Läser en artikel i DN om byn Huaxi som är en av Kinas rikaste byar och som ger gratis bassvervice till sina invånare som alla har ett hus på en tomt av 600 kvm.
Det ringer en klocka inom mig och jag googlar Huaxi och ser att en liknande artikel var införd i The Guardian i maj 2005 skriven av Jonathan Watts. Denne Watts gav i våras ut en bok "When one billion Chinese jump" som gissningsvis alla journalister läst.
Det som stör mig är att samma foto finns i DN som i Guardian 2005, fast om det är riktigt samma kan man bara se med mikroskop.
Hur som helst är det bra om svenska tidningar lånar av engelska kvalitetstidningar. Motsatsen vore värre.
Ett fel som Watts har är att han placerar Huaxi 100 miles norr om Shanghai. Det ligger utanför Wuxi som ligger västerut från Shanghai.
torsdag 30 december 2010
tisdag 28 december 2010
Jan Myrdal
Jag såg ett timslångt program på BBC om Timbuktu, en gammal handelsplats i Mali längs Nigerfloden som för ett tusen år sedan var den näst största staden i världen. En person som verkade vara lokal historiker klagade på att fransmännen inte varit intresserade av Malis gamla historia.
Jag kom automatisk att tänka på Jan Myrdal som i sin ungdom blev känd för att han avspisade all forskning om tredje världen som gjorts i Europa som kolonialistisk. Det fanns inte en enda historiker som skrev om Afrika eller Asien, som inte gick i kolonialismens ledband. Den förhärskande uppfattningen före Myrdal var att västvärlden hade upptäckt historien och satt sina bästa forskare på att utreda förhållanden i tredje världen.
Efter kulturrevolutionen fick förstås Jan Myrdal på moppen ordentligt. Lars Ellström skrev en helsidesartikel i Dagens Nyheter i slutet av 70-talet där han tog heder och ära av Myrdal och visade hur fullständigt okritiskt han svalde den kinesiska politiken.
Jag hörde ett föredrag av Lars Ellström för några år sedan i Shanghai när han verkade ha svängt om ordentligt. Han valde att tala om Göran Palms bok "En orättvis betraktelse" där Palm hävdade att européer aldrig kunde se förhållanden från tredje världens sida, det kunde bara folk i tredje världen själva.
När Göran Palms bok kom ut var jag rätt förberedd för jag hade läst Franz Fanons "Jordens fördömda". Jag hade hittat den på ett antikvariat i Göteborg och köpte den mest för att den var billig. Den innehöll dock en oerhörd salva mot Europa som man inte kunde förhålla sig neutral till. Den tillhörde de böcker som gav européer väldigt dåligt samvete.
Nu gällde denna diskussion aldrig Kina eftersom det inte var koloniserat utan det alltid fanns en stark kinesiska akademisk tradition. Utländska forskare vara alltid gäster i Kina. Jag läser just nu en biografi över Jospeh Needham ("The man who loved China" av Simon Winchester) där man tydligt ser med vilken vördsamhet en ändå ganska aristokratisk engelskman närmar sig Kina.
Jag kom automatisk att tänka på Jan Myrdal som i sin ungdom blev känd för att han avspisade all forskning om tredje världen som gjorts i Europa som kolonialistisk. Det fanns inte en enda historiker som skrev om Afrika eller Asien, som inte gick i kolonialismens ledband. Den förhärskande uppfattningen före Myrdal var att västvärlden hade upptäckt historien och satt sina bästa forskare på att utreda förhållanden i tredje världen.
Efter kulturrevolutionen fick förstås Jan Myrdal på moppen ordentligt. Lars Ellström skrev en helsidesartikel i Dagens Nyheter i slutet av 70-talet där han tog heder och ära av Myrdal och visade hur fullständigt okritiskt han svalde den kinesiska politiken.
Jag hörde ett föredrag av Lars Ellström för några år sedan i Shanghai när han verkade ha svängt om ordentligt. Han valde att tala om Göran Palms bok "En orättvis betraktelse" där Palm hävdade att européer aldrig kunde se förhållanden från tredje världens sida, det kunde bara folk i tredje världen själva.
När Göran Palms bok kom ut var jag rätt förberedd för jag hade läst Franz Fanons "Jordens fördömda". Jag hade hittat den på ett antikvariat i Göteborg och köpte den mest för att den var billig. Den innehöll dock en oerhörd salva mot Europa som man inte kunde förhålla sig neutral till. Den tillhörde de böcker som gav européer väldigt dåligt samvete.
Nu gällde denna diskussion aldrig Kina eftersom det inte var koloniserat utan det alltid fanns en stark kinesiska akademisk tradition. Utländska forskare vara alltid gäster i Kina. Jag läser just nu en biografi över Jospeh Needham ("The man who loved China" av Simon Winchester) där man tydligt ser med vilken vördsamhet en ändå ganska aristokratisk engelskman närmar sig Kina.
måndag 27 december 2010
Shanghai eller Frankrike?
Har varit några dagar i Frankrike och det finns ett par slående kontraster till Shanghai, alla går tyvärr till Shanghais nackdel.
1) I Frankrike hälsar alla vänligt på varandra i hiss och i butik. I Kina kan man man mötas av någon trött fras i en butik "hjärtligt välkommen" men den är så mekanisk att den känns påtvingad.
2) Maten i Frankrike är ändå helt fantastisk trots alla rapporter om att fransmännen tröttnat på fine dining och börjar köpa fast food.
3) Internets frihet är väldigt viktig och en naturlig reflex är att kolla in alla bloggar, TV-sidor och annat som man är svältfödd på. En del av problemet är förståss bandbredden som överallt i Kina är för begränsad för att man t.ex. skall kunna se svensk TV.
4) Luften. Efter att antal månader i Shanghai visste jag inte längre vad ren luft var. Har kan jag från vår våning i Nice se en mil bort längs kusten. Att kunna jobba längs Medelhavet är något annat än att stå i ett sjaskigt gym på ett löparband.
5) Tidningarna. Till slut blir man en aning fördummad av Shanghai Daily och det är skönt att ta en bunt franska tidningar som man verkligen får brottas med för att förstå all nyanser som trots allt bör finnas i en tidning.
Hur skall man kunna ta sig tillbaka och börja skriva positivt om Shanghai igen? Jo det går bra, jag har varit med om den här övergången många gånger tidigare.
1) I Frankrike hälsar alla vänligt på varandra i hiss och i butik. I Kina kan man man mötas av någon trött fras i en butik "hjärtligt välkommen" men den är så mekanisk att den känns påtvingad.
2) Maten i Frankrike är ändå helt fantastisk trots alla rapporter om att fransmännen tröttnat på fine dining och börjar köpa fast food.
3) Internets frihet är väldigt viktig och en naturlig reflex är att kolla in alla bloggar, TV-sidor och annat som man är svältfödd på. En del av problemet är förståss bandbredden som överallt i Kina är för begränsad för att man t.ex. skall kunna se svensk TV.
4) Luften. Efter att antal månader i Shanghai visste jag inte längre vad ren luft var. Har kan jag från vår våning i Nice se en mil bort längs kusten. Att kunna jobba längs Medelhavet är något annat än att stå i ett sjaskigt gym på ett löparband.
5) Tidningarna. Till slut blir man en aning fördummad av Shanghai Daily och det är skönt att ta en bunt franska tidningar som man verkligen får brottas med för att förstå all nyanser som trots allt bör finnas i en tidning.
Hur skall man kunna ta sig tillbaka och börja skriva positivt om Shanghai igen? Jo det går bra, jag har varit med om den här övergången många gånger tidigare.
onsdag 22 december 2010
Fem ambassader läggs ner
Carl Bildt meddelar till Expressen att ambassaderna i Buenos Aires, Luanda, Bryssel, Hanoi och Kuala Lumpur skall läggas ner 2011. Jag läser att 75 personer kommenterat detta och 73 tycker det är jättebra. Två som bor i Malysia tycker det fel för de får svårt att få nya pass. Någon säger att så länge det finns en sjuk eller fattig människa har vi inte lagt ner tillräckligt många ambassader.
Är det svenska folkets samlade syn kan vi gott stänga resten av den statliga verksamheten. Finns det motiv att ge en krona till försvaret m det finns en fattig pensionär?? Jag undrar om dessa skribenter tänker likadant i nyktert tillstånd. Förr att få fram pengar till pensionärer och sjuka måste vi ju ha ett fungerande samhälle vilket innefattar en fungerande statlig administration. Att tro som en skribent att vi inte behöver ambassad i Washington eftersom USA har en ambassad i Stockholm är för mig skrämmande. Vem inbillar sig att den är till för svenska intressen.
Jag är förstås part i målet men ser det här riksdagsbeslutet bara som ett tjuvnyp från oppositionen som troligen dragit slutsatsen att man kommer att förlora nästa val också. Problemet är att om man en gång skurit ner 300 milj kronor finns ingen rimlig chans att ta tillbaka samma.
En gång för 25 år sedan satt jag själv och föreberedde nedläggning av ambassader och konsulat. Jag utredde en lista på 10 myndigheter och gick till min chef med resultatet. "Har du inte gjort det lite lätt för dig" sade han, "9 av de 10 börjar på bokstaven M". Jag tittade på listan och fann: Minneapolis, Montevideo, Marseille, München, Milano, Malaga, Maseru, Monrovia och så någon till som jag glömt. Dock, jag fick igenom mitt förslag och ångrar det inte. Mariehamn skulle varit med om vi inte var bundna i ett avtal med ryssarna om det konsulatet. Då gick vi ner från 116 till 106. Nu är vi nere i 99. Samtidigt har säkert ett 30-tal stater tillkommit. Den enda hopslagningen är Tyskland och Jemen (som vi hållit oss undan).
Bildt skrev någonstans att Sverigedemokraterna antagligen bara vill ha en taggtråd vid Sveriges gräns. Frågan är vad de rödgröna vill ha svensk utrikespolitik till. Jag kommer att skriva till de riksdagsmän jag känner och kräva ett svar.
Är det svenska folkets samlade syn kan vi gott stänga resten av den statliga verksamheten. Finns det motiv att ge en krona till försvaret m det finns en fattig pensionär?? Jag undrar om dessa skribenter tänker likadant i nyktert tillstånd. Förr att få fram pengar till pensionärer och sjuka måste vi ju ha ett fungerande samhälle vilket innefattar en fungerande statlig administration. Att tro som en skribent att vi inte behöver ambassad i Washington eftersom USA har en ambassad i Stockholm är för mig skrämmande. Vem inbillar sig att den är till för svenska intressen.
Jag är förstås part i målet men ser det här riksdagsbeslutet bara som ett tjuvnyp från oppositionen som troligen dragit slutsatsen att man kommer att förlora nästa val också. Problemet är att om man en gång skurit ner 300 milj kronor finns ingen rimlig chans att ta tillbaka samma.
En gång för 25 år sedan satt jag själv och föreberedde nedläggning av ambassader och konsulat. Jag utredde en lista på 10 myndigheter och gick till min chef med resultatet. "Har du inte gjort det lite lätt för dig" sade han, "9 av de 10 börjar på bokstaven M". Jag tittade på listan och fann: Minneapolis, Montevideo, Marseille, München, Milano, Malaga, Maseru, Monrovia och så någon till som jag glömt. Dock, jag fick igenom mitt förslag och ångrar det inte. Mariehamn skulle varit med om vi inte var bundna i ett avtal med ryssarna om det konsulatet. Då gick vi ner från 116 till 106. Nu är vi nere i 99. Samtidigt har säkert ett 30-tal stater tillkommit. Den enda hopslagningen är Tyskland och Jemen (som vi hållit oss undan).
Bildt skrev någonstans att Sverigedemokraterna antagligen bara vill ha en taggtråd vid Sveriges gräns. Frågan är vad de rödgröna vill ha svensk utrikespolitik till. Jag kommer att skriva till de riksdagsmän jag känner och kräva ett svar.
tisdag 21 december 2010
Nu kommer det dåliga vattnet
Jag skrev 30 november att dentrala Shanghai nu får vatten från en ny reservoar på en ö, Changxingxiang, alldeles norr om stan. Idag skriver Shanghai Daily att de har stora problem med vattenkvaliteten på grund av:
- saltvattenintrång från havssidan
- utsläpp från fabriker längs hela Yangtzedalen
- utsläpp från oljefartyg och kemikalietanker som passerar ängs ön
En ansvari person säger att man kan alltid stänga av reservoaren.
Men, come on, varför lade man reservoaren där från början. Jag gissar att det var den enda platsen i stan där det inte fanns någon plan för användande. Marken ligger nära Shanghai centrum, men är värdelös. Man har försökt göra ön till ett centrum för marinindustri men industrier lägger sig bara där läget är bra för dem.
Det ligger en liten ö bredvid, Hengxiaxiang, men där skall man tydligen öppna ett kasino. Det är ju en populär åtgärd när att vettig verksamhet skyr en plats.
- saltvattenintrång från havssidan
- utsläpp från fabriker längs hela Yangtzedalen
- utsläpp från oljefartyg och kemikalietanker som passerar ängs ön
En ansvari person säger att man kan alltid stänga av reservoaren.
Men, come on, varför lade man reservoaren där från början. Jag gissar att det var den enda platsen i stan där det inte fanns någon plan för användande. Marken ligger nära Shanghai centrum, men är värdelös. Man har försökt göra ön till ett centrum för marinindustri men industrier lägger sig bara där läget är bra för dem.
Det ligger en liten ö bredvid, Hengxiaxiang, men där skall man tydligen öppna ett kasino. Det är ju en populär åtgärd när att vettig verksamhet skyr en plats.
söndag 19 december 2010
Att skriva på beställning
Avrundar nu ett år när jag hunnit med 110 blogginlägg. Man skall ju skriva varje dag om man skall ha en stor läsekrets, men jag måste erkänna att jag inte varje dag har något väsentligt att säga. Då finns det ingen anledning att skriva något. Jag ser en del krönikörer i svenska media som har en spalt varje vecka och vissa gånger märker man att de skriver av tvång.
Nästan alla framgångsrika författare är arbetsmyror som skriver varje förmiddag 8-12 oavsett hur de mår. Annars blir det inget gjort säger de.
Jag har svårt att leva mig in i ett sånt liv. De bästa saker jag skrivit är saker som växt fram under kanske ett par veckor. En förlösande formulering föds i duschen, en annan medan man diskar eller något liknande. När jag sedan skriver går det fort, för har jag tänkt igenom den "plot" som jag tror måste vara en del av varje rapport är det bara att skriva ut den.
En sak som jag funderat över är varför jag bara får inspiration av engelska media. Jag läser ibland tyska och franska tidningar och man kan i Shanghai se både tysk, fransk och spansk TV men de har inte riktigt argument och uttryck som jag lägger på minnet. Kanske kan jag språkenför dåligt. Å andra sidan får jag sällan inspiration från svenska media. Jag tycker sällan de tänker till. idag träffade jag en svensk journalist som sade att hennes kollegor har inte tid att tänka till. Redaktionerna är så slimmade att man bara hinner producera som en maskin. Vi ser resultatet av det.
Nästan alla framgångsrika författare är arbetsmyror som skriver varje förmiddag 8-12 oavsett hur de mår. Annars blir det inget gjort säger de.
Jag har svårt att leva mig in i ett sånt liv. De bästa saker jag skrivit är saker som växt fram under kanske ett par veckor. En förlösande formulering föds i duschen, en annan medan man diskar eller något liknande. När jag sedan skriver går det fort, för har jag tänkt igenom den "plot" som jag tror måste vara en del av varje rapport är det bara att skriva ut den.
En sak som jag funderat över är varför jag bara får inspiration av engelska media. Jag läser ibland tyska och franska tidningar och man kan i Shanghai se både tysk, fransk och spansk TV men de har inte riktigt argument och uttryck som jag lägger på minnet. Kanske kan jag språkenför dåligt. Å andra sidan får jag sällan inspiration från svenska media. Jag tycker sällan de tänker till. idag träffade jag en svensk journalist som sade att hennes kollegor har inte tid att tänka till. Redaktionerna är så slimmade att man bara hinner producera som en maskin. Vi ser resultatet av det.
fredag 17 december 2010
Vad har jag med Pakistan att göra?
En blog på denna förnämliga server ger en del statistik. Jag ser att den senaste veckan var mina näst flest läsare i Pakistan! Det är alltid flest läsare i Sverige och normalt näst mest i USA. Kina brukar komma på tredje plats. Men Pakistan?? Ett land som jag aldrig haft något att göra med.
Jag kan också se antalet besök på bloggen. En topp var 14 december när jag skrev om Julian Assange. Den måste ha spridits av någon blog i Pakistan, man är de mer intresserade av Assange än andra? Jag kan förstå att i en del u-länder där deras makthavare skåpats ut av USAs ambassadörer och det finns nog ett stort nyhetsintresse där, men jag minns inget speciellt som Assange avslöjat om Pakistan och framför allt inget sammanhang med min blog.
Det finns många anledningar till att bli paranoid men bästa medicinen mot paranoia är att inte ta sig själv på allvar.
Jag kan också se antalet besök på bloggen. En topp var 14 december när jag skrev om Julian Assange. Den måste ha spridits av någon blog i Pakistan, man är de mer intresserade av Assange än andra? Jag kan förstå att i en del u-länder där deras makthavare skåpats ut av USAs ambassadörer och det finns nog ett stort nyhetsintresse där, men jag minns inget speciellt som Assange avslöjat om Pakistan och framför allt inget sammanhang med min blog.
Det finns många anledningar till att bli paranoid men bästa medicinen mot paranoia är att inte ta sig själv på allvar.
onsdag 15 december 2010
Snö i Shanghai!
När jag gick ner för att ta bilen hem var den begravd i 5-10 cm snö. Vad värre var hade snön smält på rutan för att sedan bli is. Och jag som inte har någon snöskrapa i bilen! Det är ju därför man har åkt utomlands för att slippa stå och skrap bilrutor hela vintern. So tur var hade jag några CD-omslag i bakluckan som jag närmast slet ut.
Idag var det två minusgrader. Man undrar hur fattiga människor klarar sig. Här finns ju ingen tradition att bygga med isolering utan den vanliga metoden är att lägga på sig fler täcken i sovrummet.
Idag var det två minusgrader. Man undrar hur fattiga människor klarar sig. Här finns ju ingen tradition att bygga med isolering utan den vanliga metoden är att lägga på sig fler täcken i sovrummet.
tisdag 14 december 2010
Om Assange
En kines bad mig förklara om det finns någon hemlig deal mellan Sverige och USA att Sverige skall driva sexualbrottsmål mot Assange för att ha sedan skall utlämnas till USA.
Varifrån kommer sådana tankegångar frågade jag? Svaret var att kinesiska tidningar spekulerar friskt i denna teori. Vad är deras faktagrund frågade jag? Svaret var att kinesiska journalister använder formuleringar som "Someone says.." osv utan att referera till källor. Min tanke var närmast att det är ett uttryck för maximen "som man känner sig själv dömer man andra".
Den lite mer komplicerade frågan, som jag gudskelov inte fick, är hur västerländska rättssystem samarbetar när man har olika principer. Sverige har en extremt liberal lagstiftning om läckor där i princip allt är tillåtet. På sexualbrottssidan är vi strikta. England och USA har ett för oss närmst obegripligt liberalt system med frigivning mot borgen.
När det gäller utlämning och överföring av straffverkställighet är det en snårskog av regler och avtal. Vi i Sverige kommer nog att få sätta oss en del på skolbänken för att förstå turerna i Assange-målet. Jag är glad så länge ingen i Shanghai ber mig förklara dem.
Varifrån kommer sådana tankegångar frågade jag? Svaret var att kinesiska tidningar spekulerar friskt i denna teori. Vad är deras faktagrund frågade jag? Svaret var att kinesiska journalister använder formuleringar som "Someone says.." osv utan att referera till källor. Min tanke var närmast att det är ett uttryck för maximen "som man känner sig själv dömer man andra".
Den lite mer komplicerade frågan, som jag gudskelov inte fick, är hur västerländska rättssystem samarbetar när man har olika principer. Sverige har en extremt liberal lagstiftning om läckor där i princip allt är tillåtet. På sexualbrottssidan är vi strikta. England och USA har ett för oss närmst obegripligt liberalt system med frigivning mot borgen.
När det gäller utlämning och överföring av straffverkställighet är det en snårskog av regler och avtal. Vi i Sverige kommer nog att få sätta oss en del på skolbänken för att förstå turerna i Assange-målet. Jag är glad så länge ingen i Shanghai ber mig förklara dem.
måndag 13 december 2010
Ostindiefararen läcker
I Wikileaks efterföljd dyker det upp massor av intressanta dokument. Här är ett som korsat min väg om ostindiefararens moderna historia.
BAKGRUND
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. När Riksantikvarieämbetet (RAÄ) i mars 1986 biföll begäran från Sjöfartsmuseet Göteborg att få starta en marinarkeologisk utgrävning av Ostindiefararen Göteborgs förlisningsplats, bildades den 11 mars 1986 Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. Denna stiftelses styrelse, med professor Jörgen Weibull som ordförande och dykaren Anders Wästfelt som verkställande ledamot, ledde verksamheten framgångsrikt under 9 år. Hösten 1994 kunde stiftelsen avsluta sitt uppdrag genom att till RAÄ inlämna slutrapporten av utgrävningen. Därmed upplöstes stiftelsen och tillgångarna (pengarna) gick till Sjöfartsmuseet Göteborg. Stiftelsen upplöstes i december 1994.
Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg.
Bildades våren 1987 för att tillvarata allmänhetens intresse av den marinarkeologiska utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg samt att ekonomiskt stödja verksamheten. Utgrävningen kostade 5 miljoner kronor. Föreningens medlemmar bidrog med dryga 3, 5 miljoner kronor under utgrävningsperioden. 1,5 miljoner kronor erhölls som anslag efter ansökan från stiftelser och fonder. Föreningen är fortfarande aktiv.
