Yu Huas bok Brothers

Efter att ha läst Göran Leijonhufvuds mastodontsjälvbiografi var steget inte lång att ta den näst tjockaste Kinaboken i mina hyllor – Yu Hua’s roman Brothers. Jag köpte den 2012 när Yu Hua ställde upp på en presentation i Shanghai och talade om sina böcker. Mest känd är kanske Att leva som fått flera pris. För 120 RMB kunde jag köpa Brothers av honom signerad, visste då inte att den skulle komma ut på svenska, Bröder, i översättning av Britta Kinnemark utgiven av Chen Maipings förlag Wanzhi och till ännu lägre kostnad.

Yu Hua såg ut som kineser från Zhejiang oftast ser ut, kort, lite fyrkantig i kroppen och med en ständigt orolig själ. Av de två huvudfigurerna i boken, den lite anarkistiske, vilde Baldy Li och den lugne och korrekte Song Gang. Verkade Yu Hua nog mer som Baldy Li (Skallige Li i den svenska översättningen). 

Större delen av boken handlar om dessa styvbröder som växte ut tillsammans och fick utstå allt elände som fanns i Kina före och under kulturrevolutionen. Kan det verkligen ha varit så hemskt undrar man ibland. Ens kvot av berättelser om smuts och snusk blir snabbt överfylld.

När det sedan blir tillåtet att göra affärer slår sig Baldy Li lös och skapar ett imperium som först baseras på sopinsamling men sedan blir ett multikonglomerat. Song Gang, som fastnat i en statlig maskinfabrik blir alltmer utarmad och begår till slut självmord. Baldy Li och Song Gang tävlar om samma kvinnas gunst och medan hon först väljer att gifta sig med Song Gang kan hon inte sedan motstå Baldy Lis makt, pengar och virilitet.

Kanske är berättelsen om de snabba klippen som Baldy Li och några andra gör realistisk för Kina runt millenieskiftet. Kanske måste man dividera allt med 2 för att boken skall ge en rättvis bild. Jag minns inte men kan inte låta bli att tänka på en kortväxt Zhejiangaffärsman som besökte mig i Stockholm någon gång hösten 1999. Jag kände hans Europachef som var en schweizisk kvinna. Kinesen sade att han skulle bygga världens största e-handelssajt och var i Europa för att hitta investerare. Schweiziskan hade satt sina pengar i företaget och lär nu vara en av de rikaste personerna i Schweiz. Jag tyckte den kortväxte kinesen var lite halvgalen. Han hette Jack Ma. Ibland ångrar jag att jag inte trodde på honom, ibland inser jag att mitt intryck av honom  faktiskt  var att han var oseriös och därmed har jag mig själv att skylla.

Senare har jag träffat massor av Zhejiangkineser som har likadana högtflygande planer. De flesta kanske misslyckas men det räcker att 1 på 10 lyckas någorlunda och att Jack Ma gjorde den största IPO i New York genom tiderna så inser man att det finns affärstalang i den provinsen.