Statens fånge

Så heter titeln på Zhao Ziyangs memoarer. De kom ut i oktober i Hongkong och ledde genast till en massa diskussioner om de var äkta eller om de skrivits av sonen till hans rådgivare Bao Tong eller någon annan ärstående. Hittills har ingen så vitt jag vet kunna påvisa att de inte skulle vara äkta. Det finns tusentals uppgifter som man skulle kunna kolla.

Något som slår mig vid genomläsningen är att partitoppens arbetsmetoder var betydligt mer ordnade än man kunnat föreställa sig. Den som försökte kuppa igenom beslut fick genast på nöten. Alla frågor förberedddes på ett minutiöst sätt. Jag erinrar mig memoarer från någon i tjeckoslovakiska partiets politbyrå 1968 som klagade över att man vid mötet varje vecka hade en lunta på ett par hundra sidor text att ta ställning till.

Den andra slutsatsen är att fastän det fanns ett sådant klart regelverk hade Deng Xiaoping sista ordet i alla stora frågor helt enkelt genom att man gick dit och frågade vad man skulle tycka. Enligt Zhao stod han alltid på Zhaos sida. Man kan undra där om bilden är helt rättvis.

Åren i slutet av 80-talet arbetade jag i Hongkong och hade South China Morning Post som min källa. En del av de frågor som Zhao beskriver publicerades i SCMP. Det uppmräksammade fallet när ett japanskt byggbolag (Kumagai Gumi) ville arrendera ett område på Hainan på 50 år för att bygga industrier var ett exempel. Inom partiledningen stred man om denna fråga i månader. Allt fanns att läsa i SCMP, men bara som rykten. Ryktena visade sig nu vara sanna i de meningen att det faktiskt läckte väldigt mycket till Hongkongpressen. Att frågan tog upp så stor del av ledningens tid hade jag aldrigt trott. Zhao fick inte igenom projektet då det ansågs vara kolonialistiskt.

En tredje slutsats är att de verkliga besluten inte togs i mötesrummens "smoke filled back rooms" utan hemma hos toppolitikerna. Det tycks aldrig ha besökt varandras tjänsterum utan gick alltid hem tillvarandra. Jag tror inte det har med rädsla för avlyssning att göra utan är nog en kinesisk tradition. Jag minns att det var precis samma på Taiwan. I ett svenskt perspektiv är det lite märkligt. Så är det med det mesta i Kina - lite märkligt ur ett svenskt perspektiv!