40 personer dog när två snabbtåg kolliderade i Zhejiangprovinsen. Det här är utomordentligt dåliga nyheter för järnvägsfolk och oron över att man kört igång nya snabbtåg lite för snabbt sprider sig bland befolkningen. Kina är ett "low trust society" och även om man normalt accepterar officiella uttalanden går det en klar gräns när det gäller den personliga säkerheten. Då misstror man myndigheterna per default.
Jag sitter i Sverige och skulle kunna strunta i det men snart är jag tillbaka och då är frågan om man vågar åka snabbtåg igen. De långsamma tågen har nästan helt tagits ur trafik och bil är knappt att tänka på om man har bråttom.
söndag 31 juli 2011
söndag 24 juli 2011
China Daily om massakern i Oslo
Dagens China Daily återger följande kommenterar från världens ledar om masakern i Oslo. Genom att ta med kommentarer från Pakistan och Filippinerna är asiatiska länder representerade. Jag kan inte finna någon publicerad kinesisk kommentar men det kan självfallet ha skett på annat sätt.
LONDON - Here are some comments made by politicians and world leaders about the attack on a Norwegian youth summer camp by a suspected far-right gunman which killed 85 people, hours after a bomb killed seven in Oslo.
Police have detained a 32-year-old Norwegian suspect, named by local media as Anders Behring Breivik, and charged him with the killing spree and the bombing.
US PRESIDENT BARACK OBAMA:
"I wanted to personally extend my condolences to the people of Norway."
"It's a reminder that the entire international community holds a stake in preventing this kind of terror from occurring. We have to work cooperatively together both on intelligence and in terms of prevention of these kinds of horrible attacks."
BRITISH PRIME MINISTER DAVID CAMERON:
"The loss of life in Norway has been absolutely horrific. It is on a scale that is hard to comprehend."
"We will want to make sure that we learn, like others, any lessons there are to learn about how to be more secure against horrific outrages like this. And that is something we can discuss at the National Security Council on Monday."
GERMAN CHANCELLOR ANGELA MERKEL:
"In this very serious and sad situation we stand firmly at the side of the Norwegian people, who are living through one of their darkest days. Our thoughts are with the victims and their loved ones."
BRITAIN'S QUEEN ELIZABETH:
"I am deeply saddened and shocked by the tragic loss of life of so many people on the island of Utoeya and in Oslo."
"Our prayers and thoughts are with everyone who has been affected by the dreadful atrocity."
SWEDISH PRIME MINISTER FREDRIK REINFELDT:
"I have been in contact with (Norwegian) Prime Minister Jens Stoltenberg to deplore what happened and have offered our help if needed."
EUROPEAN COMMISSION PRESIDENT JOSE MANUEL BARROSO:
"An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.
PAKISTAN PRESIDENT ASIF ALI ZARDARI AND PRIME MINISTER YUSUF RAZA GILANI:
"Pakistan, itself, has suffered enormously from terrorist attacks and fully empathizes with the government and the people of Norway."
PRESIDENT OF THE EUROPEAN PARLIAMENT JERZY BUZEK:
"It's shocking how one can inflict so much evil."
PHILIPPINES FOREIGN AFFAIRS SECRETARY ALBERT DEL ROSARIO:
"The Philippines deplores the tragic twin attacks in Norway yesterday and extends its condolences to the Norwegian government and people, especially the victims' families."
LONDON - Here are some comments made by politicians and world leaders about the attack on a Norwegian youth summer camp by a suspected far-right gunman which killed 85 people, hours after a bomb killed seven in Oslo.
Police have detained a 32-year-old Norwegian suspect, named by local media as Anders Behring Breivik, and charged him with the killing spree and the bombing.
US PRESIDENT BARACK OBAMA:
"I wanted to personally extend my condolences to the people of Norway."
"It's a reminder that the entire international community holds a stake in preventing this kind of terror from occurring. We have to work cooperatively together both on intelligence and in terms of prevention of these kinds of horrible attacks."
BRITISH PRIME MINISTER DAVID CAMERON:
"The loss of life in Norway has been absolutely horrific. It is on a scale that is hard to comprehend."
"We will want to make sure that we learn, like others, any lessons there are to learn about how to be more secure against horrific outrages like this. And that is something we can discuss at the National Security Council on Monday."
GERMAN CHANCELLOR ANGELA MERKEL:
"In this very serious and sad situation we stand firmly at the side of the Norwegian people, who are living through one of their darkest days. Our thoughts are with the victims and their loved ones."
BRITAIN'S QUEEN ELIZABETH:
"I am deeply saddened and shocked by the tragic loss of life of so many people on the island of Utoeya and in Oslo."
"Our prayers and thoughts are with everyone who has been affected by the dreadful atrocity."
SWEDISH PRIME MINISTER FREDRIK REINFELDT:
"I have been in contact with (Norwegian) Prime Minister Jens Stoltenberg to deplore what happened and have offered our help if needed."
