Var på journalistklubben och hörde Graham Earnshaw tala om sitt bokförlag Earnshaw Books som gett ur ett tjugotal böcker om det gamla Shanghai. Graham var först med att få ut info om det gamla Shanghai på nätet genom sajten www.shanghai-ed.com och nu har han gått tillbaka lite grann teknologiskt genom att ge ut faximilupplagor av gamla böcker. Böckernas nostalgivärde är nog högre än det rent historiska värdet. Med utgångspunkt från "Tales of Old Shanghai" försöker han nu skapa ett varumärke av "Tales from.." som inte bara skall innefatta städer i Kina. Han säljer rätt hyggligt i Shanghai, i ett 20-tal boklådor i Shanghai, men har knappt lyckats sälja en en bok i USA.
Jag ställde ingen fråga för Graham är vass som en huggorm i repliken och han säger alltid emot en, vad man än säger. Dock hade jag velat att han lite mer utvecklade ett resonemang om den "clash of arrogances" som han tyckte präglade relationen mellan utlänningar och kineser.
Min egen teori är att om vi nu fått tillbaka en stor grupp utlänningar i Shanghai, att jämföra med "shanghailanders" före andra världskriget så får vi oundvikligen en massa utlänningar som göra affärer och lever med andra utlänningar och som inte anstränger sig att acklimatisera sig i den kinesiska världen. Jag såg det tydligt i Hongkong på 90-talet när Honkongkineserna talade om inflyttade engelskmän som FILTH (Failed In London - Try Hongkong) eller som "eurotrash".
På motsatt sätt finns en romantisk bild av de få utlänningar som var med på kommunistsidan under inbördeskriget som den kanadensiska läkaren Norman Bethune.
Vad göra? Kanske får man hoppas på att det stora antalet blandäktenskap är en brygga mellan folken. För övrigt får man i det dagliga livet tänka på att vakta sin tunga och trösta sig med att det i allafall i grunden är väldigt goda relationer mellankineser och utlänningar.
Xi And Blinken Talk Tough
12 timmar sedan
3 kommentarer:
Ja, ibland undrade man ju hur folk kunde få fina jobb i Hongkong utan att överhuvudtaget ha utbildning inom det område de arbetade med... Men jag tror inte att de alltid var misslyckade in London, utan ofta bara ville ut och resa.
Det där med clash of arrogances låter som en parafras på Samuel Huntingtons Clash of civilizations. Är det så det egentligen är - att vi har olika civilisationer och dessutom är båda sidor lite arroganta.
Det finns både här och som jag minns från Hongkong en känsla bland kineser att de utlänningar som här gör sig rätt breda coh åker i chaufförskörda limousiner egentligen inte är någonting på hemmaplan. Vad de inte tänker på är att de som är kända affischnamn i europa oftast inte gjort något annat än att vara med i TV-såpor. Att exempelvis vara VD för ett dotterbolag här med 500 anställda är ett oerhört tufft jobb. Igår kväll missade jag ett SMS som kom efter 21 på kvällen coh det får jag sota för idag.
Skicka en kommentar