Gott Nytt År eller Trist Nytt År?

Det kinesiska nyårsfirandet är över, Oxens år har inletts och de flesta är tillbaka i selen. De som inte är tillbaka är förutom jag själv som reser runt i Sverige, ett antal miljoner kineser som slutat sin jobb i januari och inte har något att återvända till.

När jag höll föredrag på några ställen i Sverige förra veckan fick jag frågan hur allvarligt krisen slagit i Kina jämfört med i Sverige. Det är svårt att svara på av flera skäl.

I Sverige vältrar sig pressen i krisen och journalister ger tips om hur man kan leva på nästan ingenting. I Kina ägnas pressens uppmärksamhet åt alla stimulanspaket och insikten om att man drabbas hårt kommer först gradvis.

I Sverige är den viktiga fordonsindustrin i gungning och går det illa kan det gå riktigt illa. I Kina är nedgången mer jämnt fördelad och det finns ingen sektor som är riktigt illa ute. Man har t.ex. ingen egen lyxturism, men än möjligtvis i Macao.

Trots det är det svårt att beskriva Shanghai i sedvanliga lyriska termer. Den ekonomiska krisen drabbar alla och alla står som förlorare. När det är över kommer det att ta ett tag nnan man ser att några förlorat lite mindre än andra. I veckan läste jag att fastighetsmarknaden i Dubai nästan kollapsat och att man avbrutit bygget på världens högsta hus och på de märkliga bostäder ute i havet som skall se ut som palmblad från luften. Väl är väl det för dessa projekt verkade vara vansinniga från början.

Det finns en stor skillnad mellan Sverige och Shanghai/Kina. Vi har svårt att få ordning på vår infrastruktur medan man i Kina passar på och bygger ut den extra snabbt med de stimulanspaket man har. När denna krisen är över kommer man att stå med ny infrastruktur utan like.

För fem år sedan beslöt vår regering om det s.k. Trollhättepaketet för SAAB som bl.a. inkluderade en motorväg från Göteborg till Trollhättan. Jag råkar äga en fastighet bredvid den nuvarande vägen. Skall den breddas österut ryker fastigheten men om den breddas västerut får den stå kvar. Efter fem år finns ännu inget besked.

I Kina hade motorvägen varit färdigbyggd sedan länge. Då hade paketet varit till nytta för SAAB i den stund man verkligen hade behov av det.

Det är för mig obegripligt att kineserna kan bygga nya motovägar och tåglinjer så snabbt. Inte ens om vi ska bygga i obebodda trakter i Norrland får vi upp någon hastighet. Jag har nu åkte på en del motorvägar i Kina som blev klara för 10 år sedan och måste säga att kvalitén är bra.

Visst är vår samrådsprocess viktig, men måste den ta så fruktansvärt lång tid?

När jag skall avsluta denna dystra betraktelse faller mina ögon på en intervju med Goldman Sachs' chefsekonom Jim O'Neill (i en tysk tidning, ingen svensk tidning skulel väl orka ta in den).

Jim O'Neill myntade begreppet BRIC 2002 - världens ekonomiska framtid låg i Brasilien, Ryssland, Indien, Kina. Nu frågar tidningen hur det gått i den seenaste krisen? Tar man börserna 1/1 2006 som bas så ligger Kina på 200%, Indien och Brasilien på 100 % och Ryssland på 50 %. Jim O'Neill medger motvilligt att portföljinvesteringar i Ryssland nog inte är en så bra idé. Betr Indien och Kina gör han en intressant jämförelse. Kina är på kort sikt den absolut starkaste ekonomin, de gör allting rätt, men på lång sikt är Indien mer lovande pga befolkningssituttionen!! Så det lönar sig att inte begränsa befolkningen och få en åldrande pyramid som straff! Så blir logiken när aktiemarknaden styr.

Bengt