Nästan paradiset

Var ute och promenerade och för att hitta en gata mitt emellan Huahai Road och Nanjing Road som heter Dagu Road, där jag inte varit tidigare. Egentligen är området förstört genom den stora motorvägen som går öst-väst genom Shanghai. både när man går och kör bil får man lära sig vissa vägar för att ta sig fram på de ställen där man kan komma under motorvägen.

Jag skulle köpa en DVD till en bekant och på den här gatan finns affärer som har den högsta kvalitén, dvs filmerna är inte inspelade av någon som sitter med en kamera i biosalongen. Plötsligt ser jag en gata som ser ut som en reklamaffisch för modernt boende. Längs gatan finns det mdoerna caféer, supereleganta massageställen (healing, örtbehandling, yoga), vinbutiker (Just Grapes som anses vara Shanghais bästa vinbutik) och så en drös DVD-butiker som verkar ha allt i filmväg. Längs gatan finns uteserveringar där unga människor 20-40 år sitter och verkar njuta av livet. Bakom butikerna ser jag ett jättestort modernt bostadsområde med 30-våningshus "Top of the City". Jag har sett deras annonser, det kostar inte mer än 10 000 för en 100 kvm-lägenhet.

Det är väl så här unga människor vill leva. Hyfsat billigt boende mitt i stan, caféer, massagställen, vin och nästan-gratis-filmer på en väldigt lugn gata.

Själv orkar jag inte följa med alla dessa nya filmer som ständigt spottas ut. Jag frågade i affären om de hade "classic movies". Do you mean classic or very classic, var motfrågan. Very classic, sade ja. Då tog de mig till en hörna där den första filmen jag såg var Alf Sjöbergs Fröken Julie från 1951 med Anita Björk och Ulf Palme. Inte illa för 7 RMB. Kanske kan jag intala mig att filmen är så gammal att det inte är ett royaltybrott att köpa en kopia.

Om någon svensk ser mig vid videobutiken kan jag alltid säga att jag är ute och letar efter platsen för generalkonsulatet från början av 20-talet. Det var på Weihai road som ligger där Top of the World-husen nu är belägda. Very classic consular area.