Arg svensk röst i Chongqing

Jag ramlade på ett par inlägg om Kina på SVIV:s (Svenskar i Världen) hemsida. De var skrivna av SVIV:s representant i Kina som bor i Chongqing. Gemensamt för artiklarna är en stark misstro mot svenska staten och dess organ och tilltro till svenska företag. Det forum som kallas Kinarummets anges inte vara en plats för traditionella institutioner som konsulaten, Exportrådet eller handelskammaren att bedriva sin verksamhet. Även storföretagens erfarenheter anses vara mindre relevanta för småföretag.

Han säger att istället för att göra utredningar som tar flera år kan man bara lyfta på telefonen och tala med en affärsman. I det sammanhanget kan klagomålet mot att Sverige lägger ner ambassader ses som ganska milt. Företagen kan egentligen göra jobbet.

Bakom kritiken mot staten finns att man skickar ut folk som saknar kunskap. Det är lätt att säga att en affärsman kan ge lösningar i ett telefonsamtal. Min bild är dock att det finns massor av erfaret folk inom staten som kan ge snabba svar. Dock finns ett problem att rekrytera folk till Kina och det ser jag även inom näringslivet. De bästa söker sig någon annanstans. Kina är attraktivt för ungdomar och studenter men inte för andra. Det är inte lätt att ändra på men det blir bättre. När jag kom till Shanghai 1996 anses staden vara omöjlig att rekrytera familjer till. Affärsmannakolonin bestod av ungkarlar. Idag kryllar det av familjer med småbarn till och med. Dock stannar inte alla så länge och få återvänder senare i livet.