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576.År 1993 lanserade Anders Wästfelt idén att bygga Ostindiefararen Götheborg III. En ny stiftelse bildades den 5 november 1993 med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. 43 personer undertecknade stiftelseurkunden (förordnandet). Dessa personer representerande 27 företag, 7 organisationer, 4 privatpersoner, 2 lärosäten, 2 myndigheter samt Göteborgs Stad. Samtidigt bildar stiftarna Svenska Ostindiska Companiet AB (SOIC AB) som ägdes helt av stiftelsen. Aktiekapitalet till bolaget, 50 000 kronor betalades av Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. Stiftelsens uppdrag var att samla in medel för att genomföra projektet enligt stiftelseurkund och stadgar. SOIC AB:s uppgift var att bygga Ostindiefararen Götheborg III och segla henne till Kina T&R. Varvet Terra Nova skapades på Norra Älvstranden i Göteborg. Ostindiefararen Götheborg III kölsträcktes i juni 1995.
Efter en tvist med ursprungliga stiftare, ändrar dåvarande stiftelseordförande, Göran Bengtsson, stiftelsens stadgar. Årsmötesparagrafen tas bort. Därmed förlorar de ursprungliga stiftarna inflytande och insyn i det projekt de skapade. Även stiftelsens namn ändras till Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. Org nr behålls. Detta sker i oktober år 2000.
Den 6 december 2000 registrerar Göran Bengtsson ett privat aktiebolag med namnet Svenska Ostindiska Companiet Event AB, Org nr 556604-9143. Aktiekapitalet är 100 000 kronor. Bolaget skall driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet. Styrelsen har en ledamot, Göran Bengtsson. Revisor, Birgitta Olsson Svärdström PWC. Vid bolagsstämman den 6 november 2008 beslutas om frivillig likvidation av bolaget. Tillgångarna, enligt balansräkning 31 dec 2008, är 105 162 kronor. Likvidationen av bolaget avslutas 30 juni 2009.
Den 6 juni 2003 sjösätts Ostindiefararen Götheborg. Den 2 oktober 2005 startar seglatsen till Kina. Den 9 juni 2007 är skeppet åter i Göteborg.
I Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III:s årsredovisning för perioden 2010-01-01 till 2010-04-30, noteras av stiftelsens ordförande, Göran Bengtsson, att samtliga ändamål har uppfyllts under år 2008 och att stiftelsen därmed skall upplösas. Skeppet Götheborg samt stiftelsens tillgångar, närmare 5,5 miljoner kronor, överlämnas till Göteborgs stad, allt enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens helägda bolag Svenska Ostindiska Companiet AB (556479-5747) säljs under år 2008 till en nybildad stiftelse med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, org nr 802425-9262. Samtidigt fattar Göteborgs Stad beslutet att 5,5 miljoner kronor skall överföras till nybildade stiftelsen. Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576 upplöses formellt den 5 maj 2010.
NUTID
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 802425-9262.Den 10 mars 2008 bildas på länsstyrelsen i Göteborg en ny stiftelse, Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, av fem Göteborgsbaserade företag. Stiftelseförordnandet (urkund) lyder:
”Stiftelsen har till ändamål att säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg som en av Sveriges starkaste symboler för handel och kultur genom att skapa och utveckla nationella och internationella kontakter. Genomföra expeditioner till platser som är av intresse för svenskt näringsliv och kultur så länge som ekonomiska förutsättningar föreligger. Skapa goda relationer med organisationer som driver liknande projekt. Verka för att kunskap sprids om Ostindiefararen Götheborg, livet ombord, dåtida skeppsbyggnadskonst samt navigation och segling. Hålla skeppet öppet för visning och arrangemang Stiftelsens verksamhet får, om styrelsen finner det lämpligt, bedrivas i bolagsform. Både stiftelsens avkastning och kapital får tas i anspråk för att fullfölja ändamålet.”
Enligt stiftelseförordnandet förband sig respektive stiftare att avsätta 1,5 miljoner kronor per år under minst 3 år.
Från 2008.03.10 t.o.m 2011.03.10 är 7,5 miljoner kr/år, totalt 22,5 miljoner kronor.
Stiftarna är:
Stiftelsens förordnande och stadgar är undertecknad av:
AB VOLVO (publ) Går ej att tyda.
AB SKF Går ej att tyda.
Business Region Göteborg AB Lennart Olausson,
vdGöteborgs Hamn AB Magnus Kårestedt,
vdStena AB Claes Davidsson, ordf
Tillsättning av stiftelsens styrelse.Enligt stiftelsens stadgar (§4) utser stiftarna en stiftelsestyrelse med en ledamot från vardera stiftande företag. Västra Götalandsregionen erbjuds en styrelseplats, så länge som finansiellt bidrag lämnas till stiftelsen.
Styrelsen kan utse sig själv, eller uppdra åt annan att utse ytterligare ledamöter. Styrelseledamöter utses för en tid av minst två (2) och högst fyra (4) år. Om styrelseledamot avgår i förtid, skall den som utsett ledamoten, utse en ny ledamot för den återstående mandattiden. Den som har utsett ledamot har också rätt att byta ut denna under löpande mandattid.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsperioden 2008-03-10 till 2008-12-31
Lars G Malmer, ordförande AB SKF, informationsdirektör.
Håkan Beskow (m politiker) Göteborgs Stad, Stadskansliet, Int.kontakter.
Claes Davidsson Stena AB, Ordf. Ship Management, Human Resources.Magnus Kårestedt Göteborgs Hamn AB, vd
Per Löjdquist AB Volvo, dir, ansvarig information, varumärkesfrågor.
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen, dir regionsutveckling.
Den 28 april 2008 beslöt stiftelsens styrelse att förvärva samtliga aktier i SOIC AB, Svenska Ostindiska Companiet AB, Org nr 556479-5747.Köpet var nödvändigt då SOIC AB saknade medel för att garantera skeppets framtid enligt årsredovisningen. SOIC AB köptes av stiftelsen för 5 miljoner kronor. I samband med köpet förband sig de fem stiftarna (se stiftelseförordnandet) att under tre år, årligen tillskjuta 7,5 miljoner kronor från stiftelsen som aktieägartillskott, (villkorat eller ovillkorat?) till SOIC AB för att garantera att skeppet Ostindiefararen Götheborg skall kunna hållas i segelbart skick för att kunna utföra uppdrag enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens årsredovisning för 2008 redovisar en förmögenhet på närmare 21 miljoner kronor.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsåret 2009.
Lars G Malmer, ordförande f.d informationsdirektör SKF AB
Lennart Olausson, v ordförande Business Region Göteborg AB
Claes Davidsson Stena AB
Magnus Kårestedt Göteborg Hamn AB
Per Löjdqvist AB Volvo
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen
Ingalill Östman AB SKF, informationsdirektör
Håkan Beskow, adjungerad Göteborgs Stad
Håkan Jarkvist Huvudansvarig revisor från PwC
Under verksamhetsåret 2009 har stiftelsen lämnat ett aktieägartillskott till SOIC AB på 7,5 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen har gett stiftelsen en penningdonation på 1,5 miljoner kronor. Privatpersoner har donerat 18 483 kronor. Stiftelsens eget kapital (förmögenhet) var den 31 december 2009 på 20 324 604 kronor.
Under verksamhetsåret 2009 har Svenska Ostindiska Companiet AB :s (SOIC AB) styrelse varit identisk med Stiftelsens Ostindiefararen Götheborg styrelse. Adjungerad till styrelsen har varit Håkan Beskow, Göteborgs Stad.Bolagets intäkter för 2009 har uppgått till 17 miljoner kronor fördelat enligt följande: Försäljning på varvet? (enligt redovisningen) 4,9 miljoner. Event-intäkter 6,3 miljoner. Försäkringsersättning för brand i förråd 5,5 miljoner. Sponsorer 280 tusen kronor.Bolagets kostnader för 2009 uppgår till dryga 25 miljoner fördelat enligt följande: Råvaror, förnödenheter (drift av skeppet under 59 dygn) 10,5 miljoner. Personalkostnader 15 anställda 8, 2 miljoner. Övriga kostnader 4,8 miljoner. Avskrivningar 1,7 miljoner.
