Wuxi igen

Jag var tillbaka i Wuxi för att delta i ett seminarium om en ny svensk stadsdel i den nya staden man håller på att bygga (stor som Stockholm på en yta lika stor som Stockholm). Det är behagligt och även lite omväxlande att träffa människor som verkligen vill jobba med Sverige. I den allt tuffare konkurrensen och när vi i Sverige inte har lika många ess i leken som vi hade förr så får man vara aktsam om de vänner man har.

Wuxi är nu helt inne på att Sverige skall vara partnern för den nya staden och man vill ha den svenska EXPO-paviljongen när världsutställningen är över. Det är förståss ingen lät operation med en mängd regler som gäller för byggande men det är en vacker tanke.

Jag hade tilfälle att presentera idén för svenska företag i Wuxi som blev förtjusta vid tanken.

I många länder har man drivit tankar på Sverigehus och nästan alltid har idén fallit på att man inte hittat tillräckligt med användningar. till och med vårt fantastiska ambassadbygge i Tokyo var hotat nyligen, liksom kulturhuset i Paris (som dock ju ser helfranskt ut). Många talar sig varmt för de nya ambassssaden i Washington men jag var måttligt imponerad när jag var där av att ha en ambassad i ett träsk, även om det heter Potomacfloden.

Under förra perioden i Shanghai lade jag ner många timmar på att försöka se om vi kunde komma över Möllerska huset som är ett av Shanghais mest kända hus. De av utlänningar ägda husen som konfiskerades 1949 hade börjat lämnas tillbaka (för icke-kineser visserligen mot en administrativ avgift som sattes nära marknadsvärdet). Spåren efter familjen Möller slutade i London. Det är det ett problem att leta efter ett efternamn som lätt ändras till Meuller eller liknande och då är det som att leta efter en nål i en höstack. Eftersom det var kommunistpartiets ungdomsförbund som förfogade över huset tyckte jag det var en svår förhandling. Nu är det ett hotell och det är kanske ett bättre öde än att vara Sverigehus.