Åter till Shanghai där jag var senast i mitten av december. På två månader har Kinas ekonomi sjunkit som en sten och Shanghai såg också ut att ha problem Grunden i problemen är kanske att landet byggt upp en enorm överkapacitet inom många sektorer, stål och betong är bara att ta de som man kommer först att tänka på. Man har också låtit sin valuta följa med US dollar uppåt onödigt nitiskt och det har blivit dyrt att leva där och dyrt att importera. Eftersom man heller inte kan göra något rejält åt luftföroreningarna och av politiska skäl tvingas strypa internet är det inte underligt att utlänningar nu börjar lämna Shanghai. Svenskarna är nog inte de första men trenden gäller alla. Man får vara glad att man var där när Shanghai stod på topp, kring världsutställningen 2010.
Jag frågade mina vänner om det ändå inte var så att fastighetsmarknaden gick bra för i Hongkong-pressen står det att man säljer ut bostadsrätter till rekordpriser. Ingen delad den analysen, det var nog så att om man inte längre vill gå in på börsen och räntan är noll så är fastigheter det enda som man kan investera i. Det har också varit en höjning av hyrorna och många tror nog de kan få tillbaka pengarna den vägen.
Trots allt. Shanghai har sina fina ögonblick också och en lunch uppe på M on the Bund med utsikt över den nu färdigbyggda skyskrapan Shanghai Tower (som är så hög att man knappt får med hela huset på ett foto) ger en känsla av att man är på precis det ställeman borde vara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar