Kräftor kräver inte bara dessa drycker utan även vatten

Jag skrev 12 maj att det var kruttort i Shanghai. Det kom en skur för en vecka sedan men nu är det lika kruttorrt igen. Det är den värsta torkan på nära 100 år i Kinas inland, framför allt i Hubeiprovinsen där sjöar blivit helt torrlagda. Det gör att vattenståndet i Yangtze sjunker och flodtrafiken försvåras. Dessutom innebär det att det blir saltvattenintrång i Shanghais dricksvatten.

På TV såg jag igår hur insjöfiskarna i norra Anui knappt får fram några kräftor. Man visade upp ynkligt små kräfter. Det är de kräftorna som går till Sverige så jag tror man kan glömma kinesiska kräftor i augusti.

Cykelolycka

Idag hade jag min första cykelolycka. Jag försökte vinka med en hand och bromsa handbromsen med den andra. Vurpa! Hade jag haft fotbroms hade det varit en smal sak men sånt finns inte här.

Jag ramlade till marken och fick cykeln och väskan över mig. Tittade upp och så ansikten på 20 kineser. Varifrån hade de kommit? De hade bara haft två sekunder på sig att komma fram men alla var säkert jättenyfikna och stod beredda på trottoaren. Sen stod det en polis där som hjälpte mig upp och bad mig fortsätta för att inte hindra trafiken. Någon sade att han åkt efter mig. Undrar om han alltid gör det?

Så här ser Shanghai ut! Maffigt

Ett helt osannolikt museum

Jag promenerade bara 300 meter från min bostad och kom till ett museum över folkrepublikens politiska affischer. Museet ligger i en privatbostad i källarplanet på Huashan road 868/4. Det finns absolut ingen skylt eller ledtråd och man tar hissen ner till källarvåningen och man hamnar direkt i ett museum. Alla besökare tycks vara utlänningar som läst Lonely Planet eller någon annan vägledning.

Ägaren Mr Yang Peiming är en trevlig man som här visar hela sin privata samling. Han måste hållit på med detta i decennier för politiska affischer är inte så lätta att få tag i. Enligt en notis i utställningen (som för övrigt har föredömligt många översättningar till engelska) så beordrade Deng Xiaoping 1979 att alla gamla affischer skulle samlas in och användas till returpapper.

Samlingen består huvudsakligen av original och de kostar ofta 1000-2000 RMB men ett antal finns även som reproduktioner till lägre priser. Varför originalen av en tryckt sak skall vara så mycket mera värd än en (andra)reproduktion vet jag inte.

En intressant del av affischerna är de från 1950 som är ett slags övergång från den gamla tiden till det nya samhället. Det var lite av Sörgården över de vackra bilderna av livet på landet och i staden.

Från 1952-52, dvs. Koreakriget kommer ett antal affischer med antiamerikansk accent, ibland i form av en jättelik stålarbetarnäve som krossar en skäggig amerikansk kapitalist. Den aggressiva tonen fanns kvar till kulturrevolutionen när personkulten övertog som huvudtema.

Man kan fundera en del kring varför inga kineser kommer till utställningen. Ingen vet naturligtvis om det då det inte står något i kinesiska media men frågan blir då varför man inte letar/om man ändå skulle gå dit om man visste om det.

Det finns en facebookgrup för museet som heter Shanghai PPAC

Kruttorrt i Kina

Det har varit kruttorrt ett tag i Shanghai och på TV hör jag om att läget i Yangtzefloden är kritiskt. Fartyg kan inte längre gå upp till grunda hamnar och muddring måste sättas in på många ställen.

Jag som trodde att södra Kina var befriat från torka. Det finns ju vatten i överflöd och en enkel blick på kartan visar att det längs Yangtze finns ett stort antal sjöar. Tidningarna berättar nu att Poyang i Hunan som är Kinas största sjö i princip är torrlagd. Hur det är i Taisjön som ligger lite närmare oss vet jag inte men den är 2 meter djup vilket nog är mer än Poyang.

På tal om vatten fick jag idag kasta ut dricksvatten från en restaurang. Det luktade illa. Den franske restaurangägaren sade att de filtrerade kranvatten tre gånger. Frågan är vad det är för filter och hur ofta de byter ut det. Tacka vet jag vatten som är samlat på kondens. Det kanske saknar mineralier men är i alla fall fritt från bakterier. Sen kan man ju köpa buteljerat vatten från Europa. Min favorit just nu är Guttsta Källvatten som har börjat importerat till Kina. Förr ansåg jag transport av vatten tvärs övr världen vara missburk av energiresurser man jag har ändrat mig.

Tak i Pudong anger morgondagens väder

I Pudong har de kommit på ett nytt sätt att använda belysning av byggnaderna på ett nyttigt sätt. Tre hus har som uppgift att berätta om morgondagens väder genom att man belyser dem med olika färger.

Fulla hus i Göteborg och Härnösand

Jag vad denna veckan på två Kinaseminarier, ett på Tekniska Samfundet på Chalmers i Göteborg med 200 personer och ett i Härnösand med 40 personer. Det låter väldigt mycket folk men jag gissar att vi slås av East Capital som har ett 20-tal möten i Sverige för att ragga pengar till sina fonder. Jag vet inte vad deras budskap var, men kan gissa att man tecknar utvecklingen i rätt rosiga färger.

Vår övning i Härnösand blev däremot väldigt probleminriktad och med ett aktivt deltagande från publiken i att diskutera kopieringsrisker, patent- och varumärkesskydd. Även om norrlänningar är stillsamma och det går en tyst stund mellan inläggen så var allt väldigt genomtänkt och konstruktivt.

Göteborg är en historia för sig genom den dramatiska utvecklingen på personbilssidan. Säga vad man vill om Volvo PV och SAAB, men "there is never a dull moment". Man kommer ju heller inte runt dessa två företag för utan bilen stannar Västsverige. Nu har denna landsända blivit beroende av driftiga men något egensinniga kinesiska entreprenörer med kinesiska staten i ryggen. Det känns lite som att rida rodheo som amerikanarna nu introducerar i Kina men kanske är jag för orolig. Hur som helst är det vederkvickande att träffa så många människor med stor Kinaerfarenhet. När moderatorn frågade hur många av de 200 som varit i Kina räckte 95% upp handen!

svårt ställa om till Sverige

Har varit i Stockholm några dagar och har rätt svårt att ta mig fram. Överallt lyser soldjävulen en rakt i ansiktet och man måste titta ner i marken för att inte bli bländad och det är jag inte van vid. Jag förstår efter ett tag att det beror på den klara luften. I Shanghai ser man knappt solen och man kan titta på den som på månen.

Se är det begripligt rent i luften. Man kan se flera kilometer bort med stor skärpa. Det är faktiskt imponerande och ett bra betyg för Stockholm.

Sen är det svårt att gå på gatorna för man ställer sig vid övergångsställen och vänter på att dete skall bli bilfritt men bilarna saktar in demonstrativt och pockar på att mans skall gå över fastän man associerar det med livsfara.