Verksamhetsåren 2008 och 2009 har gått med förlust. (-3,4 miljoner och -8,3 miljoner)
SOIC AB:s årsredovisning för 2009 informerar att bolagets tillgångar är 39 miljoner kronor, därav har skeppet Ostindiefararen Götheborg värderats till 29 miljoner kronor.
SOIC Ship Management AB, Org nr 556803-0372.Den 31 mars 2010 registrerades ett nytt bolag med anknytning till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg och Svenska Ostindiska Companiet AB.Aktiekapital: Okänt (för närvarande) Aktierna är fördelade mellan Transatlantic 51 % och SOIC AB 49%Bolaget är ett privatägt. Momsregistrerades den 1 juli 2010. Registrerad för F-skatt. Bolaget har sitt säte i Tjörns kommun, Västra Götalands län. Bolagets verksamhet/ändamål: Att bemanna och driva fartyg i kust- och havssjöfart och därmed förenlig verksamhet.
Bolagets styrelse:
Hans Ingemar Balder Hansson (f. 1951) VD och ordinarie ledamot. Från Transatlantic Bengt Jonas Enander (f. 1969) Ordinarie ledamot. Från Transatlantic.
Lars Joakim Severinson (f. 1962) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Göte Rikard Ingemar Thornander (f. 1970) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Birgitta Olsson Svärdström (f. 1962) Huvudansvarig revisor. Från PwC
Någon årsredovisning är ej tillgänglig då verksamheten bara pågått i 8 månader då detta skrivs.
Tanken är att detta bolag skall ta ansvaret för bemanningen och driften av skeppet när det är ute och seglar. Med andra ord bolaget ger en offert till SOIC AB för denna verksamheten. Troligen skall nuvarande SOIC AB framgent fungera som ett event-bolag m.a.o "driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet". (Se Göran Bengtssons likviderade bolag).
ANALYS
I dagsläget har Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, med dess helägda bolag SOIC AB tillgångar på ca 59 miljoner kronor. Därav värderas skeppet till 29 miljoner kronor.
Enligt information som lämnades av stiftelsens ordförande den 11 oktober 2010, är projektets övergripande årliga ca:kostnader för närmaste åren följande:10 miljoner kronor för klassning och löpande underhåll.35 miljoner kronor att segla per år. Enligt stiftelsens ordf. kostar det 150 tusen kronor/dag att segla (ingen specifikation). 35 miljoner kronor innebär att skeppet skulle kunna segla 233 dagar om året. (Ett år 365 dagar)
Detta innebär att stiftelsens nuvarande tillgångar räcker till 1 års klassning och underhåll - samt 166 dagars segling.
Någon information om projektets övergripande årliga ca.intäkter under de närmaste åren lämnades inte vid mötet den 11 oktober 2010.I SOIC AB årsredovisning för 2009 var nettoomsättningen (intäkter från försäljning och event) på ca 11.2 miljoner kronor. (År 2008 var nettoomsättningen 21,3 miljoner och år 2007 62,4 miljoner kronor).Enligt stiftelsens förordnande (urkund) skall de fem stiftarna av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg under tre år tillföra 22.5 miljoner kronor. Förpliktelsen gällde fram till den 10 mars 2011.Detta innebär att SOIC AB inom en snar framtid (årsskiftet 2011-2012) måste erhålla större aktieägartillskott från stiftelsen för att "säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg" om inte SOIC AB väsentligt har ökat sina intäkter under 2010 och 2011.
Svagheter i projektet: Nuvarande stiftare, bolag, har fullföljt sin förpliktelse att under tre år ekonomiskt stödja projektet. Enligt skilda källor är dessa företag inte intresserade att sätta mer pengar i projektet. (Visst intresse finns i en seglats till USA år 2013)I dag styrs hela projektet, så väl stiftelsestyrelse som bolagsstyrelse, av samma fysiska individer. Direktörer som har fullt upp med de bolag som avlönar dem. Att dessa personer/företag hamnat i projektet kan ses som en form av "gisslantagande" från Göteborg Stads (tjänster och gentjänster). Nu vill de gärna bli "fria". Styrelserna är inte intresserad av att lyssna till vd:s förnyelseförslag eller ansvarig befälhavare på skeppet.
BAKGRUND
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. När Riksantikvarieämbetet (RAÄ) i mars 1986 biföll begäran från Sjöfartsmuseet Göteborg att få starta en marinarkeologisk utgrävning av Ostindiefararen Göteborgs förlisningsplats, bildades den 11 mars 1986 Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 857204-8676. Denna stiftelses styrelse, med professor Jörgen Weibull som ordförande och dykaren Anders Wästfelt som verkställande ledamot, ledde verksamheten framgångsrikt under 9 år. Hösten 1994 kunde stiftelsen avsluta sitt uppdrag genom att till RAÄ inlämna slutrapporten av utgrävningen. Därmed upplöstes stiftelsen och tillgångarna (pengarna) gick till Sjöfartsmuseet Göteborg. Stiftelsen upplöstes i december 1994.
Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg.
Bildades våren 1987 för att tillvarata allmänhetens intresse av den marinarkeologiska utgrävningen av Ostindiefararen Götheborg samt att ekonomiskt stödja verksamheten. Utgrävningen kostade 5 miljoner kronor. Föreningens medlemmar bidrog med dryga 3, 5 miljoner kronor under utgrävningsperioden. 1,5 miljoner kronor erhölls som anslag efter ansökan från stiftelser och fonder. Föreningen är fortfarande aktiv.
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576.År 1993 lanserade Anders Wästfelt idén att bygga Ostindiefararen Götheborg III. En ny stiftelse bildades den 5 november 1993 med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. 43 personer undertecknade stiftelseurkunden (förordnandet). Dessa personer representerande 27 företag, 7 organisationer, 4 privatpersoner, 2 lärosäten, 2 myndigheter samt Göteborgs Stad. Samtidigt bildar stiftarna Svenska Ostindiska Companiet AB (SOIC AB) som ägdes helt av stiftelsen. Aktiekapitalet till bolaget, 50 000 kronor betalades av Vänföreningen Ostindiefararen Götheborg. Stiftelsens uppdrag var att samla in medel för att genomföra projektet enligt stiftelseurkund och stadgar. SOIC AB:s uppgift var att bygga Ostindiefararen Götheborg III och segla henne till Kina T&R. Varvet Terra Nova skapades på Norra Älvstranden i Göteborg. Ostindiefararen Götheborg III kölsträcktes i juni 1995.
Efter en tvist med ursprungliga stiftare, ändrar dåvarande stiftelseordförande, Göran Bengtsson, stiftelsens stadgar. Årsmötesparagrafen tas bort. Därmed förlorar de ursprungliga stiftarna inflytande och insyn i det projekt de skapade. Även stiftelsens namn ändras till Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III. Org nr behålls. Detta sker i oktober år 2000.
Den 6 december 2000 registrerar Göran Bengtsson ett privat aktiebolag med namnet Svenska Ostindiska Companiet Event AB, Org nr 556604-9143. Aktiekapitalet är 100 000 kronor. Bolaget skall driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet. Styrelsen har en ledamot, Göran Bengtsson. Revisor, Birgitta Olsson Svärdström PWC. Vid bolagsstämman den 6 november 2008 beslutas om frivillig likvidation av bolaget. Tillgångarna, enligt balansräkning 31 dec 2008, är 105 162 kronor. Likvidationen av bolaget avslutas 30 juni 2009.
Den 6 juni 2003 sjösätts Ostindiefararen Götheborg. Den 2 oktober 2005 startar seglatsen till Kina. Den 9 juni 2007 är skeppet åter i Göteborg.
I Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III:s årsredovisning för perioden 2010-01-01 till 2010-04-30, noteras av stiftelsens ordförande, Göran Bengtsson, att samtliga ändamål har uppfyllts under år 2008 och att stiftelsen därmed skall upplösas. Skeppet Götheborg samt stiftelsens tillgångar, närmare 5,5 miljoner kronor, överlämnas till Göteborgs stad, allt enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens helägda bolag Svenska Ostindiska Companiet AB (556479-5747) säljs under år 2008 till en nybildad stiftelse med namnet Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, org nr 802425-9262. Samtidigt fattar Göteborgs Stad beslutet att 5,5 miljoner kronor skall överföras till nybildade stiftelsen. Insamlingsstiftelsen Ostindiefararen Götheborg III, Org nr 855100-0576 upplöses formellt den 5 maj 2010.
NUTID
Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, Org nr 802425-9262.Den 10 mars 2008 bildas på länsstyrelsen i Göteborg en ny stiftelse, Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, av fem Göteborgsbaserade företag. Stiftelseförordnandet (urkund) lyder:
”Stiftelsen har till ändamål att säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg som en av Sveriges starkaste symboler för handel och kultur genom att skapa och utveckla nationella och internationella kontakter. Genomföra expeditioner till platser som är av intresse för svenskt näringsliv och kultur så länge som ekonomiska förutsättningar föreligger. Skapa goda relationer med organisationer som driver liknande projekt. Verka för att kunskap sprids om Ostindiefararen Götheborg, livet ombord, dåtida skeppsbyggnadskonst samt navigation och segling. Hålla skeppet öppet för visning och arrangemang Stiftelsens verksamhet får, om styrelsen finner det lämpligt, bedrivas i bolagsform. Både stiftelsens avkastning och kapital får tas i anspråk för att fullfölja ändamålet.”
Enligt stiftelseförordnandet förband sig respektive stiftare att avsätta 1,5 miljoner kronor per år under minst 3 år.
Från 2008.03.10 t.o.m 2011.03.10 är 7,5 miljoner kr/år, totalt 22,5 miljoner kronor.
Stiftarna är:
Stiftelsens förordnande och stadgar är undertecknad av:
AB VOLVO (publ) Går ej att tyda.
AB SKF Går ej att tyda.
Business Region Göteborg AB Lennart Olausson,
vdGöteborgs Hamn AB Magnus Kårestedt,
vdStena AB Claes Davidsson, ordf
Tillsättning av stiftelsens styrelse.Enligt stiftelsens stadgar (§4) utser stiftarna en stiftelsestyrelse med en ledamot från vardera stiftande företag. Västra Götalandsregionen erbjuds en styrelseplats, så länge som finansiellt bidrag lämnas till stiftelsen.
Styrelsen kan utse sig själv, eller uppdra åt annan att utse ytterligare ledamöter. Styrelseledamöter utses för en tid av minst två (2) och högst fyra (4) år. Om styrelseledamot avgår i förtid, skall den som utsett ledamoten, utse en ny ledamot för den återstående mandattiden. Den som har utsett ledamot har också rätt att byta ut denna under löpande mandattid.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsperioden 2008-03-10 till 2008-12-31
Lars G Malmer, ordförande AB SKF, informationsdirektör.
Håkan Beskow (m politiker) Göteborgs Stad, Stadskansliet, Int.kontakter.
Claes Davidsson Stena AB, Ordf. Ship Management, Human Resources.Magnus Kårestedt Göteborgs Hamn AB, vd
Per Löjdquist AB Volvo, dir, ansvarig information, varumärkesfrågor.
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen, dir regionsutveckling.
Den 28 april 2008 beslöt stiftelsens styrelse att förvärva samtliga aktier i SOIC AB, Svenska Ostindiska Companiet AB, Org nr 556479-5747.Köpet var nödvändigt då SOIC AB saknade medel för att garantera skeppets framtid enligt årsredovisningen. SOIC AB köptes av stiftelsen för 5 miljoner kronor. I samband med köpet förband sig de fem stiftarna (se stiftelseförordnandet) att under tre år, årligen tillskjuta 7,5 miljoner kronor från stiftelsen som aktieägartillskott, (villkorat eller ovillkorat?) till SOIC AB för att garantera att skeppet Ostindiefararen Götheborg skall kunna hållas i segelbart skick för att kunna utföra uppdrag enligt stiftelsens stadgar.
Stiftelsens årsredovisning för 2008 redovisar en förmögenhet på närmare 21 miljoner kronor.
Stiftelsens styrelse för verksamhetsåret 2009.
Lars G Malmer, ordförande f.d informationsdirektör SKF AB
Lennart Olausson, v ordförande Business Region Göteborg AB
Claes Davidsson Stena AB
Magnus Kårestedt Göteborg Hamn AB
Per Löjdqvist AB Volvo
Bertil Törsäter Västra Götalandsregionen
Ingalill Östman AB SKF, informationsdirektör
Håkan Beskow, adjungerad Göteborgs Stad
Håkan Jarkvist Huvudansvarig revisor från PwC
Under verksamhetsåret 2009 har stiftelsen lämnat ett aktieägartillskott till SOIC AB på 7,5 miljoner kronor. Västra Götalandsregionen har gett stiftelsen en penningdonation på 1,5 miljoner kronor. Privatpersoner har donerat 18 483 kronor. Stiftelsens eget kapital (förmögenhet) var den 31 december 2009 på 20 324 604 kronor.
Under verksamhetsåret 2009 har Svenska Ostindiska Companiet AB :s (SOIC AB) styrelse varit identisk med Stiftelsens Ostindiefararen Götheborg styrelse. Adjungerad till styrelsen har varit Håkan Beskow, Göteborgs Stad.Bolagets intäkter för 2009 har uppgått till 17 miljoner kronor fördelat enligt följande: Försäljning på varvet? (enligt redovisningen) 4,9 miljoner. Event-intäkter 6,3 miljoner. Försäkringsersättning för brand i förråd 5,5 miljoner. Sponsorer 280 tusen kronor.Bolagets kostnader för 2009 uppgår till dryga 25 miljoner fördelat enligt följande: Råvaror, förnödenheter (drift av skeppet under 59 dygn) 10,5 miljoner. Personalkostnader 15 anställda 8, 2 miljoner. Övriga kostnader 4,8 miljoner. Avskrivningar 1,7 miljoner.
Verksamhetsåren 2008 och 2009 har gått med förlust. (-3,4 miljoner och -8,3 miljoner)
SOIC AB:s årsredovisning för 2009 informerar att bolagets tillgångar är 39 miljoner kronor, därav har skeppet Ostindiefararen Götheborg värderats till 29 miljoner kronor.
