Stilla dagar i Lijiang (2)

Ju mer man går och pratar med naxifolket ju mer kommer man att tänka på drömmen om det lilla isolerade bergsamhället där alla lever i frid med varandra. Jag hittade en bok av ryssen Peter Goullart som bodde Lijiang 1940-49. Han var exilryss och hamnade där närmast för att han när han var i Shanghai blev taoist och rådd att söka lyckan i denna stad. Han arbetade åt ett amerikanskt kooperativt program men verkar av boken ”Forgotten Kingdom” mest ha fått arbetat som läkare.

I slutet av boken kommer han oundvikligen in på James Hiltons bok Lost Horizon från 1933 som beskriver en imaginär by nära Tibet som han kallar Shangri-La. Ingen vet om Hilton syftade på någon särskild by men Lijiang uppfyller kriterierna. Folket levde glada och fria. Alla var egna företagare och Goullart lyckades t.ex. aldrig hyra in en Liyang-person som kock eller städare. Visst fanns det bråkstakar men omgivningen tog hand om alla incidenter och någon polis behövde aldrig rycka in. Kvinnorna styrde det mesta och skötte t.ex. alla butikerna. Männen satt i ett rum innanför och tog hand om barnen. Om kvinnan måste gå ut ett ärende var männen helt vilsna i affären, visste inte var varorna fanns eller vad de kostade.

Det låter som en avlägsen historia men här är några bilder som visar att vanliga kvinnor går omkring i folkdräkt. De som är ogifta har en förenklad form med gul kjol. Ungdomarna verkade en aning trötta tyckte jag.


Här är dock en glad äldre man som gärna vill fotografera sig med mig och sin get. 3 RMB kostade det. Den slätkammade naximannen står till höger i bilden och den förvildade typen till vänster är jag själv.