EUROPEAN COMMISSION PRESIDENT JOSE MANUEL BARROSO:
"An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.
PAKISTAN PRESIDENT ASIF ALI ZARDARI AND PRIME MINISTER YUSUF RAZA GILANI:
"Pakistan, itself, has suffered enormously from terrorist attacks and fully empathizes with the government and the people of Norway."
PRESIDENT OF THE EUROPEAN PARLIAMENT JERZY BUZEK:
"It's shocking how one can inflict so much evil."
PHILIPPINES FOREIGN AFFAIRS SECRETARY ALBERT DEL ROSARIO:
"The Philippines deplores the tragic twin attacks in Norway yesterday and extends its condolences to the Norwegian government and people, especially the victims' families."
tisdag 12 juli 2011
Direktimport från Italien
Shanghai Daily levererar ett oslagbart fuskrekord i denna artikel
http://www.shanghaidaily.com/article/?id=476765&type=Metro
Det rör möbelkejdan Da Vinci som ligger centralt i Shanghai och som jag passerar var och varannan dag utan att någonsin gått in i den. Den känns inte riktigt genuin kanske eller så är man så fördomsfull mot den italienska möbelstil som faller kineser på läppen.
Hur som helst, artikeln berättat att möblerna är gjorda i Kina och har sedan skeppats till Italien och där vänt och skickats tillbaka till Kina. Härigenom kan man hävda att de är direktimporterade från Italien fast de är tillverkade i Shenzhen.
http://www.shanghaidaily.com/article/?id=476765&type=Metro
Det rör möbelkejdan Da Vinci som ligger centralt i Shanghai och som jag passerar var och varannan dag utan att någonsin gått in i den. Den känns inte riktigt genuin kanske eller så är man så fördomsfull mot den italienska möbelstil som faller kineser på läppen.
Hur som helst, artikeln berättat att möblerna är gjorda i Kina och har sedan skeppats till Italien och där vänt och skickats tillbaka till Kina. Härigenom kan man hävda att de är direktimporterade från Italien fast de är tillverkade i Shenzhen.
Svenskar i Etiopien och i Shanghai i trassel
Hemma i Sverige noterar jag två samtidiga dramer som utspelas.
Två svenska journalister som åtföljer Ogadens befrielsefront i Etiopien tillfångatas av armén och hamnar i trassel då de fotograferats med vapen och man inte vet om de "bara" var fotografer. En luttrad krigskorrespondent säger i TV att journalister kan frestas att gå lite för långt när man är vid frontzonen och att han själv känt en speciell adrenalinkick han får när han går de där extra 100 metrarna som gör att han utsätter sig för akut fara. Dock tycker han att frontreportrar behövs även om man inte kan utgå från att vad de ser är sant. Han hade varit inbäddad journalist i Irak. Jag måste tillstå att de inbäddade journalisterna inte gav mig mer kunskap än vad jag annars kunde läsa mig till.
Jag hade en lumparkamrat som var på den eritreanska sidan när kriget bröt ut på 60-talet. Han skrev bra reportage för då var det ingen som visste någonting. det är annorlunda nu.
En svensk student i Shanghai skriver på en blog att han kallar till en flashmob (annat ord för demonstration, kanske kortare tidsmässigt och mera spektakulär) på The Bund när kommunistpartiet firar 90 år. Hans blog läses förstås av ordningsmakten och han uppmanas ta bort det han skrivit. Han driver det ett steg till och nu kallas han till förhör. Resultatet blir att han fråntas sitt pass och sedan utvisas. Av hans blog kan jag inte dra slutsatsen att han har kontakt med några kinesiska aktivister, det här är helt hans egen aktion.
Jag blir intervjuad av TT och hamnar i ett hypotetiskt resonemang (eftersom jag inte haft kontakt med studenten). Jag säger att om han bett mig om råd skulle jag inte startat den här aktionen för den är meningslös i ett kinesiskt sammanhang och kommer, om han inte viker sig, bara att leda till att han blir utvisad och kanske aldrig mer får visum till Kina vilket är en stor förlust för honom. Hans möjlighet att arbeta för frihet och demokrati i Kina reduceras till nästan noll. Det är bättre att han stannar i Kina och försöker prata med de kinesiska studenterna, av vilka många är nationalistiska och inte särskilt demokratiskt lagda. Kan han påverka några av dem har han gjort en stor insats.
Jag får intrycket av hans blog att han är mer intresserad av martyrrollen. Det må vara hans ensak men det skulle kunnat sluta i en verkligen knepig situation. Han hade kanske kunnat kringgå ordningsmakten och dykt upp på The Bund med ett plakat och några kompisar. Då hade han säkert fängslats och det hela utvecklats till en internationell nyhet med påföljande prestige i ärendet från alla håll.