SOIC Ship Management AB, Org nr 556803-0372.Den 31 mars 2010 registrerades ett nytt bolag med anknytning till Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg och Svenska Ostindiska Companiet AB.Aktiekapital: Okänt (för närvarande) Aktierna är fördelade mellan Transatlantic 51 % och SOIC AB 49%Bolaget är ett privatägt. Momsregistrerades den 1 juli 2010. Registrerad för F-skatt. Bolaget har sitt säte i Tjörns kommun, Västra Götalands län. Bolagets verksamhet/ändamål: Att bemanna och driva fartyg i kust- och havssjöfart och därmed förenlig verksamhet.
Bolagets styrelse:
Hans Ingemar Balder Hansson (f. 1951) VD och ordinarie ledamot. Från Transatlantic Bengt Jonas Enander (f. 1969) Ordinarie ledamot. Från Transatlantic.
Lars Joakim Severinson (f. 1962) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Göte Rikard Ingemar Thornander (f. 1970) Ordinarie ledamot. Från SOIC AB
Birgitta Olsson Svärdström (f. 1962) Huvudansvarig revisor. Från PwC
Någon årsredovisning är ej tillgänglig då verksamheten bara pågått i 8 månader då detta skrivs.
Tanken är att detta bolag skall ta ansvaret för bemanningen och driften av skeppet när det är ute och seglar. Med andra ord bolaget ger en offert till SOIC AB för denna verksamheten. Troligen skall nuvarande SOIC AB framgent fungera som ett event-bolag m.a.o "driva events, mässor, utställningar samt därmed förenlig verksamhet". (Se Göran Bengtssons likviderade bolag).
ANALYS
I dagsläget har Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, med dess helägda bolag SOIC AB tillgångar på ca 59 miljoner kronor. Därav värderas skeppet till 29 miljoner kronor.
Enligt information som lämnades av stiftelsens ordförande den 11 oktober 2010, är projektets övergripande årliga ca:kostnader för närmaste åren följande:10 miljoner kronor för klassning och löpande underhåll.35 miljoner kronor att segla per år. Enligt stiftelsens ordf. kostar det 150 tusen kronor/dag att segla (ingen specifikation). 35 miljoner kronor innebär att skeppet skulle kunna segla 233 dagar om året. (Ett år 365 dagar)
Detta innebär att stiftelsens nuvarande tillgångar räcker till 1 års klassning och underhåll - samt 166 dagars segling.
Någon information om projektets övergripande årliga ca.intäkter under de närmaste åren lämnades inte vid mötet den 11 oktober 2010.I SOIC AB årsredovisning för 2009 var nettoomsättningen (intäkter från försäljning och event) på ca 11.2 miljoner kronor. (År 2008 var nettoomsättningen 21,3 miljoner och år 2007 62,4 miljoner kronor).Enligt stiftelsens förordnande (urkund) skall de fem stiftarna av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg under tre år tillföra 22.5 miljoner kronor. Förpliktelsen gällde fram till den 10 mars 2011.Detta innebär att SOIC AB inom en snar framtid (årsskiftet 2011-2012) måste erhålla större aktieägartillskott från stiftelsen för att "säkerställa förvaltningen av skeppet Götheborg" om inte SOIC AB väsentligt har ökat sina intäkter under 2010 och 2011.
Svagheter i projektet: Nuvarande stiftare, bolag, har fullföljt sin förpliktelse att under tre år ekonomiskt stödja projektet. Enligt skilda källor är dessa företag inte intresserade att sätta mer pengar i projektet. (Visst intresse finns i en seglats till USA år 2013)I dag styrs hela projektet, så väl stiftelsestyrelse som bolagsstyrelse, av samma fysiska individer. Direktörer som har fullt upp med de bolag som avlönar dem. Att dessa personer/företag hamnat i projektet kan ses som en form av "gisslantagande" från Göteborg Stads (tjänster och gentjänster). Nu vill de gärna bli "fria". Styrelserna är inte intresserad av att lyssna till vd:s förnyelseförslag eller ansvarig befälhavare på skeppet.
söndag 12 december 2010
Har Sverige de sämsta skolorna?
International Herald Tribune publicerade 8 december nedanstående tabell över gymnasisters kunskaper. Shanghai är med och kom först i alla tre grenarna. Sverige (i gult) ligger under genomsnittet i både "Science" och "Maths" och tre futtiga poäng över genomsnittet i "Reading". OECD gör dessa undersökningar väldigt grundligt så det är inget fel på vetenskapligheten.
Vi har sett tidigare OECD-rankningar so gett svenska skolan dålit betyg. Det som är spännade med denna lista är att Shanghai leder stort för de länder som ligger närmast, Sydkorea, Finland, Singapore och Hongkong. Avståndet är 21, 17 och 38 poäng. Utklassning!
Jag måste erkänna att jag inte begriper detta. Jag har i åratal sett ner på det kinesiska utbildningssystemet som bygger på utantillärning. Dock ger det nog sådana här resultat på gymnasienivå. Det är först i arbetslivet som svagheterna med det kinesiska systemet blir uppenbart.
Vi har sett tidigare OECD-rankningar so gett svenska skolan dålit betyg. Det som är spännade med denna lista är att Shanghai leder stort för de länder som ligger närmast, Sydkorea, Finland, Singapore och Hongkong. Avståndet är 21, 17 och 38 poäng. Utklassning!
Jag måste erkänna att jag inte begriper detta. Jag har i åratal sett ner på det kinesiska utbildningssystemet som bygger på utantillärning. Dock ger det nog sådana här resultat på gymnasienivå. Det är först i arbetslivet som svagheterna med det kinesiska systemet blir uppenbart.
lördag 11 december 2010
Nobels fredspris
I går satt nog alla utländska diplomater i Kina klistrade vid TV-rutan för att se vad norrmännen skulle säga.
Det här är inte rätt plats att diskutera sakfrågan men jag har några reflektioner.
Det var nog en viss överraskning för många av oss att man lät BBC-sändningen, som pågick i över en timma, släppas ut. BBCs reporter i Peking sade själv under programmet två gånger att förmodligen kan den inte ses i Kina.
När jag lyssnade på Torbjörn Jagland kom jag att tänka på Olof Palme. En statsman i ett litet skandinaviskt land utmanar världens största stater och han gör det genom jämförelser som testar gränser. I sitt tal efter julbombningarna av Hanoi 1972 jämförde Palme Hanoi med några platser där grymheter ägt rum. Några platsnamn upprörde nog ingen, men han hade med Lidice och Treblinka och därigenom jämfördes USA med Nazityskland. På samma sätt gjorde Jagland en djärv jämförelse när han jämförde Liu Xaiobo med Nelson Mandela.
Det är kanske något vikingskt i att drämma till med storsläggan så där. Om man sedan lägger till Jyllands-posten och en hel del andra danskar som utmanat hela den muslimska världen, så ser man ett möster. Det är väl motsatsen till jantelagen, en annan sak vi tre länder brukar sägaa ha gemensamt.
Det här är inte rätt plats att diskutera sakfrågan men jag har några reflektioner.
Det var nog en viss överraskning för många av oss att man lät BBC-sändningen, som pågick i över en timma, släppas ut. BBCs reporter i Peking sade själv under programmet två gånger att förmodligen kan den inte ses i Kina.
När jag lyssnade på Torbjörn Jagland kom jag att tänka på Olof Palme. En statsman i ett litet skandinaviskt land utmanar världens största stater och han gör det genom jämförelser som testar gränser. I sitt tal efter julbombningarna av Hanoi 1972 jämförde Palme Hanoi med några platser där grymheter ägt rum. Några platsnamn upprörde nog ingen, men han hade med Lidice och Treblinka och därigenom jämfördes USA med Nazityskland. På samma sätt gjorde Jagland en djärv jämförelse när han jämförde Liu Xaiobo med Nelson Mandela.
