En intervju

Igår publicerade tidningen Laodong Bao (Arbetarbladet) en intervju med mig över två sidor. Det känns lite marigt med intervjuer i Kina, det blir lätt fel. Säger man att det finns ett problem kommer de meningen inte med, säger man att allt är prima så är det det som skjuts fram.

Journalisten var en kvinna som skrivit böcker om migrantarbetarnas usla tillvaro, efter att själv varit migrantarbetare. Sen hade hon bott i Australien och förstod omvärlden bra och kanske hade hon stiftat bekantskap med skjutjärnsjournalistik där. För det var vad intervjun blev.

Från det ögonblick vi satte oss ner haglade provokationerna över mig. "Ni utlänningar blir behandlade som kungar här, men när vi kollar upp är ni ingenting där hemma oftast. Fel sade jag, jag är en känd bråkmakare på UD" (fast visst hade hon rätt).

Jag bad att få se texten för att visa min kinesiska assistent. Hon slog direkt ner på ett avsnitt om Nobelpriset där jag på den provokatoriska frågan "Varför diskriminerar nobelpriskommittéerna Kina?" hade svarat "Borde inte det kinesiska folket ställa sig frågan vilka upptäckter de gjort på naturvetenskapernas områden på sistone, vilka nya ekonomiska teorier och litterära former som utvecklats här?"

Den meningen innebär att artikeln inte publiceras, sade assistenten, det är urkänsligt att en antyda att det kanske inte finns grund för ett nobelpris till Kina.

Jag tänkte till länge och väl och bestämde mig för att ändra min utsago till "Även i Sverige tycker många att personer som barnbokförfattarinnan Astrid Lindgren är värd ett pris, men förbigåtts."

Jag brukar inte ändra mig efter censurpolisen men i det här fallet tyckte jag att jag inte hade insikt nog att bedöma pristagare.

Nåväl artikeln publicerades men styckena om nobelpriset och om svensk arbetskraftsinvandring var borttagna. Även borttaget var en mening där jag förskräcktes över prostitutionen utbredning i dagens Kina. Det hade i och för sig journalisten sagt kunde vara lite känsligt. I Guangdong talar man öppet om det som ett problem men i Shanghai finns inga problem, bara ett antal tabun.

Bengt