Det som gör det svårt är att hans krav på demokrati och ett internet utan censur är sådana saker som alla svenskar ställer upp på. Frågan är bara hur man bäst verkar för det.
När det kalla kriget var riktigt kallt efter invasionen av Tjeckoslovakien reste jag runt några år i Östeuropa och träffade oppositionella. Jag tror vi lärde oss mycket av de långa diskussioner vi hade. Trots alla försiktighetsmått fanns det förstås en del avtryck av mina resor även om jag inte såg dem själva. Många år efteråt fick jag ett brev av en östtysk god vän som var student i filosofi. Han berättade att han i mitten av 70-talet försökt fly från Rumänien till Jugoslavien, tillfångatagits och fängslats. Under ett år satt han i ett östtyskt fängelse innan han blev utvisad i någon utbytesaffär. En av förhörsledarens återkommande frågor var vem jag var. Man kan ibland göra folk illa bara genom att ha en bekantskap. Det ger ytterligare en dimension av hur riskabelt det kan vara att ha kontakt med utländska studenter. Ett problem med denna minerade mark är att det är svårt att ens prata om problemen och därmed lära sig av andras erfarenheter.
Två svenska journalister som åtföljer Ogadens befrielsefront i Etiopien tillfångatas av armén och hamnar i trassel då de fotograferats med vapen och man inte vet om de "bara" var fotografer. En luttrad krigskorrespondent säger i TV att journalister kan frestas att gå lite för långt när man är vid frontzonen och att han själv känt en speciell adrenalinkick han får när han går de där extra 100 metrarna som gör att han utsätter sig för akut fara. Dock tycker han att frontreportrar behövs även om man inte kan utgå från att vad de ser är sant. Han hade varit inbäddad journalist i Irak. Jag måste tillstå att de inbäddade journalisterna inte gav mig mer kunskap än vad jag annars kunde läsa mig till.
Jag hade en lumparkamrat som var på den eritreanska sidan när kriget bröt ut på 60-talet. Han skrev bra reportage för då var det ingen som visste någonting. det är annorlunda nu.
En svensk student i Shanghai skriver på en blog att han kallar till en flashmob (annat ord för demonstration, kanske kortare tidsmässigt och mera spektakulär) på The Bund när kommunistpartiet firar 90 år. Hans blog läses förstås av ordningsmakten och han uppmanas ta bort det han skrivit. Han driver det ett steg till och nu kallas han till förhör. Resultatet blir att han fråntas sitt pass och sedan utvisas. Av hans blog kan jag inte dra slutsatsen att han har kontakt med några kinesiska aktivister, det här är helt hans egen aktion.
Jag blir intervjuad av TT och hamnar i ett hypotetiskt resonemang (eftersom jag inte haft kontakt med studenten). Jag säger att om han bett mig om råd skulle jag inte startat den här aktionen för den är meningslös i ett kinesiskt sammanhang och kommer, om han inte viker sig, bara att leda till att han blir utvisad och kanske aldrig mer får visum till Kina vilket är en stor förlust för honom. Hans möjlighet att arbeta för frihet och demokrati i Kina reduceras till nästan noll. Det är bättre att han stannar i Kina och försöker prata med de kinesiska studenterna, av vilka många är nationalistiska och inte särskilt demokratiskt lagda. Kan han påverka några av dem har han gjort en stor insats.
Jag får intrycket av hans blog att han är mer intresserad av martyrrollen. Det må vara hans ensak men det skulle kunnat sluta i en verkligen knepig situation. Han hade kanske kunnat kringgå ordningsmakten och dykt upp på The Bund med ett plakat och några kompisar. Då hade han säkert fängslats och det hela utvecklats till en internationell nyhet med påföljande prestige i ärendet från alla håll.
Det som gör det svårt är att hans krav på demokrati och ett internet utan censur är sådana saker som alla svenskar ställer upp på. Frågan är bara hur man bäst verkar för det.
När det kalla kriget var riktigt kallt efter invasionen av Tjeckoslovakien reste jag runt några år i Östeuropa och träffade oppositionella. Jag tror vi lärde oss mycket av de långa diskussioner vi hade. Trots alla försiktighetsmått fanns det förstås en del avtryck av mina resor även om jag inte såg dem själva. Många år efteråt fick jag ett brev av en östtysk god vän som var student i filosofi. Han berättade att han i mitten av 70-talet försökt fly från Rumänien till Jugoslavien, tillfångatagits och fängslats. Under ett år satt han i ett östtyskt fängelse innan han blev utvisad i någon utbytesaffär. En av förhörsledarens återkommande frågor var vem jag var. Man kan ibland göra folk illa bara genom att ha en bekantskap. Det ger ytterligare en dimension av hur riskabelt det kan vara att ha kontakt med utländska studenter. Ett problem med denna minerade mark är att det är svårt att ens prata om problemen och därmed lära sig av andras erfarenheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