Det är kanske något vikingskt i att drämma till med storsläggan så där. Om man sedan lägger till Jyllands-posten och en hel del andra danskar som utmanat hela den muslimska världen, så ser man ett möster. Det är väl motsatsen till jantelagen, en annan sak vi tre länder brukar sägaa ha gemensamt.
fredag 10 december 2010
Min vän Arnold
Jag fick just fotot från mitt möte med Arnold Schwarzenegger. Det är ett sånt som man skall rama in. för mig var det de största upplevelsen under EXPO. Det är sällan man träffar levande legender. Det finns många som rynkar på näsan åt skådespelare i politiken. Det är dock helt rätt enligt min mening. De kan tala och är bra estradörer. Politiker som skådespelare är ett sämre val.
onsdag 8 december 2010
TV-inspelning
Så här såg det ut är vi gjorde en TV-inspelning igår om vänorterna Kalmar och Changxing. Det var svårt att hitta någon kalmarit så tre vanliga svenskar fick duga, en kollega och jag och en marknadschef från IKEA. Programmet skall sändas i CCTV4 på söndag så vi får se hur det blir.
Jag förstår inte varför alla ungdomar vill bli programledare när de blir stora. Den kines som vi hade fick verkligen slita. Dessutom måste han ständigt vara glad och artig mot alla. Tekniken krånglade hela tiden och vi fick göra många omtagningar. Det var i allafall en intressant upplevelse. 
Vi var tillsagd att vi skulle bara få en fråga som vi hade tränat på. I verkligheten fick vi alla möjliga frågor. Programledare kom fram med en tekanna som var värd en miljon och bad mig hålla i den och inte tappa den. Man kan bli nervös av mindre. Sen fick vi en något enklare tekanna i present till slut. Changxing gör de fina oglaserade brunröda tekannorna, något som var ett måste för svenska tedrickare när jag växte upp.
söndag 5 december 2010
Till Yangzhou
Efter Hongkong blir det hårt arbete. Först skall en svensk fabrik i Yangzhou invigas.
Yangzhou är en stad som har lång historia och varit huvudstad ett antal gånger i Kinas historia. Den ligger där kejsarkanalen från Hangzhou till Peking går norrut efter at tha korsat Yangzefloden.
För att visa lite uppskattning tillderas historia besökte jag en rik mans trädgård. Rik blev han för att han bodde i Yangzhou och träffat kejsaren som åkte ner på kanalen då och då till Hangzhou och gav honom monopol på salthandel.
En fjärde plats hade en sten från Yunnan med vitaktig färg och det var följaktligen vintern (nedan).
Yangzhou är en stad som har lång historia och varit huvudstad ett antal gånger i Kinas historia. Den ligger där kejsarkanalen från Hangzhou till Peking går norrut efter at tha korsat Yangzefloden.
För att visa lite uppskattning tillderas historia besökte jag en rik mans trädgård. Rik blev han för att han bodde i Yangzhou och träffat kejsaren som åkte ner på kanalen då och då till Hangzhou och gav honom monopol på salthandel.
Det visade sig ingå en bostadsdel med bortåt 20 rum. Mer än hälften av rummen var besöksrum där man satt på hårda stolar i hästskoform. jag frågade om man hade dynor, för trästolarna är stenhårda. Svaret vara att det inte gick för att man då skulle börja sitta snett och inte spikrakt. Jag tror det passade ägaren för säkert var de flesta besökarna sådana som ville ha pengar eller olika fördelar.
En annan märklig sak var att kvinnorna bara fick vistas på andra våningen. De var i realiteten fångar fram till att de giftes bort. Frågan är om deras liv var bättre än i muslimska fundamentalistiska länder.
En annan märklig sak var att kvinnorna bara fick vistas på andra våningen. De var i realiteten fångar fram till att de giftes bort. Frågan är om deras liv var bättre än i muslimska fundamentalistiska länder.
I trädgården fanns fyra enorma stensamlingar. En avdelning hade sten från Taisjön och det symboliserade våren. En annan hade en sten i grön ton som syftade på sommaren. En tredje hade en gulaktig sten som kom från Gula Bergen i Anhui (nedan)
En fjärde plats hade en sten från Yunnan med vitaktig färg och det var följaktligen vintern (nedan).lördag 4 december 2010
Hongkong
Är i Hongkong och läser redan på tåget från flygplatsen i South China Morning Post ett skarpt inlägg av förre Chief Secretary Anson Chan att Hongong får ta tag i frågan om full demokrati och välja Chief Executive redan 2012 med en man en röst. Anson Chan är vass och skulle säkert kunna bli vald om det var ett demokratiskt val.
Idag vaknar jag med en ännu vassare artikel i SCMP där man listar alla kinesiska dissidenter som kommer till Oslo för Nobelpriset. Tydligen kommer varenda person som är känd med undatag för Wang Dan som hade förhinder pga undervisning. Jo, jag saknade faktist ett namn till, Wei Jingsheng som tidigare än någon annan såg behovet av demokratisering coh skrev artikeln om den femte moderniseringen - demokratisering redan för 30 år sedan, men det är möjligt att han aldrig hämtade sig från sitt långa fängelsestraff. han har fått både Olof Palmepriset och Europaparlamentets Sacharovpris.
Det är en välkommen överraskning för mig att Hongkong kunnat bevara sin pressfrihet på ett så kompromisslöst sätt. Jag tgror faktiskt inte någon trodde det var möjligt. Jag kan i allaflal inte på rak arm påminna mig någon.
Idag vaknar jag med en ännu vassare artikel i SCMP där man listar alla kinesiska dissidenter som kommer till Oslo för Nobelpriset. Tydligen kommer varenda person som är känd med undatag för Wang Dan som hade förhinder pga undervisning. Jo, jag saknade faktist ett namn till, Wei Jingsheng som tidigare än någon annan såg behovet av demokratisering coh skrev artikeln om den femte moderniseringen - demokratisering redan för 30 år sedan, men det är möjligt att han aldrig hämtade sig från sitt långa fängelsestraff. han har fått både Olof Palmepriset och Europaparlamentets Sacharovpris.
Det är en välkommen överraskning för mig att Hongkong kunnat bevara sin pressfrihet på ett så kompromisslöst sätt. Jag tgror faktiskt inte någon trodde det var möjligt. Jag kan i allaflal inte på rak arm påminna mig någon.
onsdag 1 december 2010
18 grader, samma som hemma
fast här i Shanghai är det plusgrader. Riktigt behagligt och nu är det cykeln som gäller för att ta sig till och från jobbet.
Det gäller att minnas de fina dagarna för sen kommer det veckor med iskallt regn en vecka i sträck när man undrar varför man är här.
Länge trodde jag att luften i Shanghai var som sämst mitt på somrarna när alla luftkonditioneringsaggregat gick för högtryck. Så är inte fallet för nu är det som allra sämst och det är den (efter EXPO) återupptagna byggverksamheten som förstör luften. Vi ligger nu på föroreningar 5 gånger över EUs maximistandard.
Det gäller att minnas de fina dagarna för sen kommer det veckor med iskallt regn en vecka i sträck när man undrar varför man är här.
Länge trodde jag att luften i Shanghai var som sämst mitt på somrarna när alla luftkonditioneringsaggregat gick för högtryck. Så är inte fallet för nu är det som allra sämst och det är den (efter EXPO) återupptagna byggverksamheten som förstör luften. Vi ligger nu på föroreningar 5 gånger över EUs maximistandard.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
