Att vara laoban

Våra namn är svåra att uttala för kineser så jag kallas laoban (chefen) och det är ett ord mina öron uppfattar på 20 meters avstånd så man förstår att man kan aldrig riktigt bli kompis med sina anställda, avståndet finns där alltid.

I veckan hade jag det årliga lönesamtalet med alla kineser. Jag kom på att jag hade glömt städerskan som jobbar halvtid. Fångade henne flykten och sade att vi skulle prata löner. Hon grep tag i en stege som bredvid henne och klättrade rakt upp i taket för att feja på något.

Jag kallade på tolken och förklarade att fejandet fick vänta nu måste hon komma ner och prata löner. Till slut kom hon ner och vi fick in henne i mitt rum. Jag vände mig och för att säga något till tolken och när jag sen fortsatte in i rummet var hon borta. Vilket illusionstrick!

Sen såg jag hennes fot och förstod att hon krupit under skrivbordet och letade efter dammråttor under skrivbordshurtsen. Jag sade till på skarpen hon nu fick sätta sig i soffan. Hon hävdade att det fanns massor av damm som hon först måste få bort.

Till slut fick vi upp henne i soffan och jag bad henne lägga ifrån sig den blöta skurtrasan. Hon svarade att det var hennes arbetsredskap så behövde hon genast igen när hon skulle gå igång med städandet, därför tänkte hon behålla trasan i handen. Jag gav upp och sade att samtalet skulle gå snabbt. Hon påpekade att hon var anställd för att städa och inte för att sitta och prata.

Jag insåg jag bara hade någon minut att få läget under kontroll så jag sade snabb: "Du är den på kontoret som är mest arbetsvillig, du är alltid glad, du är så nära "Lei Feng" som jag sett en kines komma, du skall ha en rejäl lönehöjning."

Det tog en minut innan hon förstod detta och ansiktet klövs av ett stort leende, men hon skyndade sig att säga att hon inget hade krav på någon löneökning, arbetet var en källa till glädje nog.

Vi skiljde som vänner och hon fortsatte fejandet - i dubbel fart.

Först dagen därpå föstod jag att vi missförstått varandra. Hon hade aldrig haft lönesamtal förut och trodde att jag skulle sänka lönen. Superaktiviteten var nog ett försvarsåtgärd om jag skulle haft klagomål. Vi lever i missförståndens förlovade land.