är avhängiga av boendeformer etc etc spelar in. Förändringar sker gradvis och kan vara svåra att peka på, men när incidenter som detta inträffar inser man att hela samhället har förändrat sig lite grann.

Just det här att hjälpa någon på gatan tillhör kinesernas svagaste sidor. En bekant till mig som var här i Shanghai och läste kinesiska under kulturrevolutionen konstaterade att när en person som ramlade på gatan blev det mest skratt. Maximalt roligt om var det om det var en person med kryckor som sedan inte kunde ta sig upp. Det var ändå under kulturrevolutionen när alla var beordrade att hjälpa varandra.

Svenskt hotell i Shanghai

Vi besökte det svenskägda boutiquehotellet Duxiana som har gjort en soft opening och verkar ha kommit igång bra. Det ligger nära Suzhou Creek nordväst om stadens centrum, inte idealiskt för en turist men området kring Suzhou Creek håller på att restaureras i snabb takt.

Hotellet har 42 rum, och alla har en imponerande Duxsäng som säkert kostar bortåt 100 000. Att man då bara tar mellan 420 och 1280 Renminbi för rummen, beroende på storlek och våningsplan gör att man undrar om de kan räkna hem investeringen.

Sen är jag lite tveksam till boutiquhotell i allmänhet. Att bara ha frukost, inte ha Business Centre eller gym kan man väl leva med men är det någon fördel. Jag föredrar nog ett stort hotell med flera restauranger, butiker etc. Samtidigt är priset 420 absolut oslagbart för ett hotellrum som är snyggt, fräscht och med en säng som man blir sömnig av bara man tittar på den.

En massa bilder finns på sajten
http://www.agoda.com/asia/china/shanghai/duxiana_hotel/reviews-page-2.html

Hotellet drivs av en vitnames, Tom Tran, som bott 30 år i Sverige, eller i Skåne för att vara mer exakt. Hade lite svårt med hans uttal. Som fransmän kan han inte säga s före t. Han talade hela tiden om fattigheten och först när jag gick därifrån förstod jag att han menade fastigheten.

Shanghai Daily städar upp

Den extremt dåliga dagstidningen Shanghai Dialy som trots allt alla utlänningar här varje dag har under somaren vidtagit ett radikalt steg för att putsa upp sin image. Någo gång under sommaren tog man bort den helsida med prostitutionsannonser som ingen läsare kunde ungå att se när man bläddrade igenom tidningen.

Kineserna kan tycka att en del utlänningar framför allt svenskar, är extremt känsliga på denna punkt men det finns också bland kineser en uppfattning att vissa saker skall man inte tvingas se utan i så fall får man leta upp dem själv.

Jag tog upp frågan med en redaktör för tidningen som intervjuade mig för två år sedan. Stämningen blev dålig och han publicerade aldrig intervjun. Sen trodde jag att annonserna skulle pockas bort till EXPO men då gjorde man tvärtom en uppfräschning med lite rosa färger och softare text. Nu är sidan i allafall borta.

Tunnelbana nr 10 igång igen

Efter olyckan i slutet av september var linje 10 stängd ett tag. Det var ju över 270 skadade så jag gissade linjen skulle vara stängd ett bra tag. Allvarliga fel hade hittats på signalsystemet.

Kineser verkar vara optimistiska till naturen men samtidigt misstänksamma. Kombinationen är komplicerad. Jag frågade därför en kines hur man ser på tunnelbanans säkert.

"Inget problem. Den funkar bra. Det gäller bara att undvika och åka i första och sista vagnen och ständigt hålla sig fast i en stång". Sjutton tänkte jag, jag brukar välja första eller sista för att komma snabbt av och det är sällan jag når fram till en stång i trängseln. Nu vet jag bättre.

Bodde Pearl Buck i Moganshan?

Jag läser i Svenska Dagbladet med anledning av att Tranströmer fått litteraturpriset att Per Wästberg tar till Pearl Buck som exempel på författare som inte borde fått Nobelpriset. Hon fick det som kompromiss för att man ej kunde enas i valet mellan två mer betydande författare.

Jag protesterar inombords. Pearl Buck var den som gjorde mig intresserad av Kina redan i tonåren. Hon bodde i flera decennier i Kina i Nanjing och landskapen runt omkring. Hon måste ha varit ofta i Moganshan på somrarna. Det finns en del villor där man säger att här bodde en amerikansk missionär men det är hopplöst få mer detaljer.

Så här ser den protestantiska kyrkan ut idag. Ett bygglager utomhus och inom hus.


Så här såg den ut enligt foto från mellankrigstiden. Svårt att få fram pengar att restaurera antar jag.


Det finns ett litet katolskt kapell som är öppet och i bra skick och vi smet in under en gudstjänst. Ett halvdussin människor var där och en vänlig själ kom med kinesiska biblar och psalmböcker och kom till oss var femte minut och visade var i texten man var. Det var högläsning ut Nya Testamentet så det var viktigt att alla deltog.

Fjärde gången gillt i Moganshan

Moganshan är en stad vid ett ganska högt berg som ligger tre timmars bilfärd från Shanghai i riktning sydväst. Runt 1900 började utlänningar i Shanghai att köpa mark upp på berget och bygga sommarvillor. Ca 600 meter upp kan man ju komma undan sommarhettan i Shanghai. Det här var mitt fjärde besök. Det första på 1990-talet var bara för att se på Chiang Kai-sheks gamla villa. En andra gång ifjol var vi bara där några timmar och hann inte mer än att äta en dålig kinesisk lunch. Tredje gången var för en månad sedan när jag hade ont foten och fick sitta still i två dagar. Nu var det fjärde gången gillt.

Så här är utsikten från en restaurang där man äter bambuskott, vildsvin och lite annat "local food".


Njutningen är annars att gå igenom oändliga bambuskogar på ganska väl preparerade stigar.



I Chiang Kai-sheks hus var massor av kinesiska turister. Nu hade man fått foton donerade av en person som var borgmästare i Moganshan och flytt med Chiang till Taiwan. Här ett ganska unikt foto med hans två söner Chiang Ching-kuo till vänster och Chiang Wei-guo till höger.

Bästa platsen att bo är villa 23 som ägs av Mark Kitto, en walesare som flyttade till Moganshan för ca 10 år sedan efter att ha varit framgångsrik tidningsutgivare i Shanghai med "That's Shanghai". Han startade ett litet hotel The Lodge so är samlingsplatsen för alla expats och har två villor till som han hyr ut.