Stilla dagar i Lijiang (3)

Jag sträckläser Goullart mellan turerna ute på stan. Höjden 2200 meter sätter sina spår och boken är vad man då orkar sysselsätta sig med.

I slutet av boken beskriver han några av grannfolken där han är ute och organiserar industrikooperativ. Det är lite kärvare miljö där och han får anstränga sig för att bli förstådd och också att över huvud taget förflytta sig i detta landskap av berg och raviner.

I slutet av 40-talet har han 45 kooperativ igång, alla med bra resultat. Då, 1949, börjar oron sprida sig. En revolt på andra sidan floden väcker oro då ledaren där sprider budskapet att han skall befria alla som är förtryckta. Ingen vet om det är kommunisterna som är på gång. Lijiang ber om hjälp av de stridslystna tibetanerna och när alla andra städer i omgivningen kapitulerat så står Lijiang fast och driver iväg upprorsledaren.

Det visar sig vara ett vanligt kriminellt gäng som utgett sig för att vara kommunister. I nästa våg kommer dock de riktiga kommunisterna och då kapitulerar Lijiang. De fattiga hetsas döda de rika och Goullart får ofta böter för att han vägrar delta i de offentliga avrättningarna. Som exilryss förstår han vad som väntar honom och han tar sista planet ut.

Den här beskrivningen ger mig kalla kårar efter ryggen för den är ett exempel på när det inte fanns något folkligt stöd för revolutionen. Hans bok kom ut 1955 i singapore och 2007 har alltså ett förlag i Yunnan publicerat den på engelska samt även i en kinesisk översättning! Man förstod att det tog tid.