En nostalgitripp

Jag var på journlistklubbens möte där journalisten Paul French presenterade sin nya bok "Through the looking glass" som handlar om journalister i Shanghai från opiumkriget till Mao. Shanghai var under en stor del av den tiden centrum för utländska journalister i Asien

Paul var en av grudnarna av journalistklubben i Shanghai för några år sedan. Den gamla journalistklubben stängde 1949 och flyttade till Hongkong. Det skedde under rätt dramatiska former. Man hade sedan kriget började 1937 flyttat till ett hus norr om Suzhou creek, Broadway Mansions, där man hade hela 9:e våningen, inkl en stor bar som var livligt frekventerad, minst sagt. De sålde sina tillgångar (bl.a. tre amerikanska militärjeepar) och för pengarna betalade man resa till Hongkong för alla kinesiska anställda och deras familjer (de bedömdes annars ha dystra framtidsutsikter). Klubben öppnades som sagt i Hongkong och det behövdes folk att arbeta i baren igen.

Ofta tänker man sig att utlännaingar i Shanghai förr i världen bara levde i sus och dus. Boken har dock en lång lista på journalister som omkom i Shanghai. När man inte rapporterade från krigsfronten skrev man om livet i Shanghai, bl.a. om kriget mellan maffiagängen. Det var lätt att ådra sig skottskador i det arbetet. Värre var att många blev torterade till döds av japanerna under kriget.

Det var rätt intressant att höra att rapporteringen från Kina helt styrdes av hemmaredaktionerna. Hade tidningen en pro-Kuomintanglinje publicerades aldrig dåliga nyheter från Kina. Flera journalister gav ut sina opublicerade reportage i efterhand. Paul French berättade att böcker om Kina på den tiden ofta gavs ut i en förstaupplaga på 50 000 och med flera omtryckningar - mycket mer än idag. De flesta amerikanska journalister som kom tillbaka till USA efter 1949 hamnade i förhör under McCarthyåren när man skulle reda ut "why we lost China".

I salen satt ett 50-tal intresserade som alla höll hög kunskapsnivå. När man pratar om Shanghai på den tiden anges alla adresser med den tidens gatunamn. Det gäller att veta var gator som Mandalay Road, Bubbling Well Road eller Avenue Foch var, annars hade man inen chans att följa med i diskussonen. Typiskt nog var det inte en enda kines i salen. Även om International Settlement var en ö av frihet i Kina var det en avgrund mellan utlänningar och kineser. Vid den japnaska bombningen av the Bund 1937 sökte en kines skydd i Shanghai Club på The Bund nr 3. Are you a member Sir? frågade dörrvakten. Det var ju inte kinesen så han fick inget skydd för bomberna.

Nostalgin är inte vad den en gång var, men vissa stunder fick Paul upp glöden i salen och man skulle vilja se någon bra film från den tiden. Empire of the Sun är det närmaste jag kan komma, men det finns kanske fler.